Jag som kanske har större utvecklingskurva än de andra har hållit löpningen ganska kort ett tag nu och var allt lite orolig över hur jag skulle hitta hem efter att de sprungit ifrån mig. Vi har lite olika tempon i kroppen kan vi säga. I alla fall samlades vi vid 09:30 då Fredrik lyckats komma ifrån sitt ambulansjobb på morgonkröken och begav oss ut mot skogen.
Glada över att äntligen få till ett pass så gick benen bra, eller i alla fall skapligt även för mig initialt. Asfalt, in i skogsparti och mot Bankekind. Asfaltstugg och lite gråa moln som påpekade höstläget.
En liten sväng förbi den lilla byn, upp för en backe och runda sjöns norra ände. lite asfalt till och sedan en hel del grusväg. Stanna och mjukade lite, mest för min andningsfrekvens skull tror jag..slutade prata och det brukar vara en signal till de andra att börja värma upp defibrillatorn. Hade vätskeryggan med mig, inklusive lite energi som nödmat om jag skulle springa fel.
Fortsatte runt sjön, träffade ett par jägare och sträckte upp mig ordentligt så de inte skulle ta mig för något skadeskjutet vilddjur eller påkört halvavlidet ynk. Gick skapligt. De sköt inte i all fall..
Skrämde en hare här någonstans och strax efter, nästan vid den södra änden träffade vi på två älgar. Visserligen en bit bort, men jäklar vad stora. Snyggt löpsteg också för den delen..
Åter upp på lite asfalt innan grus och offroad för att komma hemåt. Lite stumt bitvis för min del medan de andra löpar-ässen studsade framåt med liknande de här gasellerna:
I alla fall, de släppte mig ett par med ett par km kvar och fick löpa i eget tempo vilket var nog nyttigt för båda..de ökade och jag sjönk relaterat till överlevnad.
Det gick inte så snabbt, men å andra sidan gör det sällan det när jag är med. Siktar på upplevelse och överlevnad istället..
De snälla grabbarna väntade i alla fall på mig innan de började äta...
Efter så bjöd husvärden Andreas på göttiga pannkakor och allmänt mys.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar