Spridda ofiltrerade tankar

* Simsprang idag. Wouxen (Roxen) bjöd upp till dans. Blåsigt, mulet och ca 8 grader. Ändå är ju känslan att simma ute lätt fantastisk. Fick polosimma en bra bit innan man kunde slappna av någorlunda. Körde med kort dräkt så klart. Huvudet tog nog mest stryk med nedkylningen. Skönt att vara två då om något skulle hända.

* Fick en inbjudan från koster swimrun (www.kosterswimrun.se). Fantastiskt roligt! Nu återstår en del logistiska utmaningar, men förhoppningsvis så löser det sig på ett bra sätt. Vilket härligt gäng det kan bli att tampas med där nere. Väldigt mycket duktigt folk...o vi..

* Testkörde Merrell skorna som jag fick att utvärdera. Eftersom de är lite köttigare och historiskt sett på Merrells utveckling en av de större modellerna som de har släppt så var jag lite orolig över att dragga upp lik med dom. However..så skötte de sig utmärkt i simmomenten. Kände inte av att de var några sjunkbomber. Löpningen var tung då jag var lite nedkyld, men tyckte ändå att de släppte vatten som man kan önska ( o sedan är jag ju rätt stark så det kan ju också spela in förstås... ; )

* Vår Doktor får sin hatt imorgon. Sånt är kul. Hög hatt är kul på riktigt.

* Första stora grejen närmar sig med stormsteg - Borås Swimrun. Har skaplig revansch att kräva där. ( http://www.racereport.se/hitta-race/swimrun/bor%C3%A5s-swimrun-24529126 )

* På det civila planet så sker den en del arbetsförändringar i gruppen som förhoppningsvis kommer bli både utmanande och utvecklande.

Trevlig helg på er!


/Marcus

KolmårdsTrailen - Summering och flyktiga tankar

I de djupaste av trollskogar så går det ett sägesomspunnet lopp: Kolmårdstrailen. Fabler och dikter har berättats över lägereldar om denna utmaning. Förra året så testades banan av delar ut Team Fillinge Ultra och de fick smak för den. I år med dubblerad styrka närvarande och delar ur ungdomssektionen.

Nummerlappning

Juniorerna körde sina race först, men tyvärr så hann vi bara se Simon gå i mål då våran distans (21 k) startade strax efter de äldre junnisarna. Dock så skall nämnas med stolthet att Alvar kom 2:a i sin klass och Simon kom 5:a. Ser bra ut på tillväxten.

2:a pris: matlåda eller golfgrej...återhållsam glädje

Fokus strax innan starten

Lagom varmt i luften och en skön sol som värmde. Då hettan blev rätt tuff förra året så fanns farhågor om att temperaturen skulle stiga till ovänlig höjd för terränglöparna men så här i efterhand så blev det helt perfekt. Benjamin och jag lade oss i nedre delen av startfältet medan Andreas och Fredrik lade sig lite mer i fronten. Benjamin mörkar och jag har insikt..lite så..

 Fredrik och Oskar från Salmingrunning småljuger om personbästa lite

Benji mörkar formen..

Påläggskalven smygäter från garneringen

Då det var första gången som jag sprang det här loppet, och första 21:an som jag springer på lopp så visste jag inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Trail kan betyda rätt mycket. Jag tog mina Hoka One One vilka skulle visa sig vara ett mediokert val för dagen. I min enfald så trodde jag nämligen på mer transportlöpning på grusväg än så mycket geggamojja och stig som den härliga Kolmårdsskogen erbjöd. Förbannelse. Men de greppade bra i alla fall, även om de blev rätt klumpiga allt som oftast. Hade varit smartare så här i efterhand att köra med mina 212:or från Inov8 då de är mer stigvänliga.

 Frank ville ha mellis

Vi har kul tillsammans i Team Fillinge Ultra

Initialt i loppet så är det ganska smal löpning på stig så den plats du har, den har du ett tag. Platsmässigt så var det inga problem för mig då jag, oavsett tid, har ett pb. WIN! men som interna mål hade jag några delsaker som jag dock reviderade under loppets gång.

Delmål 1: 2 timmar.
Delmål 2: (efter oklar tid) Springa hela tiden
Delmål 3: (ännu oklarare tidsperspektiv) I mål innan mörkret faller
Delmål 4: (tja..) Överleva

Nu är det ju så att när jag tittar på egentligen alla lopp som jag har tagit mig igenom så går jag igenom nästan alla dessa faser i varje lopp. Hamnar nästan alltid i Darwin-stadiet som vi kallar det.."Survival of the fittest"..

Lånad bild från kolmårdstrailens hemsida. Ganska tidigt i loppet..då jag har ganska bra hållning..Benji kommer bakom mig..

Jag hade med mig gummiduttar från clifbar och körde två stycken sådana förpackningar under loppet. De gav energin tillbaka, framförallt de med koffein i blev det märkbart. Men jag skulle ha tryckt i mig dom lite innan vätskestationerna så jag kunde druckit mer, för när torrheten kom strax efter så låg det här söta kvar i munnen och det blev lite jobbigt. Vätskestationerna låg perfekt i tid och sträcka för mig i alla fall..lagom långt för att man inte skulle behöva ta med sig ngt vatten själv även om det hade varit gött med någon vätska då och så.

 Glädje! 

 Fredrik studsar in i mål med rappt steg

Andreas rusar i mål

 Nöjd

Mycket stiglöpning, vilket är en av de roligaste löpningarna som jag vet och bitvis både fantastiskt vacker och enormt krävande natur. Höll på att stanna en bit efter högsta stigningen med en fantastisk utsikt över slående vyer. men gjorde inte det utan lufsade på. Efter en timme ca så började det att gå knapert i uppförsbackarna. Blev en hel del gående, flåsande och svärande. Har märkt att efter x-antal tid och utmattning så har kroppen ytterst svårt att komma upp i maxpuls igen och kunna pressa sig rejält. Att ta ut sig igen så att säga..kan vara energibrist, kan vara otränad..tja..lite oklart just nu.

Även om jag missade mitt tidsmål så klarade jag mitt sista delmål OCH satte pb! det ni!

Gladas grabbar, en blyg tjej och en full Frank

Andreas svassade in ren och fin på en 16:e plats på tiden: 1:46:44 , Fredrik gled skrattande in över mållinjen på 20:e plats på tiden 1:51:34 och Benjamin joggade glad i hågen in på 57:e plats med tiden 2:19:31 och jag stapplade in på 64:e platsen av 76 som gick i må i herrklassen på tiden 2:22:38 alltså en timme efter vinnande Kleist...

Dock så tycker jag att det kanske vore på sin plats med viktklasser inom löpningen...det är ju ändå 2015...

DAARRWWIINN!!

Stort tack till hela gänget och Team Salmingrunning för en härlig dag!


//TFU

Borensberg swimrun racereport

Solen sken tillsammans med en ljuvligt blå himmel. Försommarsmaken riktigt låg i luften. Den där sköna tävlingskänslan bubblade i kroppen. Den kommer nog aldrig att gå över..kolla packningen en gång till, skor, våtdräkt, energi, Frank, omutifallatt-grejer..ja, allt fanns med den här gången med. Samlingen var vid Hällaskolan i Borensberg. Där även starten för loppet gick ut i ett av motionsspåren. Vi träffade lite kompisar från tidigare bravader #TeamMalakow där Andreas skulle köra korta svängen. Även Två kamrater från sjukhuset som skulle köra sin första swimrun.

 Fredrik äter, Eskil med vän kollar utrustningen 

Pre-workout: ostkakaka

Lite försnack om banan från ledningen och vad vi hade att förvänta oss. Peppigt och förväntansfullt i luften. Två minuter till start...pang - o iväg. Det var nog enda gången jag såg Malakow. Som en raket försvann han och vi fick höra senare att han vann korta klassen. Eller vann och vann..det var ju en ganska avskalad historia, utan tidtagning och medaljer. Men han var klart först i mål i alla fall.

Andra långsimmet

Första löpet gick bra trots att det var första gången för i år då vi sprang med våtdräkterna. Den där tryckande känslan och kramande gummit gjorde sig påmint om att det blir rätt varmt och betydligt jobbigare att andas. Jag hade med mig två st blocks med clifbar och hade tryckt upp dom under våtdräkten i benen. Men strax innan första simmet så gled en ur. Förbannelse. Fanns ingen tid att stanna då när man hör alla hovar smattra precis bakom. På med mössan, upp med dragkedjan, fäst paddlarna...och i första vattnet. Det var svalt, absolut inte de där 14 som de hade registrerar i något vatten på den officiella temperaturen, men det som var mest jobbigt var att andningen inte hade lugnat sig utan att försöka hoppa i vattnet med rejält flås gör det väldigt svårsimmat. Fick bli en halv sekund på rygg och ett par lugna andetag innan rytmen återfanns. De två simningarna som var först var också de längsta. 500 och 680 enligt pm. Lika skönt att hoppa i lika skönt var det att komma upp. I andra simningen som var lite längre så var det riktigt frostigt om armarna bitvis. Händerna var kalla bra länge efteråt på löpningen. Benen led ingenting av kylan.

 Sisten i..

återhämtningsgång

Simningen funkade mycket bra för oss och vi simmade ikapp och förbi de som lhade legat framför oss med en rejäl sträcka. Skön känsla. Dock så sprang de ju om oss efter ett tag på land tyvärr. Men i alla fall.. man får vara glad för det lilla i livet. Löpningen fortsatte här på decimeterstora sylvassa stenar innan vi till slut sprang in i skogen och orienterings-vm påbörjade. Svårt att hitta de snitslar som satt uppe för att utmärka banan så vi sprang fel hur många gånger som helst. Blev nog någon kilometer extra. Men utmaning även i terrängen som var precis rakt ut i skogen. Ingen stig, ingen upplöjd fåra..utan rakt ut. HÄRLIGT!

swosch swosch swosch

Vi kommer till slut fram till sista vattenhindret, eller alltså sjön som ligger högst upp på tävlingskartan där vi ska först ut igenom den och springa lite och sedan tillbaka på nästan samma ställe..becksvart vatten och rätt skön temperatur. Kommer på efter ca 20 meter att jag glömt dra upp dragkedjan i ryggen och att det är därför det är lite tyngre i simmet..över första svängen...igenom ris och snår som rev på smalbenen. över igen och precis vid uppgången så klappade jag i en sten som stod under vattnet osynligt så det går nog fortfarande svallvågor. Jäklars vad ont. Blodvite uppstod och Fredrik fick blåsa på såret så det inte skulle göra ont längre. Stapplande försökte vi ta oss vidare på något som liknade en stig initialt men som sedermera övergick till helt obanad terräng igen. Svårt att hitta märkningen igen. Jag svor och spottade och Fredrik bara garvade åt mig. Efter mycket gående bitvis, då det knappt gick att springa bland allt ris och mölj så hittade vi ut till en grusväg. Kom snart fram till en funktionär som hänvisade oss ner i vattnet och rakt över till en brygga. När vi kom upp på den gistna bryggan så tappar plötsligt undertecknad balansen i ett svagt ögonblick..och är tvungen att kliva rakt ut i vassen/gyttjan..och försvinner helt. Håller på att knappt komma upp då det var så mycket oskön bajs-dy..rätt skönt att ha skor på sig då..Jag svär och Fredrik garvar. Vi simmar över och börjar se slutet på banan. Lite löpning och två simsträckor kvar. Här är rätt skön miljö och lite upplevelselöpningsmiljö. Huvudet lyfter något och blir lite gladare röster inuti det.

Näst sista simmet var egentligen inga problem utan en rätt skön upplevelse..lite löp innan sista simmet. Här var vattnet behagligare..eller om vi var så pass varma nu att det var rätt skönt med kyla. Upp och vidare mot målet som nu inte låg långt borta.

Sönerna hade ordnat lördagsgodis till oss i form av medaljer. 

Wohoo . i mål! Glada, lagom trötta och fulla med endorfiner.


Spridda skurar:

* Gött att vara igång. Även om det var kallt bitvis så övertog glädjen det hela

* Bra på sim, utvecklingspotential på löp

* Clifbar energiblocks funkade riktigt bra. Måste ha en bättre "ta-med-mig-plats" bara. En "block" räckte tydligen.

* Snitslar bör sitta högt och synligt med ganska lång längd. Inte bakom små granar svinkorta. Det underlättar om de är långa och vajar i vinden så man har något att sikta emot.

* Körde med Inov8:s 212:or. Bra beslut i den här terrängen. Dock så verkar det som om de har sett sina bästa dagar. Börjar bli rejält slitna.

* Tack Åsa för lån av många av bilderna

* Trevlig och avskalad tillställning på ett bra sätt,  som vi får hoppas att återkomma till. Tack till er bakom Borensberg Swimrun!

* Motala tidningen skriver lite om arrangemanget: http://mvt.se/sport/lyckad-premiar-for-swimrun-11009892.aspx





/Marcus

Att springa fel kan gynna lekamen

Vaknar upp lite smådäven efter trevlig middag under gårdagskvällen. Ingen baluns, men ändock tillräckligt att blir lite hypovolem. Vaknade på morgonkvisten vid 06 och gick ut med Franks polare som vi har på lån den här veckan. Så underbart pre-sommarväder!

Pre-sommar sol och dagg. 

Frank o Pappy. Frank till vänster.

I alla fall så hade vi planerat att jag skulle springa och hämta bilen. Perfekt att kombinera nytta med nöje. Raka vägen är ca 7 km..så jag tänkte att springa halva LOK-milen och fortsätta bort till våra bekanta. 

Väl inne i spåret så kom det en avkrok där jag som hastigast undrade var den där vägen tar vägen..? så jag fortsatte helt enkelt rakt fram istället för att vika av vid 6 km skylten inne i skogen. Härlig natur och underbart löparväder gav mig frid i sinnet. Dock så började jag undra lite var jag nu var någonstans. Ett litet hum hade jag ..men hur långt kommer det här att bli egentligen? 

Efter ett par km så kommer jag fram till en bondgård..och en loppmarknad som jag brakar rakt in i, eller igenom och förbi i alla fall..Både dom och jag blev nog ganska förvånade. 

Kommer fram till asfalt vilket i sammanhanget gav lite trygghet. Kompassen påtalade att vi nu skulle springa höger för att komma till civilisation och undvika mer banjomusik. Jag stolpade på och tuggade asfalt så gott det gick. Mellantiderna visade på ett jämnt och skapligt tempo. Blev omsvischad av cyklister på båda sidor. Det gav också lite förhoppning om hanterbar sträcka mot bilen. 

Efter ett tag så kommer jag fram till en gård som jag känner igen i alla fall. Trygghet. Även om det i samma stund gick upp för mig på ett ungefär hur långt jag hade kvar. Stannade och tog ett par gummiduttar från Clifbar. De är faktiskt riktigt lättuggade och ger inte en sådan där jobbig "gel-aktig" eftersmak..detta till att de verkar vara rena raketbränslet för mig. När jag tog dessa så hade jag kört i en timme och hade ca lika mycket kvar. Tog tre duttar, en släng vatten och körde igen. 

Snart kommer jag fram till parkeringen vid Tinnerö Eklandskap. Ett fritidsområde som är rätt skönt att gå omkring och strosa i. Svänger av där gör att "gena" genom området..Får zick-zacka mellan turister, fågelskådare och övrigt löst folk. Alla kom undan med äran i behåll. Köttar på och försöker att öka frekvensen på fötterna något, men det blev nog mer ett undvikande av sänkning i stället för tempohöjning. Snart så kommer jag fram till det militära övningsområdet där jag krupit omkring och jagat fiender. Sjukhuset skymtar i horisonten och välbekanta vägar möte mig med sol. 

Väl framme så är jag trött men inte "ligga i fosterställning i en liten hög på golvet- trött" och det är ju skönt att slippa när man ska sätta sig i bilen och köra hem. 

Bra pass som lovar gott.. 

//Marcus 

Clifbar

Teamet fick möjlighet av snälla Clifbar att testa och utvärdera grejer från just Clifbar.

Choklakakera å gummiduttarna (läses på bred ösgötska för bästa effekt) ska testas och så återkommer vi med åsikter o tankar...

Kan säga att kakera (se ovan) är oiktit goa i alle fall..ska ta med dom på en långlufs också.

Frank var sugen också..

Kan nog tro att gelduttarna kan vara smidiga att ta med på swimrunpassen..eller på långpass löp med så klart..vi får se..

återkommer..

-->  www.clifbar.se

//Marcus