Om en vecka...

Japp, om en vecka smäller det igen. Träskloppet Tjurruset går av stapeln och visst kommer vi vara där i år igen..det har blivit en liten tradition för oss att delta i Tjurruset. Roligt och annorlunda. Tider är irrelevant då det inte riktigt går att jämföra loppen mellan de olika åren eftersom man byter plats vilket är roligt för upplevelsen.

Bilderna är från olika år och upplagor.

Starka grabbs 2009!

Träsk och geggamojja är fantastiskt att springa omkring i. Utmanande och uppfriskande jämfört med asfaltslöpningen som kan bli ganska enhanda stundom. Det här loppet, 2009 var det första vi gjorde tillsammans. Fantastiskt roligt och som så mycket som vi gör så stod upplevelsen i centrum. Tjurruset är inte som alla andra lopp. Tjurruset står för upplevelse, back to the roots och jävlaranamma. Att springa omkring omgivningar där du verkligen får anstränga dig och grosa på bland stockar, bäverdammar, crossbanor, skidbackar, sjöar och helt ordinära träsk är härligt på riktigt!

WWWRRROOOOMMMM!!!!

Första året vi körde Tjurruset var 2009..kommer ihåg att det började med en sandbacke och fortsatte med vågor av sand första kilometern. I slutet av den delen blev jag omsprungen av en kille i ko-dräkt och lågskor...Kan ha varit så att min "försäsong" då inte var upplagd eller genomförd helt professionellt...Vi kan säga att det fanns utvecklingsmöjligheter, och finns såklart fortfarande.

                        Den sandbacken är inte helt rolig att leka med och sög rätt bra i benen..

Dock så gjorde mitt pannben och framförallt min oinsikt att jag ställde upp och hängde med då båda ultras, Andreas och Fredrik frågade och hetsade om min närvaro. Det var de två, Lisa och jag som kämpade oss igenom Tjurruset den gången. Sedan har vi byggt på närvaron av flera medlemmar och flertalet barn har även de varit och sprungit i geggan. Roligt att även de kan känna delaktighet och få känna tävlingsnerven, även om det ibland var after-race påsens innehåll som var en del i höjdpunkterna..

så.jäkla.nöjd! Mottot var att överleva. Klarade det! Hade sprungit 2,5 km (utan att stanna!) som längst innan loppet..

Matchvikt omkring 115:ish 

Helt opåverkad Lisa (och helt oskitig också) efter loppet 

Några roliga saker som jag spontant kommer ihåg (med lite oklara datum) är:

- kille som kom omspringandes och bärandes med ett däck som attiralj

Shrek

- Bra stämning har det faktiskt alltid varit, har man fastnat så har man fått hjälp av medlöpare direkt. Sånt gör rätt mycket för upplevelsen. 

Andreas joggar sig igenom..

- Fick ngt slags chips något av åren, som var tjocka som "pansarkex" (för er som gjort lumpen). Fantastiskt goda...undrar var de tog vägen? har inte sett dom i butik..

Fredrik öser på

Grabbarna

- Bäverdammen. Rent livsfarligt så klart. Bävrar äter ju allt + att man inte såg ett skit genom all sörja

Alvar ger järnet på uppförslöpet

Simon fick lite extrakrafter med hejaropen

- Under en löpning under en el-gata i skogen så blev det stockning och stillastående kö. Då hörde jag en späd röst (troligen från funktionär) "till vänster kan man bomba"..vad tror ni jag gjorde då..? SÅKLART!! Tror inte de sista dropparna från den bomben landat än.. blev lite imponerad själv. Dock så visade det sig att när jag väl hade bombat så bottnade jag inte. Fick simma ett par tag till kanten, förlorade min fina mössa och såg absolut ingenting för all sörja. Geggamojja-dike-avfall kan svida lite i ögonen..och smakar inget vidare heller. 

Fullt fokus för Theo

- Första året med trailskor. Vilken skillnad! från att ha halkat och farit omkring som en snorgärs på varmt plåttak till att bara tugga på utan något mankemang! 

Glatt barn 1: Tilda

Glatt barn 2: Simon

Barnen hade gjort en finfin skylt med Fillinge Ultra på! Snacka om engagemang

- De senare åren så har målfållan och även buljongtältet stått kvar när jag kommit i mål..sånt är alltid roligt. Första året så ..tja...det var inte så många som stod kvar och hejade om vi säger så..

- Ostakake-pre-race-fikan är alltid en höjdpunkt. Något av åren så fick jag i mig 750:grammare..hälften för att orka springa och hälften av godhet..av ostkakan alltså..

- Ostkaka kan man nog säga vara Team Fillinge Ultras nationalrätt..

springbacken sedd uppifrån. Glada friska miner innan loppet...dock sedvanligt spänd förväntan om vad som väntar..

- Nackdelen med sådana här lopp är att det har byggts ett par flaskhalsar vid mer än ett tillfälle. Det är både tråkigt och segt att behöva stå och vänta med vatten upp till midjan och kyla ner sig när man vill springa.



I alla fall så gillar vi träsk och terränglöpningen, så det här är en av höjdpunkterna på året.

Hopp och lek

Har fått in lite flyt i våra gemensamma träningar och träffades i morse för pass, tredje veckan i rad.
Sex sjuksköterskor med obekväma scheman är inte alltid lätt att synka, men i morse kunde fyra av sex delta och det får nog anses som bra.

Dagen till ära fick det bli dubbelpass, alltså både löpning och simning inför kommande swimrunsäsong.

Vi träffades kl 08:00 vid simhallen för att jogga iväg runt Stångån. Tempot var behagligt med tanke på att Andreas varit sjuk och att vi släpade på Marcus. Skämt o sido, vi höll ett lagom tempo som inbjöd till samtal och skratt, för vissa blev det mindre skratt än för andra...

Klockan stannade på 11 kilometer vilket räckte i 5:40 tempo. Ett snabbt depåstopp vid bilarna för att hämta simkläder och fylla på med Tailwind Nutrition. Smidiga portionsförpackningar som bara gick att hälla i vattenflaskan, skaka och dricka. Ganska lätt och god smak och skön känsla i kroppen under sim passet.

Simning, simning är ett särskilt kapitel i Team Fillinge Ultras historia. Marcus plöjer vatten som aldrig förr, Andreas kämpar med tekniken och kör 25meter på ett andetag medans Malin så vackert glider fram i klassiskt bröstsim. Själv känns det ok och jag har börjat kunna öka distanserna mellan pusten vid bassängkanten. Lite oklara distanser för truppen idag, men allt mellan 500meter och 2,5 kilometer avverkades och ingen dog så det måste väl vara godkänt.

//Fredrik

Eftersom Marcus aldrig kan sköta sig på kort bjuder vi även på en sådan bild..

Förkyld och motiverad

Satan! Är förkyld sedan i söndags. Vågar inte riktigt träna än, även om det idag är betydligt bättre än igår. Troligen gör jag en kortare löprunda i morgon.

Det värsta med dom korta ofrivilliga och oönskade avbrotten i den oändliga träningscykeln är inte att träningstillfällen går förlorade. Det går att leva med. Kanske kan det bjuda tillfälle till att rikta uppmärksamheten mot andra livsviktiga aktiviteter: som att betala räkningar, spika upp lister eller skura grillgaller. Nä det värsta med träningsuppehåll för min del är att under dessa är motivationen som störst och viljan att fullständigt ta ut sig i en överjävligt lång backe gnager hål i löparhjärtat. Jag vill men kan inte. Tragiskt men sant! Som salt i såren kryper husets alla träningstidningar fram och och viker lystet ut sig på borden lite här och där. Gör man misstaget att bläddra lite förstrött däckar man snart i självömkan. Lika bra det.

Omkring mina fyra förkylningsdagar har jag hunnit med att:

1. Läsa de två nya numren av husets löpartidningar - den fräscha och hårdare nischade "Spring" och den glättiga och lite samma-innehåll-varje-gång "Runner's World". Båda lästes pärm till pärm. Som sig bör.

Två löpartidningar redo att motivera. 

2. Fortsätta en mejlväxling med Ulf Friberg för att höra mig för om möjligheten att få hjälp med ett individuellt anpassat träningsprogram utifrån specifika tidsmål på olika distanser.

3. Planera lite för när den löpanalys på SalmingRunningstore jag fått i present skulle kunna ske.

4. Beställa simorienterade prylar - typ hjälpmedel som hindrar mig från att anamma samma flytläge som ett sjunkande Titanic i bassängen.

5. Tvätta och sortera löpskor.

6. Bestämma mig för att regelbundet köra två kvalitetspass i veckan.

Jag tror det är dags att bli frisk nu. Jag orkar inte med denna påtvingade avhållsamhet. Känns det bara lite bättre i morgon så ska jag ta mig tusan ut en runda!

//Andreas

Test av snabba grejer

Från Tailwind Nutrition så fick teamet en leverans med tester som vi förhoppningsvis ska testköra på fredag. Tailwinds energi ska vara snällt för magen så vi får hoppas att det ger både bra energi och att magen gillar det.

På fredag blir det först löpning omkring Linköpings aorta - Stångån,  och sedan direkt ner i bassängen för simning.

Glädjen till vänner

Genom en härlig dimmig och disig morgon sprang vi på blandade underlag. Genom skogspartier, på grusväg, förbi ett par kossor och öde ängar.

Jag fick kämpa för att hänga med gasellerna men kompenserade det med att lura dom att prata sig trötta. Ställde multipla frågepartier där deras kognitiva förmågor ställdes på sin spets. Dom köpte allt och jag kunde hänga på ett tag..

Lite fartlekar byttes mot backlöpning och även lite hit-o-dit spring. Jobbigt, roligt och rätt nyttigt. Härligt med ett sånt gäng!

Diskussioner och planering inför framtiden diskuterades med glädje över härlig brunch hemma hos Andreas.

Bysjöloppet 13/9

Har efter Ultravasan lite problem med höger knä. Det gör liksom lite ont hela tiden och mer ont på utsidan när jag börjar springa men känns bättre när man blivit varm.

Hur eller hur så finns alltid Bysjöloppet inplanerat i min kalender varje höst (ja eller sedan tre höstar iaf) ett klassiskt lopp i Åtvidaberg som i år gick för 32:a gången i ordningen. Banan erbjuder varierande kupering och miljö med asfalt, grus, skogsvägar och lite obanat och går att springa som 18km, 11km alternativt 5km. Fillinge Ultra fegar ju inte när det gäller distanser och för att få valuta för pengarna väljer man ju givetvis det längsta alternativet om så är möjligt.

Lyckades övertala lillebror att följa med hem till födelseorten för att springa. Han accepterade till sist men nöjde sig med 11km, att springa i mer en 60 minuter är idioti och långtråkigt enligt Johan så jag fick nöja mig där.

13:00 small idag världens enda fungerande solkanon vilket också signalerade starten för 18km. Jag hade letat mig framåt i startledet och stod i andra ledet av 61 startande. Vi öppnade ganska hårt och redan efter några hundra meter var vi en klunga på ca 20 löpare som visade att vi ville trycka på. Första km passerades på 3:58 och allt kändes bra, det började droppa av några löpare och den yttersta toppen började dra ifrån. Där i mitten var jag och ytterligare 4 löpare som hade hittat ett ganska behagligt tempo runt 4 min/km. Vi hjälptes åt att dra och pushade varandra när det gick tyngre. 5 kilometer passerades på 19:37 vilket var nytt personbästa. Efter ytterligare några kilometer var vi bara tre i min grupp, vi närmade oss den andra vätskekontrollen och jag såg verkligen fram emot att få fukta strupen och fylla på med lite saft. Men ack så fel jag hade, de två andra löparna bara drog förbi, jag fick hugga en mugg i farten, spillde ut det mesta men lyckades i alla fall få i mig någon klunk tillsammans med en salttablett och en påse nöt crème. Lyckades väl hålla skapligt tempo under tillförseln men hade ändå tappat en liten lucka som jag fick slita ganska hårt för att ta igen, fick dock ett stort leende på läpparna när jag så en stor backe närma sig, herrarna framför började nästan gå i backen och nu var jag ikapp och vi passerade milen på dryga 40 minuter. Nu var banan mer kuperad och vissa partier var helt obanade där man kunde önskat sig mer terränggående skor. Sista 5 kilometrarna blev dock lite flackare och mer asfalt där Salming Distance kändes mer rätt och vi kunde öka tempot något in mot Edbergafältet och målgången. Lyckades tyvärr inte ta mig om mina två medlöpare utan fick istället gratulera dem till väl genomförda lopp efter mållinjen. Jag hade tagit ut mig fullständigt och kände mig sådär jävligt skönt slut som man gör alldeles för sällan. Tiden skrevs till 01:14:58 vilket jag är riktigt nöjd med och var en förbättring med över 10 minuter mot 2013 års lopp.

Fredrik

Simning i grupp

Team Fillinge Ultra gör allt för att synas på alla plan, inom alla sporter och på så många äventyr som möjligt. För att detta ska kunna genomföras krävs träning... Våran grupp består av sex glada sjuksköterskor med brinnande passion för träning och olika slags utmattning.

Idag stod det simning på schemat för tre utav oss. För vissa var det typ första gången, för andra var det teknik och distans som gällde. Marcus hade som vanligt tjuvstartat innan Lisa och jag ens hade hunnit innanför dörrarna, han hade redan betat av 2000 meter! Jäkla maskin i vattnet den där Überschwester. Jag själv hoppade i vattnet och paddlade väl hyfsat iväg medans Lisa fick lite tips och flytövningar av Marcus som vi nu äntligen hade fått stop på. Detta var nämligen Lisas crawl debut, det frustades och pustades från hennes bana och jag tror att andningen var det största problemet, tekniken såg annars helt ok ut.

Marcus han väl beta av ca 4000m, jag 2000m och Lisa, nja oklart hur många meter men en hel del längder och helt klart flest druckna liter vatten..

Vi blickar nu framåt mot 2015 års swimruntävlingar och en hel del bassängträning innan dess..

// Fredrik

Bildkavalkad från Karlstad Trailrun

Nästintill alla bilder är från Karlstad Trailrun:s hemsida. (Tack Pär ; ) ) 

Benjamin tar det långa steget före det andra

3:an (Andreas Nilsson) , 1:an (Per Alsterdal) och 2:an (Andreas Malakow)  i herrklassens längre distans. Alltså längd som i löp.  

Benjamin och Andreas till höger i bild

 Andreas hämtar sitt tredjepris från Pär och Camilla

Mållfållan 

 Andreas i samspråk med 2:an Andreas Malakow, som andra delar av Team Fillinge Ultra även träffade på Karlstad swimrun

 Benjamin med snabba steg och glädje i bröstet

 Andreas speedar på...(om ni fattar....) 

 Jockes snabba fötter svävar framåt

Team Salming Running på plats med Oskar Henriksen a.k.a. "Påläggskalven" och Joakim Sandin a.k.a"The Officerat"

Lika delar Fillinge Ultra samt Salming Running

 Pär höll i trådarna tillsammans med Camilla och Salming Running

"Behind the scenes"

Målfållesnack och nutritionsintag mellan Team Fillinge Ultra och Team Malakow

Karlstad Trailrun 2014

Så var det dax för Karlstad Trailrun som gick av stapeln igår lördagen den 6 september i soliga Karlstad! Camilla Dahlström och Pär Johansson arrangerade tillsammans med SalmingRunning ett traillopp på 6,5 respektive 13 km och på plats vid startlinjen fanns Andreas och Benjamin (TFU i samarbete med SalmingRunning).

Starten gick vid Bryngefjordsbacken där möjligheten fanns att erövra loppets första bergspris, först till toppen får pokalen... Även om TFUare har en förkärlek till backar fick vi glädja en annan löparen äran.  Banan gick stundom på stig och grusväg och de som anmält 6,5 km avlade ett varv medan 13km-löparna tog ett till varv vilket var fallet för oss. Stämningen var familjär och skön, ett 70 tal löpare passerade mållinjen och Salming delade ut fina priser!

Andreas hedrade TFU med en fin 3:e plats och Benjamin skrotade in på en 13:e plats, båda nöjda sina prestationer!

Benjamin, Andreas, Joakim (Salming), Oskar (Salming)

Benjamin och Andreas

//Benjamin

Härliga höst

Solen skiner, näst intill vindstilla och termometern visar 22 grader. Man kan tro det är högsommar men kalendern visar 5 september, underbart..

Studiedag på förskolan så frugan och jag får turas om att träna i dag. Lisa är först ut i sitt runstreak och har nog sprungit ca 30 dagar i sträck nu, riktigt imponerande.

Eftersom vi siktar på att cykla Vätternrundan nästa år tänkte jag bränna av ett par mil på racern. Cykling är en märklig sport, en helt fantastisk njutning när solen ligger på, då det är vindstilla och den släta asfalten förbrukas km efter km. Lika hemsk kan den vara när motvinden tjuter i öronen, regnet piskar i ansiktet, man tar i men kommer ingen vart och det dåliga väglaget gör resan till en bergodalbana. Men nu var det ju fint väder, så cykling fick det bli..

Har en liten trevlig runda på 30km som går från Ekängen över Tegneby, mot östra harg och Tallbodaför att sedan vända hemåt igen. Bra tryck i benen och underbara förutsättningar gjorde snittet 30,13 km/h möjligt.

Har även funderat en hel del på att någon gång genomföra en ironman, kommer förmodligen aldrig träna så mycket cykel som jag kommer att göra nästa år så man kanske borde slå två flugor i en smäll! Det som skrämmer mest är inte 3,8km öppet vatten simning, 18 mils cykling eller att avsluta med ett Marathon, det är prislappen, 4700kr ska de ha för bedriften också, näst intill hutlöst!!!

Någon som vill sponsra en medioker 30+ ??

Under de sista kilometrarna på cykeln bestämde jag mig för att även springa en sväng, lite duathlon! Ett snabbt ombyte i garaget och ut igen, lite ovana stapplande steg i början men shit vilken fart man får när man byter gren och vilken lyx att vara uppvärmd (det är jag alldeles för sällan). Efter den något knackiga inledande första kilometern 4:31 kunde jag succesivt öka till 4:12, 4:00, 3:56, 3:56 och nytt klockat pb på 20:37 på 5 kilometer.

Borde väl egentligen simmat också men man kan inte få allt // Fredrik

Jag vill också springa i bergen!

Kolla in bilderna på Anton Krupickas blogg. Jag säger det igen. Kolla på bilderna!!

Vilka miljöer, vilka stigar, vilken löpning. Jag ställer också upp på att i bar överkropp springa i fantastiska bergsmiljöer mot att verkligen få en möjlighet att njuta av löpningen där. Jag har vekligen inga problem med att flexa vaderna i motljus. Eller att trycka ner en vattenflaska i linningen på mina minsta shorts och i svart-vitt springa målmedvetet uppför bergsluttningen. Jag kan också stå på någon stenig smal bergskam och nonchalant spana ut över toppar och dalar.

Något företag inom sko eller kläder som behöver en initierad och halvbra löpare i sina bästa år för ett fotojobb i bergsmiljö? Jag ser helst att vi tillbringar några dagar i bergen så att bilderna blir bästa möjliga.

Någon?

/Andreas

Ultralöpare och "prospect"