Tävlingsförberedelser

 Jovisst, platserna är släppta och tävlande rullar in så sakteliga. Förra året fick vi säga stopp och belägg eftersom det ramlade in så många på slutet. Det var kul och lite stressande. Det är trots att det är ett ganska litet lopp rätt mycket att tänka på så att det blir så bra som möjligt.

Hoppas på mer snö än förra året. Det vore en fin inramning.

Planeringstankarna går omkring banan, vilket vi har fått klartecken på från markägarna att utnyttja i år också. Men även banmarkeringen som förra året hade en del skavanker och som det visade sig i praktiken - undermålig färg på pilarna som visade vägen. Sånt kan man ju bli galen på. Så det blir bättring till i år.

Hemgjord med själ och brända fingertoppar

Priser och medaljer är ju viktigt inslag. Det håller också på att planeras så det blir bra grejer i år med. Prispall måste ju ett ansenligt lopp också ha ju.. så det håller vi på att sätta ihop en trevlig en..

tja.. det kommer bli en bra dag som vi ser fram emot

//Marcus 

Team Fillinge Ultras Terrängtävling 2022

 

Den första advent, 27/11 2022, är ni varmt välkomna till vårat härliga lilla terränglopp. Ni kommer erbjudas underhållande, vacker och bitvis utmanande löpning på grann grusväg samt stiliga stigar omkring Fillinge tätort. Distansen är omkring 10 hanterbara km. 

 

Före, under och efter loppet så kommer det att bjudas på enklare energi som saft vatten, kakor och liknande tilltugg. 

Vi rekommenderar att, om ni har möjlighet samåker, tar kollektivtrafik eller kanske cyklar då det finns begränsat antal parkeringsplatser. Parkering kan ske vid gummiverkstan strax innan Fillinge-rakan, samt längs med den vägen in. Se karta. 

Samling för raceinfo 10:40 i skogen på andra sidan 35:an sett från parkeringen. Vg se karta även här. Vill man äta pepparkakor, ljuga och tramsa lite så kommer man lite tidigare. 

 

Alltså:

Datum: 27/11

Tid: Loppet startar kl 11:00

Raceinfo kl 10:40 

Gummiverkstan:s parkering. Man kan även stå längs med den väg som går in från 35:an

OBS! Det går ej att parkera på grusvägen intill starten!

 

Krysset markerar startområde, och den röda linjen hur man går till start. Det kommer även vara tydligt markerat väl på plats

//Marcus 

Loftahammar Endurance day - the day of the sprint (Hasselö Challenge)

 Jovisst, nu har det tävlats. Äntligen!

Efter att ha haft strul med senor o vader rätt rejält hela året och med en rehab utan framgång så vände det trots allt någon månad innan tävling. En omstrukturering i rehab-planen gjorde att plötsligt fick jag mindre ont under och efter jogg samt att det inte satt i lika länge.  

Hopp!

Istället för tusenmiljoners excentriska tåhävningar blev det få och riktigt jävla svintunga tåhävningar i olika former. Det för att öka själva styrkan istället för uthålligheten (.. som jag redan har... HAHAHAHA). 6 repetitioner * 4 set var min medicin för att det blev bättre. 

Sittande tåhävningar: rehab versionen

I alla fall så hände något där och jag kunde börja jogga lite lite längre utan att ha ont både under tiden och dagen efter. 

Vilken lättnad! Det har varit rätt tröstlöst bitvis. 

Det har blivit skierg, roddmaskiner, cykling, simning och sånt där för att ens kunna bibehålla lite kondition men det är ju inte samma som att kunna jogga i en skog

Rehab utan framgång är omåttligt tråkigt

I alla fall så fick jag (och Andreas) vaska Ironman Jönköping som vi skulle kört. Fredrik kunde köra och gjorde det med den äran. Vi var där och hejade såklart. 

På väg till Jönköping Ironman

Kvar på möjliga grejer att göra fanns då enbart Loftahammar Endurance Day. Detta härliga slitsamma lopp. Vi har ju kört den under flera år nu. Det finns ju två olika lopp i loppet: Dels LED ca 44 km löp och 9 km att simma, samt Hasselö Challenge på ca 25 km löp och 4 km sim. 

Varje gång (år) där jag kollat resultatlistorna så har vi varit placerade på pallen (tro det eller ej!) när vi passerat Hasselö, men då fortsatt för att köra de sista 4 km löp och 4 km simning på LED. 

Ofta har det slutat att vara kul precis på Hasselö. Dels är den sista biten nästan utan folk som hejar lite här och där, men det brukar också vara så inihelvetejävla kallt. Det blir väldigt mycket tid i vattnet den sista delen vilket gör att man kan bli lite nedkyld också. Nedkylning, många timmars aktivitet och orkeslösma gör väldigt få människor glada

Därför bestämde vi (jag och Fredrik) oss för att köra Hasselö det här året istället. Malin som kört med Andreas tidigare avstod utmaningen. Vi frågade då vår kollega och sportiskompis Göran om inte han var sugen - vilket han var glädjande nog! 

Förberedelserna inför LED har varit noggrant planerade

Upptakterna och uppväxlingen för att få till något slags kondition har varit lite växlande i TFU inför det här. Fredrik har kutat som faan och gör det galant som ni vet, men har även simmat mer regelbundet än tidigare vilket gett stora resultat. 

Göran har kämpat på mellan uppdrag och ansvar men har en gedigen kondition och sim-erfarenhet av hög klass. Andreas bestämde sig för löpstopp helt en månad innan loppet på grund av en plantar fasciit. Men har cyklat hit och dit, promenerat och burit ved istället. Han vet hur man springer liksom. 

Jag har fortsatt mitt rehabprogram - tunga vadprogrammet tre ggr vecka och jogg var tredje dag. Låter ju inte helt optimalt för i alla fall två av fyra eller hur? 

I alla fall så lyckades både jag, Göran och Fredrik få till ett par kortare pass innan Loftahammar, där vi testade lite grejer och vande oss lite vid att irra omkring i våtdräkt. Trevliga pass. 

Mysig liten stuga som vi fick låna via Göran

Stuga inklusive kepsbärande ungdom

Lågt i tak i köksdelen

Sedvanligt sistaminutenfix dagen innan lopp

Det sköna hänget kvällen innan

Vi åkte ner dagen innan och sov över i en stuga intill byn. Skönt häng, påfyllnad av lite av varje, lite ljug och trams samt ordnade det sista med dräkterna, pryttlarna och försökte att packa rätt grej i rätt väska. 

Upp på morgonkvisten för att böja och sträcka ur de värsta gubbljuden så övriga tävlande slapp det innan start 

Loppet är ju trots allt en rejäl men fin utmaning. Men första löpet, tycker jag är rätt slitsamt. Nu även med det lilla tillägget att inte veta om man orkar eller hinner gå sönder innan den sträckan är färdig 

Även nya arrangörer och såklart en del nya utmaningar både för dom och oss med allt vad det innebär att rodda ett sånt här stort lopp. Lite nya bansträckningar på grund av olika orsaker. Men det funkade fint, i alla fall när vi såg pilarna för bansträckningen. 

morgonkviststämningen: glada, nervösa, peppiga och förväntansfulla

Dagen bjöd på sol, värme och en del blåst. Fantastiska förutsättningar. Älskar att simma i köttiga vågor där man knappt vet vad som är upp och ner eller hitan och ditan. 

Vi (jag och Fredrik) hade en plan som egentligen var:

1. ha en kul dag

2. vinna

3. Inte gå sönder

Kan nog så här i efterhand säga att vi lyckades med alla tre. 

Andreas och Göran hade officiellt: "ha det trevligt" som ambition, vilket de också lyckades med. 

Framme vid parkering och nervös plockning med grejerna (foto: www.Ekenblom.se)

    Göran är på gång (foto: www.Ekenblom.se)

Ångesten i startfållan (foto: www.Ekenblom.se)

Första löpet är omkring 8 km och redan där brukar det spricka upp mellan de olika lagen. En del terräng blandas med lättlöpt grus eller asfaltsväg. De här sträckan blev klart bättre än vad jag trodde. Jag har alltså sprungit en mil som längst i år. Hade inte riktigt distansen i benen om vi säger så. Men orkade hålla ett jämnt tempo där Fredrik peppade friskt. 

En minut till start (foto: www.Ekenblom.se)

GOO!!  (foto: www.Ekenblom.se)

Göran och Andreas glada i hågen (foto: www.Ekenblom.se)

När vi äntligen kom till vattnet så var det som om all trötthet bara försvann och jag blir pånyttfödd. Visualisera er: Jim Carrey när han kommer ur noshörningen.. Hur stark som helst. nu väntade drygt 800 meter med rejäl sidvind. Perfekt. 

Varmt och skönt i vattnet och armarna kändes starka. Go känsla. Blev omsimmade de sista 100 metrarna så vi höll ok fart. Upp och iväg i terrängen. Förstod här att vi låg hyfsat till. Det kändes bra. 

Upp på hala klippor och hasa vidare (foto: www.Ekenblom.se)

Erfarenhetsmässigt så har det varit så att vi egentligen har haft den position i mål som vi legat på efter de här två första sträckorna. Vi kommer strax ifatt ett par andra lättfotade grabbar som också bär vita västar och ett damlag med det samma. Säkert proffs, tänkte jag. 

Terränglöpning och över ena campingen vid Bjursundsbron för att sedan simma mera över till den andra campingen. Upp på en stenhäll och vidare med löpning under Bjursundsbron. Sprang fel här (för första gången under dagen) och fick vända ett par meter. Irriterande då det var jag som låg först i ledet och då egentligen har ansvar för orientering. 

Varmt och gott i vattnet i alla fall (foto: www.Ekenblom.se)

Simningarna och löpningarna avlöste varandra. Vi kämpade på och kände igen oss på de flesta ställena. Vattnet var varmt och skönt, men blåste gjorde att det kändes svalt på land när man kom upp blöt. Hade dagen till äran ny våtdräkt.. eller våtdräkt förresten. Mer som ett tunt triathlonlinne och minimalt med flyt i. Funkade fantastiskt bra och enormt skönt med fria axlar! 

Passerade välkända marker och stigar. Sprang fel ett par gånger till där pilarna var opedagogiskt visande mot fanders. Svor och fick ett par meter extra på klockan. I och ur gång på gång tills vi kollade klockan och sa till varandra: " - ah gött bara en timme kvar" . då visste vi att vi hade det andra herrlaget som skulle till Hasselö tätt bakom. 

Körde alla fyra simsätten under dagen (foto: www.Ekenblom.se)

Inte rädd en enda gång faktiskt (foto: www.Ekenblom.se)

Jag blev rätt stressad. Dels över att gå sönder, men framförallt inte kunna orka sista löpningarna. Det var rejält varmt trots den tunna våtdräkten. Ner till sista simmet och gled iväg. Fredrik var rätt trött i simmusklerna och slet som ett djur. Precis det omvända mot mig på land. Jag simmade alla fyra simsätten under dagen, medan Fredrik passade på att ibland köra lite tröskelpass för att få lite mer träning

Såg de andra hoppa ner i vattnet, såg dom komma närmare. Peppade så gott det gick. Upp på stenarna och raskt iväg. 4,5 km löpning på grusväg trodde vi. Men banläggaren hade dragit banan rakt in i obanad terräng egentligen utan möjlighet till löpsteg första delen. Försökte noga kolla så att vi inte sprang fel men det var svårt då pilarna satt långt ifrån varandra. Stressma! 

Smidig liten gubbe den där.. (foto: www.Ekenblom.se)

Kom till slut upp på grusväg och kunde jogga på. Försökte hålla så högt tempo jag kunde, inte prata och bara rulla på. Tömd på energi och lätt stressad, sol och ingen vind gjorde det ganska jobbigt. Vid en korsning så satt det folk och hejade. 

Vi frågade om någon hade vatten av dom. De blev överraskade av frågan och någon började fippla med handväskor, påsar och allt möjligt. Jag vågade inte stanna utan försökte fortsätta hålla den lilla fart jag hade. Fredrik skrek: MEN STANNA DÅ IDIOT! Jag vägrade. Han kom springandes med händerna kupade och ett par droppar däri som han tryckte upp i nyllet. 

Nja.. kanske inte kompenserade hela dagens förluster, men lite väderkvickning blev det kanske. Hade tappat muggarna som jag hade i en ficka i dräkten under loppet någonstans.

Banmarkeringarna var bäst på sjön (foto: www.Ekenblom.se)

Vid en korsning till så insåg vi att vi inte kommer springa samma sista sträckning som brukligt utan en mer rakt på mål. Faan vad gött! Hoppas nu bara att de inte dragit om banan och en konstig böj någonstans. Men nej, det hade de inte utan vi stormade (nåja) mot mål. Mötte några som körde LED som hälsade att vi vara första vita laget! Det kom ett par tårar där. faktiskt. 

In i mål och sådär jävla gladnöjdtrött över att varit hel och inte gått sönder under loppet, men framförallt kunnat kräma ur så mycket kraft när det verkligen behövdes. Fantastiskt roligt! 

Stolta och glada! (och lite trötta)

Andreas och Göran i mål som trea!

Hasselö Challenge, en trevlig förmiddagsaktivitet 

Fina medaljer

LED är ett fantastiskt lopp som nästa år firar 10 år. Vi får väl se om vi är kapabla att sporta omkring och tramsa både till land och sjöss även då. Det vore kul. 

Herrpallen på Hasselö Challenge - Team Fillinge ultra knep två av tre platser! (foto: www.Ekenblom.se)

Vi fick världens största och hittills enda segercheck! (foto: www.Ekenblom.se)

Stort tack till er arrangörer som ordnar LED och hela er organisation, alla som stått vid kanter och hejat på. Även till alla härliga sportisar som fortsätter att hålla swimrunsporten så trevlig som den är !

mvh Marcus  

Årets första bad

 Japp, då var årets första utebad utförd. När vi gick ut på bryggan så var både ganska överens om att det var helt ok att vända hem utan att doppa fötterna. Nervöst pirriga och sprittliga inför årets första dopp. Eller i alla fall ute sim. 

Hoppfulla innan om att alla skulle överleva både kyla och odjur

Kvällssolen gjorde sitt bästa för att göra oss bekväma och känna hopp. Det är en stor skillnad att simma i lite solsken mot grådaskiga moln. Även om man kanske ser allt otäckt i solen trots allt. 

Iordningställande och små mentala förberedelser och sedan ner i plurret. Roxens blida vatten höll mellan 15-17 grader. 15 gör svider lätt i skinnet men 17 brukar gå bra. 

Alla glad av olika orsaker. 

Vi hasade oss iväg och kylan gjorde sig påmind direkt men släppte faktiskt efter ett tag. Det blev faktiskt en väldigt behaglig liten tur. Vi höll den kort pga kylan och första svängen för året. Men skönt att kunna simma ute istället för att man måste bege sig till kaklet. 

Haderittan

Nu återstår ju bara den där lilla detaljen att känna hur nacke och axlar mår efter att ha stretat med våtdräkten. Även om den är smidigt och bra på alla sätt så ger den ju ett visst motstånd. Hjälper inte riktigt att kötta omkring och slänga vikter på gymmet för att förbereda sig för sånt. 

Aja.. gött att vara igång. 

Förtvivlan och ändå lite hopp

 Nu finns det ju värre saker än enskilda fysiska överbelastningsskador. Ganska många faktiskt. Så på det stora är det ju rätt simpelt att sitta och gnälla över sånt. Men kanske ändå lite mänskligt..

Under de senaste åren så har jag, förhållandevis åldersadekvat varit tämligen rikligt småskadad vilket hindrat min fysiska framfart. Eller framfart förresten.. aja.. Vader, hälsenor och liknande har strulat fram och tillbaka. 

När man går igenom Google-university samt Högskolan på Youtube så är det svårt att ens hinna träna det minsta för alla super-duper-behövliga skadeförebyggande övningar och rörelser som man MÅSTE göra för att inte gå sönder. Sjukt många! och alla övningar - PRECIS ALLA är på en slags kravlista över de övningar man verkligen måste göra. 

Tåhävningsrehab

För att inte lägga till den lilla extra kryddan som skador nedom midja innebär: en miljon tåhävningar. Dagligen. Tack. 

Sim är gött

Ni som orkat läsa ovan kanske har förstått att jag har "lite" frustration? Men återigen har ett litet hopp tänts och det tack vare en vän som även är en av de personer jag genom åren anlitat för mina skador. Nu har vi lagt upp en lite längre planering inklusive behandlingar vilket ger mig lite trygghet i huvudet. Istället för att bara in och punkta och sedan tillbaka till det vanliga verkar ju inte göra susen. 

Faktum är att det redan känns lite bättre. I alla fall smärtmässigt. Sedan har jag väl ett par bakslag att räkna med, men just nu - lite hopp

Ett par cykelturer har det också blivit

Fan, de där upplevelserna jag suktar efter närmar sig ju med stormsteg och vill ju fortfarande vara i något slags uthållighetsform. Ironman Jönköping kommer nog först.. det är ju ändå en halvmara som ska tuggas igenom.. sedan kommer Loftahammar och sedan troligen Idre fjällmara. En hel del spännande att se fram emot. Har lagt till ett par simtävlingar istället för löp så vi får se om vi får till lite sånt istället och som komplement

 

Häpåre

/Marcus 

Våren och hopp om hopp

 Tja.. att det dragit ut på tiden lider väl ingen av.. det säger väl mer om både prioriteringar och status. Det är roligare att skriva roliga grejer än att gnälla

En vår kantad av efterhängande skador som slitit både på mental kapacitet som den fysiska. Precis när jag tror att jag har hittat rätt bakomliggande orsak så ändrar det på sig. Men bara lite för att kollra till huvudet på mig och liksom förnedra mig. den jäveln. 

Cykel istället för löpning

Har testat det mesta i både utrustning, prehab, behandlingar och trollkonster. Vill inte släppa ändå. Nu är det framförallt en hälsena som bråkar. Ibland. Inte helt ovanlig åkomma, men likväl dyker den bara upp då och då, men kan vara helt ok vissa dagar och ingen smärta. När hoppet tänds så kommer den åter som ett hårt bakat bröd i nacken så skorpan ryker. Småsaker i det stora men likväl förbannat tråkigt för mig. 

Har försökt röra på mig på andra sätt. Till exempel har jag utnyttjat den apparat som kallas "skierg". En stakmaskin på gymmet som ska efterlikna skidåkningen. Den är väldigt jobbig och stundom alltför tråkig. Har testat att köra ett gäng minuter på olika maskiner för att inte balla ur mentalt. Har funkat hyfsat. Ex 20-45 minuter på skierg, sedan cykel för att avsluta lika länge på rodd eller crosstrainer. Det är ganska jobbigt så det fyller väl någon funktion.. men det är inte som att springa i skogen. 

Saknar stigar och skog

Åkte på covid för ett par veckor sedan. fyra dagar dålig och tre veckor med hanterbar sjukma. Det gjorde inte susen för vare sig kondition eller rondör. Gick upp fem kg. Värdelöst. 

Försöker att komma igång igen med både kondition och allt annat, men skadorna är som sagt slitande. Både på humöret och fysiken. 

Tävlingarna som kommer är ändå, just nu, hopp om att försöka köra. Eftersom jag inte kan kuta som jag vill har jag kollat lite mer på simtävlingar. Så några såna kanske kommer att läggas till i kalendern. Vidöstern, som är mest kända för deras 21 km lopp har även ett på 6 km. Kanske mer passande just nu..

Sedan kommer Ironman Jönköping och Loftahammar Endurance day och Idre fjällmara. 

Snart dags igen

Ironman har jag inga högre krav på mig förutom att försöka simma bra. Rätt kass cyklist och löpet ska vi ju inte prata om.. Men hoppas på en hyfsad upplevelse i alla fall. 

I Loftahammar kör både Fredrik och jag, samt Andreas och Göran "sprinten" i år. Det har bara Andreas gjort förut. Det är iofs 4 km simning och 26 km löp så det tar väl lite tid ändå

aja.. hoppas att ni är friska och krya. 

//Marcus

God jul, gott nytt år & god fortsättning

Helgerna har passerat och det är redan nytt år. 2022 här kommer vi..

Men först ska vi kanske summera 2021! Ni som tittar här ibland vet ju redan vad detta år har bjudit på men va tusan.. Ännu ett år präglat av pandemi och en hel del arbete med detta men vi har allt gjort vad vi kunnat för att förgylla både vår egen och andras tillvaro, vi i TFU är ju bra på sånt..

Vi började nog året lite trevande och fick träna mycket på egen hand, men till sist fick vi tid tillsammans och då på sadeln till Marcus förtret.. Vi cyklade runt en medelstor sjö, fikade och åt lunch i fint väder..

Här har vi visst kutat och lurats lite i efterdyningarna av ett regnfall, sånt är kul!

Då Ironman i Jönköping blev inställt, tog vi saken i egna händer och anordnade first edition av Ekängen Triathlon (halv Ironman distans) Det blev en lyckad dag i solens tecken och avslutades med fest.

Lisa, Vilda och jag tog husbilen till Frankrike, så att man fick kuta lite där också.. Det var fint!

Ibland fick vi till några lur som kunde avslutas med riktig sportdryck, sånt som man inte mår bättre av dagen efter, men väldigt bra av just då..

Sen drog vi till fjälls, närmre bestämt Idre och kutade Salming Idre fjällmarathon. Det var långt och jävligt, men väldigt roligt och känslosamt..

Jag fick kuta Stockholm Marathon själv, men gjorde det utan att bajsa så jag klarade äntligen sub 3h.. Härligt påhejad av de äldre herrarna.

Sen fick vi till sist möjlighet att genomföra vår egna tävling, Team Fillinge Ultras Terrängtävling, kanske årets höjdpunkt och oj så bra det blev.. Ny årlig tradition 1:a advent!

Då mina klubb-bröder dragits med krämpor och hittepå har jag fått stått för kontinuitet och distans och skrapat ihop 500 löpta mil 2021, då har det ju varit ett bra år, eller hur!

Tack för i år alla klubbkompisar, vänner och sponsorer, vi ser fram emot ett minst lika spännande 2022

TFU