Stigar på Omberg

Efter att ha surfat igenom alla (nästan) härliga bergslöparfilmer på hela datan med Kupricka, Jurec och alla de andra så var ju benen fulla med spring. Hade tänkt gymma och "prehab-träna" då kroppen kändes lite trött och sliten...men fick bli skogen istället i alla fall.

Just idag så fick jag sug efter nya stigar och åkte helt sonika till Omberg. En timme i bil som är så värt det. Har varit där förut och sprungit och naturen är svårslagen. Mäktiga vyer och fina stigar.

Började regna på vägen dit. 12 grader och lite snålblåst.. förbannat tänkte jag för mig själv innan jag gav mig av. Men allteftersom jag tog steg för steg så öppnade himlen upp sig och det blev en löpstund i sol. Underbart!

Kan verkligen rekommendera Omberg som tillflyktslokal. Både för löpning och annan rekreation.

 Asa-högt upp!

 pingislungor

 "they let me feel like a 4-wheel drive on a two leg tank"

 typ 3000 meter rakt ner i backen. Läbbigt

 Själaro

 "något dravel om senior och bad.. jati jati.."

Utmärkta kartor att följa. 

 Trötta ben och glada skor

Livet på en pinne...  (flåt..jag hittar ut själv...) 

//Marcus

Istället för Kalmar Ironman 2017

Här skulle det kommit ett inlägg om Kalmar Ironman. Men istället så lägger jag (som inte deltog) upp bilder på de två som var med.. men bilderna är från ett annat tillfälle.

De gjorde bra i från sig i alla fall..



/Marcus

Att simma längre än man någonsin gjort tidigare

Allteftersom jag når ett delmål eller ett större mål så väcks tanken om att besegra nästa steg. Ibland helt orimligt förstås men ofta en barriär som bryts och nya möjligheter som öppnar sig.

Det finns några såna där klassiska lättmätta nivåer. Exempelvis: 100 kg i bänkpress eller springa 10 km. Andra mål kan man ju sätta upp själv för att se hur långt man kan nå.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag kom hem efter att ha lyckats att simma en kilometer i bassäng. Det var ganska många stopp under vägen i 25:meters bassängen då. Men lyckan över att ha nått ett mål var som proseccobubblor i näsan fast i bröstet. Allteftersom jag har tagit fler och fler simtag, inspirerats av duktiga coacher och andra likasinnade så har målen förlängts lite i taget. En kilometer blev två..som blev tre.. osv.. samma visa är det med löpningen.. en liten ökning i taget.

I somras så simmade jag 10 kilometer på Vansbrosimningen. Ett testlopp som finns i planeringen inför nästkommande år. Helt sjukt långt. Simma en mil. Vem gör ens det? Vi hade förra året lyckats få till ett sim tvärsöver Roxen. Vi mätte lite fel då i och för sig då jag trodde att det var 5 km, men visade sig vara 7.. så där flyttades det en gräns ordentligt. Men när jag fick höra om Vansbro 10 k så kändes det väldigt spännande och jag ville väldigt gärna hänga på där och lyckades få en plats och simmade riktigt bra för att inte ha någon längre bakgrund på simning.

 Bra förutsättningar vid starten

Trevligt

Jag såg ett annat lopp som också var "utmanande". "Nowchallenge" hette det ( www.nowchallenge.se/ ). Det fanns lite olika distanser: 400 m, 2 km, 4 km, och 14 km. Det råkade även vara så att de hade en liten tävling som jag råkade vinna och således fick möjligheten till att välja vilken sträcka jag ville köra. Tja, vad tror ni jag valde? Såklart det längsta som fanns. Hur svårt kan det vara?

Kristina, supersimmaren hakade på och ville också köra 14 kilometers racet. Vi körde ju som bekant även Vansbro ihop.

Tja, upp svintidigt, attackäta så mycket som möjligt och iväg mot Stockholm. Inga problem med att hitta rätt och kom bra i tid för att skaka av kroppen lite efter bilfärden. Sparsamt med publik i arla morgonstund. Inte direkt världens publiksport när man syns vid starten och sedan vid målgången efter ett par timmar. Vi var totalt 47 simmare som skulle köra 14 km ( 34 killar och 13 tjejer). Vid raceinfo så såg alla andra väldigt snabba och helt outröttliga ut.

Trevlig, avslappnad och skön stämning

Plötsligt så hade klockan blivit racestart och vi begav oss ut i det mörka och svala vattnet. Blir alltid lite förvånad direkt vid startögonblicket. Oavsett lopp egentligen. Plötsligt så är man bara där och skall leverera och uppleva. Underligt i alla fall. Man kan ju tycka att man borde lärt sig lite..men det är kanske så det funkar för mig.


Vi skulle i alla fall simma runt hela sjön Norrviken. Ytterkanter av sjön och förbi några bojar och lite fikabord. Jag lade mig i ytterkant och hade egentligen som mål att överleva, men med att försöka pressa mig lite. Ingen ide att försöka hänga på de snabbaste eller försöka tränga sig fram till en "bra" position. Loppet är ju så långt så bättre att köra i egen takt tänkte jag.

Det var ett par stycken som drog iväg väldigt snabbt och när de var på ca 1 km bojen så var jag kanske på 500 meters distans från dom redan. Sneglade bakåt - gött inte sist! Konstig tanke det där..att det är så farligt att komma sist..när man aldrig har gjort något liknande förut.

Jag fick en liten lucka bakåt till ett lite större gäng och några som hade saftey-boj med sig. Svårt att se och orientera sig bitvis när man ligger med halva huvudet under vatten.

Hade två framför, men de låg en bra bit framför så jag orienterade mig efter dom och försökte egentligen inte komma ikapp. Tog en gel på första stationen. Skönt med energi istället för varm saft som på ett annat lopp och bra för huvudet om inte annat. Fortsatte simma och kollade till på klockan: överaskande bra tid på distansen. Skönt. Inte trött utan mest tillfreds.

Kartan över simmet är inte svår, men likförbannat svårt att komma ihåg lite var jag var på kartan. Efter ett tag så glider jag om den närmaste killen som legat före ett tag. In i en depå och dricker någon halvbläckig-choklad-energidryck. Tja.. nåt innehåller den väl tänkte jag. Fort iväg så jag får en meter till.

ca 3.5 km kvar bara



Upp till vändhållplatsen längst upp i sjön. Trevligt väder tänkte jag, och en hel del fina hus. Sånt kan vara bra att tänka på när man har 4 timmar egentid och 0 input från andra. Vevandet fick sköta sig själv. Sneglar bakåt, har han kommit närmare? Nej, vi håller distansen om ca 100 meter. Svårt att uppskatta distanser på vatten.

Klockan surrar till. 10 km. Gött, bara 4 kvar. Kollar till på tiden: 3 timmar och 1 minut. MENVAFASEN! På Vansbro 10k så hade jag 3.18. Sjukt bra ju. Det gav mig mer ork.

Nästa bojar syntes lite dåligt. Svårt att navigera plus tröttma. Då kommer en kajak pekar och vevar lite åt något håll. Svårt med kommunikationen då man inte kan prata, höra eller vinka tecken som simmare.. men tyckte att jag kände igen solglasögonen. Man vad tusan! Det är ju Kristina! Fasen då har hon blivit tvungen att bryta. SKIT! Det visade sig vara så tyvärr. Yrsel, kräksig och balanshaveri. Det går ju inte fortsätta att simma då. För mycket risker och det är det inte värt. Tråkigt med vuxenbeslut men bra för överlevnaden.



Finns i sjön

Jag simmade in i en depå, tog en gel och snabbt iväg. Mängder med sjögräs och allmänt äckligt mölj. VEVA! Lätt stressad och början till axelsmärta/orkeslös. Nu får du ta tag i det här tänkte jag för mig själv. Det kan ju inte varit så många som stacka iväg innan och luckan bakåt skapades ganska snart. Du borde vara på övre halvan. Fortsätt kämpa nu! Det är värt det! Det mentala snacket internt är inte på några högre nivåer men det funkade.

Runt en boj och tydligen så skulle man upp för att hämta energi här. Vet inte riktigt hur långt det är kvar, men kanske 2 km. De sa säkert något om det här på racebriefingen, men lite omtöcknad och trött nu. Snabbt ner i vattnet igen och få igång takten igen. Närmar han sig? Nej, samma distans, kanske 50 meter nu. GGGRRRR!!!

MENHURLÅNGTSKADETVARAKVAR!?

Ser ett hus och kanske en brygga långt bort. Det borde ju vara däromkring. Försöker att simma emot det. Tror mig komma ihåg hur det såg ut och sneddar lite åt höger. Det blänker till bortåt höger.. Hoppas att det är tidtagningen. Kom inte en meter här kändes det som trots överljudsfart på armvevandet. snedblänger bakåt, fasen han hänger på! VEVA! Såg en filmsnutt som Kristina filmade. Inte vackert. Knappt framåt heller. Men efter ett tag så lyckades jag i alla fall sätta handen på plattan och kunna slappna av. Inte omsimmad! HURRA!

 Sista krafterna kramas ur axlarna för att gå i mål

Omtöcknad, glad och ganska nöjd direkt efteråt

Inga applåder eller medaljer vid uppgången. Eller Jo, Kristina hejade ju såklart massor! men inte så där rusig målgång som man skulle kunna tro efter en sån här strapats. I alla fall fick jag sitta på bryggan ett litet tag innan jag gick till bilen och tog på torra kläder. Då får jag se att min fru lagt upp på medierna att jag kom 6:a! 6:A!! Proseccobubblorna hade nu letat sig till ögonvrårna (eller om det var laxerande mök från läskiga vattenväxter).

Galet stolt över mig själv! 6:a...på ett riktigt lopp!

Jag fick tiden på klockan: 4 timmar och 17 minuter. Det blir ett snitt per kilometer på 15 minuter:ish. För ett år sedan simmade jag en kilometer på 20 minuter. Rätt bra ökning och efter så lång tid på lopp!

- 3910 kcal förbrända eller förbrukade

- 8279 simtag

- 17,7 grader

- 32 simtag per minut i snitt

- Total simsträcka 14167 m

Så här ser 14 kilometer ut.

Så här ser 14 km ut i siffror. Väldigt jämna siffor om jag får säga det själv..

Roligt lopp som är svårt att få ner på pappret. Roligt, utmanande, spännande, utvecklande och lite läskigt lopp.. Men jag är fortfarande väldigt glad, stolt och lite överaskad av mig själv, inte över att jag gjorde det, men att jag gjorde det så jäkla bra!

Vinnaren kom in på 2:55 har jag för mig att jag hörde...  2 timmar och 55 minuter!! Galet imponerande! Han som kom in före mig swishade in på under 4 timmar så honom hade jag inte en chans att nå i vilket fall, vilket känns bra. (annars kanske jag kunde gett mer..haha)

Konstig grej. I mål så var jag egentligen inte så trött. Mer liksom urlakad / utmattad. Det har väl med marschfart och tid. Hade det varit kortare så hade farten kanske varit högre och således utgifterna större trots kortare tid.

Annons:
Sökes för byte eller liknande: fungerande axlar. Finnes: Glada, men olyftbara dito.

Fotocred: Kristina (Stort tack för peppet!)

Race-rapport, Ekängens triathlon 2017.

Igår genomfördes Ekängens Triathlon och jag var en utav 2 glada motionärerna ur Team Fillinge Ultra som deltog. Det var 2:a gången jag gav mig i kast med vårt lokala lopp. Jag har tvingats avstå en el ett par ggr pga. hälsoskäl men nu är jag på banan igen. Och att jag bor 1 km från starten sänker ju tröskeln till att anmäla sig något.
Markus "Uberschwester" som manglar sig igenom den ena tävlingen efter den andra med ett vansinnigt tempo och imponerande fokus dammade in på en 13:e plats och jag spurtade in på 14:e. Stabila insatser tycker jag.

Bansträckningen bestod av 400 m simning i en algblommande Roxen följt av 16 km cykel på landsväg och avslutningsvis 5,5 km löpning runt samhället.

Kort race-rapport:
Vi startar simningen ståendes i vattnet. Det är en behaglig temperatur men oroväckande grötigt. När startsignalen går börjar jag crawla i förhållandevis långsamt tempo men når ändå allt för snabbt maxpuls, tappar kontroll över andningen och måste gå över till bröstsim. Jag tar det med ro och hinner lägga upp en planering för strukturerad simträning till hösten i skallen. Efter ett par minuter simmar jag upp bredvid svågern Johan som kämpar liksom oss övriga med ömsom bröstsim, ömsom crawl och hälsar glatt. Han svarar med att börja veva frenetiskt för att klå kärringen i vattnet varpå jag såklart slutar fis-simma och sträcker ut mig i min fulla längd. Vi kommer till fållan för uppstigningen ur vattnet samtidigt och stapplar jämsides framåt mot växlingsområde nr 1.

Johan i svart/neongul våtdräkt, jag till höger

Och det mina vänner är det sista ungspolingen ser av mig på loppet då jag får av mig våtdräkten i rekordfart och tar mig runt på en förvånansvärt stark cykeltur och en lite skakig men helt okej löpning och klår honom med ett par minuter. Känns bra.

Direkt efter loppet fick jag för mig att jag kunde ha gett lite till men då jag läste av pulsklockan och såg att jag befunnit mig på en maxpuls om 194 slag/min genom hela simningen, haft ett genomsnitt på 174 slag/min under resten avloppet och varit i röd puls-zon under 59 minuter av min 74 minuters långa insats får jag nog inse att krutet ändå var så gott som slut. Och det är ju precis som det ska vara på tävling.

Post målgång trötta och lyckliga

Dottern Vilda, en lovande talang i Fillinge Ultra sprang ett barnlopp på 1 km med hög stegkadens och rödrosiga kinder. Stolt.

Ekängens Triathlon är en mycket trevlig tävling i proffsigt arrangemang och jag kan inte nog lovorda paret Malakows i Ekängens IF och alla funktionärer som möjliggjort att vi alla fått uppleva den fantastiska dagen som gårdagen var. Att människor går ut ur husen för att titta på och heja är ovärderligt. Exempelvis satt det en familj med tamburin då vi kommit ca 300 m på löpningen. När jag hör det glada bjällerklanget och möts av barnens utsträckta händer som ger mig en "highfive" är just det tillfället det bästa ögonblicket på hela tävlingen. Det är stunder som dessa som gör att jag orkar fortsätta springa tarots hotande uppkastning och spagettiben. Underbart minst sagt.

Önskar Er en trevlig söndag. Nu väntar vi in en racerapport från Marcus som jag vet just tagit sigi mål efter att ha simmat 14 km i öppet vatten. Helskotta vad bra han är. Hurra för dig Marcus.

Ekängen Swimrun

Superatleterna Therese och Andreas Malakow är inte bara svinbra på att idrotta själva, de är även arrangörer av världsklass. För andra året i rad så anordnade de Ekängen swimrun. En varvbana där man kan köra 5 eller 10 varv. Ett varv är ca 1 km att springa och 250 meter att simma. Egentligen ett perfekt tillfälle att testa på vad swimrun är och varför det är så roligt.

Precis som förra året så var det lite molnigt och småduggigt. Men skön stämning och kul att träffa idrottare som både kan sporten och nya som skall testa på för första gången.

Förra årets vinnare på långa distansen: Fredrik var med och skulle försvara titeln, och Vinnare på korta damklassen: Kristina hade tänkt att göra det också trots bråkande höft. Lisa och Malin körde också i korta damklassen i år. Andreas var hemma och bakade munkar och åt mandelkubb.

Vi blev till slut 20 st som skulle köra. En ungefärlig ökning med 25 % från förra året. Roligt! Av dessa så var det 5 st herrar och en dam som körde långa, och alltså 14 som körde korta klassen.

 Säkerhetsinformation

Receptutbyten

Raceinfo av ledningsgruppen, sedan var det att ställa sig på starten. Även om simningen är kort så är det lite skönt med våtdräkten. Den är inte toppklass för simmet, men väldigt skön att springa i. Man ska ju egentligen inte köra otestade grejer på race, men jag gjorde det ändå: Körde mina Salming Race, version 1.. funkade så här i efterhand mycket bra.. ; )

Fredrik drog iväg som ett jehu som vanligt. Han fick med sig 4 st till som löpte på riktigt bra. Jag höll ungefärliga jämna steg med de första med ca 50-100 meter bakom första varvet. Enligt klockan så sprang jag i 4' tempo vilket är lite för snabbt för mig såklart, men när det inte så långt så brukar jag orka ett tag i alla fall. Första halvan av löpningen är ju en lång och seg uppförsbacke. Sjukt jobbig! Annars är det egentligen bara asfalt att kuta på förutom sista biten där ca 30 meter är en stig.


Vi tog oss i vattnet på olika sätt....

 Fredrik

 Malin

 Lisa

Thomas

 Kristina

Marcus 

Äntligen ner i vattnet, de andra hade inte kommit så långt. Hoppar i och börjar veva lite. Försöker vila och dra ner pulsen. Funkar skapligt och sista biten av simmet lugnt och fint. Har simmat om alla här och är först upp på stranden. Hade räknat med att jag simmar bättre än genomsnittet i alla fall. Men lite oväntat att få en lucka. Börjar springa så de inte skall komma ikapp för tidigt. Hinner upp för backen och kröken innan Fredrik kommer SWIISSCCHH  och klapp i häcken. Ännu en kille kommer vinandes förbi. Tänkte att det är så här det kommer bli idag, att jag kommer efter på löpningen och simmar om eller i alla fall ikapp dom.

I alla fall så kom vi ner i vattnet för andra gången. De har inte nu kommit så långt och jag glider om dom igen. Stärkande! Upp på stranden, först igen. Oväntat och börjar kuta för att få lite större lucka så de inte hinner ikapp för snabbt. Men de hinner inte ikapp den gången utan jag är först i vattnet igen. Nu börjar jag veva lite hårdare för att de inte skall simma ikapp mig. Ologiskt med tanke på de två sista simningarna såklart. Men hjärntrött efter att ha sprungit lite för snabbt.

Upp först på stranden igen.. många hejarop - roligt! jag köttar på så gott jag kan på löpningen. Det tar ca halva löpningen innan andningen blir hanterbar men då kan jag trumma på. Springer om Lisa och simmar om några stycken till vid vattenleken.

Så här nära att varva.. tror nog att Fredrik riktigt hörde soundtracket till filmen Hajen här... 

Go känsla, men en oro över varför jag leder och när de kommer och stampar om. Det hör ju inte till vanligheterna att jag ligger i täten om vi säger så.. Det brukar vara att exempelvis Fredrik och Andreas kommer vinandes förbi. Jag försökte snegla bakåt om jag såg någon, men orkade knappt vrida på huvudet. Såg ingen i alla fall. Sprang om några till.

Tappade räkningen lite men fick hjälp av Therese och det var bara tre varv kvar! Fann nu får du öka sa jag till mig själv! nu får de fasen inte komma ikapp! Så jag började springa lite snabbare, så där på gränsen och försökte ta i lite mer på simningen.. och tja  det höll! Jag vann! Fantastiskt roligt! Var ca 10 meter på att komma ifatt Fredrik på sista simningen.. också roligt  hehehe..

DET HÖLL!!

Väldigt väldigt oväntat men också väldigt roligt så klart!!

7 minuter till tvåan: Andreas Kyrk och 8 minuter till Nils Winge.

Skönt när man ser utveckling och att träningen ger lite resultat. Även om Ekängen inte är världens största tävling så är det ju såklart väldigt roligt att vinna. Händer inte så ofta för mig.

Fredrik dammar in i mål

Team Fillinge Ultra försvarade alltså Fredriks seger från förra året då han körde långa också och vann. Jag körde korta distansen då. Mest för att jag hade haft en vad som bråkat lite. Kristina gick och vann korta klassen i år också! Roligt som tusan!

 Pallen på 10 varv:  Madelen Tonström (ensam dam att våga köra på 10 varv), Jag på första plats och Andreas Klyk på andra 

Pallen 5 varv: 1:a Kristina Vigren 6 minuter före tvåan: Gaelle Bjurström. Mattias Bjurström vann och tvåa kom Arvid Sandahl.  

Lisa kom in på 6:e plats men hade samtidigt simmat dubbelt så långt som vi övriga.. Imponerande! Malin kom in på en 4:e plats med endast 2 minuter från pallplats. Thomas som testade sporten för första gången kom in på en fin 5:e plats i korta klassen! Han pustade efteråt och tyckte att det var lite jobbigare än vad han hade trott.. men troligen inte sista gången. Simmade dryga 1000 meter är tungt på bröstsim, löparskor och utan hjälpmedel. Starkt!

Dagens TFU

Nu laddar Fredrik och  Andreas om för Ironman i Kalmar om en vecka. Vilken grej!

Själv laddar jag om inför Ekängen triathlon på lördagen om två veckor och sedan en utmaning väldigt utöver det vanliga på söndagen: Nowchallenge (www.nowchallenge.se). Kristina och jag skall upp som simma 14 kilometer. FJORTONTUSENMETER SIMNING!!  Galet såklart, men skall bli spännande i alla fall.. Vansbro 10 km gick ju skapligt.. och de sista 4 tar ju bara en timme till..typ hahahaha!!


Stort tack till alla som kom och tävlade och alla som var och hejade! sånt betyder väldigt mycket!

Framförallt stort tack till Therese och Andreas som roddat allt och för att ni är såna sköna lirare!

Perfekt swimrun att testa sporten

Jag och Therese ( Andreas satt nog i kanoten här) 

//Marcus 

Fotocred: Vilda, Malin, Lisa, Andreas och Therese M. 

Team Salming i Mora - TSTMI 2017

I helgen som gick så var en av årets höjdpunkter förlagd i Mora - TSTMI, alltså Team Salming Track Meet Invitational. En Teamträff för alla som är sponsrade av Salming. Tävling och konferens innefattas i arrangemanget. Denna gång en hel helg med laktatkalas utöver det vanliga. Det skulle bjudas på bergslopp och två triathlonrace i olika distanser.

Familjen Wirenmarks var ute på tur med husbilen och hade lagt till i Moraparkens camping någon dag innan vi andra (Andreas, Malin, Marcus och Frank) kom upp på fredag eftermiddag.
Resan upp gick förvånande snabbt och smidigt trots småvägar, turisttrafik och lite kartletande.

Fredagen hade lovats innehålla bergsspringning. Uppför Gesundaberget. Andreas och Malin sparade på krafterna medan Fredrik och Marcus hade tänkt köra trippeln över helgen. Vid ankomst till Gesundaberget så var det väldigt kul att träffa alla. Dels såklart vårat Team Fillinge Ultra, men även resten av Team Salming som skulle köra. Många som man träffar regelbundet via det sociala nätverket, men det är roligare i 3D.

Hanterbar miljö i Mora

Vi kom upp så pass "perfekt", så det var bara att hämta nummerlapp och gå och klä om. Några futtiga meter för att försöka värma upp och få ur 4 timmars bilkörning ur benen. Det var ju bara 3 km som skulle springas så distansen var inte så utmanande. Det som var utmanande var höjden. typ 300 meter som skulle avverkas så snabbt det bara gick. Vi samlade ihop oss en bit nere vid en gammal hockeyrink. Några orienterardräkter, några andra som såg väldigt proffsiga ut och vi: entusiasmens försvarare. Smådugg blandades med fullkomligt regn och tät dimma. Spänd förväntan och glädje att äntligen vara där blandades med ångest inför vad som skulle komma. Med all rätt visade det sig.

Starten gick och alla drog iväg som avlöningar. Jag (Marcus) försökte att tugga på och hitta något slags rytm och takt där jag samtidigt kunde andas. Det gick bra ett tag. Vågiga backar och skogstrafiksunderlag, uppåt, lite flackare, uppåt, lite flackare.. Ett gäng ungdomar raskade förbi mig snabbare än räven på isen. Vi kom fram till backen och där gick det uppför på riktigt. Alltså inte direkt barnbacken vi pratar nu utan typ 90 grader. Eftersom det var dimma och regn så såg vi inte toppen. Vilket så här i efterhand var lite tur.

Hyfsad utsikt 

Jag brydde mig inte så mycket om pilar och flaggor om var vi skulle utan försökte snegla var de andra gick/sprang. Backlöpning är jag inte tränad för just nu tydligen. Backarna hemmavid är ju mer gupp än backe. Alveol per alveol lade ner verksamheten och gick på semester en efter en.

Muskelfibrerna i låren tackade för bra samarbete, men att nu fick vi gå åt skilda håll. Jag tror att jag tänkte för mig själv: "AAHHMMEENNVVAAIIHHEELLVEETTEE".... eller liknande peptalk. När till och med luftvägarna hade rådslag och de också skulle lämna kroppen fick jag till och med stanna i backen tills de hade bordlagt beslutet och ville ha in mer fakta i målet.

Övervägandes olika val av fysisk eliminering

Det dröjde ungefär 50 meter tills de fick mer fakta och hade ytterligare ett krismöte. Där röstade de ut ett par broskringar som bara ville tramsa och klubbade att de skulle vara kvar internt. Jag är ganska tacksam för det så här i efterhand. Ett steg i taget, arbetandes med armarna och försöka att både få in lite syre och göra av med lite ventilationsavfall.


Plötsligt hör jag genom dimman, både på riktigt och synfältsdimma: "HEJA MARCUS".. jag är här lite omtöcknad och besvarar hejaropen uselt, men försöker att gå mot ljudet. Kommer upp och ser Andreas och Malin som står och hejar för glatta livet. Otacksamma jag. Väldigt glad för de där hejaropen!

Fredrik fick ta i också

Rådslag internt i kroppen



Men man springer inte rakt upp och in i mål där som jag hade hoppats utan man skulle upp en sväng till för att sedan vända neråt mot toppstugan och målet. Skönt, där kunde man släppa på lite...de sista 20 metrarna.. Goddammitt så trött i lungorna. De riktigt sved så där elakt och lunginflammationsaktigt. Allsköns andningshjälpmedel hade inte hjälpt här. Det tog ett "litet" tag för mig att återhämta andningen. Benen var rätt ok efter en liten stund, men lungorna.. ggaaahhh!!

Väl i mål så visade det sig att Team Salming hade placerat sig riktigt bra som helhet och Oskar Djärv (www.oskardjarv.se) till och med vunnit! Roligt och imponerande! Efter detta lite post-race snack, kramkalas och prisutdelning. Jäkligt skön stämning rakt igenom.

Team Salming version Gesundaberget (ler mest för att få in luft) 

Nedför berget efter prisutdelning och allmänt samkväm så gick det lättare. Svetsar´n, glowmiler (inklusive Glowbrother) och TFU drog till en italiensk nutritions expert och fyllde på depåerna. Snälla Svetsar´n hade fått med sig Umara grejer (kosttillskott) som han delade ut så vi fick lite testgrejer. Ska bli spännande att testa. Har hört mycket lovande om de grejerna.

Hem till campingstugan som verkligen var överraskande bra. Här har det luktat ammoniak förut. Mora campingen är ypperlig camping. En annan sak som slog mig som på huvudet är att häromkring Mora är det ju fantastiska möjligheter för rekreation, både sportmässigt och naturupplevelser.

"Trevligt"

 Björnlyan

Lördag

Lördagen innebar tävling för alla i TFU, i alla fall i vuxensektionen. Triathlon sprint, vilket innebär 750 meter simning, 2,1 mil cykling och 6,6 km löpning.

Simningen var ganska enkelt upplagd: simma runt två bojar och kom upp igen. Ni ser en av bojarna bakom Andreas en bit bort. Varvet runt var alltså 750 meter (egentligen troligen närmare 850 meter). Det brukar vara meter:ish då man ibland kan simma lite snett, trängas eller boffas bort av en säl eller liknande amfibievarelser.

 Andreas har känt på vattnet.

Sedan skulle vi cykla på en varvbana som var ca 1 mil. För att avsluta med löpning, också på varvbana * 2.

Efter racebriefing om hur och vad och varför så var det dags att ta på våtdräkterna. Jag hade med mig min avklippta korta då simmet idag inte var så långt. Den är lätt att få av innan cyklingen.

Simningen för mig (Marcus) gick rätt bra. 750 meter på 15 minuter, många ursnabba från tävlingsklassen som var uppe före. Men topp 5 i motionsklassen är ju rätt bra. Snabbt upp på cykeln och drog iväg så snabbt jag kunde.

Tror att jag var ensam om att ha stöd och skärmar på fortfarande. Cyklingen gick över förväntan och de med snabba cyklar kom ifatt sent. Bra känsla. Hade fortfarande inte sett till Glowmiler och Wirenmark svisha förbi. Hoppet tändes.

In i målfållan, kasta cykeln åt rätt håll och inte i sjön. Eftersom jag cyklar med löparskor så är det ju "tidsbesparande"..i alla fall precis vid bytet. Ut på löpningen och tunnelseende. Asfaltslöp längs med kajen. Försökte att hålla igen och inte springa i cykeltempot, men det var svårt. Tydligen. Efter nästan ett varv så såg jag fler och fler komma ikapp, försökte att springa utan att spricka. Började må illa och känna bergslungorna komma åter. Interna rådslag inuti. Kollade till på klockan och sprang 30 sekunder snabbare per km än vad jag är van vid. Bra....men jobbigt...

Utpräglad tålöpare

Jag hann komma upp till målrakan och känna lukten av blomsterkrans när jag får en kärleksfull klapp i häcken, som är lagen vid omspringning. Calle Lannemyr aka Glowmiler fullkomligt öste förbi mig. (Intern diskussion i mig: Dropkicka? - beslut: Nej). och när det var ca 100 meter kvar kommer Fredrik med klapp till...snöpligt..men troligtvis bra för gruppens gemenskap. 

Jag kom in som 9:a i motionsklassen. Före mig kom Per Törnhult på 3:e plats! Andreas på plats 5, Calle Lannemyr på plats 7 och Joakim på plats 20.

För min (Andreas) del sparade jag på krafterna efter förkylning och långa långpass på cykeln under veckan innan Salming-helgen. Målet är ju Kalmar om ett par veckor och risken är rätt stor att väl i tävlingen köra på lite för hårt. Planen var att köra på ca 90 % och leta efter en go och stark känsla. Starten gick och första 100 m av simningen kändes bra. Stärkt av några längre sköna simpass köttade jag på lite hårdare än vanligt. Det höll som sagt ca 100 m. Alltför ouppvärmd och utan egentligt insim kroknande jag, var tvungen att ta några väldigt långsamma crawltag och liksom starta om. Tog en minut men sedan kunde jag fokusera. Långsamma men bra simtag. Kunde öka farten efterhand och sista 300 m kändes riktigt riktigt bra. Tog 10-talet platser här. Upp ur vattnet och byte till cykeln. Snabbt snabbt. Konstigt att de enkla momenten som bytet innebär alltid upplevs som förvånande svåra. Omtöcknad och stressad tar bytet tid. Krävs träning, helt klart.

Andreas upp snabbt

Malin börjar planera cyklingen

Iväg ur bytet före Team Salmings Marcus Aronsson. Stärkt av det faktum att han spelat triathlon mycket längre och bättre än jag tänker jag "skit för satan i 90 %, nu kör du fullt"! "Du ska spöa en riktig triathlet nu!" Funkade i några km tills jag upptäckte att jag lyckats cykla fel - missade en pil och följde vägen åt fel håll i en korsning. Framme vid en grusväg insåg jag att något var fel eftersom triathleter absolut inte kör sina fartmonster till cyklar på något så oberäkneligt som grusväg. Jag körde i frenesi tillbaka. Drog på mig våldsamt mycket syra i benen och fick liksom inte ur det under det resterande cykelmomentet. Så fort jag ville öka så sved benen. Crap!

Blev nästan 2 väldigt onödiga km extra vilket gjorde att jag inte kom ifatt Marcus L fören i bytet till löpningen. Så ska det inte vara i min värld. Marcus skötte sig alldeles utmärkt och spelade korten väl - supersimning OCH jäkligt stark på hojen. Jag spelade korten kass och får förstås betala med flera minuter.

I vilket fall, äntligen löpning. Hurra! Det är ändå min paradgren och jag brukar ta flera platser här. Så även denna gång. Hann upp Marcus (tog rätt lång tid för han tryckte på bra), försökte peppa och sporra, ikapp några andra, ökade lite precis när jag går om för att signalera "häng för fan inte på", kom ifatt Andreas W (Team Salming) och kände att han hänger på.

Någon km kvar nu och trots en tydlig bajsnödig känsla (alltså på riktigt, behov av nr två) ökade jag rejält. Vant balanserande jag farten efter de signaler som jag fick från tarmarna. Inte för fort, men inte för långsamt. Kunde gå i mål och njuta av en femteplats och att tarmarna lugnade sig. Puh! Andreas W in knappa halvminuten senare. Efter några minuter dundrar Fredrik, Glowmiler och Marcus in.

Kollar över axeln efter konkurrenter

Nä, inga i närheten, bara att ösa på

Fredrik, med ork för att le

 Glowmiler - Snabbaste löptiden av alla deltagare! Imponerande! 

 Andreas W

Marcus försöker smyga runt knuten

 Joakim - Stallchefen studsar på

Marcus - urstark

 Lisa - pannbenskämpar

Malin springer leendes (med Camilla strax bakom)

Per - 3:a!

Fredrik in som 17:e i tävlingsklassen, strax bakom team Salmings övriga deltagare: Marcus Aronsson (14:e) och Andreas Valdmaa (15:e). I herrklassen vann KJ Danielsson ganska överlägset med 5 minuters marginal.



Delar ur Team Salmings stall: Marcus, Andreas, Andreas Calle, Fredrik



I damklassen så körde både Malin - plats 9, och Lisa plats 17. Där vann Camilla Dahlström motionsklassen.  



Ostkakemellis. En av världens topp 5 bästa mellisar

Åter till björnlyan och aggressivt ätande ostkaka med yviga gester, som Malin hade gjort själv. Väldigt väldigt god. Kanske den godaste ostkakan jag har ätit någonsin. Ryktet om att TFU skall starta ostkakeri-bageri är inte helt tagna ur luften. Senare på kvällen så hade vi en konferensdel där Joakim, Oskar och Marcus från Salming pratade om året som gått, målbilder samt visade på en spännande framtid. Skönt häng med massa duktiga sportare.



Söndag - Olympisk triathlon

En olympisk triathlon är lite längre än en sprint. Simningen är 1500 meter, cyklingen är 4 mil och löpningen 10 km.

Egentligen ganska behagliga distanser, men med fullt spett kan det vara nog så utmanande och orken måste ju planeras någorlunda. Fredrik och Marcus körde trippeln, alltså alla dagar. Första olympiska triathlonen för Marcus.

Marcus var återigen ensam triathlet om att ha skärmar och cykelstöd (behöver nog förbättra det lite).

Solen lyste sitt bästaste i alla fall, perfekt väder för aktiva likväl som för åskådare. Skönt för Gänget som ordnat Morakniv triathlon. All heder åt deras jobb! Trevliga utöver det vanliga och spred skön stämning omkring sig. Imponerande.

Jag (Marcus) värmde upp lite mer i vattnet denna gång för att riktigt komma in i simmomentet. Sådär på gränsen så man blir lite trött. Många snabba cyklar som stod uppställde, många klubbtröjor som borgade för erfarenhet och vältränade individer. Men ångest och nervositet kan också vara en drivkraft.

Nedräkning... och pang! igång med vevandet men inte för hetsigt. Ganska trångt men inga slagsmål omkring mig. Skönt. Plötsligt ser jag att det är helt fritt på höger sida när jag andas. Är jag helt snett ute? Nej, bojen ligger rakt fram.. ok, fortsätt veva. Han till vänster sackar en lite bit i taget. Bra! honom har jag. Rundar första bojen utan trängsel. Siktar in mig mot nästa boj som ligger vid kanten av bryggan. Simmar spikrakt och förbi en till.

Bra känsla här! 

Försöker snegla framåt och hur jag ligger till. Ser inte så många. Vad tusan är de redan bortom synhåll? Ett halvt öga bakåt för att se hur det ser ut där. Bra, ett gäng bakom. Inte sist i alla fall! Fortsätter runda en boj, och en boj till för att vända upp på sista varvet. vad tusan? jag ligger ju i toppen. Här börjar jag tänka lite försynt att det blir svårt att dra "ganska ny på simning" när jag kommer upp. I alla fall så lyckas jag till och med varva två personer. Inte jättevanligt för min egen del där jag brukar vara den varvade.

Upp och kasta av sig våtdräkten. I löparskorna, utan strumpor, och upp med stödet - iväg påhejandes av massa härliga människor! Tunnelseende men glad över alla pepp och hejanden omkring mig.

Glowmiler håller inte igen på vare sig löpning eller hejande! Kan vara att jag var liite adrenalinstinn här..

Fredrik vill jaga ifatt

 Fantastiskt hejande av alla här! Sockerdricsglädje i kroppen

Under cyklingen som är en mil fram och tillbaka så blir jag inte omcyklad av jättejättemånga. Några ursnabba med rymdraketer till cyklar såklart. Men jag håller bra fart med 31 km/h i snitt. Ingen i Team Salming hinner ifatt mig..förrens...punktering. jävlarshelvete. Så sjukt surt. Längst bort vid vändplatsen såklart.

Jag springer med cykeln neråt mot mål. Ett par härliga familjer som suttit och hejat och jag har hejat tillbaka sitter där. Jag frågar om de har en cykel att låna ut. DE HAR DET! En av dom springer bort till ett garage och tar fram en 3-växlad rostig cresent. Tja va faan, tänker jag. TACK! Jag kommer snart hojtar jag, upp på cykeln och tar tre tramptag och så vrider sig bakhjulet så det inte snurrar längre. ggggrrrrrr björnmorrar jag.

Tackar för försöket och fortsätter springa neråt mot målet. Fredrik kommer mötandes och stannar. Han har en lagningssats och frågar om jag vill ha den. Men jag är inte riktigt bekväm med att byta däck så där så jag tackar och vinkar av honom. Under tiden jag springer neråt så letar jag febrilt efter någon som kanske skulle kunna ha en cykel att låna ut. Vet inte ens om det är regelmässigt ok, men jag tänker att jag hellre vill köra alltihopa och diskas än att göra DNF. Men ingen lycka.

Väl inne i depån så kommer jag fortfarande lite adrenalin och sockerstinn. Besviken så funderar jag initialt att kasta flatmacka med cykeln, men besinnar mig.

"Lite" besviken. Men fick ju till ett triathlon i alla fall då jag sprang tillbaka till depån. 

Ställer tillbaka cykeln och hoppar i sjön. Så sjukt surt. Grym känsla i kroppen och verkligen på gång i loppet. Att köra varvbana var riktigt roligt och det var många som jag hälsade och hejade på och fick häls och hej tillbaka av.



"Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen"

Lite hängläppig

Sjukt tråkigt (fortfarande i skrivande ögonblick), men jag får väl ta med mig känslan fram till punkan. Nästa olympiska kommer bli ännu bättre ; ) . Gick in till målområdet och fick björnkramar av Andreas och Malin som tröst. Sedan hejade på resten av Team Salming som gjorde utmärkta lopp allihop!

Marcus Svetsar´n Aronsson kom in på en fin 17:e plats, Andreas Valdmaa på en bra 19:e och Fredrik på en 23:e plats. Alla tre sprang den avslutande milen på 40 minuter:ish. Grymt bra. Frida "partyrunner" Södermark kom 10:a i damklassen med avslutande mil på 39.

 Frida på cykel

 Andreas på cykel

Marcus på cykel

Fredrik har sprungit på bra

Efterlängtad målgång

Frida dansar in i mål

Fantastiskt roligt och väldigt lyxig känsla övar att få sporta en hel helg tillsammans med det här gänget. Stort tack till alla i Team Salming - framförallt Jocke, Oskar och Marcus som höll i trådarna för TSTMI.

Stort tack till Magnus och Fredrik i arrangörsstaben för Morakniv triathlon. Kanontävling som vi gärna återvänder till! En rolig grej med tävlingen är att dom är sin tävling ut i fingerspetsarna - medaljerna ersatta av moraknivar. Självklart och vettigt!

Morakniv triathlon

 

Övrigt värt att notera från helgen:

Franks närvaro gick inte obemärkt förbi.

The Glowmiler och Frank

Många fans runt om i Sverige





Hundpuss innan race är bäst

Bästa gåvan! Dörrmatta med Frank´s på funkade fantastiskt bra och också en trevlig inramning vid ombytet. #testschwester rekommenderar! 

Team Fillinge Ultra 



Naturligtvis så fick vi under helgen även inblick i Salmings planer de kommande åren. Nya prylar. Nya skor. Större andel av marknaden, med mera.. Presenterat av marknadschef Joakim och säljare Oskar. Som alltid fascineras vi över hur genomtänkta, avvägda och snygga deras skokollektion alltid är.

Att man liksom på 100 meters håll ser att det är Salmingskor. Imponerande vad de åstadkommit under några väldigt intensiva år. Trenden i skovärlden är lättare och flexiblare skor. Väldigt tydligt de senaste två åren. Kul att Salming satsade på det kortet redan för fyra år sedan!

Mer om nya skor och andra produkter längre fram.

Fler upplevelser från helgen:

Marcus Aronsson: https://marcustriathlon.wordpress.com/

Frida Södermark: http://springlfa.se/team-salming-goes-mora/

Morakniv Tri:s hemsida: http://www.moratriathlon.se/

Oskar Djärv: https://oskardjarv.se/

Tripodden: http://www.tripodden.se/





Fotocred: Marcus Waltilla, Theo Montelius, Marcus Lundin, Andreas Nilsson, Joakim Sandin, Fredrik Wirenmark.

 //Marcus