Solen strålade äntligen, det var ta mig tusan nästan vindstilla, det var väl egentligen bara fågelkvittret som fattades.. kändes som vår men borde vara vargavinter, vi var i alla fall glada att se solen igen efter en månads frånvaro.
Jag (Fredrik) tog mig till Andreas (Marcus fick inte vara med för hans stora svaga vad hade sagt ifrån) det hade blivit dags för ett efterlängtat långpass tillsammans. Det var länge sedan vi hade lyckats få till något långt pass tillsammans och sist vi gjorde det var i våras när vi skulle kuta runt Ärlången, då fick Andreas ont i vaden, så åt det hållet vågade vi inte kuta idag..
Vi begav oss i stället mot Värna och Björsäter på böljande landsvägar, svängde vänster över Ö och sedan tillbaka mot Bankekind. En helt förträfflig runda på dryga 27km och ett riktigt bra långpass i kontrollerad pratfart utan minsta tillstymmelse av känning eller skador.
Vi lyckades prata om det mesta, både värt och ovärt, o framförallt hinner man ju att umgås. Långpass är fan bäst. Tiden bara flöt på och tänk att 2 timmar och 20 minuter kan va så trevligt.
Efteråt bjöds det på lunch och kaffe, alltså fan, mat smakar väl aldrig så bra som efter långlöp!!
Löpning är bäst.. // Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar