Inte en soltimme under hela december. Grått, grått, grått och becksvart efter kl 15. Detta tillsammans med alla andra begränsningar, tråkigheter och dynga gör det ju inte helt enkelt att hålla god min. Ibland är det svårare att hålla nyllet ovanför vattenytan än annars och jag är väl medveten om att flera andra lider mer än mig. Likväl som att man ska passa på att njuta och vara tillfreds när det är bra så tror jag att ibland är det bra att låta sig känna att allt är skit, piss och vademecum.
Att motionera i någon form brukar göra att man i alla fall orkar hanka sig fram och trots att det är ungefär 9 månader kvar så är det ändå ett spännande mål framför oss. Ett mål som fyller mig med hopp och lite lite ångest. Ett litet, men ändock ett hopp. Sedan ska vi ju beta av Gbg-varvet och Ironman Jönköping om de nu blir av.. Men grejerna ser jag mest som socialt trevliga grejer i dagsläget.
Järven på Idrefjällmaraton kommer bli utmanande och jag har nu på riktigt insett att höjdmetrar blir svårt att samla ihop i grannskapet. Sprang backintervaller i 40 minuter häromkvällen. Fick ihop 94 höjdmeter. menvaihelvete! Järven är 2690 höjdmeter på 84 km.. GGAAHHHH!!
Fredrik och jag beslöt oss för att sammanstråla och kuta Salming 21 km. De kör ett gäng virtuella lopp nu med olika längder och underlag. Olika varje vecka och idag var det 21 km med Greyhound. Studsskon ni vet..
Det blev i alla fall trots väderhelvetet en trevlig runda. På knappt två timmar så blir det en del prat. Högt och lågt samt en hel del garv. Som sig bör.
//Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar