Sol, långpass och äppelkaka

 Helgerna är ju där det oftast finns mest tid att tillbringa för långpassen. Så var det i helgen som nyss var. Vi lyckades samla ihop hela herrsektionen och så Göran som apendix, erfaren prospect till TFU för en liten rund ute på Tinnerös vackra grusvägar.

Dagen till ära så passade vädret på att visa upp sig från sin bästa sida. Typ 20 grader och tämligen vindstilla. Samling vid 14 och avresa på initial asfaltsunderlag för att komma upp på en grusväg vid Harvestad gård. En väg som jag nästintill varje pass har märkt att jag föredrar att springa på. Här springer man upp och förbi de nya våtmarkerna som är anlagda uppe i Vidingsjöskogen.

Mellanlånga långrundan på Tinnerö och en sträckning på 17 km

 Efter ca 5,5 km så kommer man fram till asfalt återigen och det är Rosenkällavägen som man börjar slita skor på. Vi tog höger för att springa just emot Rosenkällasjön. Tre par vita glänsande Greyhound och ett par ettrigt röda Enroute tassade omkring vinkandes och hejandes till cyklister och bönder. 

Vi hittade äppelkart som vi kunde leka med

Vägen är en sådan sort som är gediget sluttande på båda sidorna, vilket gör att man springer lite som lutande tornet i Pisa. Ser kul ut på håll, men fotleder och knän beklagar sig ömkligt. De som orkade pratade och hade det trevligt, medan jag som hade en sämre konditionsmässig dag sparade orken och svarade mestadels med enbart olika ljud och läten. 

Stryktåliga och glada små troll samt ett mediokert större

Hade från början tänkt springa långa Rosenkällasjön som är omkring 20:ish, men idag vek vi av och sprang runt sjöns närmaste grusväg. Det blev till slut i alla fall 17 km så helt kort blev det ju inte i alla fall. Bra som helhet och trevligt att stundom kuta tillsammans med andra som pratar och diskuterar smörjoljor till tvåtaktare. 

Äppelkaka

Hungriga björnar

Efteråt så fick vi massor med äppelkaka och vaniljsås. Det var toppen. Härligt tillsammanspass även om det är jobbigt att springa långpass med snabbisar  

//Marcus 

Söndagsjogg och virtuell Stockholms Marathon

 Jajemän, igår söndag så lyckades vi dra ihop ett litet gäng som skulle jogga lite längre tillsammans. Fredrik som hade anmält sig till Stockholm Marathon skulle kuta den virtuella versionen för att inkassera medaljen. Vi andra kämpade om ära, överlevnad och trivsel. 

Vi samlades i alla fall till eftermiddagsfikat och roddade ihop lite grejer för att ta oss an första varvet. Planen var att kuta tre varv med lite mat och förtäring hemma hos Fredrik. 

Tre varv där det första var det längsta: 16 km och det andra är på 14 och det sista 12 km. Med den totala distansen på 42 km. 

Andreas, jag, Göran, Fredrik och Pär inför första svängen

Fredrik och Andreas gled ifrån oss andra sakta men säkert då deras densitet är förskräckligt låg och ork gedigen. Men vi (Jag, Göran och Pär) orkade i alla fall prata oss igenom löpningen vilket var en av målen. Vädret bjöd på många upplevelser det också. Vi hade alla väderlekar. Sol, vindstilla, blå himmel och 30 grader varmt till hagel, storm och lodrätt regn samt - 22 grader. 

Lite grusvägslöpning

(Foto av Pär)

Vi kom in för lite mat och dryck vid varvningen. Göran och Andreas skulle gå av här och nöjde sig med det långa varvet. Men då tillslöt Mats och Kristina istället. 

Kristina, Mats, Andreas, Jag, Fredrik, Göran (bakom Fredrik) och Pär inför andra svängen

Försökte trycka i sig lite energi i olika former, Fredrik hade ordnat utomordentligt fikabord, ta en torr tröja och borsta av sig lite, och sedan iväg med ben av gamla telefonstolpar. Några sportisar piggare än andra och framförallt mig. Märkte ganska snart att jag var lite mer spak än vad jag skulle vilja vara. Fåordig, trumpen och hamnade lite efter de andra rätt snabbt. Hotfullt stramande lite varstans samt skvalpig känsla inombords. 

Orkade pressa fram ett litet leende trots allt

Hjärnan försökte att kämpa på med att det här varvet i alla fall var kortare än det förra och att vi skulle svänga av strax. Ändock var det 12 km som skulle göras. Vi vek av in på en grusväg och begav oss mot skogen för att kuta lite på stigarna också. Kändes lite bättre för huvudet även om ljumskar och ben var tunga. 

Blöt och trygg skog

Igenom skogspartiet och in genom Ekängens cykelvägar fram till Fredrik igen. Här hade jag bestämt mig för att skita i nästkommande sväng. Inte roligt längre, ont och jävligt.

I alla fall så kommer vi fram, byter tröja, försöker äta lite och så blir det hundgos. Bra elexir. 

Inför tredje varvet. 

Inför tredje varvet så anslöt även en gammal granne till Fredrik. 

Vi påbörjar varvet och mot alla inre känslor att skita i det så börjar jag kuta med också. I typ 200 meter innan jag känner att, nej, det här skiter vi i och lunkar hem för att klappa hundarna istället. Så fick det bli. Trots allt 30 km in på kontot mer eller mindre värdigt. 

Efteråt, sittandes i soffan, hundklappandes och väntandes på de andra så kändes det rätt bra. Inte mer skadad och lite ork kvar trots allt. Har trots allt höjt veckodosens löpning från omkring 3 till 4-6 mil på ett år ungefär. Så totalorken har jag höjt men behöver väl kuta lite mer olika fartserier för att orka stå på för en mara.. Men om man vänder på det och säger att jag i alla fall kutade 3 mil som för ngt år sedan var min veckodos så kanske man ska vara lite nöjd ändå.. men det här varvet får det bli fler gånger. 

Första och andra varvet 

De andra kämpade på och drog den sista milen under timmen. Flera personliga rekord slogs under dagen: Längst i år, längst totalt, snabbaste halvmaran osv. Kul att kunna göra sånt tillsammans. Det blir ju trots allt lite lättare på något sätt. 

Stort tack till alla inblandade och framförallt dig Fredrik för allt fix och don!  

//Marcus