.. efter att årets stora mål, ultravasan 90, blev lite spolierat av skada, även om jag tog mig i mål, valde jag att ladda om batterierna och ändå försöka avsluta snyggt. Knät som spökat läkte ju ändå bra och träningen flöt på. Nu skulle jag avsluta klassikern med lillebror riktigt vasst.
Målet var att träna backar och framför allt då utförslöp innan man ställde sig på Koltorps gärde, nja blev visst inte så. Sista månaden har volym och fart känts hur bra som helst, persade på km/dm för bara ett par veckor sedan, tartan och 400 metersbana resulterade i 37:46 på 10 000m så farten hade jag.
Jobbade dock ganska intensivt både på jobb och hemma och drog till muskelaturen i ryggslutet, gick som en gammal gubbe och kunde knappt ligga ned så lite orolig blev jag allt. Funkade dock otroligt nog att jogga/springa, i alla fall lättare distanspass. Frun fick knåda och det gick åt litervis med linement samt flera spikmattor. Fick hyfsat ordning på ryggen även om det fortfarande kändes och stramade lite snällt när jag tog i uppför.
Brände ett sista hårt pass 6 dagar inna loppet, 2 varv i LOK-milen, ett terränbaserat motionsspår i Linköping. Klarade att hålla fart och steg både uppför och utför och kändes lätt på platten, mitt mål var att klara Lindingös beryktade silvermedalj vilket innebär under 2:15:00 och ett snitt på 4:30 vilket jag kontrollerade i 14km för att sedan jogga resterande del med Marcus..
Det här blev mitt tredje Lidingö, så tredje gången gilt och bättre tränad än någonsin.
.. lördag 29/9
Avfärd mot Stockholm, hämta nummerlapp, äta det sista och ladda! Lite knöligt Lidingöloppet då det är 3 olika ställen att förhålla sig till. Hämta nummerlappar samt expo på Lidingövallen, starten på Koltorps gärde och mål på Grönsta.. Ändå gillar jag Lidingöloppet som känns genuint och minst uppköpt.
Jag och bror startade i olika startgrupper, jag i 2 och han i 10. Så jag bytte om vid bilen och joggade upp till starten. Träffade lite olika sprinmänniskor, morsade och hejjade lite, för att sedan springa in och ställa mig typ först i startgrupp 2. Eliten hade precis kutat iväg och nu var det vår tur..
Hade bestämt mig! I dag ska det göra ont, jag ska ha silvermedaljen och jag ska ha roligt.
Startskottet gick, och vi satte av.. Drog i väg, gav lite extra för att få en gynsam start och hamnade väl topp 20 när vi kom ut på grusvägen. Skrek till lite på någon bredvid som inte hejade och fick ett asgarv av dem som sprang bredvid mig. Började snacka med en utav dem och det visade sig att vi hade samma mål, sub 2:15. Kilometrarna ramlade på, farten var god och känslan fin. Rätt vackert på Lidingö såhär års och försökte njuta. Klockan pep med jämna mellanrum och de första böljande backarna avlöste varandra.
Lyckades hålla ett jämnt tempo oavsett banprofil och klockan visade något snabbare fart än planerat, men jag tänkte att det får bära eller brista. Fortsatt att kuta jämsides med den här killen Adam, jag drog ifrån uppför, han utför och så synkade vi på platten. Gav varandra lite glada tillrop och puschade varandra framåt. Passerade 15km och kände mig allt lite tagen, ffa i ryggen. Bara att gasa vidare. Efter 20km börjar de stora backarna men vi lyckades hålla fart uppför även om det gick lite sämre för mig utför så knaprade jag mig ifatt varje gång det blev platt. Efter ca 22km får man skithugg, lyckas ducka det oifrånkomliga 2 gånger medan blicken letar buskar. Tittade på klockan och försökte kalkylera om jag skulle hinna stanna (inte snabbast i hjärnan just nu) Kommer turligt nog lagom fram till en energidepå med bajamajor, kastar upp en dörr, skiter i farten och är fan färdig innan dörren hinner slå igen.. tror den kilometern gick på 5:02 så bra fart på dass iaf!
Lättad på flera sätt spanade jag på klockan, betade av Aborrebacken, Sophias och Karins backe i ett nafs och sen var det bara upploppet kvar. Jag skulle klara det! Blev lite lätt euforisk och nästan lite gråtmild när jag spurtade ned någon som försökte komma före. In under portalen och stanna klockan, 2:11:38 så jävla glad, vilken jävla tid och faktiskt lite stolt!
Letade upp Adam och grattiskramdes.
Åt och drack massor, för att sedan rör mig mot resultattältet och uppdatera min medalj till en i silver.
Sedan var det bara att vänta.. och vänta! Brorsan passerade Grönsta rätt sliten när jag hade väntat ca 1:30, bestämde mig för att jogga med honom sista 10km, eller ja, jag orkade inte sitta o vänta och frysa längre. Jag peppade honom så gott jag kunde även om det slank in ett och annat hån så hade vi roligt hans sista mil. Helt otränad stapplade han in på 3:49, eller ja han spurtade säker om 100pers sista 100 metrarna och gick i mål helt slut men lycklig över att ha klarat det.
Ett helt perfekt lopp av mig, även om man kunde skippat toastoppet, men nu när allt gick bra är det ju bara extra roligt. Sjukt nöjd med min silvermedalj och att klassikern är avklarad.. så vad gör man nu då?
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar