ICEman 2017 - swimrunpremiär

ICEman gjordes på försök för nästan precis ett år sedan. I år hade vi lyckats att samla ihop ca 25 % ytterligare modiga swimrunnare till startfältet. En annan nyhet var även att vi i år tog en frivillig insamling till stöd för cancerforskningen. Martins bror gick nyligen bort i sjukdomen och det vi kände att det var det minsta vi kunde göra kände vi i ledningen.

Pre-race smilies

Vi samlades med spänd förväntan vid Tannefors slusscafe och hade lite upprop, tjöt och omklädning etc. Två i gänget som var med och testade swimrun för första gången - KUL!

Vädret var egentligen behagligt varmt i luften även om det var lite blåsigt. Inte ökenhetta och inte isbjörnsväder heller.

Vi hade banan på ett ungefär klar för oss. Preliminära sträckor och distanser som i praktiken som när vi kör de här små tränings-tävlingarna så brukar det bli lite som det blir. Vi lufsade iväg och det kändes skönt att springa omkring i gummi igen. Lite "äntligen-känsla".

Glatt ovetande om vattentemperaturen

Vi tassade fram till första simningen. Hoppade i med fötter och vader och kände instinktivt att det här kommer nog göra lite ont. Jo, mycket riktigt ...klart kallare än förra året. Runtomkring så hördes det lite frustandes och pustandes. ROLIGT! Fingrarna försvann nästan direkt inom ramen för nervtrådar och signaler.

 Charmen med att simma i stan..man kan prata lite med folk

Isfritt i alla fall..

Upp och lufsa så vi fick igång värmen i kroppen igen. Mycket skratt och lite larvande på vägen. Känslan om hur roligt swimrun är kommer snabbt tillbaka. Bort till Braskens bro och bryggan som finns där.. sim över till "mack-sidan".. ännu lite kallare här som vanligt.

Löpning vidare bort till Johannelundsbadet och dagens längsta sim. Kändes som 3000 men var nog något kortare. Fingrarna känns inte alls längre utan jag vevar på gamla minnen och bara försöker få runt som i cirklar. Ansiktets alla porer påtalade att de gärna skulle sitta i en bastu istället för detta alternativet.

 Perfekt som första swimruntävling..

Upp ur vattnet, kolla så alla är ok och jogg tillbaka till slussarna. Fika och värme som målbild. Kul att alla trots kylan mest garvar och har roligt. Fikan efteråt är ju lite som den bästa fikan ever..skönt att sitta och snacka efteråt. Ungefär som omklädningsrummet. Garv och larv när det är som bäst.

Roligt med alla modiga!

Frank och jag hade lite eftersnack

Skön och kravlös dag. Tack alla inblandade! 

Fotocred till Rebecka Nilsson och Mia Lundin

JÄVLA ROLIGT!

//Marcus  

#Testschwester testar - Skeviks gård

Fick möjlighet till utveckling. Jag gillar utveckling så jag tog den an med fullt blås. Själva utvecklingen får utvärderas på annat forum. Men lokalen jag och de andra befann oss på var Skeviks gård, strax utanför Gustavsberg.

 Entrén till huvudbyggnaden

Byggnader på gården

Själva gården är tämligen stor, med flertalet hus på området. Vackert beläget längst in i en vik. Varmt välkomnande från all personal så jag kände mig ..tja...välkommen. Boendet ligger lite vid sidan och är nyare tillbyggt än huvudbyggnaden. Fyra flyglar som ser liknande ut med en övervåning och en undervåning. Rummet var helt ok då jag var ensam och inte behövde så mycket yta. Det fanns vad jag behövde. En sak som imponerade var att alla flyglar hade en mindre uppsättning gymartiklar innanför farstun. Pilatesboll, yogamattor och lite hantlar. Smidigt, framförallt för rehab och liknande. 

 El rummo

 Boendeflyglarna

 Restaurangen där de alltid hade satt igång en brasa innan frukost och kvällsmaten. Mycket trevligt!  

Skeviks gård använder väldigt mycket självhushåll. Grisar, lamm och andra djur som går på gården ingår i kretsloppet. Inte bara köttet tas tillvara utan även det finns även tofflor, filtar och mössor. Andra produkter som gården själv gör är sylt, sallad etc. Bra tänk tycker jag. Uppskattade det genuina. 

Maten är viktig för en upplevelse. Jag tyckte att det var väldigt bra mat hela veckan. Har inget negativt att säga om det. Bra mix, med all mat från gården. Fräscht och gott. 

Vyn ut mot viken från huvudbyggnaden

Det som var lite kul att det också att fanns mycket att göra. Nu hann jag inte testa allt, men jag hann springa lite i skogen i alla fall. Men det finns kanoter, utegym och innegym, motionsspår, vedeldad tunna, bastu, stövlar att låna för att kunna gå omkring bland djuren, boule..tja.. det finns grejer att göra. 

Hittade lite stigar av en slump..roligt!

Skevik har ett litet spår på plats..jag sprang lite fel men det gjorde ju inget..

najs

Kan verkligen rekommendera Skeviks gård. Ta en weekend och ha det gött vet ja! 

#testschwester

Att springa vilse är att hitta sig själv..eller en söt häst och en rar dam

Som mången löpare på den formella vilodagen söndag, så ville även jag springa lite längre. Nu håller ju jag på med lite försiktig upptrappning efter skada, så "långdistans" är ett tämligen relativt uttryck för tillfället. Men lite längre än förut i alla fall kan man ju tänka.

Passade på att reka lite swimrun-områden..

Jag gav mig i alla fall ut strosandes / lufsandes i den nyfallna snöns vindpinande och snålblåst miljön som rådde. Inte helt underbart generellt, men fick ändå tillbringa lite tid i skogen. Efter att ha trampat på mycket välbekanta stigar så kom jag fram till en stig som jag (faktiskt) inte sprungit på. Så jag gjorde slag i saken och begav mig in på den såklart.

Ser ju inte så tokigt ut eller? fast att det var vitare nu..

Den gick bortåt från hemmet vilket ännu icke gjorde mig så nervös att jag inte fortsatte med glatt humör. Skogen tätnade och det blev mer och mer svårsprunget. Efter ett tag blev det helt offtrail, vilket är rätt kul egentligen. Letade djur att leka lite med, men de syntes inte till. Den nyfallna snön gjorde underlaget mjukt men samtidigt lugnt.

Swimrun? 

Efter ett tag kände jag lite att det vore nog dags att ändra lite på kompassen vred lite på den. Som skogslöpare vill man ju inte bara vända om tvärt utan mer springa runt..i alla fall känner jag så.

Älsk! 

Hittade ut till en travslinga mitt i skogen. Underligt. Kunde inte springa vidare i skogen då den tätnade något så alldeles utan fick traska ut till hästmarkeringarna. Efter ett litet tag så kom jag fram till en söt häst och en rar dam. De berättade lite om var jag befann mig och det lugnade mig lite för överlevnad i längd hemåt.

Efter någon kilometer efter mitt lilla möta så hittade jag tillbaka till välbekanta spår igen och joggade omkring lite skönt bara. Kul att hitta nya stigar och att springa vilse är ju som bekant att hitta sig själv lite..eller en liten häst och en dam..

Älskar skogen!

//Marcus