Fredrik Uhrbom är en duktig svensk löpare. Här nedanför ser ni hur han ser ut ibland. Det sägs att han ger allt i löpningen. Vet inte exakt vilka meriter han har men enligt sin egen blogg är det rätt många.
Jag hittade en länk på hans blogg idag som bara måste passas vidare. En parodiserande gestaltning av Paula Radcliffes, Mo Farahs och så Uhrboms löpstil. Effektfullt och kul. Kolla här. Tycker också att det blir lite extra roligt när det hörs att personen som filmar fnissar lite.
Minns ni inte Uhrboms kollaps under Finnkampen 2013 så finns den här. Lite sorgligt att TVsportens kommentator Jacob Hård förklarar utmattningsfenomet vara orsakat av vätskebrist. Det är en vanlig tvärsäker uppfattning men tyvärr helt felaktig. Läs mer om det här.
Over and out,
Andreas
måndag 15 december 2014
onsdag 10 december 2014
Salming RunLAB i Göteborg
Med motion capture teknik som använder optiska markörer kan man bygga en 3D-modell av en löparkropp och studera löpningens biomekanik. Tekniken används i filmsammanhang vid animeringar. Gollum i Sagan om ringen-filmerna konstruerades genom en kombination av en skådespelare som var preparerad med dessa små optiska reflektorer och programvara som animerade en varelse av människans rörelser. Tidigare har sådana system inte varit tillgängliga för en bredare publik men hos SalmingRunning i Askim, Göteborg, har en sådan unik anläggning öppnats för intresserade löpare. I förmiddags var jag där och njöt av en dryg timmes analys och diskussion av mitt rörelsemönster vid löpning. Riktigt kul och givande!
Återkommer inom kort med bilder, grafer och kanske även en kort filmsnutt.
Stay tuned!
/Andreas
Återkommer inom kort med bilder, grafer och kanske även en kort filmsnutt.
Stay tuned!
/Andreas
lördag 6 december 2014
Känslan när det funkar
Ni vet den där känslan
när det bara är att ösa på och man inte behöver tänka
..när kroppen svarar utan
mankemang..
..när ”flow” kommer
som en skön endorfinvåg slöljandes över kroppen
..när vattnet känns
tungt och rejält så varje armtag kan man riktigt ta tag i vattnet och skovla
sig framåt
..när ben och fötter
liksom svävar framåt utan orkesnedsättning
..när man kommer in i
zonen utan att ens tänka sig dit
..när man till och
med har motvinden med sig
..när alla backar är
nedförsbackar
..när solen skiner
ner på just dig
..när man samlar
medaljerna på hög
..när hypoxin blir
din vän i vattnet
..när alla andra får
kämpa på medan just du bara glider fram
..så var det inte
alls idag
//Marcus
fredag 5 december 2014
Vad anser Korpen om oss löpare egentligen?
"Vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna". Orden kommer från en anställd vid Korpen US Linköping. "Blir det problem med köer och långa nyttjandetider så skyltar vi om en maxtid för användning". Korpen US har tre löpband och det kring dessa vi diskuterar; funktioner och möjligheten att programmera in ett intervallpass för att få den hyperavancerade maskinen att variera hastighet och tidsperioder efter min önskan.
Så här var det: vid ett besök på den lokala Korpen-inrättningen i källaren på vårt stolta Universitetsjukhus nyttjade jag ett av de tre löpbanden. Det var intervall-torsdag och tusingarna skulle bockas av. Det blir alltid lite bökigt att trixa med farten upp och ned och blippa mellan de olika infofönstren för att se tid och distans. Enklare vore ju att programmera in allt innan start och sedan bara tvingas till att följa med när maskinen ändrar hastighet. När bandet stannar är allt klart. Inte innan. Det går inte att glida på målet. Jag frågade ledaren som fanns i lokalen.
- Nja, det verkade inte fungera så, sa ledaren, ärtigt grönklädd med matchande svarta byxor. Hon såg ut att vara väldigt allroundtränad.
- Kanske är det så att vi i samband med service kan lägga till mjukvara för detta? sa hon.
-Jo det låter ju rimligt och skulle vara önskat, säkert av fler än mig, replikerade jag.
Vi pratade lite fram och tillbaka och jag tyckte mig komma ihåg att det hade funnits ett sådant val på den gamla, nu ersatta modellen. Bra servicekänsla och trevligt bemötande. Intresserad ledare. Som för att skämta och avrunda samtalet sa jag att jag tyckte det var trevligt att dom hade tagit bort texten på maskinerna som begränsade användningen till max 20 minuter. Nu kunde man ju springa på riktigt på banden.
-Jaha, sa hon, vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna. Gulp! Vad sa hon egentligen?
- Hahaha (lite nervöst inombords), jag ser gymmaskinerna som 10 minuter komplement till löpningen, sa jag, så olika man kan uppfatta det.
Lite mera skratt. Jag menar, tre hightechmaskiner för att gymfolket ska bli varma. Som Korpen primärt ser det. Sekundärt, förstås, kan man ju springa olika pass på banden också, tex intervaller, backpass eller bara vanliga jogg- eller distanspass. Enligt Korpen US. Men är det mycket folk så är det max 20 minuter som gäller. Eller så var det tidigare i alla fall. Blir det ett problem med köer och om klagomål framkommer så sätts OBS-skyltarna upp igen. Mina argument om att gymmet väl måste välkomna mångsidighet och att det faktiskt finns sammanlagt mer än tio maskiner för uppvärmning gav föga effekt. Även cyklarna, inklusive den avancerade spinningcykeln, var vid högtryck avsedda för korttidsanvändning. Kanske kunde man ha ett band och en cykel för långtidsanvändning? Näpp.
Jag nådde inte samförstånd. Vi tyckte olika helt enkelt. Sånt inträffar. Det jag tycker är anmärkningsvärt är att Korpen verkar blunda för den löparrörelse som är stor, stark och i fortsatt progress. Löparna blir fler och en del av oss väljer inomhusträning då vädret är lika intressant som en uppspydd hårboll på köksgolvet. Jag väljer inte band med glädje utan mest för att det är smidigt ibland. Har man inget eget band är det ju på gymmen löpbanden finns. Kanske resonerar alla gym på liknande sätt, jag vet inte.
Korpen har fastnat i en stenåldersloop - gymaktiviteter är primärt och därtill olika gympapass. Konditionsträning är sekundärt. För folkhälsan är Korpen bra men synen på oss löpare är trist om ni frågar mig. Frågan är vad man kan göra åt det? Om det finns möjlighet till en förändring? Kanske kan jag bojkotta dom och visa vad jag tycker genom att exkludera dom ur min träning, på samma sätt som jag är exkluderad i deras filosofi. Det håller max en vecka. Sedan är jag där och springer i alla fall. På en än mer udda tid för att inte behöva konfronteras med det prioriterade gymtränande folket.
Naturligtvis bjuder vi in Korpen US till en replik.
Keep up that true RUNNING spirit!
/Andreas
Så här var det: vid ett besök på den lokala Korpen-inrättningen i källaren på vårt stolta Universitetsjukhus nyttjade jag ett av de tre löpbanden. Det var intervall-torsdag och tusingarna skulle bockas av. Det blir alltid lite bökigt att trixa med farten upp och ned och blippa mellan de olika infofönstren för att se tid och distans. Enklare vore ju att programmera in allt innan start och sedan bara tvingas till att följa med när maskinen ändrar hastighet. När bandet stannar är allt klart. Inte innan. Det går inte att glida på målet. Jag frågade ledaren som fanns i lokalen.
- Nja, det verkade inte fungera så, sa ledaren, ärtigt grönklädd med matchande svarta byxor. Hon såg ut att vara väldigt allroundtränad.
- Kanske är det så att vi i samband med service kan lägga till mjukvara för detta? sa hon.
-Jo det låter ju rimligt och skulle vara önskat, säkert av fler än mig, replikerade jag.
Vi pratade lite fram och tillbaka och jag tyckte mig komma ihåg att det hade funnits ett sådant val på den gamla, nu ersatta modellen. Bra servicekänsla och trevligt bemötande. Intresserad ledare. Som för att skämta och avrunda samtalet sa jag att jag tyckte det var trevligt att dom hade tagit bort texten på maskinerna som begränsade användningen till max 20 minuter. Nu kunde man ju springa på riktigt på banden.
-Jaha, sa hon, vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna. Gulp! Vad sa hon egentligen?
- Hahaha (lite nervöst inombords), jag ser gymmaskinerna som 10 minuter komplement till löpningen, sa jag, så olika man kan uppfatta det.
Lite mera skratt. Jag menar, tre hightechmaskiner för att gymfolket ska bli varma. Som Korpen primärt ser det. Sekundärt, förstås, kan man ju springa olika pass på banden också, tex intervaller, backpass eller bara vanliga jogg- eller distanspass. Enligt Korpen US. Men är det mycket folk så är det max 20 minuter som gäller. Eller så var det tidigare i alla fall. Blir det ett problem med köer och om klagomål framkommer så sätts OBS-skyltarna upp igen. Mina argument om att gymmet väl måste välkomna mångsidighet och att det faktiskt finns sammanlagt mer än tio maskiner för uppvärmning gav föga effekt. Även cyklarna, inklusive den avancerade spinningcykeln, var vid högtryck avsedda för korttidsanvändning. Kanske kunde man ha ett band och en cykel för långtidsanvändning? Näpp.
Jag nådde inte samförstånd. Vi tyckte olika helt enkelt. Sånt inträffar. Det jag tycker är anmärkningsvärt är att Korpen verkar blunda för den löparrörelse som är stor, stark och i fortsatt progress. Löparna blir fler och en del av oss väljer inomhusträning då vädret är lika intressant som en uppspydd hårboll på köksgolvet. Jag väljer inte band med glädje utan mest för att det är smidigt ibland. Har man inget eget band är det ju på gymmen löpbanden finns. Kanske resonerar alla gym på liknande sätt, jag vet inte.
Korpen har fastnat i en stenåldersloop - gymaktiviteter är primärt och därtill olika gympapass. Konditionsträning är sekundärt. För folkhälsan är Korpen bra men synen på oss löpare är trist om ni frågar mig. Frågan är vad man kan göra åt det? Om det finns möjlighet till en förändring? Kanske kan jag bojkotta dom och visa vad jag tycker genom att exkludera dom ur min träning, på samma sätt som jag är exkluderad i deras filosofi. Det håller max en vecka. Sedan är jag där och springer i alla fall. På en än mer udda tid för att inte behöva konfronteras med det prioriterade gymtränande folket.
Naturligtvis bjuder vi in Korpen US till en replik.
Keep up that true RUNNING spirit!
/Andreas
måndag 1 december 2014
Att irra i mörkret
Var ute och lufsade omkring lite under gårdagen. Eftersom vi bor där vi gör och det sålunda blir totalt becksvart vid klockan 16 så här års så var det alltså klippt ogenomtränglig svärta som mötte mig när jag klev utanför dörren. Jag tog mitt ansvar och började glöda med den inre glädjen som upprymmer mig.
Gick sådär..
I alla fall så blev det löpning med ryggsäck och i Vidingsjös naturområde. Som de flesta pass som jag målar upp så tvärvänder det och jag gör något helt annat. Denna gång mestadels relaterat till mörker. I skogens mörker är det svårt att köra intervaller, vilket ledde mina fjäderlätta fossingar mot det någorlunda upplysta 2,5 km spåret. Jag började springa och försökte leta rätter och otyg på stigarna. Plötsligt när jag tittar upp så håller jag på att braka in i något! Puh, en annan irrande själ som kan ha undsluppit sin förstoppning. Tja, löpning fortskred och lampornas sken var flukturerande. Vissa partier var mycket riktigt upplysta, medan andra var gängrelaterade överfallspartier de lux. However...så slapp jag dom idag. Stötte på några löpare till vilka höll sig på sin kant ordentligt. Jag försökte att se så ofarlig ut som möjligt, men när man kommer älgandes i halvmörker, frustandes, spottandes och bonn-snytandes så kanske man kan förstå deras avvaktande reaktioner. Efter ett varv så stannade jag till vid utegymet och körde ett 40-tal chins.
Fortsatte ett varv till in i mörkret. Skymtade säkerligen flertalet hotfulla skuggor med liar och rep, sombreros och jättestora tänder. Så här i efterhand så kan det ha varit det halvdaskiga ljuset + mina opolerade synapser som spelade mig ett litet spratt. Kom i alla fall runt hel och oöverfallen. Flera chins igen och löpning hemåt via asfaltsvägar då skogen som är den brukliga vägen numera är vildsvinsnäste. Lite för mycket lufsande och lite för lite löpning på hemvägssträckan kan man tycka..men ändock snabbare än gång och som bekant är den träning som blir av den bästa.
Avslutade passet med intensiva kettelbells. Alltså jag var intensiv med kettelbellsen inte så att de höll på att fara omkring mig och retas eller så, men jag lyfte dom ihärdigt och snabbt lite hit och dit. Gött
Och sedan åt jag bullar stora som handflator...
/Marcus
Gick sådär..
I alla fall så blev det löpning med ryggsäck och i Vidingsjös naturområde. Som de flesta pass som jag målar upp så tvärvänder det och jag gör något helt annat. Denna gång mestadels relaterat till mörker. I skogens mörker är det svårt att köra intervaller, vilket ledde mina fjäderlätta fossingar mot det någorlunda upplysta 2,5 km spåret. Jag började springa och försökte leta rätter och otyg på stigarna. Plötsligt när jag tittar upp så håller jag på att braka in i något! Puh, en annan irrande själ som kan ha undsluppit sin förstoppning. Tja, löpning fortskred och lampornas sken var flukturerande. Vissa partier var mycket riktigt upplysta, medan andra var gängrelaterade överfallspartier de lux. However...så slapp jag dom idag. Stötte på några löpare till vilka höll sig på sin kant ordentligt. Jag försökte att se så ofarlig ut som möjligt, men när man kommer älgandes i halvmörker, frustandes, spottandes och bonn-snytandes så kanske man kan förstå deras avvaktande reaktioner. Efter ett varv så stannade jag till vid utegymet och körde ett 40-tal chins.
Finns inget att vara rädd för. Är ju snäll ju..
Fortsatte ett varv till in i mörkret. Skymtade säkerligen flertalet hotfulla skuggor med liar och rep, sombreros och jättestora tänder. Så här i efterhand så kan det ha varit det halvdaskiga ljuset + mina opolerade synapser som spelade mig ett litet spratt. Kom i alla fall runt hel och oöverfallen. Flera chins igen och löpning hemåt via asfaltsvägar då skogen som är den brukliga vägen numera är vildsvinsnäste. Lite för mycket lufsande och lite för lite löpning på hemvägssträckan kan man tycka..men ändock snabbare än gång och som bekant är den träning som blir av den bästa.
"Kettelbells in the night"
Avslutade passet med intensiva kettelbells. Alltså jag var intensiv med kettelbellsen inte så att de höll på att fara omkring mig och retas eller så, men jag lyfte dom ihärdigt och snabbt lite hit och dit. Gött
Och sedan åt jag bullar stora som handflator...
/Marcus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)