Styrelsemöte Juni

 Sol, vind och faktiskt vatten.. även om vi dagen till ära tog oss runt det.. Roxen runt på cykel tillsammans, hela herrsektionen, o då kallas det styrelsemöte..

Ända sen Marcus la vantarna  på en riktig racercykel förra sommaren har vi försökt få till en trivselrunda tillsammans alla tre. Andreas har krånglat, Marcus har vägrat och tjuvtränat själv, svårt har det varit..

Denna vår har vi först fått cykla in honom varsin gång innan äntligen dagen D kom och vi gjorde slag i sak och cyklade tillsammans, de tre musketörerna, björnbröderna eller om vi nu ska kalla oss triathleter..

Vi möttes upp i city, tog oss ut genom tornby och vidare ut mot Berg, solen lyste och vinden virvlade i håret under hjälmen, riktigt fint var det..

Marcus gillar egentligen inte cyklar, och absolut inte cyklar i uppförsbackar, då kan dem dra åt helvete.. Marcus gnetade på, svor och stånkade, vi precis framför fnissade och ökade sakta farten, men inte för fort, man får inte vara dum..

Efter ca 3 mil fick vi stanna och trycka i stora björn en glass, vi mindre fick också glass men mindre glassar såklart.. efter lite skratt och glass cyklade vi vidare genom lummig grönska och vackra östgötska landskap, sate fint ute nu! 

Efter ytterligare 3 mil kom vi till Norsholm där det blev lunch och kaffe, välbehövligt kaffe. Här fick också Marcus ta sin efterlängtade selfie..

vackra pojkar i motljus

Knappa 3 mil hem, o huj vad det gick med Vallenbergare i mage och ben..

Så trevligt och välbehövligt att få sporta och snacka skit tillsammans.. då är vi bäst!

Fredrik/Marcus/Andreas

Nytt personbästa för tusingen!

 Så var det äntligen dags för tävling! Över ett års tävlingsuppehåll var slutligen till ända.. 

Lyckades krångla mig in på ett LIU-lopp anordnat av LIU-elitidrott där det utlovades 10000m på en flack kontrollmätt bana, om 2km som således skulle springas 5 varv.

Goda förutsättningar med sol och 18 grader, kanske lite blåsigt och möjligtvis lite för lite fartpass sista månaderna, men bjuds det upp till dans tackar man ju inte nej.

Start kl 19:00, 50 frustande löpare som ville iväg, o iväg kom vi, i en hisklig fart.. Ville persa (17:45) så öppnade ganska hårt, stångade oss till rätta i leden och fick 2 bra ryggar. Typ 30 pers la iväg framför oss och de såg vi aldrig mer.. de riktigt snabba grabbarna som sprang in på dryga 32min... whaat, det är fort på riktigt..

Fick slita ganska hårt men kände mig ändå ganska stark, jämn hög puls och ganska kontrollerad andning. Första varvet gick bra, så även andra, på tredje varvet började det kännas och när jag passerade 5 km runt 18min blev man ju lite glad.. samtidigt rädd för det var ju halva loppet kvar.. gnetade iaf på, något sjunkande tempo men fortsatt fort, fick verkligen bekänna färg och första gången på länge som flåset faktiskt fick sig en ordentlig utmaning.

Stretade med några löpare så vi hjälptes åt att hålla farten uppe. Sista varvet nu och då var det ju bara att hålla i. Kände hur tekniken blev sämre, baksidorna gjorde sig påminda som fiolsträngar och kroppen och huvudet krängde som boj i vattnet.. men i mål skulle jag..

Passerade mållinjen på 36:37, så jävla nöjd och glad och trött men glad fast trött..

Nytt pb en strålande kväll i juni, nu vill man ju under 36:00

Fortsätt spring och ge aldrig upp!

//Fredrik

Tillsammans-spring på stigarna

 Efter ett par smärre evigheter med tidevarv så fick vi plötsligt en möjlighet till gemensam träningsrunda. Då jag har varit sämst under våren och Andreas näst sämst så har styrelseträffarna varit alldeles för glest sammansatta. 

"- Titta vad smutsig jag blev"

I alla fall så bestämdes det möte för lugn lufs i skogarna ute vid det gamla träsket. Finns många bra rundor där som vi har kutat både nu och då och eftersom det har varit svenskt midsommarväder ett par veckor nu så var stigarna genomsura och geggan stod hög! Lycka för en sån som mig som gillar sånt. Ett litet uns oro för de andra två som var oroade för att smutsa ner sig.

Efter ca halva distansen var det svårt att hitta torra ytor att sätta fötterna på trots att skorna är små

När man väl är ute och kutar på stigarna bryr jag mig inte så mycket om att råka bli skitig upp till midjan, men småbjörnarna var av det lite försiktigare slaget och i alla fall till en början blev det ett litet tassande medan jag kanske såg mer ut som ett godståg. Lyckades i alla fall inte att slå i kull, alltid nåt. 

Berättade den där historien om Abedissan. De tröttnar aldrig på den

Galet vad man kan sakna det där gemensamma forumet att dels springa lite tillsammans men även prata, diskutera högt och lågt, kanske lite jävelskap. Vi sprang så lugnt och sakta så till och med jag kunde prata bitvis. Det var kul och oväntat. Både Andreas och jag hade på oss våra nya löparjackor från Salming. Jag har haft svårt med liknande jackor förut och inte känt behovet av att använda sånt, men den här var fantastiskt skön! Riktigt glädjande. 

Vi har ju en plan med att kuta uppe i Idre och fjällmaran där. Med tanke på de rådande skadeproblematiken så är det ju orimligt, men ett hopp om deltagande finns ju alltid ändå på något sätt. Samtidigt så är det väl kanske även så som Fredrik säger, att hela jag är orimlig. Målet är att fortsätta rehab med sakta stegring av aktivitet, öka doserna och vara med och köra. En liten stig i taget..

//Marcus 

Har inte gett upp... än

 Jovisst serru.. långt uppehåll brukar betyda att man har haft annat för sig. Så även denna gång. På grund av allehanda personliga sociala påfrestningar, mängder med övertid och till på råga skador så har det blivit lite futtigt på sistone. Men nu kommer det i alla fall lite spridda tankar..

Jag har haft problem med mina vader som krånglat och varit ofokuserade. Trots flertalet "specialister" och hittepåare så har jag inte kunnat få någon ordning på det. Har till och med röntgat både rygg och bäcken men det enda de hittade där var "elegant och svassig utformning" vilket var lite annorlunda förstås. Men skönt att det inte var något större knas i alla fall. 

Men nu håller jag på med lite rehabilitering, mycket försiktigt. Men som sagt.. ett litet hopp lever trots allt. Både om att kunna kuta ordentligt, men även hänga med på Idre Fjällmaran om den nu blir av. 

Idag var jag även och hejade lite på lite kompisar som tränade, utspritt och var för sig i en swimrun-träning. Kul att se sportlädjen i deras ögon och den där lilla sporttröttman. Visst längtar man efter den? Längtar själv efter den och hoppas att kunna uppleva den inom snar framtid. 

Ironman Jönköping blev uppskjuten till höstkanten.. som allt annat.. vi får väl se om den blir av då med.. Men då kanske jag hinner att gå ner de där 25-30 kilona tills dess.. 

Tills vidare så får vi nöja oss med andras idrottsglädje:

hej så länge

//Marcus 

Lite längre till helgen

 Visst är det väl så att det är de långa passen som göder fantasin och sorterar tankarna bäst. Måhända är det tuffast att springa fort, för vissa, men för synapsrens är medicinen långt och lugnt.

Gänget före start

Jag och Fredrik kunde tillsammans med Andreas löpargäng i Bankekind följa med på en lite längre tur i lördags. Fredrik fick i uppdrag att leda den gruppen som skulle springa lite längre (ca 18 km) och Andreas ledde den gruppen som skulle springa lite kortare (ca 13 km). Eftersom jag fortfarande är ett ynk och plågas av rehab:ens bistra omsorg så sprang jag försiktigt tassande med Andreas grupp vilket var det längsta på länge. 

Det var omkring -16 på morgonkvisten. Bistert. Men det samlades glada löpare ändå. Lite svalt var det faktiskt vid starten, men den kylan försvann allteftersom och var riktigt behagligt vad det gav sig. 

 

Vackert och köttigt i skogen

En liten som bröt igenom då och då

Tystnaden i skogen och lite knarrande fötter

Flera av deltagarna som inte sprungit så långt tidigare som var planerat för dagen så planen var att alla ska hänga med och vi springer i gemensamt tempo. Jogga ett tag, mjuka och strecha, kanske äta lite och sedan jogga lite till. En bra plan visade det sig. Alla kom tillbaka och några med personligt bästa distans. Det är underbart att se stoltheten i någons ögon när man presterat något som man inte trodde var möjligt. Att flytta sina gränser till en nivå man inte trott var möjlig. 

Efteråt fick styrelsen TFU våfflor hemma hos Andreas. Det var så där toppen som man bara kan önska sig. 

//Marcus 

Solen i plytet och nypet i kinden

 Så saknad den har varit. Solen. Ett gäng rejäla minusgrader, blå himmel och sol. En sådan höjare för alla goda nivåer i kroppen

Hoppet inför framtiden ökar ju markant. 

Hade gärna kutat väldans långt, men besinnade mig och traskade omkring som en medelstor farbror med stigande hårfäste. 

//M

Rehabens bleka krankhet

 I ett förlopp där någonting går bra kan det även bli så att det kan komma sig att förändras i ganska rask takt. Så även för min lekamen. I denna tid då vi ska och det är begränsat utbud av vissa delar av fysisk rörelse, läs simhallar och gym, så har det blivit för mycket av det goda. 

Jag som tittar på mitt hopp

Jag har alltså i stort sett enbart kutat omkring som en iller på jakt efter den normala födan kaniner, smågnagare och grodor. Ingalunda planerade jag min vila och alternativa rörelse enligt behovet som uppstod. Detta har nu inneburit en smärre viloperiod där jag istället hugger ved, skottar snö och fräser fula ord. Samt även tåhävningar. Tåhävningar är som alla vet det universala för alla skador som uppkommer på kroppen nedom höft. 

Skogsdjungel

Det går väl an, men det är icke desto mindre tråkigt att inte kunna göra något som man vill. Historiskt sett så har det uppkommit skador med jämna mellanrum, både på handbollsplanen och efter det, så det är såklart ingen ovan pausaktivitet med tåhävningar. Tejp har varit en bra universallösare till mången skada. Dock så är denna metod lite svår i dagsläget. Tyvärr. 

I alla fall så har jag lite hopp om det. Idag. Sånt går ju lite upp och ner när man är paj. Men har i alla fall gjort hundra miljoner tåhävningar nu, så alltid något.. Har påbörjat lite gym trots allt. Tränar vid 06 så då är det som minst folk (förutom mitt i natten men då vågar jag inte träna pga mörkma). Minimera riskerna i alla fall. Behöver enligt mina analyser träna olika saker regelbundet och inte för mycket av en sak då jag tydligen får kroppsuttröttningssyndrom. På ett ungefär. 

Hoppet 

Har börjat jogga lite i alla fall så ett par pass med en minut jogg - en minut gå vilket har gått bra och tänkte försiktigt stegra upp det tillsammans med övrig gymnastik. 

Ett jäkla skit att simhallarna har stängt istället för att ha öppet dygnet runt då man skulle kunna träna både sviintidigt och supersent för att sprida ut simmarna. Hade varit bra som komplementträning nu. 

Ja ja.. snart på stigarna igen får vi hoppas

//M

Jubilardag för TFU

 HURRA! Sjung mastigt och spela trevligt i klockspelen för idag är det jubilardag för Team Fillinge Ultra!

Låt skålarna ljuda över skog och nejd!

Det är nämligen årsdag för kanske världens trevligaste och tramsigaste lilla klubb. 7 år sedan klubban första dagen slogs i bordet och inte ett öga är torrt. 

Vilka roliga och trevliga små minnen vi har skrapat ihop under de här åren! Beskåda ett litet bildspel helt i oordning. Som vanligt. 

Vi har i olika konstellationer sprungit ultralopp, spelat triathlon, swimrunnat, lekt, flamsat och försökt att sprida lite glädje

Ett litet osymetriskt, otidssynkat och ofullständigt urval:

Från första kvällslöpet där vi således mer eller mindre gemensamt beslutade för att kalla oss för ett gemensamt namn. Valet föll på Team Fillinge Ultra. Det finns säkert en rimlig förklaring, men ingen är helt säker. 

 2014  kom Jocke upp till Linköping för att ät-springa lite med oss. Sedan dess har vi hängt ihop sportmässigt faktiskt. Ett härligt och roligt samarbete

Tre herrar som är oerhört peppade på att hoppa ner i det 14 gradiga vattnet på 3 km:s versionen av Karlstadsimmet. Vi överlevde i alla fall även om tröttman efter Ultravasan fanns kvar i systemet

Swimrun och Loftahammar Endurance race, jag står och väntar på Fredrik som ville bada lite till

TSTMI 2014 - invigning av Stockholmsbutiken med en mass happenings och en hel hoper med väldigt duktiga sportisar

Under åren har vi tävlat på lokala triathlon arrangemang. Här i Sturefors och i aerodynamic-style som sig bör

Vi har varit nere på Salming HQ ett par gånger. Här är nog från första gången där vi passade på att ekipera oss så vi såg lite galanta ut

Vi har kutat Tjurruset en hel hoper med gånger. En heldag med geggamojja och samkväm. 

Kolmårdstrailen har vi kutat ett par gånger också.  Här står vi tillsammans med Oskar som vi kanske ljugit lite för. 

Ytterligare lokal triathlon där vi denna gång körde i Björsäter. Då hängde även Simon med för att testa. Otroligt roligt. Han och jag körde ihop tills den rackaren drog ifrån mig på upploppet och slog mig

Ultravasan 2015. Småbjörnarna körde 90 medan jag och Malin nöjde oss med våran dittills längsta distans på 45:an. 

Trail och Mustasch - ett lopp i Motala där kravspecen ser ut så att alla måste ha mustasch i någon form vid målgång. Ett härligt även om krävande terränglopp

Vi har ju även passat på att köra lite swimrun ute i ett närliggande träsk

Här är vi i Borås och väntar på starten för den olympiska triathlonen som Andreas och Fredrik ska köra. Den tog ganska lång tid att köra. 

Malin och Marcus hejar väldigt duktigt på triathleterna. Hån och spe mest hele tin´. Som sig bör

Andreas har även varit ganska trött vid flera tillfällen. Jag tror att jag har material för ett separat inlägg i det temat. 

Vi har simmat över Roxen. Från Berg till Ekängen. Det var vågigt och lite jobbigt, men det var också väldigt roligt. Här med TFU Prospects Göran och Kristina som är väldigt duktiga simmare

Man får inte ta säkerheten för given utan säkerställa den noggrant innan triathlonlopp. Många triathleter är väldigt noga med sin utrustning har jag förstått. Likaså jag. 

Trail och Mustasch igen. Med Kristina och Johan som hängde med och irrade omkring i skogarna. 

Kristina och jag simmade premiärupplagan i Vansbro 10 k. Detta år var ett test år för organisationen men det gick ju bra för det loppet har fortsatt att köras. Rätt fränt att både kunna och orka simma 10 km. Bara rädd för att bli uppäten ett par gånger

Vi har hållit på att simma lite ute också. Lite varierande folk som har hängt med även om flera är återkommande kamrater. Kul med samkvämsträning + att man inte behöver vara lika rädd hela tiden. 

TFU och Frank uppe i Mora Triathlon och härjar. Väldigt rolig helg med massa roliga sportiskompisar från Team Salming som körde allehanda tävlingar som rullade på över helgen. 

Ett försök till att förklara upploppet där Glowmiler Lannemyr stjärtklappat undertecknad vid omkörningen som sig bör. Rackarns snabb den där!

Samkvämslöpning med TFU och Team Salming. Underbar liten runda som belöning för intern tävling. Alla överlevde och en del enkom tack vare grandiost snickersförråd. 

Taberas på julbuffe post löp

Socialt trailhärj ute i skogen när det är som bäst

Vansbro 10 k och första "riktiga" året för loppet. Då hängde även Göran med för att bada. Han är väldigt duktig på det. Kristina och jag slog båda nytt pb i alla fall. Sånt får man ju vara nöjd med. 

Gammalkil triathlon och ett ivrigt sportande på lokala marker

Ultravasan -18. Oerhört mycket upplevelser. Kuta 90 km gör sig erfarenhetsmässigt inte osnutet. Men en fantastisk helg tillsammans med det här gänget. 

LED tillsammans med Loffe där vi körde hårt och blev tröttglada när vi kom i mål. 

Premiär för Åtvidaberg swimrun. Fredrik och jag knep partävlingsvinsten. Trots att jag var tämligen förstörd efter Ultravasan fortfarande och han till och med simmade om mig då och då..galet men väldigt roligt

Herrsektionen nedbjuden till Göterborg för att springa Sandsjöbacka trail 28 km. Svalt och lerigt, men väldigt rolig bana mestadels. 

Post Sandsjöbacka Trail körde vi spa för hela slanten. Det var nog bäst den dagen..

Vi har haft lite swimrun-gemenskap-träning också. I Linghem. Massor av sportkompisar som ville hänga med och prova på swimrun. Här var en kväll där vi även hade skoprovning

Fredrik tyckte att det var jättejätteroligt att köra Linköping Triathlon

Fredrik kutade även Jönköping marathon ivrigt påhejad av Marcus. Här är Fredrik på väg att leverera det bästa resultat för den dagen 

Marcus, Malin och Andreas körde även folkfestens triathlon i Vadstena. Det här en liten inblick efter loppet

Vi har varit på fler TSTMI där vi har sportat lite, hängt med andra idrottsintresserade. Många  duktiga inspirationskällor här

Vi har haft lite tillsammansspring i skogen också. Kanske sprungit lite fel och vilse. Svurit och kanske kastat pinnar på varandra men ändå haft roligt

Återhämtning är väldigt viktigt enligt Husmoderskuriren så det såg vi också till att bemästra på olika sätt. 

Återhämntingsreflektion i motljus. Inglasad utan ram 350 : -

Loftahammar Endurance Day ligger oss varmt om hjärtat. I år körde Malin och Andreas Hasselö Challenge. Det var smart att ta den versionen. Vattnet var tämligen kallt under resterande del av färden tillbaka till hamnen för oss. Men det gick och var nöjda när vi kom i mål. 

Virtuella lopp, men lite tillsammans, men lite isär. En mara skulle det bli och det blev det för några. Jag blev gnällig och stannade kvar och gosade med hundar inför sista varvet istället. Ibland får man bara säga a va fan. 

Betala för virtuella lopp där man får skriva ut diplom eller göra egen medalj.. kom igen

I Karlstad körde Fredrik och jag även en stafett laginsats tillsammans med Tommy som både är rackarns snabb och väldans trevlig. 

Man blir extra glad för alla hejjarop ibland

Sann sportglädje. Efter att Fredrik kutat 90 och jag 45 så var båda ganska nöjda och glada. Trots allt. Tröttglädma

Lokal swimrun i Ekängen där vi körde en rundbana. Det gick bra och var roligt. 

Swimrunträning på elitnivå! 

Är dom små får man ta två. 

Som små björnungar som bara vill busa och larva när man försöker vara vuxen och ordentlig

Vi har även haft Olander på plats på våran swimrungrej. Han visade både swimrun-fenorna och snabba våtdräkter som man även fick testa. 

Utan övervakning så är de ganska oregerliga. Faktiskt. 

Vi hade ynnesten att vara med om en fin gest från Salming som ville tacka och sporra sjukvårdspersonalen genom att skänka dom skor. Stort! Väldigt många som både blev glada och överraskade. 

I Mora sprang vi även uppför Gesundaberget. Det var vääldigt jobbigt, men några verkade inte tycka det och sprang uppför jättesnabbt. 

Väldigt viktigt med utstyrseln när man kör triathlon enligt vissa. Jag tycker att man kan köra med det man har. Det går också. 

Det social har genom åren varit en minst lika viktigt del som det sportsliga. Såklart att man villgöra sitt bästa när man ska ge sig ut och köra, men man får inte glömma den här delen för det heller. 

Sommarlovspremiär något år. Löp och sedan häng på solvarm brygga tillsammans med de närmaste

Långrunda och huggkubben fick bekänna färg. 

Lökigt häng och jogg med stallchefen. Rackarns trevligt och roligt

Tja

Som ni säkert undrar.. så spretigt. Ja men en lite glimt av hur det kan vara. Ibland jobbigt och ibland lökma. Distans och balans mellan de olika delarna. 

Vi har i alla fall ganska kul och hoppas att andra kan ha det också. 

Grattis till oss och kramar till er såklart

//Marcus