fredag 8 december 2017

Något slags sportslig summering anno 2017

Jo, det närmar sig den tiden av året att det skola ske något slags bokslut, summering eller analys av det sportsliga som inträffat under året. Tja.. jag får väl dra ett av dessa strån till social mediastacken och förtälja om några av grejerna som fastnat hos mig. Jag har nog medvetet sparat på antalet bokstäver för att underlätta för dig som läsare. Du kan om lust finnes istället gå in på de länkar som finns för mer utvecklande stund. 


Januari och februari gled förbi som långa bevakningsbåtar i Schweiz flotta. Ganska omärkt alltså. Det positiva var att semmelsäsongen hade börjat och således även glädjen.

Paleo:ish


Sprang vilse ett par gånger. Utvecklande och mil-ökande.

"Det är bra att vara vilse ibland. Man får nya erfarenheter och det är så skönt att hitta rätt väg."
- #filosofschwester


Krispigt

Hittade även en sten som väntade på mig. Hittade dit mest av en slump och på grund av att jag tog in på en ny stig. Det är som butiken Orienteringsspecialisten skrev i sann Ernst-anda: "det finns en sten som väntar på dig därute" 


I februari började även stigarna och marken mjukas upp och bli riktigt roliga för geggamojjalöpningar. 

Sten och duggregn.  


Men efter det så kom kylan och lite snö tillbaka. Spännande löpning i skogen då landskapet helt skiftar utseende. Just på den här bilden har jag precis hittat rätt igen efter en halvmil i lite "spännande" offtrail i vildsvinsland.



Skogsstigen


Sedan var jag på annorstädes by på grund av utbildning och fick jogga omkring i den här miljön: 

"ok miljö"

Det gick inte undan men det var gött. Precis som det ska vara ibland. Alltid roligt att utforska nya stigar och miljöer via löpningen tycker jag. 

-------------

Väl tillbaka till hemmabyn så var det dags för Iceman. Årets första swimrun. Detta år med en tydlig hyllning till en bortgången bror till en sportkamrat. Kallt som tusan i Stångån. Men likväl lite bubblig lycka för att få möjligheten till just swimrun. Några modiga förstagångstestare och en gammal handbollskompis hade bjudit med sin tjej som en överraskning för henne..oväntat för henne men jag tror att det var uppskattat..


I Stångån håller man munnen stängd n'r man simmar. 


Många som hade glädjen till swimrun


På grund av rättsliga erfarenheter så kan jag tyvärr inte visa gruppbilden. Men alla var glada och coola.

---------------------------

Ur kaptens logg den 2:e april:

Sprungit ganska långt i en skog med nya pjuck. 

Ätit två och en halv semla. 

På det hela en bra dag. 

dubbelpipigt


EnRoute. Sproillans nya innan testkörningen. Har vuxit fram som en klar favorit hos mig. 

-----------------------------------


Sedan var det dags för årets egentliga första tävling: TOM - Trail och mustasch, ordnat av härliga Bergslöpargänget:




Denna gång fick vi sällskap av inte mindre än två prospects: Kristina och Johan. Både levererade såklart. 



Fick också hänga med en massa goa härliga löparkamrater: 

Handbollspelare av rang trots motståndarklubb och även ett gemensamt intresse i löpningen: Stefan eller även som han heter på instagram: herr Lodestad körde 3 milaren tillsammans med frun. 























Även Johan Broden ( Trailupptechloparen ) känd som löparfantast och en rolig blogg fanns på plats för att köra.


 Jag och Fredrik körde 30 och resten körde 14 km. Alla nöjda och glada efteråt. 


Sedan åt vi sallad, för sånt gör sportisar.


..och kelar med hund..sånt är väldigt viktigt för återhämtningen också..


---------------------------------


Sedan kom ett par härliga solstrålar i vårsolen som man får passa på att ta tillvara på. Transportlöpningen är ju kanoners på det sättet..




Vidare i april så åkte vi ner till HQ Salming Running för att hänga lite. Men även för att skriva kontrakt. Roligt som tusan! Stolt och glad. 




Kontraktsigning in the making



---------------------------------------



Glädjande nog så fick jag förfrågan om att hålla något slags föreläsning angående swimrun. Swimrunskolan som Linköpings simidrottsförening drog igång önskade lite input. Så det gjorde jag. Lärorikt för mig och förhoppningsvis något spännande frö till de som lyssnade. 

Föreläsarschwester berättar om brugdar och läskiga monster


Under tiden här så har jag faktiskt simmat ett par meter också. Men poolbilder har en tendens att bli så sjukt tråkiga (innan jag skaffade vattentät mobil så jag kunde leka lite mer..). 


------------------------------------


Nästa tävling så bytte jag flagga på grund av att jag fick åka dit själv från TFU och tävlade för Dark Trail Runners. En mörk ordern som bara de invigda känner till. Jag skulle i alla fall köra Kolmårdstrailen. En halvmara på stigar. Tredje året i rad för min del. 

Höll på att dö av värma och var tvungen att bada efteråt. Inte ens kallt.






Simvänligt.


----------------------------------



Sedan fick Andreas och jag den roliga frågan från Jakob ( Sturefors Triathlon ) om vi kunde komma och föreläsa lite därute om våra tankar, rädslor och råd angående konditionsidrott. Väldigt roligt. 


----------------------------------


Som sagt, det har blivit en hel del utesim i år. Glädjande och betydligt roligare än att simma i bassängen. Har simmat 22 mil i år när det här skrivs. Mestadels är utesim.

Vi har framförallt kört i Lilla Rängen hos Kristina, Ärången i Grebo och i Roxen. Ibland har vi varit två och ibland uppemot 8 pers. Roligt hursom.

 Jag och Fredrik i Roxen

Ärlången

Ensamvev i Roxen


-------------------------------


Sedan var vi ett gäng och tävlade i Sturefors Triathlon. En lokal minitriathlon som är så där gemytlig som bara minitriathlons är. Mycket snack och larv med andra sportisar. 


Skrev lite om det här: 



Jakob (arrangör) och jag efter min målgång



----------------------------------------------------

Sedan kom Vansbro. Denna utmaning de lux. Hade fått möjligheten att köra tillsammans med Kristina som också lyckades få en plats. Totalt var vi 35 har jag för mig. Det är alltså inte sprinten i Vansbro utan ett testlopp för den långa. 10 km. Har aldrig simmat så långt på en gång. För något år sedan skulle vi simma över Roxen, Berg - Ekängen och då trodde jag att det var ca 5, men visade sig vara omkring 7 km.. så det är nog det längsta öppet vatten jag gjort innan.. 



 Nervösa och peppiga


 Perfekta förhållanden på morgonen. 17 grader, sol och vindstilla. 


 Galet stolt och tillfreds precis efter målgång.


Så här såg det ut uppifrån..fast jag simmade inte på land utan mest i vattnet..


--------------------------------------------------

Sedan på semestern så fick det ju såklart bli några utflyktspass också. Åhus denna gång. 13 - 14 grader i vattnet gjorde att det inte blev några marathonpass. men väl dubbelpass. Det funkade med logistiken. Löpning på morgonen och simning efter frukost. 

 Härlig miljö att springa i 


Klippt ensam som både badade och simmade..



--------------------------------------------


Lite vattensamkväm och runda en ö nere i Ärlångens varma vatten. 

8 pers, och alla tillbaka.. 

Ett av många pass i Lilla Rängen


---------------------------------------------------


Sedan ville det så att jag och frun skulle på konsert. Döm om min förvåning när jag lyckas pricka in Daniels (Naturfys) orienterings-swimrun samma dag. Hurra! Teamade upp med en ny kamrat dagen till ära och vi hade det skitkul! 

Jag och Daniel

Kolla in Naturfys hemsida för roliga pass i Stockholm: 




Jonas och jag efter målgång. 3 timmars sim-springlek i naturen. 


 Alla som körde den dagen jag var uppe.


Från ovan..


------------------------------------------


Sedan åkte vi upp till Mora för att hänga med Team Salming och tävla i tre dagar. Fantastiskt härliga dagar. Försökte få ner ett par ord om känslor och upplevelser:



 En stor dag för många. Frank fick hänga med sin idol Calle


 TFU i Mora


 Cyklade kungligt med härliga hejarop. Bröt pga punka tyvärr.


Salming Running - Gesunda Mountain Challenge Crew

Härliga arrangörer och roliga lopp på Mora Triathlon. Kolla in om ni är sugna på ett häftigt lopp! 




---------------------------------------------


Nästa tävling blev Ekängen Swimrun. En varvbana med ca 1 km asfaltslöpning och 300 meters bryggsimning i Roxen. Ordnat av supertrevliga Team Malakow som är kända i sportisvärlden.

I år lyckades jag med konststycket att vinna! Klart otippat men väldigt roligt. Var ca 20 meter från att varva Fredrik. Kanske bra för alla att jag inte hann ifatt.. ; )

I år lyckades jag även locka med Thomas som prospect där han körde sitt första swimrunlopp. Roligt men jobbigare än väntat blev summeringen. Kul när man vågar testa nya grejer. Ekängen swimrun är ett perfekt tillfälle att testa hur det går till och hur det känns med swimrun.




 Taktisk vila


TFU 


Rent tävlingsmässigt så skulle det inte bli så mycket i år hade jag tänkt..men sedan så rullar det på ändå och blir ett par stycken när man summerar. 


--------------------------------------------


Nästa tävling blev också i Ekängen och också ordnad av Team Malakow: Ekängen triathlon. En sprinttävling. Johan, Lisa, Vilda och jag körde i år. Andreas och Fredrik hade helgen innan kört Kalmar Ironman och behövde således vila. Jag lyckas i alla fall damma in på en 13:e plats. Bra fart i kroppen således. Glädjande och klart över förväntan. Men väldigt skön känsla när man inte behöver hålla igen utan känner att det finns så mycket krafter kvar och det är bättre att öka lite.


Glädma




-------------------------------------


Sedan kom kanske en av de största utmaningarna som jag gjort i år. Now Challenge. Att simma runt sjön Norrviken. 14 kilometer simning. Jag vann en plats och fick välja sträcka..så jag valde såklart den längsta. Som man gör. Med hängde också Kristina för att simma samma sträcka. 

Fantastisk upplevelse, utmaning och ja hela alltet. Gick klart över förväntan och jag lyckades ta en 6:e plats..med något som skulle likna en ökning av vev-takten den sista kilometern för att behålla platsen. Kristina som tyvärr var tvungen att bryta filmade och filmen avslöjar att min "spurt" ser mer ut som att jag försöker att inte sjunka..men det var roligt i alla fall!

14 km. Helt galet ju. Egentligen.

Fortfarande flytande..på vägen hemåt





Lånad bild från deltaphoto



--------------------------------------


Sedan stack jag till Omberg och testade mina nya T5:or. Jag brukar försöka sticka till Omberg några gånger per år för att springa. Underbar miljö och upplevelse varje gång. Just dom skorna funkar perfekt för mig. Grymt grepp och väldigt bra på framförallt min transportlöpning där jag springer på asfalt, grus, stig, lite gegga, gräs och motionsspår. 

 hmm..undrar hur långt det är att simma över...?


Great view




-----------------------------------


Sedan "vårat" lopp... Tjurruset. Tyvärr utan min löparmedverkan på grund av något som kan liknas för skada, men väl mediaansvarig på plats.


 Camp TFU


Ganska nöjd Johan


-------------------------


Tja.. på det hela ett rätt kul år tävlingsmässigt där känslorna kommer fram direkt när man ser bilderna. 


Ibland måste man ta sig tid att njuta av tillvaron också.


--------------------------------


En av årets höjdpunkter var också den som vi ganska nyligen var iväg på. Salming Switch vinst-inkasseringen. En intern tävling i Teamet där vi som unika individer lyckades med konststycket att knipa både 1,2 och 3:e platsen. GLÄDMA!




Härligt dygn med ett par fantastiska människor!



Lökigt


Ännyhow..  det var några ljusglimtar från 2017 års idrottsgrejer.. det finns ju mer, men vem orkar läsa sånt?

Hoppas ni håller friska och krya samt får ett bra 2018! (mvh från sjuksängen)

För egen del så är redan två stora utmaningar bokade: Vansbro 10  km samt Loftahammar Endurance Day (swimrun) ..sedan sneglar man ju på grejer som man gör..men vi får se.



Börja simma - det är coolt



//Marcus 

söndag 26 november 2017

Att skåda Errol Flynn i Trosa

Den efterlängtade dagen hade äntligen kommit. Roligt när det gällde individtävling och TFU dammar in på topp 3 ändå. Glädjande inkassering av interntävlingen som vi haft med vår sponsor Salming Runn

Priset blev en löpar-häng-trivsel-träff på stadt i Trosa. Bara det gör ju att man blir glad. Mina kunskaper om Trosa som stad var något begränsad vilket gjorde att jag innan så fick söka på datan för att utöka kunskapen. 


Några av sakerna som jag fann var: 


-   Området kring Trosa är rikt på fornlämningar i form av runstenar.


-   Trosa brändes år 1445 av Vitaliebröderna under Erik av Pommern.


-  Trosa stad hade 857 invånare år 1933.


-  En av förklaringarna till att Trosa i folkmun kallas ”Världens ände” är att staden under sina tidigare år endast hade en tillfartsväg. För att komma hit var man alltså tvungen att svänga av riksvägen och ta den långa vägen hit och sedan ta samma väg tillbaka igen.


- I Trosa samlas Errol Flynn sällskapet för sina årliga träffar. 





I alla fall så begav vi oss upp till Trosa på torsdagen och kom upp samtidigt som Joakim, Oskar och Marcus från Salming. Kramkalas och lite småljug för att sedan klä om för löpningen. Vi skulle ut till Tullgarns slott för att sedan springa på sörmlandsleden ( www.sormlandsleden.se ) neråt till Trosa igen. Har aldrig varit där så det lät spännande. De leder som finns i Sverige brukar vara genomtänkta, vackra och lätta att följa. 


Några plusgrader, fuktig luft, geggiga stigar och charmant gäng. Helt idealiskt för lite jogging således. Tyvärr så var värdshusvärden som skulle leda oss på stigarna sjuk, men Joakim hade fått lite instruktioner för dagens etapp. 



Någorlunda peppiga innan start.. eller total oåterhållsam glädje att träffas igen



Träffade en häst som var ganska köttig. Hej häst. 


Distansen för dagen varierade i diskussionerna men cirkulerade omkring 17-19 km. Tja.. själv var jag lite spänd över hur vaderna skulle reagera då de har strulat lite på hösten..men ändock hoppfull då jag verkar ha kommit tillrätta med var felet låg i alla fall. Så tja.. jag gör som jag brukar...jag kör. Flertalet kort från ursäkts-kortleken delades ut från de flesta..if you know what i mean.. Dock så gör ju både sällskap och upprymdheten att träffas åter att benen går lite av sig självt. 

Tillsammans med det här härliga gänget så hade vi nog ordnat det dubbla utan större mankemang. 


Grusvägsstart och pigga ben


Jag tror att det här är en ganska bra beskrivning från den sträckan som vi körde: www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/56-trosa-tullgarns-slott/  

Sverige har ju en fantastisk uppsjö av vandringsleder där man kan uppleva naturen på ett lättillgängligt sätt. Passa på när ni är ute och far att kolla upp sånt. Klart värt ett besök. 

Efter att ha sprungit lite på gruset så kom vi in på en massa härliga stigar, bergsknallar och fina utsikter. Härliga skogar att irra bort sig i. Idag så höll vi dock tillsammans gruppen och hittade rätt nästan hela tiden. 

 #fotoschwester


Vyn utan folk i vägen var inte heller så tokig.. typ 7000 höjdmeter:ish


Vi fortsatte i ett skönt prattempo där grupperingarna avlöste varandra och stigarna likaså. Löp-möten är ju toppen.


 Jocke galet glad för att komma ifrån kontoret ett par minuter



Oskar varsam trippande i nedförsbackarna



 "På ett par ballar i Trosa". Går att få med ram och canvas för 625 kr. Leverans innan jul om beställning före 12/12



 Ultra-Lisa fokuserad



 Är man först ska det dokumenteras




Som små raketer uppför backen. Springer man snabbt så blir det suddigt. Själv var jag den enda som hann med att fotas tre ggr i backen...skarpa bilder skall tilläggas. 



Ja ja... jag kommer... kollar så inte någon halkar bakom gruppen bara.. tar mitt ansvar som senior



Plötsligt mitt ute i ingentinget så skrek plötsligt OCR-Marcus till. Vad är det? En Björn, En sträckning, en ilsken iller? Nej, plötsligt så fanns det en hinderbana tillgänglig! Vroomm barre och han försvann som en avlöning uppför kullen..


 Som ett jehu rakt upp! Det fanns tydligen en massa andra grejer uppe på platån också. Vi höll på att inte få med oss honom hem..

Nu börjar mörkret skymma alla redan. Men vi hann med att få se den berömda tennisspänsten som Oskar besitter. Det kan vara så att det var just den här urkramningen av krafter som gjorde att väggen kom tidigare för honom. 



Behold: The stiff-leg-snickers-spänst.

Strax efter denna överbelastning så märkte jag att junior började tappa fart och fläkt. Fick bära honom lite på axlarna och mata honom med paleo-holistisk-hemlagad-näringsriktig-näring så att han skulle kunna se ljuset igen. Fungerade rätt bra och han orkade ruscha sista kilometrarna till hotellet. 


Bra joggingstråk



Sista delen avverkades i mörker och Göteborgs-trail: asfalt. Nöjda, glada och lite trötta så kom vi fram till hotellet och fick se att de hade galet gott fika som stod kvar efter en konferens. "Den kan ni slakta om ni vill" säger en trevlig tjej. Tja.... sagt och gjort:


Yo! alla tillbaka i någorlunda hyfsat skick


 Glädma efter tröttma



Lökigt post-run-häng


Glad. 

Efter lite hypovolemiattacker så ramlade vi ner till spa-avdelningen för lite skönt snack, vila och trivsel innan maten. Jag kanske inte har störst cv på just spa-avdelningar... Men de där tofflorna ändå.. kan inte bestämma mig om de är gulliga eller lite fjantiga. Men det kanske är lite som med andra saker.. det beror kanske på vad som ska i dom som avgör det..


 Härligt och välförtjänt häng efter 19 km löp. Drog ett par längder och fick ihop ett par km sim också..*

* nej. 





Som små kaniner. Floff Floff


Sedan kanonfin mat och samkväm i restaurangen. Skönt avslut på en härlig dag. Ypperligt på alla sätt! Att vi sedan fick lite försmak av vad som kommer är ju också spännande och roligt. 





 Ypperligt! 


Men Errol då, frågar sig kanske den noggranne läsaren? Jo, efter att ha granskat Oskar under dagen så kunde vi till slut enas om att han numera är mer lik Errol Flynn än sig själv. 







Stort tack från oss i Team Fillinge Ultra till er Jocke, Oskar och Marcus för ett härligt dygn! Vi är både glada och väldigt tacksamma! 


//TFU 




torsdag 2 november 2017

Trivsel och planering på styrelsemöte

När vi inte sportar så planerar vi inför kommande utmaningar och ser till att fylla på nutritionsparametrarna till adekvata nivåer som anstår ett gäng sportisar.



//Marcus

söndag 22 oktober 2017

På promenad

Gick en sväng i skogen på fm innan simskolan. Hade nog inte riktigt tänkt att det skulle ta två timmar, men det var skönt väder och allmänt göttigt. 

Skogen är toppen. 


 Såg en hackspett. Den ville inte komma ner. Men den sitter där i mitten högst upp..













/Marcus 

lördag 21 oktober 2017

Planering inför 2018

Eftersom säsongen börjar dala mot sitt slut så kommer planeringen inför 2018 närmare och närmare. Ett slags skissande på eventuella möjliga utmaningar och den fruktade logistiska svårigheten. Inte lätt att få till det alla gånger.

Klart redan är i alla fall Loftahammar Endurance Day för mig. Men jag teamar upp med en gammal handbollskompis istället för Fredrik som var den ursprungliga planen. Vi får leta annat lopp.. eller vänta på alla inbjudningar.. ; ) 

Sedan är Vansbro 10 km klart och bokat. Det ska bli kul. Ser fram emot båda racen. Stora och köttiga! Siktar på att kapa 30 minuter på Vansbro. Borde ändå vara rimligt. så 2.30 är målet / visionen.

Har börjat snegla mot Ultravasans 90 också.. helt orimligt såklart.. och kanske därför jag tittar emot den. 


 Banan över Vansbro


"Ganska nöjd 2017"


Loftahammar 2017




//Marcus 

onsdag 4 oktober 2017

Tjurruset 2017

För nionde hösten i rad styrde vi bilen mot stockholmstrakten för att springa, krypa, kräla och gegga oss i genom Tjurruset. Genom åren har Team Fillinge Ultras konstellationer i just tjurruset varierat, första året var det jag, Lisa, Marcus och Andreas som stångade oss fram, de flesta åren har barnen varit med, tyvärr inte i år.




Årets team bestod av min lillebror Johan, Malin och Andreas, jag och sen Marcus ( som kastade in handduken och skyllde på en alldeles för stor vad som gnällde) som fick följa med som medieansvarig. Lisa kunde tyvärr inte följa med pga. arbete och barnen ville inte pga. lättja.





Glada och förväntansfulla, eller lätt ångestladdade och lite illamående kom vi väl fram till Stockholm och Lill-jansskogen, typ bakom Stockholmsstadion. Det var utlovat mängder med lera och en hel del vatten, där i mellan rätt löpbart. För första gången i historien hade de valt att ändra på startordningen så att herrarnas första startgrupper skulle nu starta före damernas, vilket uppskattas av båda då det tidigare har varit så att de snabbaste männen har sprungit över de minst snabbaste damerna.



selfies är viktigt med vinkeln


Startskottet gick och jag drog iväg, Andreas hade påtalat att "ska du slå mig något år så är det i år" så jag tänkte väl i alla fall försöka. Kände mig stark i början och kunde placera mig typ 12-14 plats med Andreas jagandes några platser bakom. Farten var hög men jag kunde hålla i och fick fint flyt. Många hinder passerades, det var allt från djupa diken, långa kärr till sjö och slalombackar. Man förtränger rätt fort.. Efter ett par kilometer blev jag omsprungen av en kille, vände mig då bakåt för att kolla om det skulle komma fler men såg inte någon! Bestämde mig då för att haka på omspringaren och efter ett tag kom vi ifatt några.













Blöta åkrar avlöstes av sjökant med vass och sen det fördömda sista kärret, ca 800m rakt igenom geggan from hell. Bitvis var hela kroppen och huvudet under skiten.. o vem hör man då, jo Marcus står o skrålar för fulla muggar, först glädjande och rart, typ bra Fredrik, vad snabb du är och du är bäst o så, sen hånande, typ det ser lite lökigt ut, vad länge ni har varit borta osv. Roligt på sitt sätt och kanske lite peppande även om man helst av allt ville dra ner honom i skiten..






















Mot målrakan och in som 14:e man, sjukt glad över det och trött. 57:03. Andreas kom frustandes och surandes in på 35:e plats 1:04:20. Johan plats 186 1:16:56 och klart skitigast, Malin plats 49 1:23:00.



//Fredrik