torsdag 27 augusti 2015

Ultravasan 2015: spectacular picture raceraport by Team Fillinge Ultra


The packing in the Saab



The smiling before the journey



The eating in the sunkhak on the road



The posing by the shop and körsbärstomater for 10 krowns for two





The livingroom


The sitting on the räck when arrived




The sunglasses-selfie on the trädäck



The fors-selfie on the bridge



The running on the hill to let the legs loose after the Saab adventure to the Säl




The motljus-hill-selfie on the top



The vy from the hill-top



The vy to the andra side



The nedfarts




The qutiepajs



The shooterled



The kånkel - bärplockers



The hjortron hideout from the bärplockers



The lake on the hill and the drinker



The walking to the waffles




The rock on the way to the waffles



The stretch on the ultra



The spång





The porling bäck



The flagg



The waiting for the waffles



The cartoons on the wall



The cartoons on the other wall





The eating area




The waffle




The lapp hämting in the Säl. 



The start in the Säl




The way



The nutrition



The racemorning with the 90:s in the Säl




the längd left



The startfåll



The heroes





the crying in the goal




the firecracking happiness after the lopp





The firing with the skump





The medal of ära




The bärs in the sun




The kondis on the way home.



/TFU



lördag 8 augusti 2015

Omberg i strålande sol

Har ända sedan förra året haft en längtan efter att känna Ombergs mark under fötterna, att njuta av utsikt och närheten till naturen. Idag fick jag chansen. Inga tider att passa,inga åtaganden utan enbart lugn och ro till den egna träningen.Gav mig av så att jag började springa omkring vid 11 in mot Ellen Keys bok-skog. Vackert, krävande och fridfullt.
















Kropp och ben kändes helt ok och efter ett tag så hade en mil passerats. Letade efter en skaplig plats att inmundiga lite fika (clifbar gels och duttar alltså..) och ta en paus men hittade inget som överensstämde med min kravspecifikation utan fortsatte lufsandet genom terrängen. Bitvis mycket krävande.

Kom fram till skidbacken som ligger på Ombergs "insida" mit fastlandet. Där hade man roat sig med att måla orange på alla stolpar som fanns samt även alla andra grejer som var lösa, så där irrade jag omkring tills jag blev trött och inte vågade springa längre bort från bilen relaterat till ork och kroppens övriga funktioner. Hälsade på ett par hästar och gav mig av hemåt igen..






När jag hade kommit upp till grusvägen så dallrade hettan som i en gammal John Wayne cowboysarefilm. Sjukt varmt och enda fläktandet var min löpning...så då fattar ni hur vindstilla det var..








Fick lite hjälp med orienteringen av ett par snälla "geocachare" som letade markrörer.

Nöjd, trött, lite ont, ärofyld och rätt så tillfreds blev det hemfärd..



bra pass som lovar rätt gött ändå inför ultravasan.


//Marcus