Styrelsemöte Juni

 Sol, vind och faktiskt vatten.. även om vi dagen till ära tog oss runt det.. Roxen runt på cykel tillsammans, hela herrsektionen, o då kallas det styrelsemöte..

Ända sen Marcus la vantarna  på en riktig racercykel förra sommaren har vi försökt få till en trivselrunda tillsammans alla tre. Andreas har krånglat, Marcus har vägrat och tjuvtränat själv, svårt har det varit..

Denna vår har vi först fått cykla in honom varsin gång innan äntligen dagen D kom och vi gjorde slag i sak och cyklade tillsammans, de tre musketörerna, björnbröderna eller om vi nu ska kalla oss triathleter..

Vi möttes upp i city, tog oss ut genom tornby och vidare ut mot Berg, solen lyste och vinden virvlade i håret under hjälmen, riktigt fint var det..

Marcus gillar egentligen inte cyklar, och absolut inte cyklar i uppförsbackar, då kan dem dra åt helvete.. Marcus gnetade på, svor och stånkade, vi precis framför fnissade och ökade sakta farten, men inte för fort, man får inte vara dum..

Efter ca 3 mil fick vi stanna och trycka i stora björn en glass, vi mindre fick också glass men mindre glassar såklart.. efter lite skratt och glass cyklade vi vidare genom lummig grönska och vackra östgötska landskap, sate fint ute nu! 

Efter ytterligare 3 mil kom vi till Norsholm där det blev lunch och kaffe, välbehövligt kaffe. Här fick också Marcus ta sin efterlängtade selfie..

vackra pojkar i motljus

Knappa 3 mil hem, o huj vad det gick med Vallenbergare i mage och ben..

Så trevligt och välbehövligt att få sporta och snacka skit tillsammans.. då är vi bäst!

Fredrik/Marcus/Andreas

Nytt personbästa för tusingen!

 Så var det äntligen dags för tävling! Över ett års tävlingsuppehåll var slutligen till ända.. 

Lyckades krångla mig in på ett LIU-lopp anordnat av LIU-elitidrott där det utlovades 10000m på en flack kontrollmätt bana, om 2km som således skulle springas 5 varv.

Goda förutsättningar med sol och 18 grader, kanske lite blåsigt och möjligtvis lite för lite fartpass sista månaderna, men bjuds det upp till dans tackar man ju inte nej.

Start kl 19:00, 50 frustande löpare som ville iväg, o iväg kom vi, i en hisklig fart.. Ville persa (17:45) så öppnade ganska hårt, stångade oss till rätta i leden och fick 2 bra ryggar. Typ 30 pers la iväg framför oss och de såg vi aldrig mer.. de riktigt snabba grabbarna som sprang in på dryga 32min... whaat, det är fort på riktigt..

Fick slita ganska hårt men kände mig ändå ganska stark, jämn hög puls och ganska kontrollerad andning. Första varvet gick bra, så även andra, på tredje varvet började det kännas och när jag passerade 5 km runt 18min blev man ju lite glad.. samtidigt rädd för det var ju halva loppet kvar.. gnetade iaf på, något sjunkande tempo men fortsatt fort, fick verkligen bekänna färg och första gången på länge som flåset faktiskt fick sig en ordentlig utmaning.

Stretade med några löpare så vi hjälptes åt att hålla farten uppe. Sista varvet nu och då var det ju bara att hålla i. Kände hur tekniken blev sämre, baksidorna gjorde sig påminda som fiolsträngar och kroppen och huvudet krängde som boj i vattnet.. men i mål skulle jag..

Passerade mållinjen på 36:37, så jävla nöjd och glad och trött men glad fast trött..

Nytt pb en strålande kväll i juni, nu vill man ju under 36:00

Fortsätt spring och ge aldrig upp!

//Fredrik