Men äntligen blev det dags för lite organiserad träningstävling tillsammans. Justerad och anpassad till den nya verkligheten såklart och på distans till andra sportisar. Det var nog fler än vi som hade suktat och saknat känslan av tävlingsnerven, svettångesten och urladdningen, klappen på axeln och hejaropen på vägen till målgångens eufori.
Lite skönt småsnack med Henrik med partner vid hämtning av västarna
Start och målfållan dagen innan
Loftahammar Endurance Day var i alla fall snabba på besluten och visade från början att man ville och skulle köra. Nu blev det en klart förändrad historia med tanke på rådande omständigheter. Klokt och smart på alla sätt och vis. Man hade ordnat med flera olika startområden med färre i varje, begränsat antal deltagare totalt och längre fikabord längs vägen där dessa utomordentligt proffsiga och härliga funktionärer kämpade på för att få oss sportfolk att sköta oss under dagen.
Ett lopp som LED och liknande lite längre swimrunlopp är ju egentligen perfekt sport nu i Covid-tider. Man är ute i naturen och motionerar, ser varandra kanske de första km och sedan ser man knappt någon (om man har lite tur och ork).
I alla fall...angående loppet:
Andreas fotograferar kungligt när vi hämtat ut västar och dylikt
Ätma och umgåsma
Vi i Team Fillinge Ultra åkte ner till Fredrik H i Loftahammar dagen innan racet. Det har vi gjort nu ett par år för excellent häng och övernattning. I år visade sig att vår gästgivare hade råkat ut för en discorelaterad skada vilket gjort att han var tvungen att kasta in handduken. Men hans kompis Pontus, simproffset, lyckades med kort varsel ordna ersättare i form av Anton, också en sportkille av rang.
Glada och förväntansfulla innan lopp
Andreas och Malin skulle köra
Hasselö Challenge = 26 km löpning och 4 km simning för andra året i rad. Det är samma bana som LED men man går i mål på Hasselö. En trevlig liten ö ser det ut som när man hastar omkring där. Egentligen lagom långt lopp + att man får åka båt tillbaka. Åka båt är ju kul.
Fredrik och jag som skulle köra
LED = någonstans mellan 37 km löpning och ca 9 km simning. Man hade initialt förlängt loppet till 45 km löp och 10 km sim, men fått anpassa sig då man inte kunde avlysa vissa farleder. Det var 3:e gången vi gav oss på det här loppet tillsammans.
För den som har förkärlek för att kunna analysera siffror lite raskt så kanske ni lade märke till att det är mer löp på den första delen och lite mindre sim. I den senare delen av loppet så är det omvända förhållanden. Varje del har ju sina styrkor och utmaningar. Löpet på den senare delen är korta terrängstråk och riktigt jobbiga. Inte ett steg rakt som en liten doktor brukar säga. Simmet på den senare delen är också den mer utmanande i for av att det är betydligt mycket kallare än den första delen.
Snyggaste västarna och med Covidinspiration dagen till ära
Tävlingsångestpeppen är ju en finurlig hatkärleksgrej ändå. Man sover lite kasst, rastlöshetens oro gnager elakt som den där grejen man lovat göra under semestern, krämpor och ont i halsen gör sig påmint, rädd för att magen skall krackelera under loppet, köra stjärtfekalieflistuggsracet i en skogsbrant och bocka av hela
Bristolskalan utan att hinna få av sig våtdräkten...ett konstnärligt potpurri av känslor.
Jag försökte i alla fall plocka ihop lite färre detaljer att ta med mig, men med förhoppningen om smart och bara det nödvändigaste. Det gick ju sådär såklart, så våtdräkten med gels och sånt skit vägde typ lika mycket som mig. Historien till det är att jag föregående året gick på en sån energitorsk så att jag såg stjärnor och kommunicerade lite som
Sickan i Jönssonligan gör när han har fått en klonk i huvudet. Inget kul för någon inblandad i laget, men ser festligt ut på håll. I år skulle inte det ske i alla fall. Inte på grund av bristen på energitillförsel i alla fall.
Starten har precis gått
Fredrik orkar fortfarande larva sig
Det händer att jag får frågor om skor på såna här lopp, tja.. Det beror ju på hur loppet ser ut och vad du just själv behöver brukar jag svara. Nu var det mängder av terräng att kuta, men även hälften på grusväg. Jag valde att kuta med
Enroute och kompensera bristen på ev greppförlust på de tekniska stigarna med storlek på fötter istället. Fredrik körde med
OT Comp. Sjukt bra dojja. Malin och Andreas körde med
elements till skor. Jag kände aldrig av att det var ett problem med att inte ha terrängsula utan det gick helt klart bra.
Valde de mindre medium paddlarna istället för de vanliga large som jag brukar kötta omkring med då ryggen hade hotat med vedergällning som en gammal sur MC klubb. Har ju inte alls simmat de distanserna som jag hade planerat pga överjobbma. Så här i efterhand ett smart, klokt och vuxet beslut att ta de mindre spadarna.
Morgonen kom efter en natt med svettningar, vridningar och vändningar. Förväntansfulla så åkte vi ner till starten och klädde om, träffade både nya och gamla kamrater. Härligt just det där innan lopp. Förväntansfullhetens ystra virvel drog över hela startområdet. Lite som kvällen innan julafton. Alla lite smånervösa och glada för att äntligen få träna på riktigt. God stämning som vanligt på swimruntävlingar och framförallt på LED. Detta fantastiska lopp! Många som är riktigt duktiga var med också vilket såklart höjer både stämningen och status.
Ungefärlig bana för LED. Den har ändrat sig lite för varje år, men är likväl lång och krävande
Första partiet innebär 8 km löp. Krävande och ganska långt att jogga i våtdräkt. Alltifrån asfalt till grusväg och stigar men även lite bergsklättring också förstås, som grädde på moset. Väldigt fin utsikt dock. De flesta körde "nedcabbat" vilket innebär att man har tagit ner överdelen på våtdräkten. Det innebär ju också att man behöver sätta på sig den igen innan första simmet och det kan ta tid om man är svettig och lite fumlig. Svår balansgång där man behöver tänka till innan.
Jag har för mig att det enda jag tänkte de första km var: "Äntligen igång! Håll i och håll ut". Även om jag egentligen aldrig står på pallen så gillar jag verkligen tävlingsmomentet och peppen, glädjen och alla hejjan runtomkring. Man vill ju prestera för sin egen och sin kompanjons skull.
Precis uppkomna efter ett sim
Vi försökte trampa på i ett ganska bra tempo för min del, dock med tanken på att inte spränga mig åt fanders direkt. Fredrik orkar ju hur mycket som helst ändå. Det är trots allt ett ganska långt lopp. Även om det på pappret justerats till ca 37 km löp och strax under 9 km sim så blir det ju i det närmaste 40 km löp och 10 km sim pga omständigheterna med orientering och vågor. Vi ville verkligen slå vår tidigare tid på 8 timmar och en minut. Det var huvudmålet för dagen.
LED har ordnat det så att vid varje i och urpassage sitter det lappar med distanserna och namnet på ön. Fantastiskt bra när man kommer upp eller ska i vattnet. Ex Rågö (eller nåt) 1600 m, eller 500 m innan man ska i 11 gradigt vatten... också toppen...typ..
Innan första simmet så lyckades jag faktiskt att klä på mig i farten och faktiskt hålla i ordning det mesta. Man vill ju aldrig stå still utan hela tiden vara på väg framåt. Äntligen ner i vatten och test av ryggen. Har behövt nyttja både knark och naprapat innan loppet för att ens kunna köra. 600 meter sim, spegelblankt vatten, vindstilla och och soluppgång.
Det fräser omkring oss när vi hoppar i då vi är fler som ska över. Första armtagen ..känns ok.. Inte kramp. Fortsätter veva och kommer ikapp Fredrik som hoppat i lite före. Drar ett par krafttag och känner ingen kramp eller smärta. GÖTT! Det finns lite drag kvar i kroppen! Skön känsla att inte behöva ge upp för sånt. Självförtroendet stiger betydligt. Sneglar bakåt och ser hela havet storma av armar som vevar. En härlig vy.
Upp på land, äta vattenmelon, trycka i sig en gel och vätska - kuta in i skogen och nya marker mot föregående år. Kommer fram till ett par kortare löp och sim. Bland annat campingen i Bjursund. Här har vi hamnat med ett gäng, både mix och damlag som är starka simmare som vi springer om och de sedan simmar om oss. Så håller vi på lite innan simdistanserna blir lite för långa och de drar ifrån.
Vi är fortfarande med i huvudet och är förhållandevis positiva till vår läggning mentalt. Alla stationer som vi träffar på trycker vi i oss energi till bristningsgränsen. Lite räddma för vad magen ska säga såklart. Fredrik gnyr oroat över att sfinktrarna håller på att retas men efter hand lär dom sig att det är dumt att retas och helt sonika slutar.
TFU Kämpar på hårt i mixtklassen på Hasselö
Vi båda kommenterar oberoende av varandra att vi känner oss jagade och att det känns arbetsamt. Det är ju bara mentala spöken såklart. Vårt enda mål är ju att slå vår egen tid sedan föregående år. Även om man inte vinner så vill man ju prestera så bra man kan efter ens förmåga. Alltid.
Andreas och Malin stretar på
Min löpning fungerar fortfarande klart över förväntan och framförallt fantastiskt bättre än förra årets totala misär. Fredrik är urstark och tuggar stigar men håller igen för att jag ska kunna hänga med. På simmet, det omvända. Jag har en bra dag, kör blandat frisim med lite ryggsim och sprutar vatten som en liten fontän, Fredrik har en lite mer utmanande. De längre simmen blir utmanande och slitande. Vi har ingen lina i år då vi förra året tyckte att den var lite i vägen.
Snart äntligen bada igen
Vi känner igen oss nästan hela tiden på banan. "Ja, just ja här är vi.. då är det inte långt kvar". EEhh..jo det är det. Vi dräller över ett sim och kommer efter ett tag upp på långlöpet på Hasselö. Omkring 11 km löp mitt i ett lopp. Jag väljer att inte cabba ner utan drar isär våtdräkten så mycket det går och köttar på. Snart kaffe o kaka..
Som bekant pendlar man ju lite i humöret under såna här långa träningspass. Vi hjälps åt att dra upp varandra när vi halkar galet i tankarna. Väldigt skönt att vara två som hjälps åt.
Vi kutar i solgasset, oskyddade på ökenmark och grusväg som fortfarande dammar efter de snabba lagen. Försvarslösa mot sol och orkeslöshetens gamar som cirklar över oss. Möter starka sportmänniskor som redan har vänt på Hasselö och är på väg tillbaka och mot målgången. Flera som vi träffat tidigare, bland annat Jimmy och Andreas (båda två inropade med väldigt kort varsel pga skador på andra), Peking Seals och en hel hoper andra. Alla säger tjena, tjapp och goddag och skickar ett litet hejaheja till varandra. "Bra kämpat!, "Häng i", "Inte långt kvar"! Swimrungemenskapen är ju fantastiskt trevlig.
Precis fått kaffe och kaka så lite glada
Ganska mycket folk i övrigt på Hasselö som är ett välbesökt semestermål. Många semesterfirare som klappar händerna och hejar på. Roligt. Vi ser väl också lite roliga ut som kommer illkutandes (eller lite hasandes) med våtdräkter och en massa konstiga grejer släpandes.
Hasselö är ju även målgång för de som kör Hasselö Challenge, bland annat Andreas och Malin alltså. Eftersom det är ganska långt att kuta här och man har hållit på ett par timmar så brukar fältet dela upp sig ganska ordentligt. Vi har ungefär hållit på i drygt 4 timmar så man kan ju känna lite mörhet i både ben och lungor. De duktiga löparna har här en bra chans att sticka ifrån lite. På Hasselö startar även "Ultimo" som är ett lopp i loppen där man kör slutspurten. Ungefär 6,5 km simning och 19 km löpning vilket passar de som är starka simmare.
Fram till vätskebordet - hälla i sig allt man kan på 22 sekunder. Obs osmart men lite nödvändigt. Så sjuukt törstig här. Är inte helt olikt
Dynamit-Harry här. Hade tagit med en softflaska för att fylla på vatten här. Ber en funktionär göra det och jag ber också om hälften med energidryck. Toppen som ide, fram tills dess att jag ska börja dricka lite senare och hjärnsynapserna skriker rakt ut, hötter med högafflar och sätter eld på kognitiva funktioner. Jag är så sjukt trött på sur-söta smaken från energikoncentraten nu. Men försöker dra i mig lite ändå bara för att jag vet att jag behöver energin till sedan.
Svårt att tro att han springer dubbelt så snabbt än mig eller hur..?
Upp och iväg med tunnelseendet som man får. Ser Fredrik H, vår värd, stå och försöka fotografera vårt skeppsbrottsliknande kämp. Försöker att samtidigt hålla in magen, säga hej och le lite glatt. Går sådär.
Glada för alla hejan!
Vidare löpning på Hasselö och en rundsväng uti skogen. Vackert, men löjligt jobbigt med små små gupp i backen. Båda två är ganska sporttillfredställda på det just nu och ganska många saker kan fara åt helvete. Men vi försöker dra upp varandra ur ogudaktiheten och bitterhetens djupa hål genom att ta ett steg i taget. Jag försöker streta på synnerligen idogt men är däven av buksockerstinnma. Fredrik driver på och snart är vi vid det som initialt antogs vara det kyligaste vattendraget. Ungefär 500 meter manetsim och kanske 12-14 grader. Svalt, uppfriskande och krampinspirerande.
Sedan blir fortsättningen väldigt mycket korta terrängutmanande kylstela löp och mycket sim. De flesta kalla som fan. Upp ner upp ner upp ner. Man hinner inte upptinad före vi ska i igen till de där 11 graderna vilket gör att det känns än mer kylslaget såklart. 16 grader känns som tropikerna. Drinkar, sandstrand och palmer fladdrar förbi. Väldigt tillfälligt men man får vara glad för det lilla.
 |
| Framåt uppåt! |
Fredrik och jag lackar ur "lite grand", härj och förbannelser åt alla håll och kanter - facket, en grenjävel, sjöväxter, kyla, värme och organisatörer som vill oss så ont, frånvaron av bärs och pizza, ja allt typ. Kanske ett per rejäla hårdrocks-growl kan ha hörts över några av öarna.
Efter att ha tömt energi i besvärjelser så kommer vi trots allt över till Tättö campingen. Med trötta armar, ben och huvuden. Den sista löpningen på campingen, mellan husvagnar och tält fullproppat med semesterfirare där flera hejar på. Nu stod vi inför det allra sista simmet. 1000 meter sim. En kvarts aktivitet med full sula.
Står och väntar lite på Fredrik
Fredrik håller på att implodera. SIMNING KAN FARA ÅT HELVETE, berättar han för mig varsamt och försiktigt men klart och tydligt på samma gång. Samtidigt ser jag ett gäng bekanta som hejar på - ROLIGT! Även proffset Annika Eriksson, multipel världsmästare står och hejar, Nu kan vi ju inte vika ner oss!
Sista köttvevet nu! Kom igen! Bärs, värme, gråtma, värme, medaljer, bubbel och pizza!
Fredrik är så trött i simmusklerna här så efter ett tag så kommer i överens om att han tar tag i en av mina skor, simmar med en arm och jag tokvevar i kombination av frenesi och hemlängtan. Vi har ju ingen lina som bekant, men vi höll på att ta med ett litet tält från campingen för att binda ihop oss med, men det gjorde vi ju inte det såklart. Vi är ju inga dummisar. Jag vevar utav själva faan. Sprintvevtakt! En yster och gedigen hjulångare på Mississippi hade inte gjort det bättre just då. Tycker själv att det går lite snabbare framåt, men efter ett tag så kommer det två par och simmar om oss. Fredrik släpper taget och kämpar på. Jag lägger mig bredvid för att hålla kurs.
Det gick! I år med!
När vi hoppade i så var det först så långt att man inte ens kan se att man närmar sig, sedan är man plötsligt mitt ute och sedan anar man att man kan se målet..300 m kvar.. det närmar sig flera.. 200.. kom igen nu! ..100 m .. det kommer nog funka!!
HURRA!!
ÄNTLIGEN!!!!
MÅÅÅÅLLLL!!!
Glada, trötta och endorfinstinna
Vi stapplar in de sista metrarna och äntligen kan vi slappna av och känna efter hur trötta vi egentligen är. Flera kamrater redan i mål och någon strax efter. Alla verkar lika glada för att ha fått träna ordentligt, uppleva, känna endorfinerna, upp och nedgångar i den mentala sfären och framförallt vara i mål igen.
Goddammittt! Så vi har slitit och härjat i år! Vi har faan varit duktiga!
Att en sån liten detalj kan ge så mycket stolthet och glädje
Jag har alltid varit utav den tanken att du ska välja den kamraten du står ut med i X antal timmar och mil och inte den som är "lika" bra. Kan inte tänka mig en bättre parhäst! Fredrik slet som ett djur både på land för att dra mig framåt och till sjöss för att överleva. Fantastiskt!
Underligt ändå..Trots nöjdma så glider det alltid in en liten stänkare med: "fast där borde vi ha kunnat.. lite snabbare... lite bättre.." Underligt och dumt. Varför inte bara vara nöjd? Vi klarar och har tränat, ganska raskt, i 7 timmar! Det är ju fantastiskt!
Andreas och Malin slet som faen och dammade in som trea på Hasselö Challenge! Mycket imponerande på alla sätt och vis såklart! Medalj till TFU för böfvelen!!
--
Stort tack till alla som ordnar, hjälper till och är med i organisationen på Loftahammar Endurance Day. Ni gör loppet till en fantastisk upplevelse! Som jag tidigare sagt så kanske man inte alltid orkar säga tjena, men era hejan, service, glada humör gör LED till vad det är! Ni ska ha medaljer allihop!
--
Stort tack till dig Fredrik Haglind för härbärge och samkväm! Ynnest för oss att kunna våldgästa innan. Hoppas arslet läker som det ska! Även fotograf av rang visade det sig. Det är nämligen han som har tagit de flesta korten från banan
--
Även stor eloge till alla andra deltagare på LED och Hasselö som bidrar till stämningen. Ett tjena, heja eller Hur gick det? när man dragit i backen gör ju mycket. Kul att prata sport med andra likasinnade
--
Stort tack till våra associerade samarbetspartners:
Salming Running som nu hjälpt oss med rackarns bra grejer i så många år nu!
Olander swim som hjälper till med våtdräkter och simgrejer, ynnest!
--
Tack till oss själva i TFU såklart. Härligt häng och umgänge som vanligt
--
Störst tack till dig Fredrik, för tålamod och jävlaranamma under loppet! Underbar vilja och slit! Hade inte gått utan dig!
//Marcus
