måndag 14 januari 2019

TFU goes: Sandsjöbacka Trail 2019

Vi var nedbjudna av härliga Salming Running till Göteborg för att för första gången för alla faktiskt,  få springa det berömda Sandsjöbacka Trail.

Loppet som kör en hel hoper olika distanser under hela helgen. Allt från 14 km till 89 km. Det kräver sin organisation. Man kunde köra enstaka lopp men även anmäla sig till lopp varje dag där det fanns "sprinttrippeln" och "ultratrippeln". Man kan även springa distanserna på natten också..för att få lite mer utmaning än bara distans.

Sprinttrippeln innebar att du springer 14 km på fredag, 25 på lördagen och avslutar med 37 km på söndagen. Ultratrippeln blev lite längre och där börjar du med 25 på fredagen, lördagen kör du 50 och på söndagen knyter du ihop säcken med avslutande 89 km.. Bra helg va?


Tripp, trapp och trull innan start



Vi nöjde oss med att köra 25 km på lördagen. eller vi och vi..jag hade tänkt köra 14 km istället pga lökig form. Men på grund av logistiska skäl och allmänt trevligt så körde jag 25 med Fredrik och Andreas istället. Inte för att jag såg så mycket mer av dom än just vid starten. Men det var nog så trevligt. Vid starten träffade vi även stallchefen som mörkade formen så sjukt mycket så att jag trodde på det. Galet.

Vi åkte bil ner till Göteborg på morgonkvisten. Mellis i bilen och allmänt ljugandes och reflekterandes. Hann checka in på rummet innan vi åkte kommunalt färdmedel ner till starten i Kållered. Var där ca en timme innan starten vilket var helt perfekt. Starten gick utanför ett gym där de flesta löparna också passade på att sitta och hänga, ordna toalettbesök och allmänt häng till alla gymmisars tillåtande ögon (nej).

Kortare uppvärmning och kramar innan start. Fredrik sa: "- nu har jag bestämt mig. Jag kör järnet". Vilket han också gjorde. Andreas var lite mer försiktig i sin beskrivning och hade tänkt springa igenom loppet i lagom takt och jag ..tja siktade på överlevnad och inte utbrändhetma. Lite rädsla efter att bli lika spak som efter ultravasan, så det vill jag inte bli igen.

Så här såg resan ut uppifrån


Likväl som på alla lopp..så plötsligt så springer man bara..som man inte har gjort annat. Först en kortare asfaltstransportdel till skogen och sedan via skog och stig till Skansen Kronan. Imponerande korta distanser där vi var tvungna att springa på asfalt som underlag för att binda ihop stigar med varandra. Bitvis en fantastiskt vacker natur och stig. Älskar att springa på stigar. Här har man gjort ett makalöst arbete med att hitta fina och utmanande terräng. Riktigt kul!


Sista metrarna uppför stigningen på ca 1 00000000000 meter. Påhejad, hånad och allmänt spe av resten i TFU som står på avsatsen högst upp


Andreas dammar in tillfreds


De här stigarna var enormt krävande och vristerna fick slita ordentligt. Upp, ner, hit och dit, Mycket rötter och små stigningar gjorde att man inte kunde slappna av. Underbart såklart! Fredrik sprang i OT Comp och var väldigt nöjd med dom, Andreas körde Elements och var också tillfreds. Jag körde T5:orna då jag inte vågade springa så långt i så snabba skor och behövde lite mer kött på fötterna. Hade gärna kört OT som är fantastiskt sköna enligt mitt tycke. Ypperlig stigsko.



Fredrik ba´: VVRRROOOMMM



Fredrik lyckades kräma ur tillräcklig ork så det räckte fram till en 7:e plats! Andreas svassade in på plats 51 och jag siktade på top 190 av herrarna och kom in på plats 189..  WOHOO! Sammanlagt så var det 313 som var ute på stigarna och sprang omkring. Ändå rätt ok.


Sedan blev det lök, ljug och allmänt trivsel som anstår Team Fillinge Ultra!


Spa-pojkarna

Kul arrangemang och härlig helg!


Bra plåt


//Marcus