Det lilla hoppet av glädje

Har vilat från löpningen. Ofrivilligt och frustrerande. Jag har haft en hälsena som bråkat lite på grund av att jag har varit "lite" osmart och överbelastat den med övningar som så här i eftertanke kanske var lite.... "dumt".

Som alla som har haft en skada nedom knät vet så är det enda medicinen: tåhävningar. Tåhävningar, tåhävningar och en jävla massa mer tåhävningar i olika former. Långa, breda, tunga, lätta, excentriska och söta..tja..alla former.

Tåhävningar = Ardennerschwester

I alla fall så har jag gjort det och nu testlöpte lite. gå/sprang lite på stigarna. Allt mellan 20 meter och 100 meters löpning. Rädd för smärtan såklart. Otroligt frustrerande att springa och vara rädd för att något som skall säga pop. och inte det som ni tänker på "poop"..

Första testet gick bra i alla fall och inte ont än. YAY!

Galet gött att få känna stigarna under fötterna igen. Enormt mycket nya vildsvinsspår också..tråkigt nog.

Salmings T5 är så galet sköna! 

Trail och Mustasch 2018

Trail och Mustasch 2018

Trail och Mustasch, ett troget vårtecken, arrangeras för fjärde året av Bergslöparna. Ett fint ordnat familjärt lopp i skogarna runt Övralid vid Vätterns strand. http://bergsloparna.se

Större delen av TFU packade Saaben och begav sig den soliga morgonen; Andreas och Marcus med skadade kroppsdelar på nedre halvan och Fredrik och jag förhållandevis hela. Lisa hade andra åtaganden att sköta den här fina dagen. Vi hade blivit förvarnade om att underlaget kunde vara minst sagt varierande på grund av all snö och kyla och dubbade skor fick komplettera april-shortsen.

Efter att Fredrik givit sig iväg på den långa banan, om 30 km, transporterade vi oss upp till starten på den kortare varianten. Banan är kuperad och terrängen bjöd idag på den utlovade variationen av lera, vatten, is och 15 cm snömodd, av modell sorbet. Med blicken mestadels fäst mot marken och de egna fötterna, avverkades de 14 kilometrarna. En kort stund av fröjd infann sig vid Farfars-stugorna, halvvägs in i 14 km-banan där sällsynt förekommande barmarken kombinerades med intensivt påhejande av Andreas och Marcus. Blå himmel, höga knän och vänliga, uppmuntrande ord... 

Äggmacke- och ostkakefarbröder med mustasch

Ängarna vid Farfars-stugorna med flyt

Sista delen av loppet blev motig. Det var med lättnad jag segade mig in i målområdet, kände doften av solvarma timmerstaplar och korv med bröd. Fick en öl och noterade att tiden trots omständigheterna var en minut snabbare än förra året. Så känns allt bra igen. Ännu bättre att sedan få sträcka ut sig på ett altandäck med goa hundar och människor, chips och öl.

Målgång med mustasch

Altanhäng med chips och öl

Altanhäng med öl och hund