För nionde hösten i rad styrde vi bilen mot stockholmstrakten för att springa, krypa, kräla och gegga oss i genom Tjurruset. Genom åren har Team Fillinge Ultras konstellationer i just tjurruset varierat, första året var det jag, Lisa, Marcus och Andreas som stångade oss fram, de flesta åren har barnen varit med, tyvärr inte i år.
Årets team bestod av min lillebror Johan, Malin och Andreas, jag och sen Marcus ( som kastade in handduken och skyllde på en alldeles för stor vad som gnällde) som fick följa med som medieansvarig. Lisa kunde tyvärr inte följa med pga. arbete och barnen ville inte pga. lättja.
Glada och förväntansfulla, eller lätt ångestladdade och lite illamående kom vi väl fram till Stockholm och Lill-jansskogen, typ bakom Stockholmsstadion. Det var utlovat mängder med lera och en hel del vatten, där i mellan rätt löpbart. För första gången i historien hade de valt att ändra på startordningen så att herrarnas första startgrupper skulle nu starta före damernas, vilket uppskattas av båda då det tidigare har varit så att de snabbaste männen har sprungit över de minst snabbaste damerna.
selfies är viktigt med vinkeln
Startskottet gick och jag drog iväg, Andreas hade påtalat att "ska du slå mig något år så är det i år" så jag tänkte väl i alla fall försöka. Kände mig stark i början och kunde placera mig typ 12-14 plats med Andreas jagandes några platser bakom. Farten var hög men jag kunde hålla i och fick fint flyt. Många hinder passerades, det var allt från djupa diken, långa kärr till sjö och slalombackar. Man förtränger rätt fort.. Efter ett par kilometer blev jag omsprungen av en kille, vände mig då bakåt för att kolla om det skulle komma fler men såg inte någon! Bestämde mig då för att haka på omspringaren och efter ett tag kom vi ifatt några.
Blöta åkrar avlöstes av sjökant med vass och sen det fördömda sista kärret, ca 800m rakt igenom geggan from hell. Bitvis var hela kroppen och huvudet under skiten.. o vem hör man då, jo Marcus står o skrålar för fulla muggar, först glädjande och rart, typ bra Fredrik, vad snabb du är och du är bäst o så, sen hånande, typ det ser lite lökigt ut, vad länge ni har varit borta osv. Roligt på sitt sätt och kanske lite peppande även om man helst av allt ville dra ner honom i skiten..
Mot målrakan och in som 14:e man, sjukt glad över det och trött. 57:03. Andreas kom frustandes och surandes in på 35:e plats 1:04:20. Johan plats 186 1:16:56 och klart skitigast, Malin plats 49 1:23:00.
//Fredrik