Vi har alla olika föreställningar om vad som är romantiskt. I de flesta parförhållandena firas kärleken lite extra vid högtidsdagar såsom bröllopsdagar eller den specifika dagen man etablerade sig som ett par. För egen del är jag helt oduglig på att komma ihåg såväl vilka datum dessa dagar infaller på året samt hur många år vi egentligen hållit ihop. Min man däremot har järnkoll på detta och alla andra saker som är nödvändiga att minnas.
Som kompensation för mina uppenbara brister att uppmärksamma särskilda datum slog jag till på stort för att fira alla hjärtans dag i år. Man får ju god hjälp av samhället i övrigt att komma ihåg just denna dag.
Barnvakt var fixad och av alla olika romantiska scenarion jag kunde föreställa mig så föll valet slutligen på långfärdsskridskor. Romantik för mig är att göra något som jag vet att min käresta skulle uppskatta och för honom och oss innebär det alla typer av fysisk aktivitet. När man tränar tillsammans, tar i och svettas, utmanas och kanske till och med skräms lite så stärks banden mellan människor. Träning frisätter ju som bekant diverse signalsubstanser och hormoner som är välgörande för oss både kroppsligt och mentalt. Och när jag och min man tränar tillsammans blir det liksom dubbelt upp av allt. Underbart.
Solen strålade och eftersom vi var lediga på eftermiddagen kunde vi ge oss ut innan de flesta andra och ha isen helt för oss själva. Dagar som dessa är vi särskilt nöjda över att vi valde att bosätta oss nära natur och vatten.
 |
| Sjön Roxen |
Vi satte av från Ekängen mot Östra Harg. En tripp på ca: 8 km. Fredrik visade sig ha fallenhet för skridskoåkning medans jag blev varse att det man inte har i benen får man ha i biceps. I frånvaro av teknik med fötter och ben tog jag mig framåt genom frenetisk stakning.
Vi stannade och fikade på en liten kubbe. Det är verkligen makalöst vackert att se landskapet utifrån isen. Och tystnaden. Det är först när vi sitter i total tystnad jag förstår hur mycket ljud och andra störande stimulin vi utsätts för dagligen i det vanliga livet. Här sitter vi helt plötsligt och fån-ler över tystnaden. Det enda som hörs är den ljuva stämman av isen som sjunger.
Efter en styrketår kände jag mig stursk och ville fortsätta ett par kilometer till i riktning mot Norsholm men när vi rekade isen lite så kom vi fram till att de var tryggast att vända hemåt igen. Och det var nog tur för det blev en kapplöpning mot solnedgången.
Tur också att jag tog de flesta fotona under den första delen av äventyret. För hur romantiskt och bildvackert det än är att skejta in i solnedgången tillsammans så innefattade det även ett femtiotal spottloskor, snorskägg och slemhosta. Men det är så vill ha det. Autentiskt.
Två timmar och dryga 17 km senare lullade vi hemmåt på vingliga ben och med sladdriga armar. Lyckliga och fullständigt uttömda.
Jag kan varmt rekommendera till alla nyfikna att prova på långfärdsskridskor. Jag hade turen att kunna låna all utrustning av två familjemedlemmar av ungefär samma längd och skostorlek. Annars har jag kollat upp att det går att hyra utrustning av friluftsfrämjandet till en billig penning. Det är viktigt att ha respekt för isen så utöver själva skridskorna ska man ha med sig både isdubbar, kastlina, ombyte med extrakläder mm och då kan det vara lättare att hyra än att köpa alla prylar.
Nu räknar vi ner dagarna till sportlovet. Då drar vi till fjällen och ägnar oss åt vintersport som sig bör.
Önskar Er en fin vecka/ vänligen Lisa
