Simskola coming up

Jo, simskolan (aka kråålskolan) startar ju nästkommande helg. Ultra (Andreas) och Malin är anmälda till teknikklass och jag till distansklassen. Förra året så skulle jag anmäla mig till någon medelklass, men de var fulla..vilket gjorde att jag fick ta en grupp som kallades distanskurs..jaha sa jag och anmälde mig.

Det var inte alla pass som man var riktigt bekväm

Läste någon dag senare lite mer finstilt över vad det var och i beskrivningen så är det ett rätt så rivigt pass..varje pass..vilket lockar till sig rätt duktiga triathleter..märkte jag. Goddammit vad jag fick slita hund! Varje pass! Både härligt och ohärligt skulle man kunna säga...

Gladchock

Blev väl något bättre i alla fall..men jäklars vad duktiga och inspirerande de är, de som kan..på riktigt..

Undertecknad i frisim

Hoppas på lite utveckling under vintern i alla fall.



//Swimschwester

Ultravasan 2015: spectacular picture raceraport by Team Fillinge Ultra

The packing in the Saab

The smiling before the journey

The eating in the sunkhak on the road

The posing by the shop and körsbärstomater for 10 krowns for two

The livingroom

The sitting on the räck when arrived

The sunglasses-selfie on the trädäck

The fors-selfie on the bridge

The running on the hill to let the legs loose after the Saab adventure to the Säl

The motljus-hill-selfie on the top

The vy from the hill-top

The vy to the andra side

The nedfarts

The qutiepajs

The shooterled

The kånkel - bärplockers

The hjortron hideout from the bärplockers

The lake on the hill and the drinker

The walking to the waffles

The rock on the way to the waffles

The stretch on the ultra

The spång

The porling bäck

The flagg

The waiting for the waffles

The cartoons on the wall

The cartoons on the other wall

The eating area

The waffle

The lapp hämting in the Säl. 

The start in the Säl

The way

The nutrition

The racemorning with the 90:s in the Säl

the längd left

The startfåll

The heroes

the crying in the goal

the firecracking happiness after the lopp

The firing with the skump

The medal of ära

The bärs in the sun

The kondis on the way home.

/TFU

Omberg i strålande sol

Har ända sedan förra året haft en längtan efter att känna Ombergs mark under fötterna, att njuta av utsikt och närheten till naturen. Idag fick jag chansen. Inga tider att passa,inga åtaganden utan enbart lugn och ro till den egna träningen.Gav mig av så att jag började springa omkring vid 11 in mot Ellen Keys bok-skog. Vackert, krävande och fridfullt.

Kropp och ben kändes helt ok och efter ett tag så hade en mil passerats. Letade efter en skaplig plats att inmundiga lite fika (clifbar gels och duttar alltså..) och ta en paus men hittade inget som överensstämde med min kravspecifikation utan fortsatte lufsandet genom terrängen. Bitvis mycket krävande.

Kom fram till skidbacken som ligger på Ombergs "insida" mit fastlandet. Där hade man roat sig med att måla orange på alla stolpar som fanns samt även alla andra grejer som var lösa, så där irrade jag omkring tills jag blev trött och inte vågade springa längre bort från bilen relaterat till ork och kroppens övriga funktioner. Hälsade på ett par hästar och gav mig av hemåt igen..

När jag hade kommit upp till grusvägen så dallrade hettan som i en gammal John Wayne cowboysarefilm. Sjukt varmt och enda fläktandet var min löpning...så då fattar ni hur vindstilla det var..

Fick lite hjälp med orienteringen av ett par snälla "geocachare" som letade markrörer.

Nöjd, trött, lite ont, ärofyld och rätt så tillfreds blev det hemfärd..

bra pass som lovar rätt gött ändå inför ultravasan.


//Marcus