Team Fillinge Ultras Terrängtävling 2024

Som numera vanligt förekommande gick vår efterlängtade terrängtävling av stapeln första advent, och vilken fantastisk dag det blev! Trots frånvaro av sol, drivor med snö och kyla blev det ändå tillräckligt härligt väder, en skog som bjöd på sin bästa geggamojja och en stor skara deltagare så blev det en fin dag att minnas. 

Bra yta för att hålla igång på

Ban-markerar-Andreas

Fredrik håller sig i för att gå till väders

Håll grytan sjudandes

Tidigt på morgonen satte vi igång med förberedelserna för att göra området så inbjudande och mysigt som möjligt. Elden tändes för att sprida både värme och stämning, kakburkarna plockades fram, banan spranginspekterades en sista gång, och deltagarlistorna gick vi noggrant igenom. Det är alltid lite mer att fixa än man tror, även när det gäller ett mindre lopp!

Allt eftersom klockan närmade sig starten började deltagarna strömma till och samlas vid startområdet. Det låg en härlig energi i luften, laddad med förväntan och peppighet. Några hörde av sig och berättade om sjukdom eller småskador – sånt som kan hända när man sportar under den här tiden på året – men trots det dök många glada och taggade löpare upp.

Det var en härlig blandning av erfarna tävlingslöpare och glada motionärer, alla med olika mål men samma kämpar anda. De hade tagit sig hit för att möta utmaningen i terrängen utanför Fillinge – platsen där skogen susar och det alltid finns ett stänk av "skogsbanjo-vibbar" i luften.

Förväntansfulla terränglöpare i kö för att hämta nummerlapparna

Erfarna och duktiga Ironmansportisar som här: Lillskogen, till andra modiga förstagångstävlingsdeltagare. Fint att se alla på samma tävling

Saft och bulle på energibordet. Behöver inte krångla till det så mycket

Sportissnacket innan och efter är rätt gött

Admin-Andreas håller koll på gänget

Fint gäng och bra väder (ej nederbörd) 

Några trotjänare som hängt med alla fyra åren och en hel del nya ansikten på plats. En snabb briefing hölls på klingande östgötska (riksspråket) om banan, förutsättningar och diverse klokskaper – allt man behövde veta för att överleva. Strax efter 11 small startskottet, och så var vi igång!

Årets version av medalj. Hemgjort såklart

Bra med beredskap utifall något skulle ske

En sak som kan kännas lite trist är att man (jag) inte alltid hinner "se" alla deltagare. Det blir lite som att ordna ett stort kalas – man vill hinna småprata och umgås med alla, men istället springer man runt och fixar, ser till att allt fungerar och att inget missas. 

Jag hoppas verkligen att det inte upplevdes så av er andra, för vårt mål är alltid att skapa en varm och personlig atmosfär där vi får chansen att möta och prata med er alla. Det är ju ni deltagare som gör hela upplevelsen så speciell!

Årets mest oväntade deltagare, men likväl välkomna

Banans sträckning slingrade sig genom skogen och stigarna om vartannat, en rätt bra mix av natur och utmaning om vi får säga det själva. De tekniska stigarna krävde både koncentration och smidighet, medan de öppna partierna satte uthålligheten på prov. Det är en bana som verkligen ger löparna möjlighet att visa sina färdigheter och kämpaglöd.

På tävlingssidan var det tuff konkurrens. Flera av deltagarna hade tävlat tidigare, och det märktes att det var fight i toppen både på dam- och herrsidan. I år fick vi dessutom bevittna något riktigt speciellt – ett nytt banrekord på strax över 36 minuter för herrarna! En imponerande prestation som satte ribban högt för kommande år. 

Men det var inte bara de snabbaste som gjorde intryck. Vi hade också deltagare som utmanade sig själva att springa milen för allra första gången! Minst lika imponerande! Det är något alldeles särskilt att se människor ta sig an sina egna mål och överträffa sina egna förväntningar. Så starkt och inspirerande!

Dagen blev en härlig mix av elitprestationer och personliga segrar, precis som vi vill ha det. Oavsett om målet var att springa snabbt eller bara att ta sig i mål var stämningen fylld av glädje, stolthet och en härlig känsla av gemenskap.

In som 1:a: David Kasselstrand 36:41!

Nytt banrekord! Trött och nöjd!

2:a Henrik Schultz 38:54

Medalj och hejarop

3:a (för andra året i rad) Niklas Bruseby 42:09

Niklas pratandes med en annan sportis efter målgång. David Axenborg som tyvärr fick slänga in DNS

Första dam: för andra året i rad - Frida Södermark 46:14! 

Spurtstrid mellan 2:a och 3:e platsen:

2:a Mathilde Thomassen 48:08

3:a Frida Stenberg 48:12

Äntligen kom pappa Björn i mål också

Äntligen mål!

Folke Fölbitare swimrunclub representing

Målområdet var en fest i sig! Där väntade en härlig blandning av välsmakande pepparkakor, värmande glögg och allmänt hålligång. 

Förutom själva löpningen, som alltid är höjdpunkten, bjöds det på en rad aktiviteter som höll både deltagare och publik engagerade. Det spelades musik som skapade en peppig atmosfär, och spänningen steg när det blev dags för utlottningar och prisutdelning.

Pallplatserna hyllades med välförtjänta applåder, och de snabbaste i varje kategori fick ta emot sina priser. I år hade vi verkligen satsat på en blandning av praktiskt och roligt på prisbordet. Ettan i varje klass fick med sig en rejäl järngryta hem, perfekt för vinterns långkok. Tvåorna belönades med en stilren brödrost - såklart på grund av "brödrostlopp", för de där frukostarna som kräver lite extra finess. Trea på pallen fick en charmig pumptermos – en oumbärlig följeslagare för picknickar och kalla dagar.

Stämningen var på topp och glädjen smittande. Det var ett evenemang att minnas – inte bara för tävlingens skull, utan för den härliga gemenskapen och festen som målområdet förvandlades till!

Pallen för damerna: 

1:a Frida Södermark

2:a Mathilde Thomassen (hö i bild)

3:a Frida Stenberg (vä i bild) 

Pallen för herrarna

1:a David Kasselstrand

2:a Henrik Schultz (vä i bild)

3:a Niklas Bruseby (hö i bild) 

Sedan körde vi ett gäng med utlottnings priser också. Dels fina presentkort från Activitus, vilket alltid är populärt bland de tränings intresserade, men även kanske lite mer oväntade grejer som chokladkalendrar för att pigga upp i decembermörkret. Resemuggar för att hålla kaffet varmt på språng, mjuka filtar som passar perfekt för soffhäng under vinterkvällarna, och inte minst - luktsudd i form av dinosaurier – en nostalgisk favorit. 

Det var en härlig mix av praktiska och skojiga prylar, för ibland behöver man ju lite trams för att lätta på stämningen och få alla att skratta. En rolig blandning helt enkelt, som gjorde utlottningen till en uppskattad och minnesvärd del av dagen!

 

Fredrik delar ut utlottningspriserna

kanske 100 000 stycken. ingen kommer ihåg riktigt..

Team Fillinge Ultras stab 1:a advent 2024:

Vilda, Malin, Andreas, Fredrik, Marcus och Alvar

Tack för en fantastisk dag!

Vi i TFU vill rikta ett stort tack till alla ni deltagare som gjorde denna dag så bra som det blev! Vi kan rodda omkring men det är ju ni deltagare som gör hela stämningen! Utan er hade vi inte kunnat skapa denna fina dag. 

Vi hoppas att alla som deltog – oavsett om ni sprang, hejade på, eller hjälpte till bakom kulisserna – känner sig nöjda och inspirerade.

Stort tack även till Johan på ACTIVITUS som stödjer och sponsrar vårat lopp! 

Johan (Activitus) hjälper inte bara andra att prestera utan gör det även själv med den äran

Vi i TFU vill också skicka ett stort tack till alla markägare som trots tiden för jakt låter oss hålla på och fara omkring i skogen

Nu ska vi summera detta års utmaning och sedan blickar vi framåt mot nästa års terrängtävling. Tills dess – snöra på löparskorna, njut av naturen och fortsätt att springa!

Kramar från TFU

---

Vad tyckte du om årets terrängtävling? Lämna gärna en kommentar nedan och dela med dig av dina upplevelser så kan vi kanske bli ännu bättre till nästa år. 

Planering pågår inför loppet

 Hej hej

jovisst, planer smids i det tysta.. det kommer bli ett kanonlopp! 

Idag är det en vecka kvar till vi höjer anmälningsavgiften en smula, så har ni några kompisar, vänner eller bekanta så säg gärna till dom. 

Allt gott till er, vi ses i skogen! 

Uppdatering TFU:S terränglopp

 Hej hej

jo nu verkar det som att hösten är här på riktigt. Fina svala dagar med sol och blå himmel byts mot blötma och mörker. Det är ju som det är med det och var sak har sin tid som di vuxna brukade säga.. 

I alla fall tänkte vi skicka med ett par ord och tips i all välmening inför vårat lilla lopp

Den första advent som brukligt är även i år.

Det finns fortfarande ett par platser kvar, men vi kommer även i år att ha en begränsning pga miljön i skogen. 

Men årets största förändring är prishöjning vid månadsskiftet oktober/november. Håll utkik på datumen

Omklädning

Vi har tyvärr inte omklädningsmöjligheter i form av lokal, men väl skog och buskage. För den pryde kan det dock vara smart att ha plagg att dra på sig efteråt då det kan bli svalt efter sport att stå still. Ibland har det varit vindstilla och sol, och ibland har det varit lite mer snålblåst. Men ta med lite torrt för att vara på den säkra sidan. 

Mat

Vi kommer att ha bespisning med tidsstypisk för period på årets nutrition (pepparkakor, gifflar och glögg.. och kanske någon slurk med sportdryck. Vi kommer inte ha någon vätskestation ute i skogen då det inte verkade behövas då vi hade det sist. Om du gärna vill ha eller behöver så ta med en lite flaska i ryggan. Eventuellt och måhända kan det finnas mer bespisning men det utlovas icke ännu

Lopp och terräng

Loppet är ca en mil i skog och terräng. Det kommer bli några mindre förändringar mot föregående år, men de som varit med kommer nog känna igen sig på det stora. Det är rätt mycket löpning på skogsvägar (fint grus) och sedan ett par delar med stiglöpning. Underlaget är i grunden rätt så lättlöpt men det kan ju likt förra året komma ett par decimeter snö som kan göra det lite utmanande förstås. Vi rekommenderar terrängskor i någon form. Isdubbar är ok. 

Markering kommer göras dels med orangea enduropilar och längre flärpar som kommer fladdra i vinden. Målet är att man ska alltid se nästa flärp när man står vid en. 

Skogen från ett snöfritt år:

Fredrik visar här upp alla flärpar

Transport

Det går att åka buss till starten. Det blir lika långt att gå som om man skulle åka bil och parkera. Det finns parkering mitt emot skogen där vi ska vara. Karta finns på race där ni anmälde er. Sedan får man gå ca 100 m till startområdet som ligger på andra sidan 35:an. Det kommer vara väl skyltat

https://maps.app.goo.gl/fJxvV9incD2FxshZ8

Grön ruta: parkering

Röd ruta: startområdet

Det var nog lite om det så länge.. Säg till en kompis, ta med en släkting, alla välkomna och inga krav på tävlan utan upplevelse är minst lika viktigt. Alla välkomna!

Hör av er om ni har några frågor

/TFU

Heads up för Team Fillinge Ultras Terränglopp 2024

 Jo visst, vi kör vårat lilla lopp återigen. Den första advent som sedvanligt är.. så nu kan ni ju boka in det datumet.. 

Igår öppnade vi anmälan även om det är ett par dagar kvar. Vi kommer hålla på vid samma ställe och snarlik bana även om det kommer ske några mindre justeringar. 

In och kolla på: https://raceid.com/sv/races/12831/about  där finns mer information

Från förra årets partaj

Återkommer med mer info allteftersom såklart.

/TFU 

En liten film från Sälen Fjällmaraton 2024

 

Team Fillinge Ultra - Sälen Fjällmaraton 2024

Jomen visst, nu har det varit en sån där fin sportishelg igen. 

Dagen till ära var det Sälens Fjällmaraton som var loppet. 

Förra året var vi i Idre och sprang deras fjällmara och i år blev det Sälens. Som så många andra fjäll- och terränglopp har även Sälen föredömligt nog valt att ordna flera olika distanser i samma miljö och tillfälle. Det gör ju såklart att fler kan följa med och ha kul tillsammans. Så även vi inom TFU. Det fanns: barnlopp, 10, 21, och 42 km att välja på. 

Stugan för helgen

Vi blev faktiskt hela 7 stycken TFU:are + en prospect som åkte upp i år - Andreas, Malin, Alvar, Marcus, Mia, Simon, Fredrik och Mats . Vi är ju lite MC-klubbsmässiga där.. så vi har några prospects (som iofs aldrig kommer bli fullvärdiga TFU medlemmar, men vi lockar med dom med gottis, men så de får bära väskor, städa och sånt där ni vet.. lurigt)  Halva gänget åkte upp på torsdagen och resterande kom upp på eftermiddagen på fredagen. 

Stughänget kvällen före race

Kvällen före dagen efter

Skönt häng med gänget och allmänt slappande men såklart lite nervositet inför morgondagens utmaning. Första gången för alla i Sälenfjällen, men även premiär för Mia att kuta fjällterräng. Olika startgrupper och tider för nästan hela gänget: Fredrik 42 km. Andreas, Malin, Marcus och Mats på 21 km. Mia, Simon och Alvar på 10 km. 

Alla hade mer eller mindre krämpor vilket inte är helt onaturligt med den stigande åldern på framförallt seniorsektionen. Men alla var försiktigt hoppfulla och hoppades på att överlevs-orka. 

Som sagt var det olika startider för de olika distanserna. Klokt då det totalt var hela 2200 pers som skulle springa under dagen. Vanligtvis brukar ju de som springer längst starta först, men här startade de sist och hela en timme efter oss som startade först - 08:40. Det finns säkert en bra tanke med det där.. kanske trängsel på stigarna lite senare på dagen eller något.. men tja, jag vetifan. 

21:kms gänget från TFU

Man såg de sista km nedför och in till målet från starten

Startområdet

Ibland när de som springer långsammast och kanske springer för första gången får de som är vana och snabba startandes efter blir det stressigt för ena gruppen och de snabba måste springa om när det är smalt. Men som sagt, man kanske som arrangör har tänkt på grejer som gör att det funkar hur eller hur. Man vill ju att det ska bli bra för alla, oavsett om man testa för första gången eller vill tävla superdupersnabbt. Men det kanske det blev. Jag har ingen aning. Bara ovan vid upplägget. samtidigt så är det bitvis enspårig stiglöpning och 2200 pers så det kan ju bli lite stockningar hur eller hur. Man får visa lite hänsyn mot varandra som de flesta sportisar gör. 

Förväntansfulla löpare

Fina förutsättningar som synes

I alla fall så gick vi som skulle köra 21 km ner till starten efter lite frukost och sånt. Perfekta väderförutsättningar med sol, små moln men lite vind förstås. Sensommarpropaganda. På det stora perfekt. 21 km var uppdelat på två olika startgrupper där vi valde att starta i första gruppen. 

Andreas ställde sig längre fram pga snabb och stark, medan jag, Mats och Malin valde lite längre bak i ledet pga ökad överlevnadsinstinkt. 

10 km skulle starta 20 minuter efter och Fredrik på 42:an hela en timme efter oss. 

Halvvägs upp vid första backen

Första delen fram till första backen är lättlöpt asfalt, men rätt så snart blev det riktigt brant både snett och rakt uppför. Då blev det att gå. Pulsen stack direkt och gjorde att det blev fokus på att andas och ett litet steg i taget. 

Östgötaslätten har mycket, men är förhållandevis futtig när det kommer till jämförande backar av det här slaget och även om jag fick till höjdmeter på simningen på Vidösternsimmet så behövde jag ju inte då använda benen så här. 

Lättlöpt och svagt nedför strax efter att loppet delat på sig

Mats och jag kom ifrån varandra i första backen uppför. Vi hade pratat om att vi ändå brukar hålla jämna steg med varandra och kanske skulle stompa på ihop så länge vi orkade. Men det är ju mycket folk och allt så ibland blir det ju som det blir. 

När vi kom upp en bit till så blev det lite flackare med till och med ett par löpsteg, för att sedan vända uppåt igen. Träffade Malin en kortis och sa hej. Vi sprang lite på stigarna fram till loppet delade upp sig där 10 km:s gänget skulle vänster och 21 + 42:orna skulle höger bort emot Högfjällshotellet. 

Som jag kommer ihåg det så här i efterhand.. rätt lättlöpt trots en del sten, men lite svampiga stigar med många små upp-och-ner-steg för att snart övergå i spånglöpning svagt sluttande nedför mot Högfjällshotellets vätskestation. 

Skönt med svagt sluttande nedför, men en lärdom av det att då kommer det bli uppför snart igen.. Kändes pigg hela tiden och när vi kom fram till vätskestationen så blev det lite energi och vätskepåfyllnad. Eftersom arrangören har lagt vätskestationerna rätt så tätt, typ 5 km mellan varje så kändes det aldrig oroligt att gå torrt på energi vilket var en liten trygghet. Bra med energigrejer på borden och trevliga funktionärer. 

Jag åt inget men drack en del under loppet, och även om just märket för sportdryck kanske inte är en personlig favorit så funkade det i alla fall. Man är ju alltid lite rädd för skithugg och behöva springa skrikandes på hälarna rakt ut te skogs och ligga där som en flismaskin med arslet i vädret.  

Tja, det är ju bara att knata på..

Ut från stationen och da-DAAA uppför backe igen upp till Storfjället. Det blev gå igen men det gick ok. Den backen var lite flackare även om det är uppför. Nere i dalen träffade inte vinden lika mycket vilket gjorde att man blev svettig och varm, väl uppe på toppen så möttes vi av välkomnande vind som kom åt och svalkade av igen. Varm - kall - varm - kall så där höll det på under dagen. 

Värt den där lilla resan uppför backen

Fin utsikt och milsvida vackra omgivningar. Eftersom jag är lite mer av en upplevelsejoggare än tävlingslöpare till grundstruktur gillar ju sånt där. Utsikt och skit. Ett säkert tecken att jag har tillräckligt med energi är också att jag orkar se mig omkring under loppet, vilket jag faktiskt gjorde under dagen. Kul som omväxling. 

de våta svampiga stigarna sög rätt mycket kraft de också

Ut på tur aldrig sur

Upp till loppets högsta punkt, fotar lite snabbt, vänder mig om och plötsligt så dyker Malin upp. Hej hej! 

Det är lite konstigt det där, ibland är man 30 personer på led och plötsligt är man helt ensam och inte ser en själ till, ibland dyker det upp kompisar och en del ser man inte förens man är i mål. Malin och jag joggade ner mot nästa vätskestation, orkade prata lite. Väl framme där nere vid Storfjällsgraven som ligger i en dalsänka blev det åter mer vätska och energi. Malin stannade till lite och stretchade medan jag hasade mig framåt. 

Spånglöpning mot lite mer kuperade stigar och mer växtlighet. Ju djupare vi kom och desto mer växtlighet det blev ju mer steg värmen då inte vinden kom åt. Svettma! Samtidigt som terrängen blev svårare och mer teknisk med mycket vassa stenar som ökade mortalitetsrisken (relaterat även till ålder såklart) vid fall, desto bättre tog jag mig fram. Oklart om det var på grund av rädsla för att ramla och spetsas till döds och uppäten av lämmlar eller bara stora vuxenfötter, men framåt gick det faktiskt. 

Stigen nedför mot vätskestationen

Svagt nedför på spång

Fantastisk miljö att springa i

Även om det var krävande så var det ett rätt kul parti faktiskt. För oss som gillar att springa i skogen var det inte helt olikt ordinär skogsterränglöpning. Fast kanske lite mer sten. Men som vanligt efter ett tag med svagt sluttande nedför gick det snart uppför igen. Tekniskt som tusan, med inte ett steg rakt och allt for omkring. Det var haderittan hela tiden. Upp till nästa västskestation - Hemfjällsstugan. 

Ny energi och vätskepåfyllnad. Hade nog svettats mer än den vätska som jag fått i mig, för härifrån så var det egentligen "lättlöpt" på spång upp till Stensjöns vätskestation, men jag blev lite kollrig och obalanserad. Hade svårt att hålla balansen hela vägen, men samtidigt kom ju vinden åt.. så skyller lite på stor träffyta och sidovind.  

SPORTGLÄDMA!

Mådde toppen hela vägen upp till Stensjöns vätskestation

Väl uppe på höjden och lite mer spånglöpning svagt ner mot Stensjön så kändes det toppen. Skönt att kunna slappna av och veta att "nu är det bara nedför".. även om man vet att benen vanligtvis brukar bli mer sönderslagna av nedförslöpet så kändes det ändå helt ok. Snart hemma och och hade inte riktigt varit så mycket i källaren och ojat mig som förväntat. Hurra. 

Stensjön

Stensjön och sista vätskestationen

Fina höstbegynnande vyer

Grusväg som byttes mot stigar, vattenplågade rännilar och vassa sprängstenar. Flera medlöpare som både ramlade framför mig (inte på grund av mig) och hade fallit (inte heller på grund av mig). Efter en liten stund där så såg jag en bekant vy - hurra min fru! Jag hojtade för glatta livet och hon försökte kämpandes le. Hon var glad men samtidigt lite förbannad över att jag tydligen sagt "lättlöpta fina stigar" och något mer som enligt henne var helt taget ur det blå. "- DET VAR INTE LÄTTLÖPT!" sa hon.. Aja.. kanske skarvade lite lite... jag sa hej på ett litet tag och fortsatte nedför med överraskande bra fart och ork. 

Ett par timmars löpning, svagt sluttande nedför, rullgrus blandat med vassa sprängsten 

= full kareta barre!

..och så där - plötsligt lite slingerisling löpning på stigar och upp på lilla målrakan. Försökte se någotsånär löpmässig ut och blev påhejad av Simon, Alvar som kutade 10 km, Andreas som såklart kommit in för ett tag sedan.. och... Fredrik ?! va faan? Har han redan hunnit hit!?

Glad att se alla vid målet och att det faktiskt gått så bra som det gjort. Kroppen höll vilket jag var rädd för att den inte skulle göra. och det var precis det som hade hänt Fredrik, ena knät hade bråkat för honom under en tid inför loppet vilket gjorde att han redan innan loppet visste att det var en liten chansning att köra. Det hade känts bra ett tag, för att övergå till ohållbart. Det är skillnad på smärta och smärta. Viss smärta kan man ta och tåla, men när den övergår till "farlig" smärta så är det klokare att ta ett vuxenbeslut och bryta. trist men klokt. 

Mia på väg in i mål och terrängpremiären gjord! 

Mats, trött och glad! 

Mia kom in strax efter mig. Glad, trött och lite lite irriterad på mig och min tolkning av terrängen..men glad över att äntligen vara i mål! Malin kom in några minuter efter och strax efter även Mats som jag inte sett sedan starten. HURRA! Alla på plats och i mål (även såklart trist med DNF för Fredrik)

Sjunger lovsånger om skog och terräng

Alla (nåja) lagom trötta och sprudliga som man blir efter lopp. Post-tävlings-upplevelse-snacket är rättt härligt. Prata upplevelserna, känslorna, miljön, stigarna. Fint!

Fina pjäser till medaljer

Lite målgångshäng och sedan hasa sig upp mot stugan igen. Då de här 21 km var nästan lika långt som jag sprungit på hela året totalt, kändes kroppen lite "ansträngd" men huvudet var fortfarande med så tja.. ibland får man vara glad för det lilla. Skönt att komma i mål så pass tidigt på dagen och inte vid 21 på kvällen. Det gjorde att det inte var så skyndsamt med allt. Nu blev det lite prat om loppet, lite bastu, småätandes och allmänt trivselhäng. Minst lika viktigt som sportman!

Sans och balans i livet

Tack till alla er funktionärer som står och både langar energi och hejar på. Ni är toppen! 

Tack till hela gänget för en kanonhelg! Fina minnen som lagras!

/Marcus