Vi drog till skogs istället, för fredagsmyset gör sig bäst i skog och mark, snörvlandes och klippandes med ögonen för att inte förfrysa ögonbottnarna. Icke i soffan nedsjunken överhopad med skålar fyllda med onyttigheter.
Löpningen gjordes i spåret i närheten till sjukhuset, den så kallade Vallaskogen. Där hade de kommunansvariga tänkt sig att det skulle gå en stor genomfartsled för många år sedan. Bland annat en av mina bröder kämpade för skogens bevarande. Vilken tur att de fick beslutsfattarna på andra tankar, för det här området är centralt beläget och en fantastisk miljö. Skönt.
Springer man rundan runt bara så är det ingen märkvärdig längd eller vacker natur. Däremot kan man som vi gjorde..springa på spåret ett litet tag..och sedan dra rakt ut till höger och köra snöterrängtrail! Galet jobbigt och enormt mycket roligare än långlöpat.
Matilda till vänster, Marcus lite bakom...och Fredrik till höger.
Benjamin Kände att han behövde springa mer och han sprang hem före obligatoriska selfien. Det känns lite nyttigare när vädret gör gällande lite motstånd även det. Snön yrde när vi gjorde djupa avtryck i skogen. Vi stötte på någon hundägare som stod och funderade på huruvida kylan hade påverkat synapserna. Men vi hälsade glatt och fortsatte över spåret in i nästa dunge. ROLIGT!
I en sann och öppen anda så tror jag att antalet på Team Fillinge Ultras första (men icke sista) öppna träning hade ökat lite om vädret istället för snö, hagel och driv-is..varit 20 grader plus, vindstilla och solsken...men hejhej..det kommer fler tillfällen för er.
Idag hade tappra Matilda (som även hon arbetar på samma avdelning) modet att följa med och springa i skogen. Hon stred tappert och hade bra fart under hennes Inov8 oroc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar