Viljan, målet och orken

Jag har känt att för att kunna prestera, pressa sig och utvecklas så har det alltid varit viktigt med ett mål. Vid avsaknaden av uttalade mål så har prestationen både vid träning och näring blivit jämförelsevis medioker. Jag har flera mål. Tidsmål, längdmål, tävlingsmål men även viktmål. Mitt viktigaste mål är att ha roligt! Några är visioner över tid samtidigt som andra är lite mer närliggande. I och med att tiderna förändras har även målen förändrats.


När handbollen var som mest aktuell så var det delmål varje pass, men även vid matcherna. Nytt lag, nytt mål. När tiden för egenträning började krympa och sålunda gjorde gruppträning på specifik tid osannolik så föll initialt valet mestadels på gymnastik med vikter. I folkmun Gym-träning. Denna träning hade dock följt mig under i stort sett hela handbollskarriären. Viktigast i begynnelsen var nog vikten. Utförandet var en medioker historia.


Numera får de olika lagen specifika träningsprogram beroende på vad de olika sporterna behöver. Spänst, bålstyrka, muskeluthållighet..så genomtänkt var det inte riktigt. Jag fick snarare gymförbud då min träning inte riktigt var anpassad efter sporten vilket ledde till ett ännu tyngre fotarbete. Osmart och ogenomtänkt..men jag hade ROLIGT!


 Det som har fortsatt att driva och pressa mig är framförallt att jag tycker att det är roligt att träna. Att sedan spetsa till träningen med lite svårigheter på vägen ex någon tävling kan hjälpa mig i uppförsbacken. Löpning för en handbollsspelare blir ofta förknippat med något "straffarbete"..jobbigt och tungt ( + 100 kg kan ju vara en faktor också..). Det är fortfarande så att varje mil känns som en bedrift, men jag är så nöjd efteråt så det gör det hela värt. Nu väntar jag bara på att få godkänt för lite mer gedigen kraftträning för handen så blir det både simning och lite styrka.