Jag har väl kunnat kalla mig löpare de senaste fem åren av mitt liv, då jag lite mer målinriktat tränat mig fram mot Göteborgsvarv, blodomlopp och mindre triathlon (Ekängen och Björsäter). Löpningen är den bästa motionsform som jag hitills har upptäckt (man kan dock inte säga att jag har letat så intensivt). Löpning går att utföra i alla väder (i dessa gråa tider nästan det enda som jag kommer på att göra ute), i alla sinnesstämningar (är man arg går det fort), även när man inte har tid, lust och ork. Tar man sig bara utanför dörren en kvart så har man vunnit över latmasken, lättjan och klockan (?).
En extra dimension till löpningen upplever jag när jag får springa tillsammans med andra. Jag kommer ur min komfort-zon om jag blir påhejad i uppförsbackarna och om jag dessutom får en god fika med prat tillsammans efteråt, medan kinderna svalnar och kläderna torkar, då är det något jag gärna ägnar en ledig eftermiddag åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar