Vi käkade långpass i lördags

Hälften av Team Fillinge Ultra's medlemmar kunde i lördags välja att spendera sisådär fem timmar tillsammans på allra bästa sätt. I strålande vårsol dessutom. Planen sedan ett par dagar var ett gemensamt långpass löpning i trakterna strax utanför Bankekind hos undertecknad. Knappt tre timmar löpning och två timmar stretch och matintag kändes rimligt.

Långpass är ju som bekant självaste grundbulten i den del av konditionsidrott som syftar till uthållighet under längre distanser. Det är lika mycket en fysisk som mental förmåga. Uthållighet handlar om att mobilisera energi för kroppens transport framåt under lång tid; energi från sånt man kan stoppa i sig under vägen men också energi från det kroppen alltid bär med sig, nämligen fett. Långpassträning kommer att handla om båda. Under två timmar aktivitet kanske man förbrukar 1500 kcal vilket är omöjligt eller i alla fall mycket svårt att stoppa i sig i form av vätska eller tilltugg under löpningen. Kroppen måste alltså ta energi från glykogendepåerna i musklerna och levern men det räcker ändå inte. Energi hämtas då också från lagrat fett. Den fysiska delen av kroppen kan ju inte förhålla sig till en planerad distans, den vet ju inget om hur länge den förväntas föra oss framåt. Den anpassar sig sakta till rådande situation och startar vinstgivande processer för att minimera risken för alarmerande energibrist. Fett finns i massor! Drygt 100 000 kcal inom de flesta av oss. Det räcker för ett skapligt långpass. Efter några långpass har anpassningen redan kommit en bit på väg: fler mitokondrier, ett större kapillärnät i arbetande muskler, effektivare energiprocesser, hårdare psyke och förhoppningsvis har även löpsteg och övrig muskelkoordination trimmats till ökad effektivitet.

Allt detta tänkte vi tre (Marcus, Benjamin och jag) inte ett dyft på under lördagens ca 25 km långa löpning i nämnda vårsol. Vi pratade mest om annat, tramsade och planerade våra konditionsyttringar. Så där nördigt som det blir när man umgås med likasinnade. Benjamin berättade om löpningen på Madeira - och vi andra två insåg omedelbart att fler medlemmar i Team Fillinge Ultra borde gästa den portugisiska ön för de ultralånga löptävlingarna skull. Kanske blir det så någon gång. Överhuvudtaget pratade vi om vilka framtida lopp som kräver vår närvaro. Det blir några stycken om man räknar efter. Ett av de stora målen för samtliga medlemmar är förstås UltraVasan 45 och 90 km. Tills dess måste fler långpass betas av. Kanske kan fortsatt några bli en gemensam aktivitet. Det blir liksom lite trevligare på det sättet.

Glädje och gemenskap

Post-tränings häng

Vi hörs!

Andreas

MIUT 2015 avklarat

I torsdags var det så dags för registrering inför årets MIUT 115/85/40/17 km. Cirka 1 300 deltagare var anmälda, 409 till 115 km, 188 till 85 km, 413 till 40 km och 316 till 17 km. Deltagarna kom från ca 30 olika nationer, där portugiserna var i majoritet i alla loppen. För Trail 40 km som var aktuellt för mig, var jag ensam svensk, den andra svensken som var anmäld till 115 km var tyvärr inte med i resultatlistan senare. Då registreringen var avslutad följde en briefing för hela tävlingen vilket kanske inte tillhörde de mest lysande och välorganiserade. I korthet, de frågor som ställdes till organisatören hördes inte och svaren gavs på portugisiska, men i övrigt var det helt ok.

Planering inför loppet

Countdown till start

Starten för MIUT börjar vid midnatt med 115 km loppet från Porto Moniz, på morgonen klockan 07 släpper de på 85 km gänget och när klockan är 10 startar 40 km trailen och 17 km startar klockan 12. Detta betyder att målgång sker ungefär samtidigt för samtliga deltagare.

På morgonen vid 8.30 gick bussen upp mot bergen, rätt snart gick vi in bland molnen som såg tunga ut. Hade en förhoppning att vi skulle passera dessa och påbörja löpningen i strålande solsken, men så vart det icke. Ungefär 1 timme innan start var vi framme och i endast löparkläderna (jag i shortstights/linne/vindjacka) vart vi alla utfösta från den varma bussen ut i den ruggiga och fuktiga blåsten, temperaturen var inte många plusgrader (nattetid kan det ibland sjunka till under nollan) och gjorde att de flesta deltagare bildade gruppen för att hålla värmen. Ingen toppen start för ett lopp men stämningen var ändå rätt god. 

In i dimman, ruggig start

Så äntligen gick starten, med en position mitt i klungan vart det ömsom löpning/gång uppför till toppen av Pico do Areeiro (ca 1800 möh) innan startfältet tunnandes ut och färden gick genom molnen nerför mot Ribeiro Frio. Härifrån var det sedan en kraftig stigning till Poiso, över 500 meter på 3,7 km! Inte så att jag sprang några större delar här men låren fick lite att jobba med. Väl uppe fortsatte resan nedför på single track i ömsom skog och snår. Stigarna var härliga att springa på men då det gick nedför så var det verkligen nerför med kraftig lut vilket gjorde att benen och inte minst hjärnan fick arbeta hårt för att bromsa emot och välja rätt plats att sätta ner foten. Otroligt nog var det få som snubblade eller slog om kull (och senare i mål så såg jag endast en som verkar ha skadat fotleden). Höglandsterrängen byttes vart eftersom ut mot tätare skog. Om det var fuktigt högre upp så var det då lite blötare nu, inte för att det regnande men skogarna är mer av regnskog. Genom gyttjan i en böljande single track fortsatte jag i rätt skaplig takt. Att springa eller ta sig ner i kraftiga branter tar rätt hårt på knän och fotsulor, ffa det sistnämnda, som påverkas av skjuvkrafterna. Vid ca 30 km började jag känna blåsbildning men inget var att göra än att fortsätta. Skogen byttes ut mot fantastiska vyer över dalgångar när den sista delen återstår sker löpningen på stig vid sidan av bevattningskanaler (levador). Här gäller det att vara skärpt då dessa kanaler rinner längs med bergssluttningarna och ett felsteg här kan faktiskt vara ödesdigert. Vädret byttes ut mot solsken och värme. Från den rätt frusna starten var nu värmen ett problem, alltid är det något!  Men värmen är dock iaf min största fiende då den gör att jag tappar mycket vätska och salter. Trots försök att kompensera detta är jag efter hela tiden. Under loppet hade jag knappt 2 liter i mitt hydropack och drack minst 2 liter till vid vätskestationerna, trots detta kände jag under de sista kilometrarna av vätskebristen genom att hjärnan inte riktigt var med vilket gjorde att jag drog ner något på takten en del. Slutligen nådde jag mållinjen i Machico efter 5 timmar (plats 77 av 373) med en fantastisk hejarklack bestående av min fru Karolina och nyfunna goda vänner med familj! Nöjd med min prestation avslutade vi dagen på tradionellt vis, espetada, grillspett med kött av världsklass! Gör jag om detta nästa år?! Om jag har möjlighet, absolut!

/Benjamin

Målgång (5:02:26)

Yes, I made it!

Återhämtning med min fru!

MIUT 2015

Vad hände, vart tog inläggen vägen från mig?!? Frågorna är många och svaret enkelt, har fokuserat på träningen. Ibland är min förmåga att producera blogg inlägg låg likväl min tekniska med bland annat bortglömt lösenord... Men men nu är jag tillbaka :)

Så var det dax igen, semester (=löpning), vilken går till...

... en ö som ligger i mitten av Atlanten ca 900 km från fastlandet Portugal och ca 600 km från kusten av Marocko. En ö där bergen ibland tycks röra vid molnen, en ö med sprudlande vattenfall, spår, stigar och nästa 1 500 km levador (bevattningskanaler). En ö där det fortfarande finns endemiskt bevarade skogar med lagerträd, ett världsarv skyddat av UNESCO. Den här ön finns och har ett namn, Madeira.

Varje år går Madeira Island Ultra Trail (MIUT) av stapeln, en spännande utmaning som löper från den nord-västra kusten i Port Monis till syd-östra kusten och Machico totalt 115 km med start vid midnatt. Något av en dröm att få erfara någon gång i framtiden. För att kvalificera sig till till detta krävs att man visar prov på att man tar sig igenom deras 42 km eller 85 km trail. Tanken var redan under förra året att delta vid 42 km trailen men anmälan kom in för sent... Men nu har jag en plats!

Den 11 april bär det av, laddningen har bestått i 10-40 km / veckan senaste månaderna vilket toppades med en 42 km löpning igår söndag. Vidingsjös slingor har hjälpte mig mycket med sina underbara backar! Men att säga att dessa backar liknar MIUTs är nog att ta i, de ger mig iaf en försmak till vad som komma skall:) Trots kyla och snö gav mig den sista rundan värdefulla kunskaper gällande materialet jag ska använda. Inov-8 X-Talon om blött och söligt för maximalt grepp (vilket inte är helt ovanligt på ön) men mönstringen gör även att resan blir något tuffare enligt mig. Om vädret är mer torrt är Salmings Distance en given kandidat, den har varit min vän under många mil, är en lätt sko som ger god dämpning och får en att känna mindre för varje mil som läggs bakom en. Vädret får bestämma. Salmings långa löpartights med linne och vindjacka känns givet, toppat med Marmots vattentäta jacka vid blötväder. Inov-8 Race Ultra Vest funkar fint för de attiraljer som arrangörerna önskar att man har med sig.

Fram tills MIUT kommer min löpning bestå av lättare löpning på levadorna med intervaller på Madeiras höjder.

/Benjamin

http://www.madeiraultratrail.com

Bildkavalkad från Karlstad Trailrun

Nästintill alla bilder är från Karlstad Trailrun:s hemsida. (Tack Pär ; ) ) 

Benjamin tar det långa steget före det andra

3:an (Andreas Nilsson) , 1:an (Per Alsterdal) och 2:an (Andreas Malakow)  i herrklassens längre distans. Alltså längd som i löp.  

Benjamin och Andreas till höger i bild

 Andreas hämtar sitt tredjepris från Pär och Camilla

Mållfållan 

 Andreas i samspråk med 2:an Andreas Malakow, som andra delar av Team Fillinge Ultra även träffade på Karlstad swimrun

 Benjamin med snabba steg och glädje i bröstet

 Andreas speedar på...(om ni fattar....) 

 Jockes snabba fötter svävar framåt

Team Salming Running på plats med Oskar Henriksen a.k.a. "Påläggskalven" och Joakim Sandin a.k.a"The Officerat"

Lika delar Fillinge Ultra samt Salming Running

 Pär höll i trådarna tillsammans med Camilla och Salming Running

"Behind the scenes"

Målfållesnack och nutritionsintag mellan Team Fillinge Ultra och Team Malakow

Karlstad Trailrun 2014

Så var det dax för Karlstad Trailrun som gick av stapeln igår lördagen den 6 september i soliga Karlstad! Camilla Dahlström och Pär Johansson arrangerade tillsammans med SalmingRunning ett traillopp på 6,5 respektive 13 km och på plats vid startlinjen fanns Andreas och Benjamin (TFU i samarbete med SalmingRunning).

Starten gick vid Bryngefjordsbacken där möjligheten fanns att erövra loppets första bergspris, först till toppen får pokalen... Även om TFUare har en förkärlek till backar fick vi glädja en annan löparen äran.  Banan gick stundom på stig och grusväg och de som anmält 6,5 km avlade ett varv medan 13km-löparna tog ett till varv vilket var fallet för oss. Stämningen var familjär och skön, ett 70 tal löpare passerade mållinjen och Salming delade ut fina priser!

Andreas hedrade TFU med en fin 3:e plats och Benjamin skrotade in på en 13:e plats, båda nöjda sina prestationer!

Benjamin, Andreas, Joakim (Salming), Oskar (Salming)

Benjamin och Andreas

//Benjamin

Salomon Trail Tour - Kolmården 24/5

Redan när jag slog upp ögonen 6:15 i morse förstod jag att det skulle bli en varm dag. Började som tur var redan uppvätskningen kvällen innan och fortsatt nu även under morgonens timmar. Min mor och far kom förbi och skulle vara barnvakter på resan som tog oss förbi Norrköping och in i skogarna mot Sörsjöns friluftsområde. Vackert!

När vi klev ur bilen visade termometern 23 grader och varmare skulle det bli. Jag gillar att vara ute i god tid så vi var bland de första tävlande på plats. Jag hämtade min nummerlapp och lånade ett par skor utav Team Salomon. Salomon har nämligen med sig en hel del skor som man får låna under loppen man deltar i under deras tour genom Sverige. Ett riktigt trevligt och bra initiativ som gynnar både köpare och säljare. Jag lånade ett par nya Salomon Sense Ultra 3 soft ground.

När vi stod där o snackade lite med Salomon gänget sa Theo att även han ville springa. Sträckan för 12 åringar var bara 2,6km men jag sa blankt nej, ska man tävla måste man träna först (löpträningen har dock varit frånvarande sista månaden) så något lopp det blir det inte! Jag såg hur besviken han blev och sa, men vi har ju inga grejer med oss! Inget problem sa Theo, jag springer i det jag har på mig... (skateskor, chinosshorts och en alldeles för stor skate t-shirt) Vilken tur då att vi kunde låna skor till Theo oxå, han fick även låna mitt Salminglinne, shortsen fick duga! Vi efteranmälde Theo och då ville ju självklart även Vilda vara med. Det ska ju börjas i tid, så hon fick plats i knatteloppet på 500m.

 Benjamin, jag, Theo och Vilda innan racen

Theo frågade mig om jag trodde att han skulle vinna, för han ville absolut inte komma sist, nja sa jag, du kanske inte vinner men kämpa på så går det nog bra. Sagt och gjort, han la sig i ryggen på den löparen som stack i väg starkast, 200m senare drog Theo förbi och sprang sedan in som stolt vinnare av hela tävlingen. Riktigt coolt!!!

Theo efter målgång!

Nästa löpare på tur var Vilda, hon ville inte springa själv men om pappa följde med så skulle det nog gå bra. Nja jag fick springa med henne i famnen större delen av barnens sträcka men i mål sprang hon själv. Hon var inte särskilt glad heller men man kanske måste träna sig in i den rollen.

Sur Vilda







Sådär ja, nu var det herrarnas tur att kliva in i tävlingen. 21km skulle det bli och nu gassade solen på riktigt. Termometern visade 25 grader och de tävlande började att samlas i startfållan. Pang! small startskottet och vi var i väg. 21km är en ganska lurig distans, det är för långt att kuta allt vad man har men det är samtidigt för kort för att ligga och lura i bakvattnet. Det blev ett ganska raskt tempo genom den ganska/väldigt tekniskt inledande skogen, klockan visade 4:30 tempo och det kändes ändå helt ok. Banan slingrade sig genom mycket vacker skogsnatur, ömsom skogsstig ömsom blöta partier och emellanåt skogsväg.   Efter ca 8km passerades den andra vätskekontrollen och sen gick det uppför, närmare bestämt 170 höjdmeter uppåt, fy fan vad det sög i benen och hjärtat pumpade helt febrilt utan att riktigt förstå varför. Tempot sjönk, hållningen blev sämre och just då undrar man varför man valde 21km istället för 10, då hade det ju varit klart nu. De första 10 kilometrarna gick på 49 minuter och sen gick det bara utför, tidsmässigt alltså, tyvärr inte banprofilen. Upp och ner, genom myrar och snåriga bergspartier och rena träsk, helvete vad det sög.

Passerade 15km skylten och tänkte ändå, snart klart, men ben och huvud synkade inte riktigt så sista 7km blev tuffa. Precis innan 20km passeringen sprang man förbi målområdet för en sista sväng ut i träskmarken, då hör jag en bekant röst bakom ropa mitt namn, det var #roxen. Inte igen tänkte jag ( han sprang nämligen om mig på blodomloppets sista km i torsdags) och spände bågen och kramade ur det sista ur ben och pannben, det höll ca 100m sen kom han som ett kolmårdstroll och lagom när han skulle springa om mig snavade jag och letade mig allt närmre gyttjan, klarade mig precis men benen drog ihop sig i jordens kramp. Lyckades ändå löpa mig ur krampen men spurten var förlorad. Passerade mållinjen på tiden 1:58:45 som ändå får ses som godkänt med dagens tuffa värme och loppets tuffa terräng.

Fredrik glad och nöjd!

Sammanfattar det hela som en fantastisk dag i solen med nära och kära, samt en helt obeskrivligt vacker natur. Tack Kolmården och Salomon trail tour.

Kom även hem med en startplats till Kolmårdens trail marathon den 5 juli, ska ni med?? // Fredrik

Att dagen präglades av värme undgick varken åskådarna eller de som var ute i spåren, men att denna skulle ta knäcken på någon som älskar att springa i skog och mark var något jag inte planerade för... Planen var att ta sig runt de 21 km i hyfsat tempo men med målet att passa på att njuta av naturen. Så löd planen i alla fall, men väl ute upplevde jag annat. Efter relativt raskt tempo de första kilometrarna kändes det riktigt bra, inte låg jag i täten men jag hakade på nånstans i mitten. Efter en snabb avkylning med vatten över huvudet och endast ett glas energidryck (där hälften satt i fel strupe) fortsatte färden.

Jag minns knappt vart det var men nån kilometer innan andra vätskekontrollen kom en påtaglig yrsel och hjärtklappning som snabbt yttrade sig i en allmän svaghet i kroppen och känning av kramper i arbetande muskulatur. Jag insåg, dock alldeles för sent, att jag hade drabbats av värmeslag! Att det skulle utvecklas sig så dramatiskt och snabbt gjorde mig förvånad! En medlöpare såg att mitt tillstånd var dåligt och erbjöd sig att bistå med stöd, vätska och motivering att komma vidare (dock gående). Mitt tillstånd förvärrades dock ytterligare och jag fick lägga mig ner i över 30 minuter. Sakta men säkert dämpades hjärtklappningen och kramperna försvann. Jag ställde mig upp och med lite famlande och vinglig gång joggade jag försiktigt vidare till vätskekontrollen där jag beslöt mig för att bryta.

Självklart var det en besvikelse men var trotsallt vid gott mod då jag förvärvat en erfarenhet jag aldrig upplevt eller glömma, vätskebrist som resulterade i värmeslag, något jag i fortsättning inte kommer att underskatta! Så alla ni som är ute i spåren en varm sommardag, drick, det är bättre med en skvalpande mage än en kollaps pga av värmeslag!

//Benjamin

Äntligen semester

Att under semestern träna har fram tills denna gång varit främmande. Under semestern ska man ju ha det skönt, vara ute och se/uppleva mycket och äta gott, är iaf något jag brukar göra. Men varför har jag inte packat ner ett par sköna träningsdojjor vid sidan om solkrämen?! Troligtvis för att jag inte fattat att det är just med dessa man får göra precis det som jag önskar och brukar göra, fast på ett annat sätt! Tänk dig att byta ut och uppleva landet från stigarna, skogarna och vidderna istället för från beachen eller de sedvanliga turiststråken?!

Tillsammans med min fru åkte vi för andra gången till Madeira för att återuppleva den underbara naturen. Denna portugisiska vulkaniska ö reser sig majestätiskt ur Atlanten. Året-runt-värmen gör ön till ett resmål hela året och är man intresserad av vandring eller terränglöpning finns här många fina leder, stigar och levador (bevattningskanaler). Varje år anordnas en ultra trial tävling (Madeira Island Ultra Trial - MIUT) med olika distanser, från 20 till 115 km, som går över öns fantastiska terräng. Dessvärre missade jag anmälan till deras 20 km-lopp...

Nyligen inköpta Inov8 X-talon 212 och Salming Speed packades ner för att hantera den skiftande terrängen och underlagen!

Väl framme var det ett smörgåsbord av härliga turer som fanns att välja på, hela ön kryllar mer eller mindre av stigar och levador men även av områden lämpliga för riktig terränglöpning.

Terrängen underbar (löpning på platån, Vereda do Fanal)

I skogarna kring "Levada da Serra do Faial" gick min första tur. Dock hittade jag inte levadan så det blev en rejäl tur i skogen bland uppkörda spår av skogsmaskiner och stigar, mycket backe, vilket inte var sista gången under denna semester:) Cirka 15 km löpning senare hittade jag levadan... Invid min utgångspunkt!

Gjorde ett försök någon dag senare å lade Levada da Serra do Faial - Camacha, Choupana - Camacha - Choupana, 17 km (750/800 möh) bakom mig! En skön och omväxlande runda med stundom skog och bebyggelse.

Levada dos Tornos, Monte - Palheiro Ferreiro - Monte, 15 km (520/600 möh) blev min tredje löpning, väldigt lik den tidigare men med mer hundar som dreglade springande efter mig!

Nu upp på Vereda do Fanal, Assobiadores - 1/2 Fanal - Assobiadores, 10 km (1420/1130 möh) som ligger uppe på öns platå. Hela platån är ett fantastiskt område som är väldigt lämplig för terräng, inte konstigt att delar av MIUT gick här, måste upplevas!

 Löpningen gick delvis på en MIUT-led

Vädret var dåligt så tog en dag med kombinerad intervall/backträning invid hotellets backe!

Åter levadorna å Levada do Castelejo, Referta - Ribeiro Frio - Referta, 18 km (275/300 möh). Levadan eller stigen bredvid var bitvis riktigt dålig (mer åt farlig) och gjorde inte min rädsla för höjder bättre! Blev att man fick sakta ta sig över vissa partier och gå andra, kanske inte helt optimalt men kompenserades i hög grad av omgivningen som var så underbar!

 

 Levada do Castelejo inte gjort för snabba km-tider!

Levada Calheta - Prazeras, Calheta - Prazeras - Calheta, 16 km (650/680 möh) var en skön och lätt löpning genom skogarna längs med levadan. Kroppen kändes på topp och upplevde att jag kunde ha fortsatt i evighet men vände åter tillbaka då vädret växlade och försämrades men blev inte mer än ett lätt dugg regn på hemresan.

Utmaningen och något jag sett fram emot var Vereda da Ponta de São Lourenço, 8 km (5/110 möh). Väl på plats översvämmades leden av turister! Ok, visst är jag turist med, men! Hade kommit till platsen för att uppleva storslagenheten på egenhand så det fick bli en modifierad tur, ren terräng, undvek allt som innebar trängsel på lederna eller turister. Vilken tur det blev, oklart med distansen (måste fixa en klocka snart) men en hel del höjdmeter blev det dock å härligt mycket mjölksyra.

Ponta de São Lourenço

Nu återstår endast ett fåtal dagar men det ska allt bli några svängar till innan återfärden hem!

Så, ta med dojjorna nästa gång, man vet aldrig vad som döljer sig där ute!

/Benjamin

Team Fillinge Ultra gästspelar utanför kommungränsen

Morgonen hade knappt börjat gry före Teamet hade samlats för att i gemensam färd bege sig mot staden där Glenn bor. Stämningen var pillimarisk och förväntansfull. Jag tror att vi alla har sett fram emot den här träffen. Mötet med Jocke på Salming Running var verkligen trevligt första gången vi träffades och det kändes som att det "klaffade"mellan oss. Då i Linköping med löpningsmöte omkring Stångån.

Resan gick på utan några större skavanker och trafikhinder. Kaffe och macka ungefär halvvägs på frostig utebänk med någon minus grad i sol är makalöst underskattat. Vi kom fram ca tre minuter efter utsatt tid och körde faktiskt rätt på första försöket (bra Andreas). In och upp på kontoret som har expanderats och öppnats ordentligt bara någon dag innan vi kom. Det har varit en hektisk men rolig vecka för gänget i Salming Running förstod vi. Men om man trivs med sitt jobb och kontakter med andra likasinnade så blir jobbet inte betungande.

Efter ett kortare snack så blev det omklädning och utforskning av miljön. Måste nog erkänna mitt funderande om det gick att springa på något annat än asfalt i de där krokarna. Överallt köpcentrum, affärer och större vägar. Måste vi ta bil till någon förort nu tänkte jag stilla, men som tur var satte jag mig inte i bilen utan avvaktade snyggt. "Räddade" situationen galant kan man tycka..

However...så samlade vi ihop gänget samtidigt som Malins bror som bor i staden även han dök upp för lite samkväm med syster och hennes gäng. Vi började springa bortåt utåt från köpcentrumlokalerna och bakom ett par hus så skymtades det träd. Det finns hopp tänkte jag. Även om jag kanske inte är den som det lämpar sig allra bäst för i Fillinge Ultra så kan känslan att springa och prata, diskutera, blöta tankar vara att det är en härlig möjlighet att umgås. Prestigelöst och enkelt i sin utformning samtidigt som man gör något man tycker om..umgås och tränar. Det är ju lite det som Team Fillinge Ultra handlar om...i alla fall är det en stor grundbult.

Efter någon kilometer så kom vi fram emot ett skogsparti och ett ordinärt elljusspår utan elljus. Man skulle på östgötska kunna kalla det för spår. Snirkligt och stigande löpte vi på. Uppåt och lite mer uppåt.."- Det är värt det när vi kommer upp", hörde Jockes stämma. Spåret hade många avstickningar både till höger och vänster fler gånger och det verkade finnas hur mycket möjligheter att variera sitt springande i den här skogen hur mycket som helst. Solens och värmens intåg tillsammans med våren gör löpning, trots fysisk ansträngning, till en härlig upplevelse. Vacker natur och trevligt sällskap..behöver man mer?  Efter ytterligare stigningar och en ytterst krävande "trapp-stigning" på ca 22 000 m:ish..typ...så kom vi upp på en liten höjd med rätt häftig omgivning.

( "har man inte fotat det så har det inte hänt" )

Där såg man (förutom de knän och fötter som jag mestadels tittade på dubbelvikt) flera stigar och ytterligare möjligheter till härliga utmaningar. Nu kändes det som om vi hade vänt och rent geografiskt började hemförslöpningen. Fortsatt ganska teknisk och mysig miljö för löpning. Hit och dit, rötter och sten. Solen i plytet och björkar som höll på att slå ut. Magnifik miljö för uteliv.

De med rappaste benen trippade på medan jag höll ihop gruppen bakifrån. Åter mot kontoret och över lite mer "urban-trail-quest-löpning" (över vägar och broar på asfalt). Snabbdusch och mycket intressanta diskussioner om dels kommande modeller och hur man resonerar i utvecklingen av nya skor..spännande år 2015..

Sedan blev det utfodring av hungriga löpare och livliga diskussioner där det som jag mest kommer ihåg var nog att någon nämnde att det vore skönt att ha ett snabbare maratonlopp i kroppen innan "riktiga" tävlingen (Vasaloppetultra, 9 mil). Efter detta fick det bli testning av snabba skor och utprovning av klubboveraller. Kan nog med viss stolthet påskina att Team Fillinge Ultra kommer inte bara bli riktigt snabba i år utan även riktigt snygga..

Vi tackar Jocke och resten på Salming Running för förtroendet för samarbetet och dagens trevliga träff! Vi blev alla inspirerade av dagen!

Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Salmingrunning store, men om ni har långväga så finns ju möjligheten för er på: www.salmingrunning.com.

Lisa, Marcus, Malin, Benjamin, Andreas och Fredrik

TFU

genom Marcus

Öppen träning i Tinnerö

Kamrater!

Ni ska veta att vi mötte många avundssjuka och längtansfulla blickar idag. Vi sex tappra som enligt annonseringen samlades vid Universitetssjukhusets södra entré för en gemensam och stärkande löprunda inför helgens sus och dus. I de mötandes ögon tyckte vi oss se en längtan efter att följa med i vårt glada sällskap längs stigar och grusvägar, över ängar, i Tinneröområdet. Vi såg hur gärna dom också ville kasta sig uppför ett par sprintbackar i fullt ställ. Låta benen trumma virvelvindar. Hur väldigt gärna dom också ville stoja och flåsa och prata så att lungorna liksom inte riktigt räcker till.

För det ÄR verkligen ett fredagsnöje att springa en sväng tillsammans. Men det är ett ansträngande nöje. Vi nöjer oss självklart inte med mindre.

Så, snälla kamrater, gör oss sällskap! Vi vill gärna att just DU ska springa med oss och få känna trötthetens och gemenskapens glädje. Kan du springa en dryg halvmil är det verkligen inte mycket att fundera på. Vi hjälper dig om det blir längre än så. Kanske kommer kl 15:45 på fredagar att bli en kronisk glädjestund!?

Trevlig helg!

/Andreas

Teamträff

Så var det dags för ytterligare en teamträff. Dagen bjöd på underbar löpning i motionsspår i Vidingsjö. Marcus, Andreas, Fredrik, Johan, Benjamin och ny för dagen Robert samlades på eftermiddagen för att värma upp LOKEN-milen så här en vacker vårdag. Spåren bjuder på varierad terräng, skog, hygge och öppna fält, relativt torrt i spåren men med viss väta i de skuggiga partierna. En hel del löpare var ute men vilka fick se sig passeras. I mer eller mindre samlad trupp avverkades milen och avslutades med lite matsäck för att återfå krafterna.

Johan, Fredrik, Marcus, Andreas, Robert, Benjamin

Efter att gruppen efterhand upplöstes anslöt Malin som inte hade möjlighet att närvara tidigare men som var sugen på att dra en repa på 5:an. Benjamin gjorde henne sällskap för att varva ner dagens pass.

Ännu en lyckad tematräff med Team Fillinge Ultra! 

Fler kommer, kanske vill du haka, håll ögonen öppna?!

"Run Forrest Run!"

Det var sannerligen länge sedan jag tillförde forumet ett inlägg. Detta beror inte på att jag inte haft något att förtälja utan snarare bristen på kunskap gällande inloggning på bloggen:)
Jag är rätt ovan att berätta om mig själv och framför allt vad jag gjort och presterat. Att berätta vad man gjort kan för vissa ibland vara en styrka men för mig kan det vara tvärtom, jag gillar att ligga lågt och slita i det tysta å överraska både mig själv å andra! Att däremot läsa om andra är inspirerande och triggar min iver att hela tiden bli bättre!
Hur som haver, nu gör jag ett inlägg och utmanar mig själv i denna sociala aktivitet då jag hoppas att detta kan inspirera andra såsom "de andra" inspirerar mig!

Hade redan under förra veckan med vårens inträde känt att ett distanspass skulle vara fint att komma ut på. Har under vinter inte haft några längre distanser utan fokuserat bra tider på distanser mellan 10-15 km. Mina drömmar grumlades dock då jag insåg att diverse aktiviteter omöjliggjorde detta.

Idag, söndag, såg jag dock min chans!
Med härligt vårväder, skönt i solen men lite kyligt i skuggan och lite vind, tog jag sikte mot Bergs slussar strax norr om Linköping. Har sedan två veckor prövat Salming nya skor "Speed" vilka gjort min löpning på lättare och skönare, både på grus och asfalt. Dessa skulle idag få lufta sig lite på asfaltsvägarna till och från Berg slussar. Vägen till slussarna går ut från stan och längs naturreservatet längs sjön Roxens sydvästliga strand med fantastisk utsikt över sjön på ena sidan å slätten på andra. Innan man når Berg får man en härlig backe vilket känns underbart efter den i annars raka och platta vägen dit. Sen följer en en avslappnande väg ner till Roxen längs slussarna.

Att nå målet vid strandkanten av Roxen fick mig att minnas när "Forrest Gump" nådde havet (Amerikas västkust) efter att ha fått för sig att sticka ut å springa, å när han nådde havet vände han på klacken å sprang åt andra hållet till östkusten, likaså gjorde jag (även om havet inte fanns varken vid mitt mål eller hemma hos mig).

 Sjön "Roxen" vi Bergs slussar

Men olikt Forrest fick jag dock en fantastisk skön backträning upp för slussarna, vilket vid toppen kändes i vaderna!

Åter ut på slätten och efter 2h05min var jag åter hemma efter ca 25 km löpning.

/ Benjamin

Ofullständig teamträff

Ibland tvingar oss omständigheterna till avhållsamhet. Omständigheter som hindrar och sätter stopp. Hindrar oss från att inte kunna göra det vi är skapta för. Alltså att röra på oss, att få springa. Igår var en team-träffens dag men Marcus och Malin kunde inte delta på grund av arbete och förkylning. Desto fler km till oss andra att löpa. Lycka!

Vi drog till Åtvidaberg och leddes på ett trailpass i det gröna av vår ciceron för dagen, Fredrik. En tidigare rekognosering hade tydligen visat på förträfflig våtmark och slingrande stig i eklandskapet. Bysjön siktades här och var mellan träden och det var vackert där landskapet plötsligt öppnade upp sig efter inspirerande onduleringar. Kort sagt, som eklandskap brukar vara: skitfint. Egentligen en av de mest perfekta platser att löpa runt i.

Fredrik plågade oss med backar och hetsade oss att bli riktigt skitiga för att sedan tvinga alla att bada. Trots att det var jättekallt! Nåväl, det mesta fotograferades av vår trogna svans av fans som ständigt följer oss. Härligt! Kanske kan ni också tramsa er med att rusa genom vattenpölar och klättra uppför branta raviner?! Löpning kan vara riktigt lustfyllt. Halleluja!

Benjamin och mossa

Tävling i backe

 

Lisa forcerar

Hmm undviker tydligen vattnet

Fullt spett

Avslutande lagbild innan utfodring

Må så väl!

//Andreas