MIUT 2015 avklarat

I torsdags var det så dags för registrering inför årets MIUT 115/85/40/17 km. Cirka 1 300 deltagare var anmälda, 409 till 115 km, 188 till 85 km, 413 till 40 km och 316 till 17 km. Deltagarna kom från ca 30 olika nationer, där portugiserna var i majoritet i alla loppen. För Trail 40 km som var aktuellt för mig, var jag ensam svensk, den andra svensken som var anmäld till 115 km var tyvärr inte med i resultatlistan senare. Då registreringen var avslutad följde en briefing för hela tävlingen vilket kanske inte tillhörde de mest lysande och välorganiserade. I korthet, de frågor som ställdes till organisatören hördes inte och svaren gavs på portugisiska, men i övrigt var det helt ok.

Planering inför loppet

Countdown till start

Starten för MIUT börjar vid midnatt med 115 km loppet från Porto Moniz, på morgonen klockan 07 släpper de på 85 km gänget och när klockan är 10 startar 40 km trailen och 17 km startar klockan 12. Detta betyder att målgång sker ungefär samtidigt för samtliga deltagare.

På morgonen vid 8.30 gick bussen upp mot bergen, rätt snart gick vi in bland molnen som såg tunga ut. Hade en förhoppning att vi skulle passera dessa och påbörja löpningen i strålande solsken, men så vart det icke. Ungefär 1 timme innan start var vi framme och i endast löparkläderna (jag i shortstights/linne/vindjacka) vart vi alla utfösta från den varma bussen ut i den ruggiga och fuktiga blåsten, temperaturen var inte många plusgrader (nattetid kan det ibland sjunka till under nollan) och gjorde att de flesta deltagare bildade gruppen för att hålla värmen. Ingen toppen start för ett lopp men stämningen var ändå rätt god. 

In i dimman, ruggig start

Så äntligen gick starten, med en position mitt i klungan vart det ömsom löpning/gång uppför till toppen av Pico do Areeiro (ca 1800 möh) innan startfältet tunnandes ut och färden gick genom molnen nerför mot Ribeiro Frio. Härifrån var det sedan en kraftig stigning till Poiso, över 500 meter på 3,7 km! Inte så att jag sprang några större delar här men låren fick lite att jobba med. Väl uppe fortsatte resan nedför på single track i ömsom skog och snår. Stigarna var härliga att springa på men då det gick nedför så var det verkligen nerför med kraftig lut vilket gjorde att benen och inte minst hjärnan fick arbeta hårt för att bromsa emot och välja rätt plats att sätta ner foten. Otroligt nog var det få som snubblade eller slog om kull (och senare i mål så såg jag endast en som verkar ha skadat fotleden). Höglandsterrängen byttes vart eftersom ut mot tätare skog. Om det var fuktigt högre upp så var det då lite blötare nu, inte för att det regnande men skogarna är mer av regnskog. Genom gyttjan i en böljande single track fortsatte jag i rätt skaplig takt. Att springa eller ta sig ner i kraftiga branter tar rätt hårt på knän och fotsulor, ffa det sistnämnda, som påverkas av skjuvkrafterna. Vid ca 30 km började jag känna blåsbildning men inget var att göra än att fortsätta. Skogen byttes ut mot fantastiska vyer över dalgångar när den sista delen återstår sker löpningen på stig vid sidan av bevattningskanaler (levador). Här gäller det att vara skärpt då dessa kanaler rinner längs med bergssluttningarna och ett felsteg här kan faktiskt vara ödesdigert. Vädret byttes ut mot solsken och värme. Från den rätt frusna starten var nu värmen ett problem, alltid är det något!  Men värmen är dock iaf min största fiende då den gör att jag tappar mycket vätska och salter. Trots försök att kompensera detta är jag efter hela tiden. Under loppet hade jag knappt 2 liter i mitt hydropack och drack minst 2 liter till vid vätskestationerna, trots detta kände jag under de sista kilometrarna av vätskebristen genom att hjärnan inte riktigt var med vilket gjorde att jag drog ner något på takten en del. Slutligen nådde jag mållinjen i Machico efter 5 timmar (plats 77 av 373) med en fantastisk hejarklack bestående av min fru Karolina och nyfunna goda vänner med familj! Nöjd med min prestation avslutade vi dagen på tradionellt vis, espetada, grillspett med kött av världsklass! Gör jag om detta nästa år?! Om jag har möjlighet, absolut!

/Benjamin

Målgång (5:02:26)

Yes, I made it!

Återhämtning med min fru!

MIUT 2015

Vad hände, vart tog inläggen vägen från mig?!? Frågorna är många och svaret enkelt, har fokuserat på träningen. Ibland är min förmåga att producera blogg inlägg låg likväl min tekniska med bland annat bortglömt lösenord... Men men nu är jag tillbaka :)

Så var det dax igen, semester (=löpning), vilken går till...

... en ö som ligger i mitten av Atlanten ca 900 km från fastlandet Portugal och ca 600 km från kusten av Marocko. En ö där bergen ibland tycks röra vid molnen, en ö med sprudlande vattenfall, spår, stigar och nästa 1 500 km levador (bevattningskanaler). En ö där det fortfarande finns endemiskt bevarade skogar med lagerträd, ett världsarv skyddat av UNESCO. Den här ön finns och har ett namn, Madeira.

Varje år går Madeira Island Ultra Trail (MIUT) av stapeln, en spännande utmaning som löper från den nord-västra kusten i Port Monis till syd-östra kusten och Machico totalt 115 km med start vid midnatt. Något av en dröm att få erfara någon gång i framtiden. För att kvalificera sig till till detta krävs att man visar prov på att man tar sig igenom deras 42 km eller 85 km trail. Tanken var redan under förra året att delta vid 42 km trailen men anmälan kom in för sent... Men nu har jag en plats!

Den 11 april bär det av, laddningen har bestått i 10-40 km / veckan senaste månaderna vilket toppades med en 42 km löpning igår söndag. Vidingsjös slingor har hjälpte mig mycket med sina underbara backar! Men att säga att dessa backar liknar MIUTs är nog att ta i, de ger mig iaf en försmak till vad som komma skall:) Trots kyla och snö gav mig den sista rundan värdefulla kunskaper gällande materialet jag ska använda. Inov-8 X-Talon om blött och söligt för maximalt grepp (vilket inte är helt ovanligt på ön) men mönstringen gör även att resan blir något tuffare enligt mig. Om vädret är mer torrt är Salmings Distance en given kandidat, den har varit min vän under många mil, är en lätt sko som ger god dämpning och får en att känna mindre för varje mil som läggs bakom en. Vädret får bestämma. Salmings långa löpartights med linne och vindjacka känns givet, toppat med Marmots vattentäta jacka vid blötväder. Inov-8 Race Ultra Vest funkar fint för de attiraljer som arrangörerna önskar att man har med sig.

Fram tills MIUT kommer min löpning bestå av lättare löpning på levadorna med intervaller på Madeiras höjder.

/Benjamin

http://www.madeiraultratrail.com

Äntligen semester

Att under semestern träna har fram tills denna gång varit främmande. Under semestern ska man ju ha det skönt, vara ute och se/uppleva mycket och äta gott, är iaf något jag brukar göra. Men varför har jag inte packat ner ett par sköna träningsdojjor vid sidan om solkrämen?! Troligtvis för att jag inte fattat att det är just med dessa man får göra precis det som jag önskar och brukar göra, fast på ett annat sätt! Tänk dig att byta ut och uppleva landet från stigarna, skogarna och vidderna istället för från beachen eller de sedvanliga turiststråken?!

Tillsammans med min fru åkte vi för andra gången till Madeira för att återuppleva den underbara naturen. Denna portugisiska vulkaniska ö reser sig majestätiskt ur Atlanten. Året-runt-värmen gör ön till ett resmål hela året och är man intresserad av vandring eller terränglöpning finns här många fina leder, stigar och levador (bevattningskanaler). Varje år anordnas en ultra trial tävling (Madeira Island Ultra Trial - MIUT) med olika distanser, från 20 till 115 km, som går över öns fantastiska terräng. Dessvärre missade jag anmälan till deras 20 km-lopp...

Nyligen inköpta Inov8 X-talon 212 och Salming Speed packades ner för att hantera den skiftande terrängen och underlagen!

Väl framme var det ett smörgåsbord av härliga turer som fanns att välja på, hela ön kryllar mer eller mindre av stigar och levador men även av områden lämpliga för riktig terränglöpning.

Terrängen underbar (löpning på platån, Vereda do Fanal)

I skogarna kring "Levada da Serra do Faial" gick min första tur. Dock hittade jag inte levadan så det blev en rejäl tur i skogen bland uppkörda spår av skogsmaskiner och stigar, mycket backe, vilket inte var sista gången under denna semester:) Cirka 15 km löpning senare hittade jag levadan... Invid min utgångspunkt!

Gjorde ett försök någon dag senare å lade Levada da Serra do Faial - Camacha, Choupana - Camacha - Choupana, 17 km (750/800 möh) bakom mig! En skön och omväxlande runda med stundom skog och bebyggelse.

Levada dos Tornos, Monte - Palheiro Ferreiro - Monte, 15 km (520/600 möh) blev min tredje löpning, väldigt lik den tidigare men med mer hundar som dreglade springande efter mig!

Nu upp på Vereda do Fanal, Assobiadores - 1/2 Fanal - Assobiadores, 10 km (1420/1130 möh) som ligger uppe på öns platå. Hela platån är ett fantastiskt område som är väldigt lämplig för terräng, inte konstigt att delar av MIUT gick här, måste upplevas!

 Löpningen gick delvis på en MIUT-led

Vädret var dåligt så tog en dag med kombinerad intervall/backträning invid hotellets backe!

Åter levadorna å Levada do Castelejo, Referta - Ribeiro Frio - Referta, 18 km (275/300 möh). Levadan eller stigen bredvid var bitvis riktigt dålig (mer åt farlig) och gjorde inte min rädsla för höjder bättre! Blev att man fick sakta ta sig över vissa partier och gå andra, kanske inte helt optimalt men kompenserades i hög grad av omgivningen som var så underbar!

 

 Levada do Castelejo inte gjort för snabba km-tider!

Levada Calheta - Prazeras, Calheta - Prazeras - Calheta, 16 km (650/680 möh) var en skön och lätt löpning genom skogarna längs med levadan. Kroppen kändes på topp och upplevde att jag kunde ha fortsatt i evighet men vände åter tillbaka då vädret växlade och försämrades men blev inte mer än ett lätt dugg regn på hemresan.

Utmaningen och något jag sett fram emot var Vereda da Ponta de São Lourenço, 8 km (5/110 möh). Väl på plats översvämmades leden av turister! Ok, visst är jag turist med, men! Hade kommit till platsen för att uppleva storslagenheten på egenhand så det fick bli en modifierad tur, ren terräng, undvek allt som innebar trängsel på lederna eller turister. Vilken tur det blev, oklart med distansen (måste fixa en klocka snart) men en hel del höjdmeter blev det dock å härligt mycket mjölksyra.

Ponta de São Lourenço

Nu återstår endast ett fåtal dagar men det ska allt bli några svängar till innan återfärden hem!

Så, ta med dojjorna nästa gång, man vet aldrig vad som döljer sig där ute!

/Benjamin