MIUT 2015 avklarat

I torsdags var det så dags för registrering inför årets MIUT 115/85/40/17 km. Cirka 1 300 deltagare var anmälda, 409 till 115 km, 188 till 85 km, 413 till 40 km och 316 till 17 km. Deltagarna kom från ca 30 olika nationer, där portugiserna var i majoritet i alla loppen. För Trail 40 km som var aktuellt för mig, var jag ensam svensk, den andra svensken som var anmäld till 115 km var tyvärr inte med i resultatlistan senare. Då registreringen var avslutad följde en briefing för hela tävlingen vilket kanske inte tillhörde de mest lysande och välorganiserade. I korthet, de frågor som ställdes till organisatören hördes inte och svaren gavs på portugisiska, men i övrigt var det helt ok.

Planering inför loppet

Countdown till start

Starten för MIUT börjar vid midnatt med 115 km loppet från Porto Moniz, på morgonen klockan 07 släpper de på 85 km gänget och när klockan är 10 startar 40 km trailen och 17 km startar klockan 12. Detta betyder att målgång sker ungefär samtidigt för samtliga deltagare.

På morgonen vid 8.30 gick bussen upp mot bergen, rätt snart gick vi in bland molnen som såg tunga ut. Hade en förhoppning att vi skulle passera dessa och påbörja löpningen i strålande solsken, men så vart det icke. Ungefär 1 timme innan start var vi framme och i endast löparkläderna (jag i shortstights/linne/vindjacka) vart vi alla utfösta från den varma bussen ut i den ruggiga och fuktiga blåsten, temperaturen var inte många plusgrader (nattetid kan det ibland sjunka till under nollan) och gjorde att de flesta deltagare bildade gruppen för att hålla värmen. Ingen toppen start för ett lopp men stämningen var ändå rätt god. 

In i dimman, ruggig start

Så äntligen gick starten, med en position mitt i klungan vart det ömsom löpning/gång uppför till toppen av Pico do Areeiro (ca 1800 möh) innan startfältet tunnandes ut och färden gick genom molnen nerför mot Ribeiro Frio. Härifrån var det sedan en kraftig stigning till Poiso, över 500 meter på 3,7 km! Inte så att jag sprang några större delar här men låren fick lite att jobba med. Väl uppe fortsatte resan nedför på single track i ömsom skog och snår. Stigarna var härliga att springa på men då det gick nedför så var det verkligen nerför med kraftig lut vilket gjorde att benen och inte minst hjärnan fick arbeta hårt för att bromsa emot och välja rätt plats att sätta ner foten. Otroligt nog var det få som snubblade eller slog om kull (och senare i mål så såg jag endast en som verkar ha skadat fotleden). Höglandsterrängen byttes vart eftersom ut mot tätare skog. Om det var fuktigt högre upp så var det då lite blötare nu, inte för att det regnande men skogarna är mer av regnskog. Genom gyttjan i en böljande single track fortsatte jag i rätt skaplig takt. Att springa eller ta sig ner i kraftiga branter tar rätt hårt på knän och fotsulor, ffa det sistnämnda, som påverkas av skjuvkrafterna. Vid ca 30 km började jag känna blåsbildning men inget var att göra än att fortsätta. Skogen byttes ut mot fantastiska vyer över dalgångar när den sista delen återstår sker löpningen på stig vid sidan av bevattningskanaler (levador). Här gäller det att vara skärpt då dessa kanaler rinner längs med bergssluttningarna och ett felsteg här kan faktiskt vara ödesdigert. Vädret byttes ut mot solsken och värme. Från den rätt frusna starten var nu värmen ett problem, alltid är det något!  Men värmen är dock iaf min största fiende då den gör att jag tappar mycket vätska och salter. Trots försök att kompensera detta är jag efter hela tiden. Under loppet hade jag knappt 2 liter i mitt hydropack och drack minst 2 liter till vid vätskestationerna, trots detta kände jag under de sista kilometrarna av vätskebristen genom att hjärnan inte riktigt var med vilket gjorde att jag drog ner något på takten en del. Slutligen nådde jag mållinjen i Machico efter 5 timmar (plats 77 av 373) med en fantastisk hejarklack bestående av min fru Karolina och nyfunna goda vänner med familj! Nöjd med min prestation avslutade vi dagen på tradionellt vis, espetada, grillspett med kött av världsklass! Gör jag om detta nästa år?! Om jag har möjlighet, absolut!

/Benjamin

Målgång (5:02:26)

Yes, I made it!

Återhämtning med min fru!