Vi käkade långpass i lördags

Hälften av Team Fillinge Ultra's medlemmar kunde i lördags välja att spendera sisådär fem timmar tillsammans på allra bästa sätt. I strålande vårsol dessutom. Planen sedan ett par dagar var ett gemensamt långpass löpning i trakterna strax utanför Bankekind hos undertecknad. Knappt tre timmar löpning och två timmar stretch och matintag kändes rimligt.

Långpass är ju som bekant självaste grundbulten i den del av konditionsidrott som syftar till uthållighet under längre distanser. Det är lika mycket en fysisk som mental förmåga. Uthållighet handlar om att mobilisera energi för kroppens transport framåt under lång tid; energi från sånt man kan stoppa i sig under vägen men också energi från det kroppen alltid bär med sig, nämligen fett. Långpassträning kommer att handla om båda. Under två timmar aktivitet kanske man förbrukar 1500 kcal vilket är omöjligt eller i alla fall mycket svårt att stoppa i sig i form av vätska eller tilltugg under löpningen. Kroppen måste alltså ta energi från glykogendepåerna i musklerna och levern men det räcker ändå inte. Energi hämtas då också från lagrat fett. Den fysiska delen av kroppen kan ju inte förhålla sig till en planerad distans, den vet ju inget om hur länge den förväntas föra oss framåt. Den anpassar sig sakta till rådande situation och startar vinstgivande processer för att minimera risken för alarmerande energibrist. Fett finns i massor! Drygt 100 000 kcal inom de flesta av oss. Det räcker för ett skapligt långpass. Efter några långpass har anpassningen redan kommit en bit på väg: fler mitokondrier, ett större kapillärnät i arbetande muskler, effektivare energiprocesser, hårdare psyke och förhoppningsvis har även löpsteg och övrig muskelkoordination trimmats till ökad effektivitet.

Allt detta tänkte vi tre (Marcus, Benjamin och jag) inte ett dyft på under lördagens ca 25 km långa löpning i nämnda vårsol. Vi pratade mest om annat, tramsade och planerade våra konditionsyttringar. Så där nördigt som det blir när man umgås med likasinnade. Benjamin berättade om löpningen på Madeira - och vi andra två insåg omedelbart att fler medlemmar i Team Fillinge Ultra borde gästa den portugisiska ön för de ultralånga löptävlingarna skull. Kanske blir det så någon gång. Överhuvudtaget pratade vi om vilka framtida lopp som kräver vår närvaro. Det blir några stycken om man räknar efter. Ett av de stora målen för samtliga medlemmar är förstås UltraVasan 45 och 90 km. Tills dess måste fler långpass betas av. Kanske kan fortsatt några bli en gemensam aktivitet. Det blir liksom lite trevligare på det sättet.

Glädje och gemenskap

Post-tränings häng

Vi hörs!

Andreas

Back-to-back

Under fredagen var det dags igen: årets andra back-to-back-pass. Det där med betydelsen av back-to-back är inte helt definierad och användningen av termen varierar. Beroende på var man läser handlar det om allt från två pass av samma karaktär efter varandra till den kanske vanligaste: två långpass under samma dygn alternativt under kvällen och efterföljande morgon. Ofta rör det just om längre distanser och passet har vunnit popularitet i ultra-sammanang. Vitsen är att springa det andra passet när musklerna inte riktigt har hunnit återhämta sig och kroppen inte har fyllda energidepåer. Det passet kommer att gå trögare men övar ben och psyke att hitta energi och motivation att fortsätta trots att humöret också kanske sviktar. Här finns en träningsöversikt för ultrakonnässörer.

För egen del är till och från jobbet under en dag lagom just nu; till jobbet är det knappt 20 km och hemvägen mäter ca 23 km. Hemvägen blir något längre eftersom jag väljer att följa väg i stället för genom skogen. Allt eftersom veckorna går kommer jag successivt att lägga till några km och kommer förhoppningsvis kunna bocka av ca 35 + 30 km under senvår och sommar. Man kan variera både sträckorna och tempot förstås. Själv har jag tänkt sträva efter någon halvminut snabbare än långpass-tempo och allra helst att sträcka nummer ett är den längre. Tempot försöker jag hålla lika i båda fallen. Enligt mig är det andra tillfället att likna vid kvalitetspasset; där tempot inte ska falla och där man tvingar kroppen framåt trots en allt större trötthet. Den första sträckan är ju mer av förberedande karaktär.

Bryon Powell skriver en del om back-to-back i sin utmärkta bok

Årets stora mål är Vasa Ultran 90 km och det här passet kommer definitivt att utgöra ett av återkommande nyckelpass under vinter, våren och sommaren. Jag har tänkt sikta på två pass i månaden som tillsammans med de vanliga långpassen ska ge volym och uthållighet. 

Dagens hemfärd från jobbet blev ytterligare strapatsrik då ett envist regnande irriterande lite extra med vindens hjälp. Bitvis fångade ansiktet upp blåst och hårt regn, alltmer snöblandat ju längre jag sprang. Kinderna domnade. Rejält blöt och nedkyld staplade jag innanför dörren och blev inte helt upptinad förrän efter dusch och mat. Känslan av att ha genomlidit något väldigt jobbigt men gått segrande ur striden är obeskrivligt skön. Den definierar viljestyrka och ibland väljer jag aktivt dessa strapatsturer för att bli mer blöt, kall, trött, omskakad än nödvändigt bara för att få känna mig just viljestark och beslutsam.

Trevlig helg!

/Andreas