Boråshelgen ur Malins synvinkel - åtskilliga timmars oupphörligt hejande och sprint med bror

Denna Borås-helg, som jag sett fram mot under flera veckor höll på att förmörkas av en riktigt ful förkylning. Skulle jag gå miste om en helg med många av de komponenter (bila, springa, simma, äta, öla, skratta) som verkligen gör mig glad? Osäkerhet in i det sista men efter en bilresa i total sömn med öppen mun torkade jag dreglet från kragen, laddade med nässpray och förberedde mig på en dag med intensivt hejande.

Duggregn, av den mer ljumma varianten, vätte oss med jämna mellanrum, men för att vara Borås måste det vara riktigt fint försommarväder vi fick ta del av. Efter att ha vinkat av Fredrik och Andreas vid start, påhejat vid sim-varvning (komplett med bomben från bryggan) och växling till cykel, inhandlades och avnjöts förtäring på Almenäs cafe´. Därefter promenerade Marcus och jag till slutet av cyklingen där vi hann erbjuda våra muntra tillrop till ett antal väl-ekiperade cyklister innan våra grabbar kom farande nerför den branta kröken mot växlingen till löpet. Förflyttning till löprundan. Vi hade rekat fina påhejnings-platser redan på förhand och kunde nu bidra med positiv förstärkning två gånger per 7000 meters-varv till alla förbipasserande löpare. Vi såg oss som helt oumbärliga för löparnas fortskridande och bejakade särskilt de respektingivande kämpar som på enbart vilja, med synbart onda knän och lår strävade mot målgång.

Efter att ha beundrat Andreas och Fredriks lätta löpsteg vid fyra tillfällen under löpningen begav vi oss mot målområdet. Molnen sprack upp och solen började glittra i sjöns kalla vatten när de två leende Fillinge Ultra-medlemmarna, under publikens jubel, spänstade sida vid sida på upploppet och gick i mål på fina tider. En heldag på Almenäsbadet, för mig en bra uppladdning inför morgondagens swimrun-sprint.


Efter en fräsch frukostbuffet på Quality hotell Grand Borås bär det av mot Almenäs återigen. Broder Martin ansluter från Göteborg för att dela våra njutningar och plågor. Nummerlapps-utdelningen är välorganiserad och snabbt avklarad och vi studerar kartan. Korta löp och simsträckor. Första doppet i Fjällsjön, låter kylslaget särskilt eftersom det börjar blåsa upp. Höjdkurvorna på kartan håller vad det lovar och hela första löpsträckan bär av uppåt. Mina, hyfsat tillfrisknade luftrör, väser missnöjt.

Trolsk, djupgrön skog med mossklädda stenar övergår i skogstjärn där Midgårds-ormen, tursamt nog, väljer att stanna kvar på botten under vår passage, trots att mina nästan självlysande Salming Elements säkert ser lockande ut där nerifrån. Sköna löpstigar avlöses av dopp i Viskan efter förfriskningar från Clifbar och överallt trevliga funktionärer. Nu är det bara vägen utmed de små, små stugorna kvar innan vi får hoppa i den kalla Öresjön där vi nästan kan vada hela vägen, men det är kanske fusk (?). När målet är nått väntar kramar, medalj och varmt kaffe och inte minst att få sitta i en varm bil och titta igenom alla foton från helgen medan färden går hemåt igen. Det är också en del i min triathlon/swimrun-helg i Borås.

/Malin

Best of 2014. Del 1

Det finns några saker som man kommer ihåg och några saker som är lite så där.."skyiga minnen". Den här bilden är tagen på Karlstad Swimrun (www.karlstadswimrun.se) . Den längre distansens första simning påbörjas precis efter 8 000 000 mil löpning i svart gummi tillsammans med solens 50 gradiga solstråliga värme. Ökenhettan gjorde mig lite flåsig so to speak..Fick höra av medtävlande efteråt att de undrade om jag höll på att dö. Nejdå, bara mina luftrör som låter som en gammal gruvarbetare. 

Graciöst och vackert så svandyker jag likt Johnny Weismuller. Jag till höger i bild, med gula skor. Bilden är lite otydlig då man lätt kan få för sig att mannen till vänster är lite orolig för mig och förbereder sig på att hämta Uberschwester från botten. Så var inte fallet. Jag blev snabbt vederkvick och vid gott mod igen. 

Swimrun, den andra andningen

Äntligen börjar vinter att släppa sitt grepp om Sverige. sakta, sakta så böjar hoppet om en sommar komma smygande. För swimrunsporten som verkligen blommade ut 2014 och påbörjas nu en materialöversikt och tränings / tävlingsplanering. Kul att läsa om alla intresserade och inspirerande människor. En av de sakerna som gör att swimrunsporten ökat är at det är helt ok att vara skitduktig och vara snabbast i hela världen samtidigt som man kan delta för upplevelsens skull. Att pressa sig efter egen förmåga men samtidig uppleva den fantastiska natur som vi har. Den känsla som jag har är att även de som är riktigt riktigt duktiga även genomsyrar något slags ödmjukhet inför detta. Att man tävlar/upplever efter egen förmåga och målinriktning. I och med detta så tror jag att sporten kan fortsätta att utvecklas och bidra till mångas upplevelser.

Nu har även tillverkare och hitte-påare kommit till insikt att detta är outforskade marker och ett stigande intresse. Att det finns pengar att tjäna på en populär sport ger ju väldigt stora möjligheter inklusive det att sporten fortfarande är väldigt ung och at det inte finns några egentliga "måsten".

Det som kommit mer och mer och i år säkerligen kommer vara standard är specifika swimrun-våtdräkter. Att ha en dragkedja både fram och bak underlättar på många sät. Att kykla ner lie under löpningarna, att kunna ha med sig lite energi istället för en väska om hindrar vid simmomenten exempelvis. Några av dräkterna kommer redan klippta, medan andra så får man klippa själv efter eget tycke och smak. En sak som jag tror och hoppas komma är ytterligare flytkraft för framförallt lår, så at man kan slippa springa omkring med något flytetyg. Det skulle underlätta löpningen enormt + spara på våtdräkten då man slipper ett band omkring låret som sliter i våtdräkten. Jag kolla de på bilder från min första tävling för två år sedan nu..Amfibiemannen. Vi körde med lång dräkt och inget mer. Inga paddlar, inga fenor, inga flytmojjar, ingen extra energi..och det gick ändå. Vi vann inte, men det gick.

Väldigt väldigt glada vid målgången på Amfibiemannen 2013

I år så kommer vi skaffa en specialiserad våtdräkt som är mer gjord för swimrun. Dragkedja fram och bak känns som ett måste när man som mig med lätthet kokar över vid löpningarna. Lite oklart vilken modell och märke ännu, men det lutar åt Zone3 som har lite spännande nyheter som kommer inom kort.



                                           Nyklippt våtdräkt från sommaren 2014. Zone3.


Många frågar om vilka skor man ska ha och vilka skor som är bäst. Men det ä ju som oftast (och världens tråkigaste svar..) " det beror på...".. Vilken tävling ska du göra och vilket underlag kommer du att spring på? Generellt så är det vanligast med någon slags terrängdojja, exempelvis inov8:s 190 eller 212 modeller är frekvent använda. Jag körde Karlstad swimrun med Merrell all out fuse, och den funkade alldeles utmärkt på det underlaget vilket var rätt mycket asfalt och grus. Viktigt att den klarar av att släppa vatten efter simningarna. Många tjatar om att det är viktigt med bra grepp på blöta stenar. Hur många sekunder sm du tillbringar på blöta stenhällar så är det inte värt att sabba esten av loppet för just den delen. Blöta stenar är hala oavsett. Det enda som biter egentligen är skorna som ha dubbar, men vill du springa med dom på grusväg i 2 mil? Självklart en smaksak om vad man vill eller känner för att prioritera, men om man tittar på var man tillbringar tiden på et lopp så kanske bilden klarnar över vad man själv vill prioritera.

Lyckliga Inov8 212

Är man i vuxenstorlek som jag så kanske man behöver offra lite simmotstånd för lite mer dämpning, är man väldigt långsam i vattnet så kanske man behöver en väldigt smidig sko osv. Man får testa sig fram lite. Problemet här kan ju vara att man har en begränsad ekonomi för att just kunna testa sig fram hur många gånger som helst. Skor kostar, och allt annat också så klart. Jag tog till mig ett tips som jag läst någonstans om att: " när du provar en sko så ska den kännas ok direkt, inte känna att jag behöver nog en extra sula, justera lite där, gå in dom lite..osv" den skall kännas ok direkt. Det tipset har faktiskt hjälpt mig. De skor som mina fötter haft svårt med är samma skor där jag känt att de inte är helt 100. Dyra läropengar.

Merrell All out fuse

 Jag har kört de flesta lopp i mina Inov8 212. Trots den "minimalistiska" skomodellen så gör dobbarna att man får ytterliga dämpning på planare mark. I terräng så är den fantastisk. Detta till trots att jag väger + 100 och kanske inte har det mjukaste löpsteget heller. Men jag gillar dom till swimrun och terränglöpning.


Vi har även kört med dolme som extra flytkraft. Ett band igenom den och så sitter den runt låret. Det jag såg ganska snart var att våtdräkten nötts mellan låren så det var nästan hål. Därav så skulle jag önska extra flythjälp i våtdräkten istället för att behöva släpa runt på en dolme. Kanske en anpassning men det får bli träning utan flythjälp också så får vi utvärdera allteftersom. Kanske värt att springa lättare och inte behöva släpa med sig massa grejer. De som har med sig / på sig simfötter sliter enormt mycket extra på benen när man har chansen att vila dom lite.

 Dolme med förbättringspotential

 Jag gillar de här modellerna bäst. De suger inte ut ögonen vilket är ett plus när man skall navigera och sedermera även springa. 

Paddlar använder de flesta som tävlar. De tar mycket kraft och kräver att man tränat ordentligt med dom innan för att axlarna ska hålla, men hjälper samtidig enormt mycket för oss som har "utvecklingsmöjligheter" när det kommer till simningen. Storlekarna har Oriol på www.swimrun.nu gått igenom på ett bra sätt och testat. Det finns mycket tips där på utrustning och sporten i stort.

                                                       

Det som vi har märkt tagit mest tid i tävlingarna är framförallt bytena mellan simma och springa. Så där kommer vi att lägga mycket av våra gemensamma träningar för att minska tiden. Tror vi har mycket att vinna där. Vi är inte direkt dåliga..men vi har utvecklingsmöjligheter.

I alla fall så tror jag och hoppas på en rolig kommande säsong med swimrun och de olika utmaningarna och tävlingarna vi står inför.

Lycka till med förberedelserna och så hoppas vi att vi ses där ute i det gröna!


//Marcus

Lite spridda skurar från synapserna i punktform

* Ö till Ö:s meriterade swimrunners har fått sina startplatser. Avundsjuk så klart. Men de är ju duktiga på riktigt. Många av dom har mängder med imponerande meriter. 

* Verkar som att just swimrunner-gängen är väldigt sugna på att börja köra öppet vatten. Ser på flera håll längtan efter upplevelsen. 

När suget efter vatten gör sig påmint..

* Snö / blask / is gör inte längtan efter sommaren mindre.

jo visst..det kan vara lite fint ibland ändå..

* skulle ner till simhallen i Linköping tänkte jag. Finns en simhall med två bassänger. En träningsbassäng och en lek/motionsbassäng. I träningsbassängen så fanns det tid mellan 09-11 på ett par st banor sedan kom vattengympan och bokade hela hallen som vanligt, för att sedan avlösas med "simförening" som bokat nästan alla banor och timmar efter lunch till stängning. I motionsbassängen så är det samtidigt hopptorn och således avstängt allt utom två banor där det är sim-prat-tempo..

* Politikerna har bråkar under flera år om/var en ev ny simhall skall ligga. Det var bestämt innan valet..och gissa vad som hände efter valet..? Beslutet revs upp och skall behandlas på nytt..tråkigt. 

Karlstad swimrun 2014. Varmt och roligt. 

* Fler och fler lopp kommer upp på agendan. www.swimrunners.se skrev häromdagen om ett nytt lopp för swimrun i Falun. Hoppas att alla klarar sig. 

Lite som en annan känner sig ibland...men roligt har jag..

* Roligt med "ny klassiker". Värmlandsklassikern med Pär och Camilla som arrangörer. kommer säkerligen bli succé. (  http://www.vf.se/sport/ovrig-sport/ny-variant-av-klassikern-pa-gang )

* I alla fall...lycka till med försäsongen och hoppas vi ses "på oiktit" som vi säger..

/Marcus 

* 

Hopp och lek

Har fått in lite flyt i våra gemensamma träningar och träffades i morse för pass, tredje veckan i rad.
Sex sjuksköterskor med obekväma scheman är inte alltid lätt att synka, men i morse kunde fyra av sex delta och det får nog anses som bra.

Dagen till ära fick det bli dubbelpass, alltså både löpning och simning inför kommande swimrunsäsong.

Vi träffades kl 08:00 vid simhallen för att jogga iväg runt Stångån. Tempot var behagligt med tanke på att Andreas varit sjuk och att vi släpade på Marcus. Skämt o sido, vi höll ett lagom tempo som inbjöd till samtal och skratt, för vissa blev det mindre skratt än för andra...

Klockan stannade på 11 kilometer vilket räckte i 5:40 tempo. Ett snabbt depåstopp vid bilarna för att hämta simkläder och fylla på med Tailwind Nutrition. Smidiga portionsförpackningar som bara gick att hälla i vattenflaskan, skaka och dricka. Ganska lätt och god smak och skön känsla i kroppen under sim passet.

Simning, simning är ett särskilt kapitel i Team Fillinge Ultras historia. Marcus plöjer vatten som aldrig förr, Andreas kämpar med tekniken och kör 25meter på ett andetag medans Malin så vackert glider fram i klassiskt bröstsim. Själv känns det ok och jag har börjat kunna öka distanserna mellan pusten vid bassängkanten. Lite oklara distanser för truppen idag, men allt mellan 500meter och 2,5 kilometer avverkades och ingen dog så det måste väl vara godkänt.

//Fredrik

Eftersom Marcus aldrig kan sköta sig på kort bjuder vi även på en sådan bild..

Simning i grupp

Team Fillinge Ultra gör allt för att synas på alla plan, inom alla sporter och på så många äventyr som möjligt. För att detta ska kunna genomföras krävs träning... Våran grupp består av sex glada sjuksköterskor med brinnande passion för träning och olika slags utmattning.

Idag stod det simning på schemat för tre utav oss. För vissa var det typ första gången, för andra var det teknik och distans som gällde. Marcus hade som vanligt tjuvstartat innan Lisa och jag ens hade hunnit innanför dörrarna, han hade redan betat av 2000 meter! Jäkla maskin i vattnet den där Überschwester. Jag själv hoppade i vattnet och paddlade väl hyfsat iväg medans Lisa fick lite tips och flytövningar av Marcus som vi nu äntligen hade fått stop på. Detta var nämligen Lisas crawl debut, det frustades och pustades från hennes bana och jag tror att andningen var det största problemet, tekniken såg annars helt ok ut.

Marcus han väl beta av ca 4000m, jag 2000m och Lisa, nja oklart hur många meter men en hel del längder och helt klart flest druckna liter vatten..

Vi blickar nu framåt mot 2015 års swimruntävlingar och en hel del bassängträning innan dess..

// Fredrik

2XU Karlstad Swimrun - The movie

Snygg film från kalaset i Karlstad..klart värt att vänta på..

 

Simsallabim och påbörjad försäsong

Då merparten av Teamet är uppe och skall springa Ultravasan så fick jag bege mig i ensamt majestät ner till simhallen. Tyvärr så har utebassängen stängt för säsongen och således blev det att nöta omkring i en 25 meters bassäng. Nästintill att man behöver antiemetika (läkemedel mot illamående/åksjuka) ..inte för att jag är särskilt snabb, men när man kommer upp över 4 vändor så blir det nästan yrsligt..

Hade innan en liten plan om att försöka nöta på och nå upp till kanske 4000 meter. Kropp och knopp kändes helt ok..i stort sett. Ibland får man ju sänka kraven lite så att det är lättare att nå målen..eller hur?

Jag och Johann under årets upplaga av Amfibiemannen. Siktar på att han skall få slita ordentligt nästa år..

Körde första 1000 au naturell´som vår franske vän skulle sagt, tror jag.. inga hjälpmedel alltså. Hittade riktning och nivå ganska snabbt. Även om andningen de första, kanske 600 metrarna oftast är lite "stressad"..efter det så kommer jag oftast in i "andra andningen" och kom på mig själv i slutet att glömma att andas men klarade mig bra ändå då stressen var som bortblåst.


Efter de första 1000 så blev det materialsim med pullboy och large paddlarna. Körde på och kände att jag kanske borde stanna lite..men tänkte till och framförallt kände efter...varför ska jag stanna? jag 'r inte trött, har inte ont, inte törstig (då jag oftast råkar dricka i genomsnitt en kubik vatten under simning..lite oplanerat) ..så jag fortsatte att skovla på. Tittade till på klockan och 1000 till hade passerats..tog lite vatten, ordnade till glasögonen och körde nästa 1000 efter ngn minuts pustande.

Samma sak nu..allt gick väldigt bra på alla sätt och vis, lite vatten efter 1000 till och så fortsatte det..

plötsligt så stod klockan på 6000 meter. High score för mig inomhus. Lite retsamt att jag kunnat fortsätta orkesmässigt men var tvungen att bege mig ut till bilen då parkeringstiden tog slut...Bra att jag hade ork kvar..dåligt att jag var tvungen att "avbryta"..

men ändå..kul pass på riktigt och eftersom jag har anmält mig till distanskurs till hösten där distanserna ligger på 3-4000 meter per pass så gäller det väl att vara förberedd antar jag..

Tidsmässigt så blev det inte rekordtider, men klarade det hela på strax under 2 timmar vilket jag är rätt nöjd med med tanke på min cv i simning..

Har ett lite mål om att köra en mil vid samma pass..men då får jag nog ställa mig på annan parkering..

Lite Inspiration..

Här kommer det lite inspiration..snart dags för Ö till Ö..sedan är det dags att börja förbereda sig för nästa säsong..Hoppas någonstans att kunna få möjligheten till att medverka och uppleva just Ö till ö..Dock så finns det en del praktiska grejer till att lösa det hela. Vi får hoppas att framtiden är med oss och att vi hittar någon som tycker vi är värda att satsa på till den tävlingen + lite flyt..






Ö till Ö

 

Amfibiemannen

 Engadin

 

Karlstad Swimrun Racerapport

Vi åkte upp till Karlstad på morgonen, tävlingsdagen tillsammans med Mia och Rebecka som skulle ge sig på sprint-versionen. Det var deras första tävling så det var nog smart att köra sprint första gången för att se hur allt känns och hur kroppen mår efter ett par timmars tävlande. Åkte med ganska bra marginal för att hinna stanna och äta på vägen och inte känna stress. Allt flöt på bra och en härlig pepp bubblade i oss alla. Den där före-tävlings-pirret är underbart. Oavsett om man har som mål att vinna eller överleva. När vi fick möjligheten att tävla på Karlstad swimrun så sa vi direkt ja! Sedan kollade vi datum och sedan vad det var för distanser..När det visade sig att första simningen var 2,4 kilometer så fick Fredrik något glansartat i blicken..va faan....kved han ur sig..WOHHOOO!! tänkte jag utan insikt. Vad mycket vatten det måste finnas där! Den kör vi! Sedan har vi haft den som mål och nu också upplevt den!

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Långdistansgänget före start. Jag längst till höger och Fredrik strax intill.

Strax innan loppet så beslutade vi oss för att köra med "raka" paddlar. Vi har i gruppen även ett par lite mer handformade från Head, men de gräver ibland ner sig och blir lite bottensökande när man blir lite trött. Då fick Fredrik ta den mindre varianten och jag fick gå upp ett steg till xl. Dessa har jag endast tränat lite kortare sträckor med, så så här dagen efter så pockar baksidorna på axlarna om uppmärksamhet som trotsiga treåringar. Men under loppet så gick det faktiskt bra.
Vi har en liten tanke om att inte ta med oss för mycket grejer ut på banan. Vi hade denna tävling endast en liten tunn "magväska" som jag hade innanför våtdräkten. Den innehöll lite nötcreme och någon oätbar energi-gel. Nötcreme har visat sig vara ett väldigt trevligt inslag både för smak, men även för den snabba energin den ger. Visst blir man glad av choklad?

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Pigga och fräscha..strax innan starten. 

Vi samlades på Scandic city för gemensam transport ut till starten. Uppläggen på loppet var rätt snyggt, att starten och målet inte låg vid samma plats utan att man tar sig utifrån och in mot citykärnan för målgång på torget. Det var inte så många lag som skulle köra den långa distansen så det blev ganska skön stämning direkt. Alla hejade och var rätt avslappnade, men "tävlingstaggade". Vi blev bussade ut starten. Fick ett par minuter för omklädning sedan gruppfoto och även lagfoto. Snyggt med hela den grejen, ska bli spännande att se både foton och film från loppet. Starten gick och vi fick de första 6 km gemensamt springa bakom organisatören Pär Johansson när han cyklade. Skönt för oss faktiskt. Värmen höll som vanligt på att ta kål på mig. Pär hade med sig ett par vattenflaskor som tur var. Gjorde att jag i alla fall orkade lufsa vidare. Vetifan vad det är med mig och värme..verkar uppleva det där lite för ofta. Eller kanske bara behöver träna mer..

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Bussen och några kombattanter.

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Pär håller genomgång inför racet. 

Inför skovalet till Karlstad swimrun så fick vi lite bryderier. Eftersom de flesta av de lopp som vi har kört har mer eller mindre terrängavsnitt och det här var ett asfalt - grusvägs löpning så fick vi tänka om. Vi brukar köra med Inov8:s 212:or. De har lite dubb och är fantastiskt sköna på alla sätt, men kanske inte till det här underlaget. Fredrik körde med Salming speed och jag körde med Merrell All out fuse. Fredrik bara studsade fram, inget trött under löpningarna och sprang i cirklar omkring mig peppades o hejandes. Mina fossingar hade ju inte haft nöjet att springa så långt med dessa som jag valde utan det blev ju ett ganska stort test direkt huruvida det skulle funka. Lade in en tunn extrasula för att försöka få någon millimeter mer dämpning. På första löpsträckan ca 7 km asfalt/grus så presenterar först höger vad en liten klump med smärta mitt inne i vaden och strax efter vänster vad även den. Förbannelse! det var ju ett par meter kvar att beta av..Försökte att ändra fotisättning och längd på stegen lite vilket faktiskt gjorde att smärtan i alla fall inte ökade. Skorna höll måttet även om benen kanske borde sett fler intervallpass under längre tid.

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Precis innan första simmet på 2400 meter..

Efter ökenlöpningen så kom frälsningen: 2400 meter simning! WOHOO!! på med kläderna och i spat, nästan direkt så stack resterande delar av grupperna. Man tjänar så otroligt mycket på swimrun om man är duktig simmare. Vi paddlade på och jag fick tillbaka lite ork igen. Här ute var det ett härligt och friskt vatten. Ju närmre vi kom mot mål och kanalen så ändrades smaken markant..lite mer jord och järnsmak mer mot mitten..Simningen gick bra och vi höll ett jämnt tempo. Fredrik har inte simmat så här långt någon gång i ett svep så det var en härlig bedrift att bara orka och skovla på. Han bet i och slet. Imponerande på en sådan längd. Efter att ha kollat på gps-klockan efter loppet så hade Fredrik en total längd på den simningen på 4 kilometer..hahahah "- tyckte att det var långt, sa han"..

Bild från www.karlstadswimrun.se

Utmanande, men skön simning..Målet var att sikta mot de två tallarna, sedan var det en bit till efter det..

Upp på en kobbe och en kortare löpning på omkring 2 km. Här höll vi ett rätt bra tempo. Kunde sträcka ut. Mina vader stramade lite men de var funktionella för ändamålet. Sedan dags för simning igen, ca 900. Här började vi tampas med ett damlag som vi sprang om och de simmade om oss. Rätt kul när man tampas och hejar på varandra. De simmade om oss på den här sträckan. När vi kom till land igen så var det där som sprintstarten hade startat ifrån. Här blev det bullar och saft. Wohoo!  De tjejerna som simmade om oss hade försvunnit ur synfältet och ingen hotade oss bakifrån. "Va faan är vi sist??!!" Svordomar och jävlaranamma! I med bullar och nötcreme ut och springa. Nu blev det cykelvägar och en ganska karg "förortslöpning" på ca 5 km. I ett bostadsområde så fick vi syn på damlagets ryggar. GGRRRR !!  Fötterna lite snabbare och armpendlingen lite mer aktiv..vi knappade in meter för meter och hälsade artigt. De hejade tillbaka och sa att vi fick se upp i vattnet med glimten i ögat. Efter någon kilometer till så fick vi se ett par ryggar till..och siktade givetvis på att försöka knappa in på dom. För sådan är ju tävlingslagen, eller hur?

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Upp mot land efter långsimmet. 

Äntligen vatten igen, denna gång så började det kännas att vi kom närmare mål vilket väckte hoppet i mina ben. knappt 600 meter simning mellan lite båtar. Här började även frekvensen av båtlivet öka vilket gjorde att vi fick se upp för sånt också. Vi hade kanske 100 meters försprång, men damlaget segade sig förbi igen. Starkt. Upp vid en brygga och lite skogslöpning med en miljard rötter. Försiktig löpning för att inte damma i, vilket nästan hände i alla fall..men lyckade att hämma fallet och återfå balansen.  Här kom vi ifatt damerna igen och lufsade om. "Vi tar er i simningen sen" sa dom och garvade. Sista sträckan är löpning sa jag...

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Fredrik upp mot land efter långsimmet

Nu kom vi ut på en spång över något träsk-liknande ställe..och ett fågeltorn. Ute på spången så fick vi se laget före igen, deras ryggar var inte så långt borta trots allt.. Utökade stegen och försökte pressa pannbenet. När vattnet kom så hade de precis hoppat i och kämpade sig igenom näckrosorna en bit ut i sjön. Ogillar verkligen näckrosor när det är simning. Man fastnar, de klibbar fast och är allmänt osköna. Vi knappade in på dom under simningen och såg att damerna som vi sprungit om var kanske mitt ute på sjön när vi gick upp. Här mötte Pär oss med vatten och glada tillrop. Kul, Sånt skapar riktigt bra stämning. Asfaltslöpning runt en udde och sedan ner i ett dieselsmakande vattendrag på ca 400 meter.

Vi kände att vi knappade in en liten bit hela tiden. kortare löpning där vi tjoade och hejade på glada flanörer. Trots utmaningen fysiskt så klarade vi av att njuta och garva på vägen. Minst lika viktigt. Nu kände vi verkligen att vi var på gång igen och när vi skulle i för att simma över mot bryggan med uteserveringar så höll jag på att få med mig en liten dam som stod och tog kort, men hon tackade för uppmärksamheten och avböjde. Självklart så bombade jag från bryggan istället. Som alla måttligt vuxna män skulle gjort. Här lyckades vi simma om gruppen som visade sig vara ett mix-lag. Uppför stegen och löpning på brygga, här var det lite sparsamt med vimplar och grejer så jag fick försöka minnas lite hur filmen som släpptes över sprinten såg ut. Förbi alla glada semesterfirande matälskare på uteserveringarna HHALLÅÅÅ ALLIHOOPPAA!!  HHALLÅÅ hälsade de flesta tillbaka..


Ner i spat igen och ännu en bra chans för att bomba, WOHOO!! Hetssimning där mixlaget kom ifatt och förbi. Rätt trötta och sega i kropparna nu, men den där känslan när man nästan kan känna lukten av buffe´n och känna målet komma närmre gjorde att benen fick spring igen..eller tja..ni fattar..I alla fall lyckades vi springa om mix-laget strax efter uppgången och hålla dom en bit bort. Löpning runt en udde och sedan ner i sista simmet. Här smakade vattnet ganska ogott. Långgrunt och lite badande gjorde simning till en utmaning. kanske även att axlarna lade in ett veto. Vilket nekades och vi kämpades oss mot uppgången. Vad vi inte visste här (tyvärr) var att damsektionen (Mia och Rebecka) som hade hängt med och kört sprinten gick precis upp före oss. Vi hade ju tjatat lite på dom att vi skulle komma ikapp dom och försökt att peppa lite på..

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Mia och Rebecka hetsar i mål med oss efter sig

Upp på stenarna hejandes med massor med folk, både uppe på bron och på uteserveringarna gjorde ju att alla krämpor försvann. Härligt med hejarop, det betyder mer än man tror. Sista löpningen, där vi sträckte upp oss och var riktigt glada när vi kom i mål! Det visade sig att damlaget kom 30 sekunder före oss i mål! Bra kämpat!!

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Målgången och den där sköna känslan av tillfredsställelse!

Vi kom på fjärde plats av de sex herrlag som körde långdistansen. 

Några spridda tankar

* På grund av att det inte var 500 pers som tävlade utan mer hanterlig skara så blev det nästintill famlijär känsla över det hela. Hej, och tjena, materialsnack, lopp-snack och allt sånt. Härligt. Ett skönt ödmjukt gäng även mot oss som inte stod på pallen. Att Pär med organisation är personliga mot alla gör självklart sitt till.


* Bra post-race mat. Härlig buffe´som ingick i priset är ju kraftigt underskattat. Kul att sitta med deltagarna och snacka minnen från loppet. Man behöver ju snacka av sig sånt.


* Under buffe´n så ramlade vi in på yrken och när jag berättade för min bordsdam att vi fyra var från samma arbetsplats och att vi alla var sjuksköterskor så tittade hon på mig och sedan på en kvinnlig kollega mitt emot och säger helt spontant: "Jaså, jag du ser ju trevlig ut pekandes på mig kvinnliga kollega men ......(tittandes på mig)...


* Kul att få höra lite om Petter:s viner och lite tänk omkring dom. Vi fick det röda Plex reserva till maten vilket var riktigt gott.


* Även riktigt roligt att träffa lite av de folk man "stöter på" på sociala medier, men på riktigt.


* Kul med målgången på torget. Dels känslan av att man närmar sig målet, men folk som hejar och hurrar är rätt kul.



* Stort till alla som deltog, frivilliga som hjälpte till, Organisationen med Pär och Camilla i spetsen, kombattanter, allt skönt snack mellan deltagarna både före, under och efter loppet.

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Pär som höll i organisationen tillsammans med Camilla, skapade en härlig familjär känsla över hela loppet. 

* Ett stort tack Salming Running, och Jocke som gjorde det möjligt för oss att kunna tävla på karlstad swimrun! (www.salmingrunning.com)



* Även stort tack till vår leverantör av våtdräkter: Surfspot (www.surfspot.se). Riktigt bra dräkter vi har haft med våra Zone3.

Glada och lite trötta efteråt...

Nu på lördag!

Karlstad swimrun! Häng med och testa! Sprintversionen kan vara ett bra instegstest till sporten. Du behöver inte ha alla superdupergrejer eller kört förut. Testa! Kommer bli ett toppenrace! Läs mer på: www.karlstadswimrun.se

Utrustning och lite spridda tankar om swimmrun från mitt synsätt

Jag gillar swimrun. Jag är inte särskilt duktig, särskilt uthållig, duktig simmare eller springer snabbt.

..men jag gillar upplevelser och jag gillar swimrun eftersom den passar både för dig och mig. Man kan sikta på medaljer och vara svinduktig på alltihopa, och så kan man som jag vilja prestera lite bättre ocvh framförallt uppleva mixen av olika sporter.

När jag fick nys om sporten så hade jag inte tagit simborgarmärket på kanske 20 år..kunde absolut inte simma crawl. Men möjligheten till denna enastående upplevelsesport var för stark för att jag skulle kunna neka den umgänge. En liten fråga från en kollega som undrade om jag inte ville hänga med och köra Amfibiemannen för ca ett år sedan triggade igång med något hejdlöst. Jag såg bara möjligheterna och den fantastiska chansen att uppleva denna häftiga tävlingsform.

Att jag helt avsaknade egentligt löpsteg och inte orkade springa en knapp halvmil utan att stanna och den totala frånvaron av simkunnighet spelade ingen roll. JAG VILLE GÖRA DET HÄR!


så jag gjorde vad varje förvuxen tonåring skulle gjort: jag sökte på internet och framförallt youtube. de flesta sökningarna handlade om hur man simmar och öppet vatten. Allt finns på internetet. Dock så var det lite knepigt att överätta det i praktiken. Innan jag blev "godkänd" partner så fick jag komma ner till simhallen och visa mitt nuvarande status över simningen för Johann..gissa om jag var nervös?! tänk ocm han inte godkänner mig och bara skrattar, eller ratar mig...vilket besvikelse!! Nervöst så kom jag ner i fluffiga badbyxor, inte så där slimmade som man ser på riktiga simmare...det tar ett tag innan man tar på sig ett par sådana. I alla fall så var det simkurser då jag skulle komma ner. Alla andra var ju skitduktiga, GGAAHH ANGST!! I alla fall så fick jag hoppa ner och simma en längd. Kommer inte ihåg så mycket av den, eller om jag ens andades...men vilket lyckorus när jag hörde: "-Vi kör" .

Efter det så blev det ännu mer sökande och tittandes på filmer hur man skulle göra och inte göra. Ner till simhallen och nöta och nöta och nöta. Jag försökte med snorkel, andas åt ett håll och veva som faan. Fick inte riktigt till det, men Johann och jag träffades ett par gånger, fick lite tips, mera internet och mera nötande.

Till slut så fick vi tävlingen genomförd. Stolt som en tupp när jag fick beröm över simningen, (blir fortfarande det iofs..) Min simning är fortfarande tämligen medioker, men lite bättre än först i alla fall. Simning är en sport där mängd spelar roll. Mycket nötande ger resultat.


Efter mycket letande och kollande så har jag märkt att det finns väldigt många som har extremt mycket mer erfarenhet, kunskaper och insikter än mig i den här sporten. Men här är i alla fall lite tankar som jag har samlat på mig på det här året..


* Träna som du spelar
Om du skall bli bra på något så skall du göra det. Mycket och gärna effektivt. ta hjälp av föreningar, vänner och sådana som kan och är lite bättre än du själv. Det sporrar och ger upphov till träningstörst.


* Utrustning
Du behöver inte ha de finaste grejerna eller dyraste. Se bara till att de funkar för dig.


* Säkerhet
Säkerheten skall ligga främst. Jag ger mig inte ut själv och simmar på öppet vatten. Även om det är kort. Man vet aldrig vad som kan hända. Alltid bättre att vara två då. Plus att det är roligare om man är flera.


När det kommer till utrustningstips så finns det många som skrivit om det. Utrustning beror på vilken typ av lopp som du skall genomföra. alla är lite lika, men samtidigt olika. Det du kanske behöver på det ena loppet kan vara onödigt på det andra. Erfarenheten ger mer frihet om vad som fungerar för dig.


För att förenkla och belysa det från andra håll så har det skrivits om utrustning på bland annat dessa sidor:

http://lanttolife.se/2014/07/swimrun-utrustningen/

http://www.aquathlon.se/utrustning.htm



Båda är väldigt bra "säljare" för sporten. Inte minst den sista sajten: "Aquathlon". Som även startat en trailversion av swimrun. Spännande och utmanande! Jättebra sajt som beskriver sporten på ett jättebra sätt.


Så här har vi det för tillfället:


Våtdräkt
Vi fick genom ett samarbete med butiken "Surfspot" möjligheten att köpa våtdräkter till bra pris och ett bra märke. Det blev Zone3. Initialt så körde vi med lång dräkt. Efter att inte ha en oerhörd mängd ekonomiska resurser så blir man lite försiktigt när man skall justera sina saker så pass om att klippa och förändra för mycket. Men efter att ha kokat över på Borås Swimrun så fick det bli saxen. Har inte ångrat mig. Korta ben, strax över knäna samt armarna över armbågen. Det finns numera en swimrun dräkt sm är framtagen just för swimrun. Verkar faktiskt väldigt genomtänkt med lite tjockare här och lite tunnare där..men än så länge rätt dyr.. kanske kommer fler nästa år.

Dolme / Pullbouy
Ett hjälpmedel för oss som inte är svinbra på simmet utan har lite mer utvecklingsmöjligheter än de snabba. En flytmoj som egentligen kan se ut hur som helst. Man bär den generellt omkring låret i något slags gummibandsaktigt och när simningen kommer så sätter man den mellan benen och bäckenet få en bättre horisontell nivå som underlättar simningen. Finns en hel uppsjö av olika lösningar här. En del behöver inte någon hjälp alls medan andra behöver mer. Här kan man verkligen testa sig fram. Allt från dubbla 1,5 L plastflaskor till sammansatta flytgrejer i olika former har jag sett.

Simglasögon
Jag gillar inte de där smala, små och strömlinjeformade. Mina ögon sugs ut som äggulor. Otäckt. Jag kör med ett par där det ligger en list omkring hela huvudet..typ..samt att jag har valt att ha lite tonad lins vilket är riktigt bra när solen är ute och det är den ofta för oss swimrunners. Att bli bländad och inte kunna orientera sig är inget roligt.

Paddlar
Paddlar ger ett större skjuts framåt i vattnet. Men samtidigt så kostar det enormt mycket mer energi att använda. Det finns olika storlekar och olika tillverkare. Om tekniken är lite sviktande så är det ganska stor risk att man sabbar axlarna, så var försiktigt i användandet. Sikta på en bra teknik först. Paddlar sedan. Får du problem med axlarna så kan du ju inte simma. Börja med mindre storlek ett par vändor för att känna dig för. Ingen vinst med för stora paddlar som bara kostar massor med kraft.

Skor
Här råder det lite delade meningar verkar det som. Jag har kört alla lopp (än så länge) med mina Inov8 212. Kanske inte spelar så jättestor roll egentligen mer än att man bör kolla att de är ganska lätta och inte behåller eller suger åt sig vatten, utan släpper det när man har börjat springa. En race-sko eller orienteringssko hör till de vanliga pjucken. Skall testa Merrel "all out fuse" på nästkommande lopp tror jag, då underlaget är platt och inte skogsterräng. (Gjorde det, och de funkade toppen)

Inov8 212 efter lite geggamojjarace

Merrell All out fuse

Sportklocka
Jag kör med en Garmin 910xt. egentligen dyr och otymplig, men jag köpte den då den hade multisportmode, vilket gör att man kan skifta mellan simma och springa. Det är rätt kul att se resultaten efteråt. Det finns flertalet klockor som kan fungera, och egentligen behövs inte det heller..Dock så går det bara att köra 9 vändor på garmin, vilket är en rätt stor besvikelse. Ofta är det ju fler än 9 byten i en tävling...så det har blivit att jag kört på "run-mode" och klickat på "lap" vid varje byte vilket gjort att jag fått en ungefärlig sträcka och tid på både sim och spring. Man får den totala tiden vilket egentligen är det man vill ha när man är ute och kör.

Ännyhow...har säkerligen glömt eller tappat bort lite, men ut och testa, försök få med dig en kompis och testa sporten! testa olika grejer, det som funkar för någon annan kanske inte är rätt för dig, men ut och testa! Det roliga med just den här sporten är att det finns så många olika vägar att fortsätta på. Testa dig fram.


//Marcus

Amfibiemannen 2014

Efter ett år av längtan och saknad var det äntligen dags igen..Amfibiemannen.

Efter en höst och vinter med målet att förbättra simningen rejält. Tog en simkurs på Linköpings bästa "simskola" Linköpings simidrottsförening ( http://www6.idrottonline.se/LinkopingsSimidrottsforening-Simidrott/ ). Med nervösa steg så gjorde jag i alla fall entré och insåg att det fanns fler som inte riktigt hade grepp om det. Men träningen och lektionerna gav utdelning lika snabbt som jag började inse att simning är riktigt jäkla utmanande och fantastiskt roligt. Lite trix där och lite justeringar där..härlig känsla när man känner det där "flytet" och (nåja) forsar fram. Samtidigt kul och sporrande när man ser de som är riktigt duktiga. Vilket flyt och "grepp" i vattnet! Otroligt inspirerande.

I alla fall så blev det efter kursen mera nötande och längtande efter att få komma ut och simma "på riktigt", ute i sjö eller hav. Känslan är..en oerhörd ostoppbar och frihetsbelönande känsla.

Frukost på vandrarhemmet. Från vänster: Team Zdolsek: Anna och Georg och till höger Marcus och Johan: Team Fillinge Ultra

Upplägget till årets upplaga av Amfibiemannen blev snarlik förra årets. Dock med mer träning i ben och arm samt vetskapen om hur loppet ser ut gör att det infinner sig ett slags lugn som tillägg. Man vet lite vad man kan förvänta sig. Vi hade kört två pass tillsammans med "match-lik" swimrunträning. Sedan hade Johann kört ett par pass själv och jag kört med Fredrik som jag även skall tävla med nästa helg i www.karlstadswimrun.se . skall bli mycket spännande lopp med ett annat upplägg på sträckorna. Får nog anledning att återkomma till det.. I alla fall så kändes de passen bra och gav mersmak.

Pre-race information

Vi, jag, Johann och två av hans barn: Georg och Anna som skulle tävla i mix, övernattade uppe strax intill Refsnäsbrygga på ett vandrarhem. Skönt att kunna få vila benen istället för att sitta tre timmar i bil innan utmaningen. Vi åt och åt och snackade lite om upplägg. hade det riktigt trevligt. På morgonen så åt vi och åt lite till. Träffade ett par trevliga danskar som skulle tävla för första gången. Packade klart det sista och dubbelkollade att allt var med. Ner till bryggan med förväntansfulla och sprittiga ben. Där stod alla semi-professionella och väntade på båten som skulle ta oss ut till Lidö. Precis vid värdshuset så är start och målområdet.

laddad, men lite suddig efter sparsam sömn.

Vi registrerade oss och fick våra tävlingsgrejer. Väst, simmössan och chipet för att registrera framfarten. Justerade det sista på utrustningen. Den här känslan som infinner sig här..någon timme innan själva starten är lite magisk..man kan inte riktigt påverka den utan det har mer med alla förberedelser innan..det blir ett litet vakuum i universum dr man går in i matchbubblan och fokuseras mer och mer..lite tunnelseende..men på ett bra sätt.

Lite snabb information om allmänt hyfs och sedan blev det omklädning och gående transport några hundra meter bort till starten. Damer och mix-lagen startade 10 minuter före herrlagen. Så efter de stuckit iväg så gick vi in i startfållan och sökte upp en skuggig plats att vänta på. Det hade ju hotats om uppåt 30 grader varmt och 20 i vattnet så det fanns lite oro om överhettning som den som drabbade mig på Borås swimrun. Vi såg omkring oss och utrustningarna skiljdes en del ifrån oss. Några hade meterlånga simfenor, vätskesystem som såg väldigt avancerade och dyra ut, simdolmar som var lite speciella. Alla såg ytterst professionella ut och en del mindervärdeskomplex började bubbla. Vi hade med oss..eller jag bar på en liten "magväska" där jag hade första förbandet (obligatoriskt) och 6 st nötcreme och två energi-gel. Sedan hade jag simdolme och paddlar. Johann hade tagit paddlar också men han är så jäkla bra simmare så han hade knappt behövt dom egentligen.

Team Fillinge Ultra

PANG!

Vi hade en position ganska långt bak i ledet som start. Första löpsträckan är på dryga 2 km och rejält smal så det är svårt att springa om och forcera fram. Vi såg det mer som uppvärmning.  Händelsefattig löpning där några hetsade fram förbi oss ute i skogsbrynet, men i övrigt ganska lugnt.

Skogen öppnade upp sig och vi  kom fram till långsimningen 1100 meter. HURRA tänkte jag! det gjorde jag inte förra året.. Men i år så kändes det verkligen så plus att det var en så overkligt fin dag med klarblå himmel, spegelblankt vatten så det hela gjorde att det bara såg inbjudande ut.




På med grejerna och i plurret. Simningen gick jättebra. Vi simmade om rätt många kändes det som. Höll jämn och bra takt genom hela sträckan. Vi höll även en bra linje vilket säkerligen sparade på krafterna i jämförelse med förra året då jag säkerligen simmade dubbla sträckan..


Nu kom det löpning på + 3 km vilket gjorde att vi "cabbade" ner. Man tar av sig våtdräkten på överkroppen och rullar ihop den omkring midjan. Kruxet här är att göra det snabbt och smidigt. Det gjorde inte vi. Krångligt och bökigt mestadels. Man skall alltid ha tävlingsvästen utanpå och när den är blöt så blir det krånglig att ta på och av. Vi förspillde mycket tid på dessa byten vilket gjorde att vi tappade positioner som vi hade simmat oss till. I alla fall så började vi springa, först över klipporna en bit och sedan in i ett skogsparti. Vi höll på ett bra jämt tempo.

Efter det så kommer det ett ganska intensivt parti med: Sim 400 meter, löp 70 m, sim 260 m, löp 115 m och slutligen sim 675 meter. Rätt kul period i loppet här och det kommer ju en gång till eftersom banan vänder. Simningen här gick bra förutom att jag höll på att damma rakt in i en båt som hade lagt sig för ankar precis i tävlings-farleden...tur för båten att jag styrde undan..




Sedan när man kommer upp efter 675 meters simningen så står det ett par vänliga själar och delar ut vatten vilket är väldigt välbehövligt efter de sista ruscherna. Här cabbade vi också ner eftersom långlöpningen med ökenhetta närmade sig. "Arholma-löpningen" inleds med löpning i en el-gata där det sålunda står elstolpar. Ganska teknisk löpning med "hit-o-dit-steg", rötter och lite mer teknisk löpning. Sedan kommer man ut på en grusväg som aldrig vill ta slut. I och för sig väldigt vackert överallt, men hallå vägen...!?

Nästan mitt i eller kanske lite efter mitten på löpningen så dyker det upp ett matstånd med vatten, sportdryck, banan, ballerinakex och saltgurka. Alltihop väldigt välkommet. Sedan är det kanske någon kilometer lite drygt till där man kommer upp till Riddarviksskäret. Där skall man först in i ett gammalt batteri som numera är ett museum. Häftig miljö. In och igenom berget för att komma ut på en liten höjd, på med kläderna igen ..förbannelse, västen korvar sig och krampen är nära i baksida axelpartiet. Ganska mycket alger här så extra dricka blir det inget av. Här här lite svalare i vattnet vilket är rätt skönt. Man behöver nedkylningen lite då och då. Här uppe vänder loppet och när vi kommer upp ur vattnet så blir det nedcabbning igen. Vilket tar tid och de som vi återigen simmat om hinner komma ikapp oss lite mer. Upp och lufsa igen. Härligt med publiken som står och hejar och tjoar. Sånt gör mycket för orken.

Orken hänger i även om jag under löpningarna nu får stötta min partner. Stegen blir kortare och knäna lyfts inte med samma lätthet längre. Under löpningen till vätskedepån blir vi omsprungna återigen av de som vi simmade förbi nyligen. Förbannelse! Våra omklädningar tar alldeles för lång tid. Vi kommer in till vätskedepån igen och fyller på snabbt och effektivt.

Ut och springa igen, efter långlöpat så kommer de kortare episoderna med de mer intensiva bytena mellan sim och spring. Gött! vi beslutar oss för att inte cabba ner och vinner, eller förlorar i alla fall inte lika mycket på det. Vi är väl påfyllda och klarar av värmen resterande delar.

Försöker hetsa på Johann att ill-kuta på näst sista löpningen där spurtpriset kan finnas inom räckhåll..Han är inte lika benägen till spurt i den här delen av loppet.. Äh, vi har chansen snart igen tjoar jag...snart kommer simmet...vi behöver nog ligga på ca 18 minuter max för att knipa den..frust hörde jag bara...

I alla fall....sista simmet kom som en härlig uppenbarelse, solen sken leende på oss och vi med den. Nu visste vi att det härliga vattnet välkomnade oss! Vattnet är vår vän. Jag stack tjuvade något och Johann fick kämpa lite med att komma upp och ikapp, ingen vila fr någon frustade jag i de bubblor jag andades ut. Fick dock ingen respons..tyckte i och för sig att jag såg flundror och sälar också på vägen hemåt...

however...så blev sista löpningen något krokig och lite mindre sviktande än de övriga..även om hopp och glädje förde oss framåt.

Glada, trötta, endorfinstinna och hungriga...

Vi slog vår tid från förra året med 33 minuter...rätt ok eller hur? Samtidigt som vi gick i mål så kommer tröttheten som en brödkavel i nacken, men lindras med det enorma endorfinruset som fullkomligt skljer över som ett ösregn...ggaahhhh!!  så skönt FLOW!

Återigen, vilket härligt lopp, och toppenbra arrangemang!

Swimrun i Loftahammar del 2

Ånyo blev det möjlighet att köra swimrunträning i Loftahammars skärgård. Härlig natur som verkligen bjuder in till aktiviteter. Vi var 4 upplevelsetörstande idrottare som samlats för att försöka pressa oss lite,  både tidsmässigt och längdmässigt.

Vädret var alla tiders med sol och ca 28 grader. Som gjort för att fara omkring i heltäckande gummidräkt.

Jag har velat fram och tillbaka huruvida det skall klippas i ben och armar på min våtdräkt. Beslutet kom idag: klippning. Mest på grund av att jag verkar springa lite galet vilket gjort slitaget på dräkten tvivelaktigt. Kanske får införskaffa en ny nästa år..

Johann som är min kompanjon till Amfibiemannen hade roddat fina sim och löpvägar. Utmanande värme vilket gjorde att beslutet att klippa dräkten kändes rätt bra. Stegen i löpningen blev väldigt mycket lättare och faktum med att det kändes väldigt bra i löpningen. Höll bra och jämnt tempo under större delen vilket kändes riktigt bra och att det kanske har lossnat lite med löpningen för mig. Har varit rätt tungt ett tag..

Nyklippt dräkt...lite ångest, men väldigt spring-skönt

Totala sträckan idag blev dryga 17 km. varav dessa ca 2,5 km simning. Avslutade med långlöpning och hopp i spat. Så makalöst skönt att kasta sig i vattnet!


Härlig dag, men kanonkillar och helt perfekt upplägg.

Junnisen däckade så fort vi satte oss i bilen...

/Marcus