Karlstad Swimrun Racerapport

Vi åkte upp till Karlstad på morgonen, tävlingsdagen tillsammans med Mia och Rebecka som skulle ge sig på sprint-versionen. Det var deras första tävling så det var nog smart att köra sprint första gången för att se hur allt känns och hur kroppen mår efter ett par timmars tävlande. Åkte med ganska bra marginal för att hinna stanna och äta på vägen och inte känna stress. Allt flöt på bra och en härlig pepp bubblade i oss alla. Den där före-tävlings-pirret är underbart. Oavsett om man har som mål att vinna eller överleva. När vi fick möjligheten att tävla på Karlstad swimrun så sa vi direkt ja! Sedan kollade vi datum och sedan vad det var för distanser..När det visade sig att första simningen var 2,4 kilometer så fick Fredrik något glansartat i blicken..va faan....kved han ur sig..WOHHOOO!! tänkte jag utan insikt. Vad mycket vatten det måste finnas där! Den kör vi! Sedan har vi haft den som mål och nu också upplevt den!

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Långdistansgänget före start. Jag längst till höger och Fredrik strax intill.

Strax innan loppet så beslutade vi oss för att köra med "raka" paddlar. Vi har i gruppen även ett par lite mer handformade från Head, men de gräver ibland ner sig och blir lite bottensökande när man blir lite trött. Då fick Fredrik ta den mindre varianten och jag fick gå upp ett steg till xl. Dessa har jag endast tränat lite kortare sträckor med, så så här dagen efter så pockar baksidorna på axlarna om uppmärksamhet som trotsiga treåringar. Men under loppet så gick det faktiskt bra.
Vi har en liten tanke om att inte ta med oss för mycket grejer ut på banan. Vi hade denna tävling endast en liten tunn "magväska" som jag hade innanför våtdräkten. Den innehöll lite nötcreme och någon oätbar energi-gel. Nötcreme har visat sig vara ett väldigt trevligt inslag både för smak, men även för den snabba energin den ger. Visst blir man glad av choklad?

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Pigga och fräscha..strax innan starten. 

Vi samlades på Scandic city för gemensam transport ut till starten. Uppläggen på loppet var rätt snyggt, att starten och målet inte låg vid samma plats utan att man tar sig utifrån och in mot citykärnan för målgång på torget. Det var inte så många lag som skulle köra den långa distansen så det blev ganska skön stämning direkt. Alla hejade och var rätt avslappnade, men "tävlingstaggade". Vi blev bussade ut starten. Fick ett par minuter för omklädning sedan gruppfoto och även lagfoto. Snyggt med hela den grejen, ska bli spännande att se både foton och film från loppet. Starten gick och vi fick de första 6 km gemensamt springa bakom organisatören Pär Johansson när han cyklade. Skönt för oss faktiskt. Värmen höll som vanligt på att ta kål på mig. Pär hade med sig ett par vattenflaskor som tur var. Gjorde att jag i alla fall orkade lufsa vidare. Vetifan vad det är med mig och värme..verkar uppleva det där lite för ofta. Eller kanske bara behöver träna mer..

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Bussen och några kombattanter.

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Pär håller genomgång inför racet. 

Inför skovalet till Karlstad swimrun så fick vi lite bryderier. Eftersom de flesta av de lopp som vi har kört har mer eller mindre terrängavsnitt och det här var ett asfalt - grusvägs löpning så fick vi tänka om. Vi brukar köra med Inov8:s 212:or. De har lite dubb och är fantastiskt sköna på alla sätt, men kanske inte till det här underlaget. Fredrik körde med Salming speed och jag körde med Merrell All out fuse. Fredrik bara studsade fram, inget trött under löpningarna och sprang i cirklar omkring mig peppades o hejandes. Mina fossingar hade ju inte haft nöjet att springa så långt med dessa som jag valde utan det blev ju ett ganska stort test direkt huruvida det skulle funka. Lade in en tunn extrasula för att försöka få någon millimeter mer dämpning. På första löpsträckan ca 7 km asfalt/grus så presenterar först höger vad en liten klump med smärta mitt inne i vaden och strax efter vänster vad även den. Förbannelse! det var ju ett par meter kvar att beta av..Försökte att ändra fotisättning och längd på stegen lite vilket faktiskt gjorde att smärtan i alla fall inte ökade. Skorna höll måttet även om benen kanske borde sett fler intervallpass under längre tid.

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Precis innan första simmet på 2400 meter..

Efter ökenlöpningen så kom frälsningen: 2400 meter simning! WOHOO!! på med kläderna och i spat, nästan direkt så stack resterande delar av grupperna. Man tjänar så otroligt mycket på swimrun om man är duktig simmare. Vi paddlade på och jag fick tillbaka lite ork igen. Här ute var det ett härligt och friskt vatten. Ju närmre vi kom mot mål och kanalen så ändrades smaken markant..lite mer jord och järnsmak mer mot mitten..Simningen gick bra och vi höll ett jämnt tempo. Fredrik har inte simmat så här långt någon gång i ett svep så det var en härlig bedrift att bara orka och skovla på. Han bet i och slet. Imponerande på en sådan längd. Efter att ha kollat på gps-klockan efter loppet så hade Fredrik en total längd på den simningen på 4 kilometer..hahahah "- tyckte att det var långt, sa han"..

Bild från www.karlstadswimrun.se

Utmanande, men skön simning..Målet var att sikta mot de två tallarna, sedan var det en bit till efter det..

Upp på en kobbe och en kortare löpning på omkring 2 km. Här höll vi ett rätt bra tempo. Kunde sträcka ut. Mina vader stramade lite men de var funktionella för ändamålet. Sedan dags för simning igen, ca 900. Här började vi tampas med ett damlag som vi sprang om och de simmade om oss. Rätt kul när man tampas och hejar på varandra. De simmade om oss på den här sträckan. När vi kom till land igen så var det där som sprintstarten hade startat ifrån. Här blev det bullar och saft. Wohoo!  De tjejerna som simmade om oss hade försvunnit ur synfältet och ingen hotade oss bakifrån. "Va faan är vi sist??!!" Svordomar och jävlaranamma! I med bullar och nötcreme ut och springa. Nu blev det cykelvägar och en ganska karg "förortslöpning" på ca 5 km. I ett bostadsområde så fick vi syn på damlagets ryggar. GGRRRR !!  Fötterna lite snabbare och armpendlingen lite mer aktiv..vi knappade in meter för meter och hälsade artigt. De hejade tillbaka och sa att vi fick se upp i vattnet med glimten i ögat. Efter någon kilometer till så fick vi se ett par ryggar till..och siktade givetvis på att försöka knappa in på dom. För sådan är ju tävlingslagen, eller hur?

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Upp mot land efter långsimmet. 

Äntligen vatten igen, denna gång så började det kännas att vi kom närmare mål vilket väckte hoppet i mina ben. knappt 600 meter simning mellan lite båtar. Här började även frekvensen av båtlivet öka vilket gjorde att vi fick se upp för sånt också. Vi hade kanske 100 meters försprång, men damlaget segade sig förbi igen. Starkt. Upp vid en brygga och lite skogslöpning med en miljard rötter. Försiktig löpning för att inte damma i, vilket nästan hände i alla fall..men lyckade att hämma fallet och återfå balansen.  Här kom vi ifatt damerna igen och lufsade om. "Vi tar er i simningen sen" sa dom och garvade. Sista sträckan är löpning sa jag...

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Fredrik upp mot land efter långsimmet

Nu kom vi ut på en spång över något träsk-liknande ställe..och ett fågeltorn. Ute på spången så fick vi se laget före igen, deras ryggar var inte så långt borta trots allt.. Utökade stegen och försökte pressa pannbenet. När vattnet kom så hade de precis hoppat i och kämpade sig igenom näckrosorna en bit ut i sjön. Ogillar verkligen näckrosor när det är simning. Man fastnar, de klibbar fast och är allmänt osköna. Vi knappade in på dom under simningen och såg att damerna som vi sprungit om var kanske mitt ute på sjön när vi gick upp. Här mötte Pär oss med vatten och glada tillrop. Kul, Sånt skapar riktigt bra stämning. Asfaltslöpning runt en udde och sedan ner i ett dieselsmakande vattendrag på ca 400 meter.

Vi kände att vi knappade in en liten bit hela tiden. kortare löpning där vi tjoade och hejade på glada flanörer. Trots utmaningen fysiskt så klarade vi av att njuta och garva på vägen. Minst lika viktigt. Nu kände vi verkligen att vi var på gång igen och när vi skulle i för att simma över mot bryggan med uteserveringar så höll jag på att få med mig en liten dam som stod och tog kort, men hon tackade för uppmärksamheten och avböjde. Självklart så bombade jag från bryggan istället. Som alla måttligt vuxna män skulle gjort. Här lyckades vi simma om gruppen som visade sig vara ett mix-lag. Uppför stegen och löpning på brygga, här var det lite sparsamt med vimplar och grejer så jag fick försöka minnas lite hur filmen som släpptes över sprinten såg ut. Förbi alla glada semesterfirande matälskare på uteserveringarna HHALLÅÅÅ ALLIHOOPPAA!!  HHALLÅÅ hälsade de flesta tillbaka..


Ner i spat igen och ännu en bra chans för att bomba, WOHOO!! Hetssimning där mixlaget kom ifatt och förbi. Rätt trötta och sega i kropparna nu, men den där känslan när man nästan kan känna lukten av buffe´n och känna målet komma närmre gjorde att benen fick spring igen..eller tja..ni fattar..I alla fall lyckades vi springa om mix-laget strax efter uppgången och hålla dom en bit bort. Löpning runt en udde och sedan ner i sista simmet. Här smakade vattnet ganska ogott. Långgrunt och lite badande gjorde simning till en utmaning. kanske även att axlarna lade in ett veto. Vilket nekades och vi kämpades oss mot uppgången. Vad vi inte visste här (tyvärr) var att damsektionen (Mia och Rebecka) som hade hängt med och kört sprinten gick precis upp före oss. Vi hade ju tjatat lite på dom att vi skulle komma ikapp dom och försökt att peppa lite på..

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Mia och Rebecka hetsar i mål med oss efter sig

Upp på stenarna hejandes med massor med folk, både uppe på bron och på uteserveringarna gjorde ju att alla krämpor försvann. Härligt med hejarop, det betyder mer än man tror. Sista löpningen, där vi sträckte upp oss och var riktigt glada när vi kom i mål! Det visade sig att damlaget kom 30 sekunder före oss i mål! Bra kämpat!!

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Målgången och den där sköna känslan av tillfredsställelse!

Vi kom på fjärde plats av de sex herrlag som körde långdistansen. 

Några spridda tankar

* På grund av att det inte var 500 pers som tävlade utan mer hanterlig skara så blev det nästintill famlijär känsla över det hela. Hej, och tjena, materialsnack, lopp-snack och allt sånt. Härligt. Ett skönt ödmjukt gäng även mot oss som inte stod på pallen. Att Pär med organisation är personliga mot alla gör självklart sitt till.


* Bra post-race mat. Härlig buffe´som ingick i priset är ju kraftigt underskattat. Kul att sitta med deltagarna och snacka minnen från loppet. Man behöver ju snacka av sig sånt.


* Under buffe´n så ramlade vi in på yrken och när jag berättade för min bordsdam att vi fyra var från samma arbetsplats och att vi alla var sjuksköterskor så tittade hon på mig och sedan på en kvinnlig kollega mitt emot och säger helt spontant: "Jaså, jag du ser ju trevlig ut pekandes på mig kvinnliga kollega men ......(tittandes på mig)...


* Kul att få höra lite om Petter:s viner och lite tänk omkring dom. Vi fick det röda Plex reserva till maten vilket var riktigt gott.


* Även riktigt roligt att träffa lite av de folk man "stöter på" på sociala medier, men på riktigt.


* Kul med målgången på torget. Dels känslan av att man närmar sig målet, men folk som hejar och hurrar är rätt kul.



* Stort till alla som deltog, frivilliga som hjälpte till, Organisationen med Pär och Camilla i spetsen, kombattanter, allt skönt snack mellan deltagarna både före, under och efter loppet.

Bild lånad från www.karlstadswimrun.se

Pär som höll i organisationen tillsammans med Camilla, skapade en härlig familjär känsla över hela loppet. 

* Ett stort tack Salming Running, och Jocke som gjorde det möjligt för oss att kunna tävla på karlstad swimrun! (www.salmingrunning.com)



* Även stort tack till vår leverantör av våtdräkter: Surfspot (www.surfspot.se). Riktigt bra dräkter vi har haft med våra Zone3.

Glada och lite trötta efteråt...

Utrustning och lite spridda tankar om swimmrun från mitt synsätt

Jag gillar swimrun. Jag är inte särskilt duktig, särskilt uthållig, duktig simmare eller springer snabbt.

..men jag gillar upplevelser och jag gillar swimrun eftersom den passar både för dig och mig. Man kan sikta på medaljer och vara svinduktig på alltihopa, och så kan man som jag vilja prestera lite bättre ocvh framförallt uppleva mixen av olika sporter.

När jag fick nys om sporten så hade jag inte tagit simborgarmärket på kanske 20 år..kunde absolut inte simma crawl. Men möjligheten till denna enastående upplevelsesport var för stark för att jag skulle kunna neka den umgänge. En liten fråga från en kollega som undrade om jag inte ville hänga med och köra Amfibiemannen för ca ett år sedan triggade igång med något hejdlöst. Jag såg bara möjligheterna och den fantastiska chansen att uppleva denna häftiga tävlingsform.

Att jag helt avsaknade egentligt löpsteg och inte orkade springa en knapp halvmil utan att stanna och den totala frånvaron av simkunnighet spelade ingen roll. JAG VILLE GÖRA DET HÄR!


så jag gjorde vad varje förvuxen tonåring skulle gjort: jag sökte på internet och framförallt youtube. de flesta sökningarna handlade om hur man simmar och öppet vatten. Allt finns på internetet. Dock så var det lite knepigt att överätta det i praktiken. Innan jag blev "godkänd" partner så fick jag komma ner till simhallen och visa mitt nuvarande status över simningen för Johann..gissa om jag var nervös?! tänk ocm han inte godkänner mig och bara skrattar, eller ratar mig...vilket besvikelse!! Nervöst så kom jag ner i fluffiga badbyxor, inte så där slimmade som man ser på riktiga simmare...det tar ett tag innan man tar på sig ett par sådana. I alla fall så var det simkurser då jag skulle komma ner. Alla andra var ju skitduktiga, GGAAHH ANGST!! I alla fall så fick jag hoppa ner och simma en längd. Kommer inte ihåg så mycket av den, eller om jag ens andades...men vilket lyckorus när jag hörde: "-Vi kör" .

Efter det så blev det ännu mer sökande och tittandes på filmer hur man skulle göra och inte göra. Ner till simhallen och nöta och nöta och nöta. Jag försökte med snorkel, andas åt ett håll och veva som faan. Fick inte riktigt till det, men Johann och jag träffades ett par gånger, fick lite tips, mera internet och mera nötande.

Till slut så fick vi tävlingen genomförd. Stolt som en tupp när jag fick beröm över simningen, (blir fortfarande det iofs..) Min simning är fortfarande tämligen medioker, men lite bättre än först i alla fall. Simning är en sport där mängd spelar roll. Mycket nötande ger resultat.


Efter mycket letande och kollande så har jag märkt att det finns väldigt många som har extremt mycket mer erfarenhet, kunskaper och insikter än mig i den här sporten. Men här är i alla fall lite tankar som jag har samlat på mig på det här året..


* Träna som du spelar
Om du skall bli bra på något så skall du göra det. Mycket och gärna effektivt. ta hjälp av föreningar, vänner och sådana som kan och är lite bättre än du själv. Det sporrar och ger upphov till träningstörst.


* Utrustning
Du behöver inte ha de finaste grejerna eller dyraste. Se bara till att de funkar för dig.


* Säkerhet
Säkerheten skall ligga främst. Jag ger mig inte ut själv och simmar på öppet vatten. Även om det är kort. Man vet aldrig vad som kan hända. Alltid bättre att vara två då. Plus att det är roligare om man är flera.


När det kommer till utrustningstips så finns det många som skrivit om det. Utrustning beror på vilken typ av lopp som du skall genomföra. alla är lite lika, men samtidigt olika. Det du kanske behöver på det ena loppet kan vara onödigt på det andra. Erfarenheten ger mer frihet om vad som fungerar för dig.


För att förenkla och belysa det från andra håll så har det skrivits om utrustning på bland annat dessa sidor:

http://lanttolife.se/2014/07/swimrun-utrustningen/

http://www.aquathlon.se/utrustning.htm



Båda är väldigt bra "säljare" för sporten. Inte minst den sista sajten: "Aquathlon". Som även startat en trailversion av swimrun. Spännande och utmanande! Jättebra sajt som beskriver sporten på ett jättebra sätt.


Så här har vi det för tillfället:


Våtdräkt
Vi fick genom ett samarbete med butiken "Surfspot" möjligheten att köpa våtdräkter till bra pris och ett bra märke. Det blev Zone3. Initialt så körde vi med lång dräkt. Efter att inte ha en oerhörd mängd ekonomiska resurser så blir man lite försiktigt när man skall justera sina saker så pass om att klippa och förändra för mycket. Men efter att ha kokat över på Borås Swimrun så fick det bli saxen. Har inte ångrat mig. Korta ben, strax över knäna samt armarna över armbågen. Det finns numera en swimrun dräkt sm är framtagen just för swimrun. Verkar faktiskt väldigt genomtänkt med lite tjockare här och lite tunnare där..men än så länge rätt dyr.. kanske kommer fler nästa år.

Dolme / Pullbouy
Ett hjälpmedel för oss som inte är svinbra på simmet utan har lite mer utvecklingsmöjligheter än de snabba. En flytmoj som egentligen kan se ut hur som helst. Man bär den generellt omkring låret i något slags gummibandsaktigt och när simningen kommer så sätter man den mellan benen och bäckenet få en bättre horisontell nivå som underlättar simningen. Finns en hel uppsjö av olika lösningar här. En del behöver inte någon hjälp alls medan andra behöver mer. Här kan man verkligen testa sig fram. Allt från dubbla 1,5 L plastflaskor till sammansatta flytgrejer i olika former har jag sett.

Simglasögon
Jag gillar inte de där smala, små och strömlinjeformade. Mina ögon sugs ut som äggulor. Otäckt. Jag kör med ett par där det ligger en list omkring hela huvudet..typ..samt att jag har valt att ha lite tonad lins vilket är riktigt bra när solen är ute och det är den ofta för oss swimrunners. Att bli bländad och inte kunna orientera sig är inget roligt.

Paddlar
Paddlar ger ett större skjuts framåt i vattnet. Men samtidigt så kostar det enormt mycket mer energi att använda. Det finns olika storlekar och olika tillverkare. Om tekniken är lite sviktande så är det ganska stor risk att man sabbar axlarna, så var försiktigt i användandet. Sikta på en bra teknik först. Paddlar sedan. Får du problem med axlarna så kan du ju inte simma. Börja med mindre storlek ett par vändor för att känna dig för. Ingen vinst med för stora paddlar som bara kostar massor med kraft.

Skor
Här råder det lite delade meningar verkar det som. Jag har kört alla lopp (än så länge) med mina Inov8 212. Kanske inte spelar så jättestor roll egentligen mer än att man bör kolla att de är ganska lätta och inte behåller eller suger åt sig vatten, utan släpper det när man har börjat springa. En race-sko eller orienteringssko hör till de vanliga pjucken. Skall testa Merrel "all out fuse" på nästkommande lopp tror jag, då underlaget är platt och inte skogsterräng. (Gjorde det, och de funkade toppen)

Inov8 212 efter lite geggamojjarace

Merrell All out fuse

Sportklocka
Jag kör med en Garmin 910xt. egentligen dyr och otymplig, men jag köpte den då den hade multisportmode, vilket gör att man kan skifta mellan simma och springa. Det är rätt kul att se resultaten efteråt. Det finns flertalet klockor som kan fungera, och egentligen behövs inte det heller..Dock så går det bara att köra 9 vändor på garmin, vilket är en rätt stor besvikelse. Ofta är det ju fler än 9 byten i en tävling...så det har blivit att jag kört på "run-mode" och klickat på "lap" vid varje byte vilket gjort att jag fått en ungefärlig sträcka och tid på både sim och spring. Man får den totala tiden vilket egentligen är det man vill ha när man är ute och kör.

Ännyhow...har säkerligen glömt eller tappat bort lite, men ut och testa, försök få med dig en kompis och testa sporten! testa olika grejer, det som funkar för någon annan kanske inte är rätt för dig, men ut och testa! Det roliga med just den här sporten är att det finns så många olika vägar att fortsätta på. Testa dig fram.


//Marcus

Den ofrivilliga vilan

Alla har väl varit där någon gång? De ofrivilliga vilan relaterat till fysiska justeringar. I mitt fall så var det denna gång en stukning på vänster ankel. Smärta, stor svullnad och en färgsättning som var mycket svår att matcha övriga klädespersedlar med blev resultatet efter att ha varit lite oförsiktig i bemötandet av en rot.

Nu, efter ca tre veckors löp-vila, så tänkte jag försöka mig på ett litet test. Hade turen att precis dagen innan få hem ett par nya skor. Ett par Merrell Road Glove. Efter att ha läst och inspirerats av andra idrottsliga profiler så var jag tvungen att testa ett par Merrell. Hade i planen att försöka mig på 2 - 3 km för att testa både skor och fot. Det är egentligen första gången som jag har ett par "0 - drop" skor.

När jag snörade på mig skorna så var precis andra beskrivit dom: komfort. Mjuka, sköna och rymliga. Dämpningen är ju ganska minimalistisk vilket ger en fantastisk härlig kontakt och känsla vid löpningen. I alla fall så försökte jag att ta lite mindre steg och framförallt flertalet fotisättningar när jag sprang iväg. En del studier visar på att det kan minska skaderisken. I och med att jag sprang på det sättet så märkte jag även att jag sprang lite annorlunda på foten, lite mer på mellan och framdelen. 

När jag tittade till på min Tomtom multisport för första gången så hade jag redan passerat 3 kilometer. Hoppsan, det gick förvånansvärt lätt både orkesmässigt men även tekniskt. Rolig löpning helt enkelt. När jag kom fram till Vidingsjös motionscentrum så tog jag ett varv omkring 2 km spåret och vände hemåt. 

Kände efter hur kroppen mådde. Fötterna tillsammans med vristen hälsade och tackade för förfrågan, men hade inget att tillägga i sak. vader och lår hade egen konferens där de visade power point bilder över hur förvånade de var över att jag fortfarande sprang med tanke på den tid som förlupit sedan förra gången. Lungor och hjärtat låg i hängmattan och hade det bara gött när jag tittade in...så jag fortsatte helt sonika mot hemmet igen. 

Stegen och tekniken förändrades lite efter tid tillsammans med generell ork, men vid lite extra tanke på det så justerades det tillbaka till lite kortare och rappare steg. Kändes skönt att trippa omkring ( nåja, men med + 100 i bagaget så är det tripp tro mig) med lite högre frekvens istället. 

Det hela slutade i alla fall på att jag kom upp i en mil på distansen och med egentligen samma tid som innan uppehållet. Vet inte om jag var väldigt långsam förut eller om jag var jättebra nu.. Så här en dag efter då jag kan ha lite "skvalpiga knän" efter en mils löpning så har jag enbart ordinär träningsvärk, men den beror mer på att det var en övningsform som jag inte gjort på ett tag mer än exempelvis skorna. 

Lovar gott ! 

/Marcus