Duggregn, av den mer ljumma varianten, vätte oss med jämna mellanrum, men för att vara Borås måste det vara riktigt fint försommarväder vi fick ta del av. Efter att ha vinkat av Fredrik och Andreas vid start, påhejat vid sim-varvning (komplett med bomben från bryggan) och växling till cykel, inhandlades och avnjöts förtäring på Almenäs cafe´. Därefter promenerade Marcus och jag till slutet av cyklingen där vi hann erbjuda våra muntra tillrop till ett antal väl-ekiperade cyklister innan våra grabbar kom farande nerför den branta kröken mot växlingen till löpet. Förflyttning till löprundan. Vi hade rekat fina påhejnings-platser redan på förhand och kunde nu bidra med positiv förstärkning två gånger per 7000 meters-varv till alla förbipasserande löpare. Vi såg oss som helt oumbärliga för löparnas fortskridande och bejakade särskilt de respektingivande kämpar som på enbart vilja, med synbart onda knän och lår strävade mot målgång.
Efter att ha beundrat Andreas och Fredriks lätta löpsteg vid fyra tillfällen under löpningen begav vi oss mot målområdet. Molnen sprack upp och solen började glittra i sjöns kalla vatten när de två leende Fillinge Ultra-medlemmarna, under publikens jubel, spänstade sida vid sida på upploppet och gick i mål på fina tider. En heldag på Almenäsbadet, för mig en bra uppladdning inför morgondagens swimrun-sprint.
Efter en fräsch frukostbuffet på Quality hotell Grand Borås bär det av mot Almenäs återigen. Broder Martin ansluter från Göteborg för att dela våra njutningar och plågor. Nummerlapps-utdelningen är välorganiserad och snabbt avklarad och vi studerar kartan. Korta löp och simsträckor. Första doppet i Fjällsjön, låter kylslaget särskilt eftersom det börjar blåsa upp. Höjdkurvorna på kartan håller vad det lovar och hela första löpsträckan bär av uppåt. Mina, hyfsat tillfrisknade luftrör, väser missnöjt.
Trolsk, djupgrön skog med mossklädda stenar övergår i skogstjärn där Midgårds-ormen, tursamt nog, väljer att stanna kvar på botten under vår passage, trots att mina nästan självlysande Salming Elements säkert ser lockande ut där nerifrån. Sköna löpstigar avlöses av dopp i Viskan efter förfriskningar från Clifbar och överallt trevliga funktionärer. Nu är det bara vägen utmed de små, små stugorna kvar innan vi får hoppa i den kalla Öresjön där vi nästan kan vada hela vägen, men det är kanske fusk (?). När målet är nått väntar kramar, medalj och varmt kaffe och inte minst att få sitta i en varm bil och titta igenom alla foton från helgen medan färden går hemåt igen. Det är också en del i min triathlon/swimrun-helg i Borås.
/Malin
