Den där träningsvärken

Hypotetiskt samtal i ett tämligen ordinärt hem:

Fru:  - Mår du inte bra?

Make:  - joo, jag mår bra..varför undrar du? 

Fru: - du låter lite som din pappa, stånkar och frustar bara du skall ställa dig upp, linkar omkring med små ynkliga ljud..bara..

Make: - nä, allt är ok..har lite träningsvärk bara.. 

Fru: - Ynf ! (ljud som man skulle kunna tolka som att den som uttalar det inte håller med riktigt om det som alldeles nyss blev sagt)..trodde man skulle må bra av träning, är det inte det som är tanken? 

Make: - Joo, men jag mår ju bra..

Fru: - jamen varför har du så ont då och stapplar omkring som att du hade små bitande illrar på hela kroppen? 

Make: - Jo men det är rätt skönt..

Det är svårt att förklara den där kärleken till smärtan. Detta älskade och efterlängtade kvitto på endorfinutsläppets resultat. Man stapplar omkring som en  zombie och kan knappt ta sig för vardagliga göromål utan att behöva använda sig av magstödet för att inte tippa omkull.

Varje liten rörelse kan smärta. Men just den smärtan som är träningsutlöst är nästintill befriande. Man får liksom uppleva träningspasset igen..och igen..och igen..Det skall absolut inte blandas ihop med smärta utlöst av ex skador eller liknande. Träningsvärken är något med rosa skimmer omkring..och fluffigt och lite göttigt. Som semlor..eller ostkakor..Man vill liksom bara ha lite till. Att våga pressa sig så det gör lite ont känns väldigt befriande enligt mig. Att man vågar utvecklas och ta i rejält..att mölja på och grosa ner sig så pannbensflisorna bara ryker..Man kommer starkare ut ifrån det. Alla pass kan ju såklart inte vara världsmästarklass på men vissa..att man vågar och ta i. På riktigt. Sånt är både viktigt och skönt.


Jag ger inte så mycket för den vetenskapliga teorierna om just varifrån träningsvärken kommer. Jag bryr mig mer om att njuta utav den. Jag behöver ha lite muskeltonus. lite smärta när man spänner till lite och lite ömhet utav träningen i kroppen för att må bra. Utan den så kryper träningssuget på massivt och sköljer över viljan att ge sig ut igen helt ohämmat. Den endorfintörsten kan vara svårhanterlig på många sätt. Fokuset ligger nog kanske inte att skaffa sig rejält med smärta utan kanske mer att man får ett litet kvitto på att man har rört på sig.

Dagens pass blev simning. Tyvärr så är Linköping en bedrövlig stad rent simhallsmässigt. Det skulle med lätthet kunna rymmas både en och två simhallar till. Tror nog att lite konkurrens skulle vara bra för nuvarande simhall också för den delen. Är man ensam på marknaden så blir det lätt vissa saker som inte utvecklas längre. Fredrik och jag körde i alla fall lite intervall-liknande historier samt lite med paddlarna. Mina simfötter kommer väl till pass, jäklar vilken fart man kan få med dom, men det koster hejdlöst med kraft. Men jag tänker att det kan vara bra inför säsongens utmaningar.

Fredrik och jag siktar på ett gäng med swimrun-tävlingar i år med Amfibiemannen och Borås Swimrun som de större tävlingarna just nu. Vi blickar så smått även mot Skottlands nya swimruntävling i Loch Ness och dreglar lite..vilket äventyr!



Ännyhoww..hörs.


//Marcus

Dagens swimrun - tips

Swimrun scenen breder ut sig. Engadin var föst ut förra året och sedan har det tillkommit lopp i ex Norge. Nu lockar även Skottland med ljuva löpningar och utmanande simsträckor...i Loch ness!

8,5 km simning och 63.5 km löpning i makalöst vacker natur.

12 löpsträckor ( längsta 12 km ) och 13 simsträckor ( längsta 2 km )



Vilken häftig grej att simma med "Nessie"...och typ lite läskigt...men bara lite..



www.lochguloch.com

Lite spridda skurar från synapserna i punktform

* Ö till Ö:s meriterade swimrunners har fått sina startplatser. Avundsjuk så klart. Men de är ju duktiga på riktigt. Många av dom har mängder med imponerande meriter. 

* Verkar som att just swimrunner-gängen är väldigt sugna på att börja köra öppet vatten. Ser på flera håll längtan efter upplevelsen. 

När suget efter vatten gör sig påmint..

* Snö / blask / is gör inte längtan efter sommaren mindre.

jo visst..det kan vara lite fint ibland ändå..

* skulle ner till simhallen i Linköping tänkte jag. Finns en simhall med två bassänger. En träningsbassäng och en lek/motionsbassäng. I träningsbassängen så fanns det tid mellan 09-11 på ett par st banor sedan kom vattengympan och bokade hela hallen som vanligt, för att sedan avlösas med "simförening" som bokat nästan alla banor och timmar efter lunch till stängning. I motionsbassängen så är det samtidigt hopptorn och således avstängt allt utom två banor där det är sim-prat-tempo..

* Politikerna har bråkar under flera år om/var en ev ny simhall skall ligga. Det var bestämt innan valet..och gissa vad som hände efter valet..? Beslutet revs upp och skall behandlas på nytt..tråkigt. 

Karlstad swimrun 2014. Varmt och roligt. 

* Fler och fler lopp kommer upp på agendan. www.swimrunners.se skrev häromdagen om ett nytt lopp för swimrun i Falun. Hoppas att alla klarar sig. 

Lite som en annan känner sig ibland...men roligt har jag..

* Roligt med "ny klassiker". Värmlandsklassikern med Pär och Camilla som arrangörer. kommer säkerligen bli succé. (  http://www.vf.se/sport/ovrig-sport/ny-variant-av-klassikern-pa-gang )

* I alla fall...lycka till med försäsongen och hoppas vi ses "på oiktit" som vi säger..

/Marcus 

* 

Sponsorträff

Under gårdagen så hade vi ynnesten att åter träffa våran samarbetspartner Salming Running och Jocke som hade vägarna förbi Linköping. Löpning, 2015 års nyheter och lite snack inför framtiden stod på agendan. Ett lättare varv runt småbåtshamnen i snömodd samt lite skönt snack om tiden som varit och tiden som kommer. 2015 års skomodeller ser mycket spännande ut och ska bli kul att testa dom på riktigt. Salmings första trailsko visade Jocke upp också och hintade lite om 2016-års nyheter. Som vanligt mycket snygga och genomtänkta kläder. Vi har varit väldigt nöjda med våra hittills. 

Framförallt så tycker vi att det är roligt att få ett utbyte där båda känner att det ger något samt att man vågar dela med sig av både kunskap och engagemang trots att vi inte tillhör Sverige-eliten..än..

i alla fall...2015 ser väldigt spännande ut idrottsmässigt. 

//Marcus 

Teamträff och skogsorientering

Årets första teamträff begav sig under gårdagen på markerna omkring Fillinge. Där finns stora möjligheter för löpning på naturens villkor med både distanser och krävande terräng. Vi var fyra som startade, Andreas, Fredrik, Malin och jag, men Malin avvek efter ett tag och körde ett lite kortare skogspass då  en ansträngningsskada skall förhindras och minimeras så vi blev tre musketörer som fortsatte in i mörkret.

Underlaget bjöd på utmanande löpning. Bitvis riktigt halt med glans-is och alla körde dubbfritt för dagen. Men alla hade dobbar, Fredrik och jag körde Inov8:s 212:or och Andreas körde med sina Icebug:s. På det stora hela så tycker jag att vi klarade oss med den äran. Inga volter eller brutna ben. Tricket är väl lite att inte ändra riktning när man kommer ut på halt underlag utan fortsätta i samma tempo rakt fram, vilket ibland gjorde att man fick köra rejäl dikesterränglöpning. Ser rätt kul ut när man kommer som ett lok mosandes och frustandes, plötsligt så känner man att det är svinhalt så det är bara att fortsätta ut i skogen och ta en vända. TUUT TUUT!

I alla fall...initialt så blev det transportlöpning på asfalt för att komma ut till skogspartier där terrängen tog vid. In på stigar och  där det inte fanns stig. Snällt av Andreas att springandes reka en mil på förmiddagen åt oss..hur eller hur så hade grabbarna ultra snabba ben men var snälla nog att hålla igen lite för att jag också skulle kunna hitta hem. Jag lyssnade mer än pratade i konversationerna om vi säger så. Men formen blir lite bättre efter varje pass. Trevligt med att gruppträna och sitta efteråt och småsnacka lite. Andreas och Malin hade gjort en härlig chiligryta. som åtnjöts som post-run-nutrition.

Ni ser..de är inte så "oskyldiga" som de vill ge sken av

Lite småsnack om året som kommer och dess utmaningar och mål samt upplägg för ett riktigt krävande pass på onsdag då Salming Running kommer på besök till byn. Blir småsvettig bara jag tänker på det...puh!



/Marcus

Fredriks årskrönika 2014

Vet inte hur jag ska sammanfatta år 2014 riktigt, mer än i siffror, det är ju väldigt enkelt och tydligt men kanske inte så beskrivande.

Jag avslutade ju år 2013 med att 1/12 inleda mitt runstreak, december gick ju oförskämt bra så varför inte fortsätta.. Jag sprang minst 5km varje dag och det höll i 218 dagar, vilket är ganska bra när man tänker tillbaka på året som gick. Den 7 juli bröt jag ett revben och var tvungen att vila ett par dagar. Det första jag tänkte när jag kände att det gick åt helvete var att "jaha där sket sig mitt runstreak" vet inte om det är friskt eller sjukt men det var det jävligaste med allt ihop...

Hur eller hur så blev det några vilodagar i samband med detta och det kunde ju vara skönt - NOT, fucking abstinens andra dagen, fortfarande för ont för att löpa men det blev i alla fall några mil på racern. Orkade inte riktigt ta mig i kragen efter det förlorade runstreaket så löpningen blev lite lidande resten av året även om jag han få ihop ett antal mil till..

Bara för att egoboosta lite skrev jag av lite träningsdata från Jogg.se:

Löpning

• 3474,2 km
• 312:18:22 timmar
• 5,24 min/km i snitt
• 9,7 km/pass i snitt
• 358 pass

Cykling

• 1408,8 km
• 59:33:20 timmar

Simning

• 62,7 km
• 21:47:17

Jag sprang 325 av årets 365 dagar och hade bara 22 vilodagar helt utan registrerad aktivitet. Som sagt jag vet inte om detta är helt friskt eller om jag besitter någon form av diagnos men satan vad gött och titta tillbaks på dessa data och känna att man faktiskt har tränat en del.

Han ju även genomföra en del lopp och 2014 var nog det mest upplevelserika år, tränings och tävlingsmässigt, jag upplevt. Det inleddes med Pace on Earths träningsresa till Spanien, 1 mil var tredje timme (8mil på 24h), Blodomloppet i Linköping 10km, Salomon Trail Tour Kolmården 21,1km, Borås swimrun 31,5km, Kolmården Trail Marathon 42,195km, Karlstad swimrun 32km, Ultravasan 90km, Bysjöloppet i Åtvidaberg 18km, LIU-loppet i Linköping 10km, Tjurruste i Stockholm 10km.

Nu när 2014 är passé är det ju bara att blicka framåt och njuta av att planera tävlingskalendern för 2015 minst lika full, redan klart är att jag och frun även i år åker till Spanien i vår, ett nytt löparläger med Pace on Earth hägrar, Vätternrundan med dess 300km cykling väntar samt Amfibiemannen, Ångaloppet och Borås swimrun ska avverkas. Sist men inte minst är även Ultravasan 90 km inplanerad med ett ordentligt tidsmål att klara så nog ser 2015 spännande ut...

Vad väntar på dig 2015?? // Fredrik

Äntligen nytt år

Äntligen kan den mentala härdsmältan som utgjorde slutet på 2014 avslutas och de nya målen utformas. Resterande delar i teamet har kört på något fantastiskt bra medan jag har varit sjuk en månad med 0 träningstimmar egentligen. Frustrerande att kapitulera men hellre det än att behöva uppsöka sjukvården med hjärtproblematik relaterat till träning under sjukdom. Så nu hoppas vi på en frisk och sund kropp..

2015 års utmaningar håller på att ta form för Team Fillinge Ultra. Klart och anmält redan nu är Ultravasan och Amfibiemannen. Därtill så finns det dels önskemål/realitetsutmaningar över flertalet tävlingar. Planeringen och viljan är inte helt i rät linje med realitetskurvan alltid tyvärr..men anpassning är vi som sjuksköterskor bra på och det utnyttjar vi även nu.

Det finns lite strimmor av planering där vi tänkte försöka ordna till lite träningstillfällen som en "öppen träning/tävling" inom swimrun. Där man kan komma och testa på och känna sig för. Testa grejer och bara träna i grupp. Träningarna vid Hellasgården ligger ju lite långt bort för oss även om det onekligen är väldigt lockande. Vi får återkomma till dessa träningstillfällen.

Kolstubb.

/Marcus

Hittade det här på Uhrboms blogg - löparhumor

Fredrik Uhrbom är en duktig svensk löpare. Här nedanför ser ni hur han ser ut ibland. Det sägs att han ger allt i löpningen. Vet inte exakt vilka meriter han har men enligt sin egen blogg är det rätt många.

Jag hittade en länk på hans blogg idag som bara måste passas vidare. En parodiserande gestaltning av Paula Radcliffes, Mo Farahs och så Uhrboms löpstil. Effektfullt och kul. Kolla här. Tycker också att det blir lite extra roligt när det hörs att personen som filmar fnissar lite.

Minns ni inte Uhrboms kollaps under Finnkampen 2013 så finns den här. Lite sorgligt att TVsportens kommentator Jacob Hård förklarar utmattningsfenomet vara orsakat av vätskebrist. Det är en vanlig tvärsäker uppfattning men tyvärr helt felaktig. Läs mer om det här.

Over and out,
Andreas

Salming RunLAB i Göteborg

Med motion capture teknik som använder optiska markörer kan man bygga en 3D-modell av en löparkropp och studera löpningens biomekanik. Tekniken används i filmsammanhang vid animeringar. Gollum i Sagan om ringen-filmerna konstruerades genom en kombination av en skådespelare som var preparerad med dessa små optiska reflektorer och programvara som animerade en varelse av människans rörelser. Tidigare har sådana system inte varit tillgängliga för en bredare publik men hos SalmingRunning i Askim, Göteborg, har en sådan unik anläggning öppnats för intresserade löpare. I förmiddags var jag där och njöt av en dryg timmes analys och diskussion av mitt rörelsemönster vid löpning. Riktigt kul och givande!

Återkommer inom kort med bilder, grafer och kanske även en kort filmsnutt.

Stay tuned!
/Andreas

Känslan när det funkar

Ni vet den där känslan när det bara är att ösa på och man inte behöver tänka

..när kroppen svarar utan mankemang..

..när ”flow” kommer som en skön endorfinvåg slöljandes över kroppen

..när vattnet känns tungt och rejält så varje armtag kan man riktigt ta tag i vattnet och skovla sig framåt

..när ben och fötter liksom svävar framåt utan orkesnedsättning

..när man kommer in i zonen utan att ens tänka sig dit

..när man till och med har motvinden med sig

..när alla backar är nedförsbackar

..när solen skiner ner på just dig

..när man samlar medaljerna på hög

..när hypoxin blir din vän i vattnet

..när alla andra får kämpa på medan just du bara glider fram

..så var det inte alls idag

//Marcus

Vad anser Korpen om oss löpare egentligen?

"Vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna". Orden kommer från en anställd vid Korpen US Linköping. "Blir det problem med köer och långa nyttjandetider så skyltar vi om en maxtid för användning". Korpen US har tre löpband och det kring dessa vi diskuterar; funktioner och möjligheten att programmera in ett intervallpass för att få den hyperavancerade maskinen att variera hastighet och tidsperioder efter min önskan.

Så här var det: vid ett besök på den lokala Korpen-inrättningen i källaren på vårt stolta Universitetsjukhus nyttjade jag ett av de tre löpbanden. Det var intervall-torsdag och tusingarna skulle bockas av. Det blir alltid lite bökigt att trixa med farten upp och ned och blippa mellan de olika infofönstren för att se tid och distans. Enklare vore ju att programmera in allt innan start och sedan bara tvingas till att följa med när maskinen ändrar hastighet. När bandet stannar är allt klart. Inte innan. Det går inte att glida på målet. Jag frågade ledaren som fanns i lokalen.

- Nja, det verkade inte fungera så, sa ledaren, ärtigt grönklädd med matchande svarta byxor. Hon såg ut att vara väldigt allroundtränad.
- Kanske är det så att vi i samband med service kan lägga till mjukvara för detta? sa hon.
-Jo det låter ju rimligt och skulle vara önskat, säkert av fler än mig, replikerade jag.

Vi pratade lite fram och tillbaka och jag tyckte mig komma ihåg att det hade funnits ett sådant val på den gamla, nu ersatta modellen. Bra servicekänsla och trevligt bemötande. Intresserad ledare. Som för att skämta och avrunda samtalet sa jag att jag tyckte det var trevligt att dom hade tagit bort texten på maskinerna som begränsade användningen till max 20 minuter. Nu kunde man ju springa på riktigt på banden.

-Jaha, sa hon, vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna. Gulp! Vad sa hon egentligen?
- Hahaha (lite nervöst inombords), jag ser gymmaskinerna som 10 minuter komplement till löpningen, sa jag, så olika man kan uppfatta det.

Lite mera skratt. Jag menar, tre hightechmaskiner för att gymfolket ska bli varma. Som Korpen primärt ser det. Sekundärt, förstås, kan man ju springa olika pass på banden också, tex intervaller, backpass eller bara vanliga jogg- eller distanspass. Enligt Korpen US. Men är det mycket folk så är det max 20 minuter som gäller. Eller så var det tidigare i alla fall. Blir det ett problem med köer och om klagomål framkommer så sätts OBS-skyltarna upp igen. Mina argument om att gymmet väl måste välkomna mångsidighet och att det faktiskt finns sammanlagt mer än tio maskiner för uppvärmning gav föga effekt. Även cyklarna, inklusive den avancerade spinningcykeln, var vid högtryck avsedda för korttidsanvändning. Kanske kunde man ha ett band och en cykel för långtidsanvändning? Näpp.

Jag nådde inte samförstånd. Vi tyckte olika helt enkelt. Sånt inträffar. Det jag tycker är anmärkningsvärt är att Korpen verkar blunda för den löparrörelse som är stor, stark och i fortsatt progress. Löparna blir fler och en del av oss väljer inomhusträning då vädret är lika intressant som en uppspydd hårboll på köksgolvet. Jag väljer inte band med glädje utan mest för att det är smidigt ibland. Har man inget eget band är det ju på gymmen löpbanden finns. Kanske resonerar alla gym på liknande sätt, jag vet inte.

Korpen har fastnat i en stenåldersloop - gymaktiviteter är primärt och därtill olika gympapass. Konditionsträning är sekundärt. För folkhälsan är Korpen bra men synen på oss löpare är trist om ni frågar mig. Frågan är vad man kan göra åt det? Om det finns möjlighet till en förändring? Kanske kan jag bojkotta dom och visa vad jag tycker genom att exkludera dom ur min träning, på samma sätt som jag är exkluderad i deras filosofi. Det håller max en vecka. Sedan är jag där och springer i alla fall. På en än mer udda tid för att inte behöva konfronteras med det prioriterade gymtränande folket.

Naturligtvis bjuder vi in Korpen US till en replik.

Keep up that true RUNNING spirit!
/Andreas

Att irra i mörkret

Var ute och  lufsade omkring lite under gårdagen. Eftersom vi bor där vi gör och det sålunda blir totalt becksvart vid klockan 16 så här års så var det alltså klippt ogenomtränglig svärta som mötte mig när jag klev utanför dörren. Jag tog mitt ansvar och började glöda med den inre glädjen som upprymmer mig.

Gick sådär..

I alla fall så blev det löpning med ryggsäck och i Vidingsjös naturområde. Som de flesta pass som jag målar upp så tvärvänder det och jag gör något helt annat. Denna gång mestadels relaterat till mörker. I skogens mörker är det svårt att köra intervaller, vilket ledde mina fjäderlätta fossingar mot det någorlunda upplysta 2,5 km spåret. Jag började springa och försökte leta rätter och otyg på stigarna. Plötsligt när jag tittar upp så håller jag på att braka in i något! Puh, en annan irrande själ som kan ha undsluppit sin förstoppning. Tja, löpning fortskred och lampornas sken var flukturerande. Vissa partier var mycket riktigt upplysta, medan andra var gängrelaterade överfallspartier de lux. However...så slapp jag dom idag. Stötte på några löpare till vilka höll sig på sin kant ordentligt. Jag försökte att se så ofarlig ut som möjligt, men när man kommer älgandes i halvmörker, frustandes, spottandes och bonn-snytandes så kanske man kan förstå deras avvaktande reaktioner. Efter ett varv så stannade jag till vid utegymet och körde ett 40-tal chins.

Finns inget att vara rädd för. Är ju snäll ju..

Fortsatte ett varv till in i mörkret. Skymtade säkerligen flertalet hotfulla skuggor med liar och rep, sombreros och jättestora tänder. Så här i efterhand så kan det ha varit det halvdaskiga ljuset + mina opolerade synapser som spelade mig ett litet spratt. Kom i alla fall runt hel och oöverfallen. Flera chins igen och löpning hemåt via asfaltsvägar då skogen som är den brukliga vägen numera är vildsvinsnäste. Lite för mycket lufsande och lite för lite löpning på hemvägssträckan kan man tycka..men ändock snabbare än gång och som bekant är den träning som blir av den bästa.

"Kettelbells in the night"

Avslutade passet med intensiva kettelbells. Alltså jag var intensiv med kettelbellsen inte så att de höll på att fara omkring mig och retas eller så, men jag lyfte dom ihärdigt och snabbt lite hit och dit. Gött





Och sedan åt jag bullar stora som handflator...

/Marcus

Recension av Björn Ferrys nya bok: Ferry tales - Inte så förbannat tillrättalagt

Jo, skulle jag säga. Jo, visst är det ändå rätt så tillrättalagt. Det är tillrättalagt, avvägt och genomtänkt. Det är strategiskt planerat och varumärkesbyggande. Långt ifrån inte så förbannat tillrättalagt. Om det nu är boken och berättelsen Björn Ferry syftar på. Men vi tar det från början.

Björn Ferry, skidskyttedemon från Storuman, Lappland. Aktiv skidskytt i världscupen från 2001/2002 till detta år. OS-guldmedaljör i Vancouver 2010, 12,5 km jaktstart. Sju segrar i världscupen. Ett VM-guld och ett brons i mixstafett. Utöver dessa medaljer har han flera topp-tre-placeringar och en lång rad placeringar strax utanför pallplats. Parallellt med skidskyttekarriären har Ferry ägnat sig åt skogsbrukande, styrelsearbete och expertkommenterande. Nu är han också författare till en andra bok. Tidigare har han gett ut "Ferry food: LCHF" tillsammans med Cathrine Schück.

Björn Ferry är förutom en skid-och-skjut-maskin även en citat-och-rubrik-maskin. Googlar man Björn Ferry och blåsväder får man 166 000 träffar. Gör man samma sökning på Madonna får man 25 700 träffar. Inte illa för en skidskytt. Om man får ha fördomar. En närmare granskning av innehållet i de 166 000 träffarna visar sig dölja även rubriker som Bryan Ferry genererat. Men åter till Björn; det har varit doping och dödsstraff, nära att bli diskad från OS, åsikter om andra skidåkare osv. Nu denna bok dessutom, som bidrar med verbala tjuvnyp, sågningar och aningen plumpa uttalanden och adderar än mer rockstar quality kring Ferry. Som fenomen och som varumärke. För i boken förmedlas återkommande tankar och handfasta tips kring varumärkesbyggande och värdeskapande aktiviteter som ett sätt att kunna leva på sin idrott även efter att skottsalvorna tystnat. Börja lokalt. Bygg inifrån. Några pallplatser i världscupen gör att man kan spela i den nationella och större sponsorligan. Ett OS-guld är förstås nästan ovärderligt om man spelar korten rätt. Det verkar Ferry ha gjort. I boken utvecklas också tankar om hållbar energi och miljö tillsammans med vardagsekonomiskt planerande för nuet och framtiden. Visst, summorna är annorlunda om man jämför med en genomsnittssvensk - Ferry och Helena Eklund får dela 10 000 euro för en tredjeplats i Gelsenkirchen. Prispengar och startpengar som motsvarar flera månadslöner. Ferry köper aktier för 70 eller 80 tusen. Placeringar. Planerande för framtiden. Karriären är kort och förstås finns inga garantier för ett rikt liv efter de aktiva åren. Jämfört med andra idrotter är i och för sig prispengarna snarare fickpengar. Man måste därtill komma ihåg att det ändå är ytterst få idrottare som kan leva rikt på sitt utövande.

Just planerandet och det strategiska tänkandet är något som Ferry ägnar tid. Skogsägande och förvaltande intresserar också. Men man finner en viss ängslan. Mellan raderna. Både inför mer avgörande delar av framtiden, tex miljön och de följder det eventuellt minskade oljeutvinnandet orsakar, men också ängslan för förkylningar, rubbade avföringsvanor och det obekväma med samboendet under lägerveckor. Tänkandet har en baksida. Oron verkar ibland bli förlamande. Ringande journalister och inbjudningar till event blir svåra att hantera, viljan att säga ja är stark (om pengar är inblandade) men nej är svårare att leverera. Ofta verkar frun Heidi Andersson ta den rollen. Problemen och vardagen är lika när man jämför Ferrys med den vardag man själv känner. Tiden, och planeringen av den för att ge utrymme för två träningspass om dagen plus mycket av andra obligatoriska moment känns definitivt igen. Skillnaden är att man själv försöker att hitta utrymme för bara ett pass på en eller två timmar. Pusslandet är dock detsamma. Det finns alltid obligatoriska moment att förhålla sig efter. Elit som motionär. Målen är olika men strävan och planeringen densamma.

Boken är Ferrys berättelse om sig själv och sitt liv. Många detaljer rörande onani, mobbing och mindre generösa beskrivningar av skidande kollegor har diskuterats under den tidigare veckan. Stora rubriker. Rört om lite. Visst, en del av dessa "påhopp" kan tyckas onödiga eller i alla fall tämligen ointressanta. Eller uppfriskande om man så vill. Helheten säger ändå något annat. På 450 sidor låter Ferry läsaren ta del av den vardagen en elitsatsande idrottare förhåller sig till. Han blottlägger oron för att dra på sig en viros under den tunga men danande träningsperioden och vad det praktiskt innebär för familjen. Uppoffringarna är påtagliga. Han förklarar sitt intresse för ekonomisk planering och varför det är så betydelsefullt.

Boken är skriven för rapp läsning; korta stycken, bra flyt i texten och ett intressant innehåll. Mycket rör sig i Ferry huvud. En rätt oblyg dos självhävdelse och egoism. Men eftertänksamt levererat och med ett visst mått av värme. En större dos citatmaskineri och rubrikretorik parat med de innehållsrika sidorna borde väl bygga varumärket Björn Ferry rätt bra. "Inte så förbannat tillrättalagt". Titeln känns just inte så. Uppseendeväckande tillrättalagt skulle jag vilja påstå. Men titeln kan ju tydas på flera sätt. Rakt, frispråkigt och innerligt är det verkligen. Rekommenderas.

Keep up the good skiing spirit!
/Andreas