Rännsketa, reflektion och runstreak

Nu har jag löpt, joggat, stapplat och sprintat mig igenom 37 dagar på raken och det går fint än sålänge. Förvisso är väl 37 dagars runstreak föga imponerande i jämförelse med många andra som hängt i över 1000 dagar och mer därtill men man ska ju inte jämföra sig med andra har jag hört. Huvudsaken är att jag njuter och känner någon slags utveckling och det gör jag banne mig. Den dagliga rutinen börjar nämligen ge lite resultat på kilometertiderna. Jag är fortfarande rätt sölig men har kapat ca 30 sek/ km redan och det känns jävla gött faktiskt. Vill gärna tro att det är intervallerna på löpband som hjälpt till att få bättre rull på benen. Intervallpassen lägger jag de dygn jag jobbar på ambulansen pga praktiska skäl. Dels då stationen har löpband och då intervallpassen tar kortare tid är chansen att jag hinner med dem mellan larmen större än ett långdistanspass.
Jag växlar mellan att köra "almenäsintervaller" och 300 m sprint och har jag tur får jag lite extra meter i benen via en innebandymatch med brandmännen. Kul. Även om jag spelar mer med röven än med klubban.

Sedan har jag upptäckt och accepterat att jag är en sk slowstarter. En väldigt seg sådan dessutom. Varje dag inleds med ca 2,5-3 kilometers stelbent, tungandad och trist jogging men efter den initiala plågan är min kropp som förbytt och därmed även upplevelsen. Plötsligt svävar jag fram över marken med tillsynes outtömliga krafter och en syreupptagningsförmåga i världsklass. Den känslan hänger i ca 4 km för att sedan plana ut något. Målet är att kunna förlänga den härliga känslan för varje månad som går.

Brorsan har samma slowstarter syndrom så vi är välsynkade

En solig dag för ett par veckor sedan kände jag mig ovanligt stark ovanligt länge och drog en spontan halvmara. Det var närmre 2 år sedan jag sprang så långt så det var mycket välkommet.

Utsikterna för ett långpass på runstreakets 38:e dag ser dessvärre rätt taskiga ut då jag i stunden sitter med medelsvåra bajsbekymmer och en halv pizza i magen. Ett som är säker är att jag väljer en av de lite lummigare stigarna häromkring där jag bor. Kanske vid Roxens strandpromenad?

Eller lite längre in i skogen kring Roxtuna?

Vi får se, möjligheterna är ju nästintill oändliga.

Passar på att önska Er en härlig dag.
Vänligen Lisa "alltutomlagom"

Vad anser Korpen om oss löpare egentligen?

"Vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna". Orden kommer från en anställd vid Korpen US Linköping. "Blir det problem med köer och långa nyttjandetider så skyltar vi om en maxtid för användning". Korpen US har tre löpband och det kring dessa vi diskuterar; funktioner och möjligheten att programmera in ett intervallpass för att få den hyperavancerade maskinen att variera hastighet och tidsperioder efter min önskan.

Så här var det: vid ett besök på den lokala Korpen-inrättningen i källaren på vårt stolta Universitetsjukhus nyttjade jag ett av de tre löpbanden. Det var intervall-torsdag och tusingarna skulle bockas av. Det blir alltid lite bökigt att trixa med farten upp och ned och blippa mellan de olika infofönstren för att se tid och distans. Enklare vore ju att programmera in allt innan start och sedan bara tvingas till att följa med när maskinen ändrar hastighet. När bandet stannar är allt klart. Inte innan. Det går inte att glida på målet. Jag frågade ledaren som fanns i lokalen.

- Nja, det verkade inte fungera så, sa ledaren, ärtigt grönklädd med matchande svarta byxor. Hon såg ut att vara väldigt allroundtränad.
- Kanske är det så att vi i samband med service kan lägga till mjukvara för detta? sa hon.
-Jo det låter ju rimligt och skulle vara önskat, säkert av fler än mig, replikerade jag.

Vi pratade lite fram och tillbaka och jag tyckte mig komma ihåg att det hade funnits ett sådant val på den gamla, nu ersatta modellen. Bra servicekänsla och trevligt bemötande. Intresserad ledare. Som för att skämta och avrunda samtalet sa jag att jag tyckte det var trevligt att dom hade tagit bort texten på maskinerna som begränsade användningen till max 20 minuter. Nu kunde man ju springa på riktigt på banden.

-Jaha, sa hon, vi ser löpbanden som en uppvärmningsmaskin inför träningen med dom andra maskinerna. Gulp! Vad sa hon egentligen?
- Hahaha (lite nervöst inombords), jag ser gymmaskinerna som 10 minuter komplement till löpningen, sa jag, så olika man kan uppfatta det.

Lite mera skratt. Jag menar, tre hightechmaskiner för att gymfolket ska bli varma. Som Korpen primärt ser det. Sekundärt, förstås, kan man ju springa olika pass på banden också, tex intervaller, backpass eller bara vanliga jogg- eller distanspass. Enligt Korpen US. Men är det mycket folk så är det max 20 minuter som gäller. Eller så var det tidigare i alla fall. Blir det ett problem med köer och om klagomål framkommer så sätts OBS-skyltarna upp igen. Mina argument om att gymmet väl måste välkomna mångsidighet och att det faktiskt finns sammanlagt mer än tio maskiner för uppvärmning gav föga effekt. Även cyklarna, inklusive den avancerade spinningcykeln, var vid högtryck avsedda för korttidsanvändning. Kanske kunde man ha ett band och en cykel för långtidsanvändning? Näpp.

Jag nådde inte samförstånd. Vi tyckte olika helt enkelt. Sånt inträffar. Det jag tycker är anmärkningsvärt är att Korpen verkar blunda för den löparrörelse som är stor, stark och i fortsatt progress. Löparna blir fler och en del av oss väljer inomhusträning då vädret är lika intressant som en uppspydd hårboll på köksgolvet. Jag väljer inte band med glädje utan mest för att det är smidigt ibland. Har man inget eget band är det ju på gymmen löpbanden finns. Kanske resonerar alla gym på liknande sätt, jag vet inte.

Korpen har fastnat i en stenåldersloop - gymaktiviteter är primärt och därtill olika gympapass. Konditionsträning är sekundärt. För folkhälsan är Korpen bra men synen på oss löpare är trist om ni frågar mig. Frågan är vad man kan göra åt det? Om det finns möjlighet till en förändring? Kanske kan jag bojkotta dom och visa vad jag tycker genom att exkludera dom ur min träning, på samma sätt som jag är exkluderad i deras filosofi. Det håller max en vecka. Sedan är jag där och springer i alla fall. På en än mer udda tid för att inte behöva konfronteras med det prioriterade gymtränande folket.

Naturligtvis bjuder vi in Korpen US till en replik.

Keep up that true RUNNING spirit!
/Andreas