Bokrecension: Markus Torgeby - Löparens hjärta

Mycket har skrivits om Markus Torgeby. Text- och bildmedia expanderar sin bevakning av den mystiske och förmodade annorlunda enslingen. Han tillskrivs närmast kulstatus. Nu skrivs det ännu mer. Författaren Markus Torgeby släpper en självbiografi.

Markus Torgeby verkar växla mellan olika skepnader och uttryck. Han är hitom 40 års-strecket och har levt liksom flera liv. Rika liv men med skiftande inriktningar och innehåll. Eremitliv i skogen strax utanför Järpen i Jämtland. Jobb som hårmodell. Föreläsningar och löpläger. Han har tränat riktigt hårt. Inkluderat tillsammans med oändligt snabba löpare i Tanzania. Han har kört dubbla löppass dagligen i mer än halva sitt liv. Gudstro och väckelsemöten precis om knuten. Ströjobbat med diverse för att kunna fortsätta leva ett enkelt liv. Numera, som make och trebarnsfar, verkar vardagen mer lik hur de flesta har det. Kåtan i skogen är utbytt mot hus på egen mark. Jämtland och västkustens Öckerö. Periodvis boende och arbete.

En del av den rastlöshet som fanns tidigt som barn och fortsättningsvis under uppväxten, kläs i både fysiska och existentiella termer. Längtan efter utmattande fysisk aktivitet och det efterföljande sinnliga lugn som den muskulära tröttheten och tömda energidepåer skänker verkar ha varit drivkraften under många år i Torgebys liv. Kraven runt omkring oss påverkar oss olika. En MS-sjuk mamma och en tränare med en egen agenda för Torgebys löpning medförde behovet av en frizon. En plats och ett tillstånd där kraven inte formas av en kvalificeringstid inför SM- eller EM-deltagande. Krav ska istället kännas i kroppen och vara på riktigt - kyla, hunger och trötthet. Äkta krav. Tillvaron i sin renaste form. Mot, och senare med, naturen och ett avskalat liv kan man hitta sig själv. Lära sig hantera sin egen roll i en större gemenskap. Att bo i en kåta i skogen är i boken en del av en verklig resa, ett högst reellt tillstånd där kampen för överlevnad blir tydlig och påverkar innehållet i en dag. Kåtan är också en metafor för den mentala kamp vi alla i någon mening dagligen för mot de måsten som vi själva och andra skapar. Från första sidan beskrivs människans utsatthet i ett modernt samhälle. Vare sig man läser texten om människan Torgeby eller associerar vidare till sig själv eller någon annan så griper orden och berättelsen tag i läsaren. Att inte passa in. Språket är okomplicerat och tydligt, ger muskler, nerv och driv. Situationerna och människorna beskrivs kortfattat men texten ger ändå en exakt känsla av trovärdighet. Markus berättar och jag förstår. Inte sällan saknas värderingar. Händelser och individers handlingar redogörs för utan tydligt ställningstagande för eller emot. Istället ges läsaren utrymme till att tänka själv och värdera på sitt eget vis. En viss humor ger distans och lättar upp. Här finns sorg, glädje, förvirring och död.

Löparens hjärta är en biografi. Hjärtat tillhör en löpare. Men hjärtat skulle kunna tillhöra vem som helst. Löparens hjärta är inte bara för löpare eller andra konditionsidrottare. Den kan lika gärna läsas av vem som helst. Med stor behållning dessutom. Om du vill är det här en bok som sätter dig som läsare i fokus. Och det är inte vanligt när det gäller biografier. Passa på.

Recension av Björn Ferrys nya bok: Ferry tales - Inte så förbannat tillrättalagt

Jo, skulle jag säga. Jo, visst är det ändå rätt så tillrättalagt. Det är tillrättalagt, avvägt och genomtänkt. Det är strategiskt planerat och varumärkesbyggande. Långt ifrån inte så förbannat tillrättalagt. Om det nu är boken och berättelsen Björn Ferry syftar på. Men vi tar det från början.

Björn Ferry, skidskyttedemon från Storuman, Lappland. Aktiv skidskytt i världscupen från 2001/2002 till detta år. OS-guldmedaljör i Vancouver 2010, 12,5 km jaktstart. Sju segrar i världscupen. Ett VM-guld och ett brons i mixstafett. Utöver dessa medaljer har han flera topp-tre-placeringar och en lång rad placeringar strax utanför pallplats. Parallellt med skidskyttekarriären har Ferry ägnat sig åt skogsbrukande, styrelsearbete och expertkommenterande. Nu är han också författare till en andra bok. Tidigare har han gett ut "Ferry food: LCHF" tillsammans med Cathrine Schück.

Björn Ferry är förutom en skid-och-skjut-maskin även en citat-och-rubrik-maskin. Googlar man Björn Ferry och blåsväder får man 166 000 träffar. Gör man samma sökning på Madonna får man 25 700 träffar. Inte illa för en skidskytt. Om man får ha fördomar. En närmare granskning av innehållet i de 166 000 träffarna visar sig dölja även rubriker som Bryan Ferry genererat. Men åter till Björn; det har varit doping och dödsstraff, nära att bli diskad från OS, åsikter om andra skidåkare osv. Nu denna bok dessutom, som bidrar med verbala tjuvnyp, sågningar och aningen plumpa uttalanden och adderar än mer rockstar quality kring Ferry. Som fenomen och som varumärke. För i boken förmedlas återkommande tankar och handfasta tips kring varumärkesbyggande och värdeskapande aktiviteter som ett sätt att kunna leva på sin idrott även efter att skottsalvorna tystnat. Börja lokalt. Bygg inifrån. Några pallplatser i världscupen gör att man kan spela i den nationella och större sponsorligan. Ett OS-guld är förstås nästan ovärderligt om man spelar korten rätt. Det verkar Ferry ha gjort. I boken utvecklas också tankar om hållbar energi och miljö tillsammans med vardagsekonomiskt planerande för nuet och framtiden. Visst, summorna är annorlunda om man jämför med en genomsnittssvensk - Ferry och Helena Eklund får dela 10 000 euro för en tredjeplats i Gelsenkirchen. Prispengar och startpengar som motsvarar flera månadslöner. Ferry köper aktier för 70 eller 80 tusen. Placeringar. Planerande för framtiden. Karriären är kort och förstås finns inga garantier för ett rikt liv efter de aktiva åren. Jämfört med andra idrotter är i och för sig prispengarna snarare fickpengar. Man måste därtill komma ihåg att det ändå är ytterst få idrottare som kan leva rikt på sitt utövande.

Just planerandet och det strategiska tänkandet är något som Ferry ägnar tid. Skogsägande och förvaltande intresserar också. Men man finner en viss ängslan. Mellan raderna. Både inför mer avgörande delar av framtiden, tex miljön och de följder det eventuellt minskade oljeutvinnandet orsakar, men också ängslan för förkylningar, rubbade avföringsvanor och det obekväma med samboendet under lägerveckor. Tänkandet har en baksida. Oron verkar ibland bli förlamande. Ringande journalister och inbjudningar till event blir svåra att hantera, viljan att säga ja är stark (om pengar är inblandade) men nej är svårare att leverera. Ofta verkar frun Heidi Andersson ta den rollen. Problemen och vardagen är lika när man jämför Ferrys med den vardag man själv känner. Tiden, och planeringen av den för att ge utrymme för två träningspass om dagen plus mycket av andra obligatoriska moment känns definitivt igen. Skillnaden är att man själv försöker att hitta utrymme för bara ett pass på en eller två timmar. Pusslandet är dock detsamma. Det finns alltid obligatoriska moment att förhålla sig efter. Elit som motionär. Målen är olika men strävan och planeringen densamma.

Boken är Ferrys berättelse om sig själv och sitt liv. Många detaljer rörande onani, mobbing och mindre generösa beskrivningar av skidande kollegor har diskuterats under den tidigare veckan. Stora rubriker. Rört om lite. Visst, en del av dessa "påhopp" kan tyckas onödiga eller i alla fall tämligen ointressanta. Eller uppfriskande om man så vill. Helheten säger ändå något annat. På 450 sidor låter Ferry läsaren ta del av den vardagen en elitsatsande idrottare förhåller sig till. Han blottlägger oron för att dra på sig en viros under den tunga men danande träningsperioden och vad det praktiskt innebär för familjen. Uppoffringarna är påtagliga. Han förklarar sitt intresse för ekonomisk planering och varför det är så betydelsefullt.

Boken är skriven för rapp läsning; korta stycken, bra flyt i texten och ett intressant innehåll. Mycket rör sig i Ferry huvud. En rätt oblyg dos självhävdelse och egoism. Men eftertänksamt levererat och med ett visst mått av värme. En större dos citatmaskineri och rubrikretorik parat med de innehållsrika sidorna borde väl bygga varumärket Björn Ferry rätt bra. "Inte så förbannat tillrättalagt". Titeln känns just inte så. Uppseendeväckande tillrättalagt skulle jag vilja påstå. Men titeln kan ju tydas på flera sätt. Rakt, frispråkigt och innerligt är det verkligen. Rekommenderas.

Keep up the good skiing spirit!
/Andreas

Förebilder inom ultralöpning och den egna träningsdrycken

Jag har några få utvalda förebilder inom löpningen. Inte förebild som i att träna på liknande sätt eller försöka uppnå liknande prestationer. Utan förebild som i att personen har något som sticker ut. En annorlunda inställning i kombination med extrem prestation. Självskriven är ju Rune Larsson. En enastående idrottsman med makalös prestationsförmåga. Jonas Buud är en nutida levererande like. Båda är skönt avslappnade i förhållningssättet till sig själva och sina framgångar med samtidig närvaro av den där ovanliga förmågan att pressa sig och fokusera på uppgiften. Emelie Forsberg platsar in i samma team. På den internationella scenen (även om dessa tre svenskar i allra högsta grad var och är internationellt framgångsrika) finns Scott Jurek. En nästan osannolik träningsprodukt med okuvlig vilja att vinna och vara bäst. Säkert bra förutsättningar rent fysiskt förstås men troligen är inställningen och anpassningen till aktivitet, löpning och livet under många år av större vikt. Den inre resan löpningen innebär är helt avgörande för resultaten.

Kanske påverkas jag lite grand av dessa fyra löparikoner på olika sätt. Genom att läsa om Rune försöker jag träna så glädjeorienterat som möjligt. Tycker jag inte om det jag gör, slutar jag förr eller senare. Alla känner igen sig häri. Jonas inspirerar genom att vara som en dieselmotor (Runes ord). Han har troligen en extremt bra fettförbränning och har därför förmågan att kunna kräma på trots ett minimum av tillförd energi; fettdepåerna räcker. Jag försöker träna upp den förmågan med långpass och ibland periodisk fasta. Kanske blir min fettförbränning lite bättre. Kanske blir jag lite mer uthållig. Emelie står för den avslappnade attityden. Att det som känns bra, är bra. Tycker jag om att springa 3 timmar i fjällmiljö utan GPS så blir jag på sikt troligen en bättre löpare än genom ett återkommande envist matande av 2000-ingar. Jag försöker att inte planera i detaljer, utan mer översiktligt och precis som Emelie väljer jag bort mycket av det jag inte tycker är så kul. Scott har bidragit med att till viss del revidera min syn på mat och dryck. Och han inspirerar genom sitt sätt att mentalt vända negativa och jobbiga episoder till något positivt och stärkande. I hans bok "Ät och spring" finns många exempel på detta. Lästips.

Från "Ät och spring" kommer också receptet på en egentillverkad sportdryck. Ordet sportdryck låter i och för sig rätt trist. Tränings- eller tävlingsdryck är bättre. Receptet är något modifierat - läs boken för att ta del av originalet och därtill flera andra vegetariska recept.

Kokos- och rizocooler

2,5 dl kokt ris (inget salt)
1,5 dl kokosmjölk
1 liter vatten
2 msk honung (eller agave eller ngt annat sött)
1/2 tsk havssalt
någon msk kokos
2 msk chiafrön

Kör allt utom chiafrön i en stark mixer i ca 2 minuter. Blandningen ska bli slät (lite som välling, för er som i vuxen ålder har haft en relation med välling) och det är svårt att få till med en sketen stavmixer tex. Häll i chia, blanda och låt stå i kylskåp några timmar så den blir riktigt kall. Den blir också lite gelatinig. En förvånansvärt svalkande och energigivande dryck med lättsmält protein från chian. Funkar kalas på långpass eller äventyrslöpning. Blir det något över kan man blanda ner några skopor hampapulver för en bra återhämtningsdryck.

Så, vad eller vilka inspireras du av? Vilka är dina förebilder och vad kan du hämta för din egen utveckling? Fokusera på inställning eller sammanhang och omsätt det efter dina önskemål. Fokus på prestationer och tider blir lätt lite löjligt. För min del är det tex för sent att träna för att vinna Spartathlon tre gånger. Det finns tursamt mycket annat att hänga upp sin träning på.

Keep up the good spirit!
/Andreas

Det är bara att springa

Petra Månström – Det är bara att springa

 

Har precis läst färdigt Petra Månströms bok ”Det är bara att springa”. När jag läst det sista kapitlet så blev jag sittandes och funderade lite på de olika känslorna som kommit av intrycken. Jag tror att för att sammanfatta den med ett ord så kan nog ”glädje” vara det som överensstämmer bäst.

 

Petra är fylld med glädje till löpningen. Hennes blogg är en av de mest lästa idrottsbloggarna och hennes passion för löpningen genomsyrar den tydligt. På ett mycket inspirerande sätt både för den som funderar på att börja springa till den som har sprungit ett tag berättar hon om just glädjen. Hur hon hittade den och fortsatte att glädjas. Dock inte helt utan vissa gropar på vägen, men att med rätt peppning och stöd från sin omgivning gav hon inte upp.

 

 

 

Den är lite både / och, boken. Den passar både för nybörjaren som funderar på om man vågar springa till den mer erfarne som kan få bra tips av de inspirerande löparna som Petra har intervjuat. De ger många bra tips, berättar om sin egen träning och styckar in löpningen med ordentliga ”hands-on-tips”. Sådan kunskap är guld värd. Intervjuerna med karismatiska och erfarna löparkollegor är uppfriskande lektyr och skapar motivation för att bege sig ut i spåret ögonaböj.

 

Sedan känns boken rätt skön på det stora hela..det behöver inte vara så knussligt, ge dig ut och spring, känn luften, känn marken, upplev löpningen. Men om du vill utvecklas och suktar efter mer utmaningar så finns det även idéer och tankar hur du skall gå vidare med det. Allt beror på dig själv och dina mål. Kan mer än väl rekommendera Petra Månströms bok, oavsett om du tvekar till löpningen eller om du har ett par tävlingar redan gjorda. Läs, spring och upplev!  

 

/Marcus

 

 

Maraton och andra långlopp - Träna med Anders Szalkai

Anders Szalkais bok om långdistanslöpning är ute i handeln sedan ett par veckor. Det är en detaljerad hjälp med mycket av det du behöver veta om du ska springa en halvmara eller ett ultralopp. Men fokus för boken är just som titeln antyder, maraton. Det finns en uppsjö svenska böcker om löpning och konditionsträning, men få som så helhjärtat och initierat tar hand om att förmedla essensen av vad långlöpning egentligen handlar om och hur man blir snabbare och uthålligare.

Anders Szalkai själv borde ju veta. Han är en av få svenska löpare som gjort riktigt bra tider på maraton. Som bäst 2:12:43. För vanliga motionärer ofattbart snabbt. För de flesta av oss är det svårt eller omöjligt att hålla den farten om så bara i en km. En km på tiden 3 min och 9 sek. Upprepat 42 gånger. Helt ofattbart snabbt!

Boken har en lättsam ton och är skriven utan att krångla till för mycket. Här finns detaljer och djup som gör att även den insatta eller duktiga löparen får specifik information. Anders blandar och ger utav egna erfarenheter, vedertagen kunskap och forskningsresultat. Framför allt finns i all information en ödmjukhet inför och en vetskap om att olika detaljer passar olika löpare, och att flera vägar kan bära till samma mål. Den egna erfarenheten kolliderar ibland med nya studieresultat och ofta använder Anders ett helhetsresonemang för att legitimera sin uppfattning. Inget är svart eller vitt, gråskalan finns i allt.

Personligen hyser jag stor respekt för Anders Szalkai. Boken strukturerar och sammanställer det viktigaste inom träning, kost, tävling och utrustning. Den är heltäckande såtillvida att de flesta områden berörs men utelämnar mycket av ren fysiologi och nutrition; det finns andra böcker som avhandlar det. De gedigna erfarenheter han själv har som löpare och tränare har saknats i tidigare böcker och ges här lyckligtvis stort utrymme. Hans ord har alltid haft eftertanke och tyngd i mina öron - jag tror på det han säger helt enkelt. I stort i alla fall. För ett av budskapen i boken är också att anpassa träning och teorier efter den egna smaken. Det ska passa in i helheten.

Är du intresserad av och vill ha nyttig input för din träning till halvmaran eller maran är jag tämligen övertygad att "Maraton och andra långlopp" hjälper dig på vägen.

//Andreas