Jag har några få utvalda förebilder inom löpningen. Inte förebild som i att träna på liknande sätt eller försöka uppnå liknande prestationer. Utan förebild som i att personen har något som sticker ut. En annorlunda inställning i kombination med extrem prestation. Självskriven är ju Rune Larsson. En enastående idrottsman med makalös prestationsförmåga. Jonas Buud är en nutida levererande like. Båda är skönt avslappnade i förhållningssättet till sig själva och sina framgångar med samtidig närvaro av den där ovanliga förmågan att pressa sig och fokusera på uppgiften. Emelie Forsberg platsar in i samma team. På den internationella scenen (även om dessa tre svenskar i allra högsta grad var och är internationellt framgångsrika) finns Scott Jurek. En nästan osannolik träningsprodukt med okuvlig vilja att vinna och vara bäst. Säkert bra förutsättningar rent fysiskt förstås men troligen är inställningen och anpassningen till aktivitet, löpning och livet under många år av större vikt. Den inre resan löpningen innebär är helt avgörande för resultaten.
Kanske påverkas jag lite grand av dessa fyra löparikoner på olika sätt. Genom att läsa om Rune försöker jag träna så glädjeorienterat som möjligt. Tycker jag inte om det jag gör, slutar jag förr eller senare. Alla känner igen sig häri. Jonas inspirerar genom att vara som en dieselmotor (Runes ord). Han har troligen en extremt bra fettförbränning och har därför förmågan att kunna kräma på trots ett minimum av tillförd energi; fettdepåerna räcker. Jag försöker träna upp den förmågan med långpass och ibland periodisk fasta. Kanske blir min fettförbränning lite bättre. Kanske blir jag lite mer uthållig. Emelie står för den avslappnade attityden. Att det som känns bra, är bra. Tycker jag om att springa 3 timmar i fjällmiljö utan GPS så blir jag på sikt troligen en bättre löpare än genom ett återkommande envist matande av 2000-ingar. Jag försöker att inte planera i detaljer, utan mer översiktligt och precis som Emelie väljer jag bort mycket av det jag inte tycker är så kul. Scott har bidragit med att till viss del revidera min syn på mat och dryck. Och han inspirerar genom sitt sätt att mentalt vända negativa och jobbiga episoder till något positivt och stärkande. I hans bok "Ät och spring" finns många exempel på detta. Lästips.
Från "Ät och spring" kommer också receptet på en egentillverkad sportdryck. Ordet sportdryck låter i och för sig rätt trist. Tränings- eller tävlingsdryck är bättre. Receptet är något modifierat - läs boken för att ta del av originalet och därtill flera andra vegetariska recept.
Kokos- och rizocooler
2,5 dl kokt ris (inget salt)
1,5 dl kokosmjölk
1 liter vatten
2 msk honung (eller agave eller ngt annat sött)
1/2 tsk havssalt
någon msk kokos
2 msk chiafrön
Kör allt utom chiafrön i en stark mixer i ca 2 minuter. Blandningen ska bli slät (lite som välling, för er som i vuxen ålder har haft en relation med välling) och det är svårt att få till med en sketen stavmixer tex. Häll i chia, blanda och låt stå i kylskåp några timmar så den blir riktigt kall. Den blir också lite gelatinig. En förvånansvärt svalkande och energigivande dryck med lättsmält protein från chian. Funkar kalas på långpass eller äventyrslöpning. Blir det något över kan man blanda ner några skopor hampapulver för en bra återhämtningsdryck.
Så, vad eller vilka inspireras du av? Vilka är dina förebilder och vad kan du hämta för din egen utveckling? Fokusera på inställning eller sammanhang och omsätt det efter dina önskemål. Fokus på prestationer och tider blir lätt lite löjligt. För min del är det tex för sent att träna för att vinna Spartathlon tre gånger. Det finns tursamt mycket annat att hänga upp sin träning på.
Keep up the good spirit!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar