Swimrun i Åtvidaberg

Tisdagar är swimrun-dagar, det är sedan gammalt. Så på den premissen så begav sig sim-o-spring sektionen i Team Fillinge Ultra ner till Åtvidaberg för att utforska området. 50 % av gruppen är i ursprunget från Åtvidaberg och hade rekat lite försiktigt en tid innan vi skulle dit. Eftersom möjligheterna såg mycket bra ut så begav vi oss ner. Väderleken var som den svenska sommaren..lite ostadig men solen vägrade ge upp hoppet och försökte kämpa sig igenom molntäcket. Så här i efterhand tyckte jag att den gjorde ett bra jobb.

Utsikt mot Templet 

Utsikt över Bysjön från Templet

Vi pälsade på oss dräkterna och alla attiraljer för att bege oss ner till Bysjön som vattnet heter. Går tydligen även under namnet "dysjön". Paddlar, pullboy, glasögon, mössa och lite vatten..springandes genom bostadsområden ner till sjön nedcabbade så fick vi en del imponerande blickar på oss. och när jag säger imponerande så kanske jag menar ifrågasättande om mental status.

I alla fall...

Bysjön ligger väldigt vackert och omgivningen är även den härlig. Väl nere så började vi med en kortare simning på omkring 150 meter över till halvön där Adelsnäs Säteri är beläget. Makalöst vackert faktiskt. Vi sprang runt på en liten grusväg som går förbi godset. och sedan ner i sjön igen, lite längre simning på + 600 meter över till bysjökrogen. Simningen går bättre och bättre och båda känner den där friheten när man är ute och simmar på öppet vatten. Sådana där känslor som man måste uppleva och inte kan förstå om man inte upplevt det självt.

Blev ingen vidare kartbild, men ni får ju ett humm om hur det var i alla fall

Vi sprang vidare mot första bryggan där vi hoppade i första gången och över igen. Samma runda igen. Kanske blev löpningen generellt lite för kort, men vi får ta igen det nästa pass. Efter den längre simningen så sprang vi förbi den första bryggan och fortsatte till en brygga som var belägen lite längre bort. Simmade över till Adelsnäs igen, men sprang till vänster denna gång..lite på måfå..men det är ju det som är charmen med swimrun / trailrun...kommer det en höjd springer man över den..kommer det vatten så simmar man..så är det ju. man är ostoppbar.


Nu så blev det så att vi tvingades gå ut bland vass och näckrosor. Ni som har simmat bland näckrosor vet att det är en skräckblandad upplevelse...dels är det dyigt så det förslår..samt att det nästintill är helt omöjligt att ta sig igenom simmandes eftersom man fastnar i näckrosorna och liksom dras ner som den gamla sägen säger. I alla fall lyckades vi ta oss ur och överlevde utan större åtgärder..

Upp ur vattnet och hemlöpning genom 18-åriga volvoraggare som stod och jämförde motorer och tärningar. Vi tänkte nog samma sak om varandra där..vi kommer springandes i våtdräkt och de står med sina bilar..i alla fall så gick hemlöpet helt ok och på det stora hela ett härligt pass.

Vi körde med Zone3:s våtdräkter som vi fortfarande funderar på om vi skall klippa eller inte..paddlar från head och skor från Inov8 (212:orna)




//Marcus