Att springa varje dag har nu blivit en vana. Jag vet inte om det är en bra eller dålig vana, men än så länge känns det som en bra vana. Oftare och oftare får man kommentarer från vänner och kollegor att man inte menar allvar eller att man inte är riktigt klok när man pratar om sitt runstreak, men än så länge menar jag både allvar och känner mig klok.
Min löpning har utvecklats under flera år, men framför allt under de tre senaste då jag har lagt ned ganska mycket tid på just löpträning. Till en början kanske det blev ett par gånger i veckan, som komplement till övrig träning, men de sista åren har löpartävlingar fått mig att flytta fokus från att betrakta löpningen som ett nödvändigt ont till något kul och utvecklande som verkligen kan få en att känna sig fri, stark och frisk.
Det bästa med mitt runstreak är att det väldigt sällan är jobbigt att ta sig ut och löpa. Man gör det liksom på rutin. Förut var det lätt att komma med undanflykter och ursäkter för att inte träna, ni vet... Jag har inte ätit ordentligt, jag åt nyss, sjuka barn, varmt och skönt i soffan eller bara att jag hinner inte idag..
Det finns inga ursäkter för att inte träna, det är bara du själv som sätter dina gränser!
Hade inte så många bilder från de sista 10 dagarnas löpning, men här är en på mig och frugan från vårt långpass i söndags, 2 mil, var av den första var i kraftig motvind. Att få springa med sin fru och dela den känslan som löpning innebär är verkligen ett privilegium och löpningen går alltid lättare tillsammans med henne, dock långsamare ;)
Har under mina 80 dagar sprungit 721,1 km, fortsättning följer..
Fredik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar