...då...som från en klar himmel hördes det andra lilla barnets röst:
" - Pappa, vill du hänga med och springa?" ..säger 11-åringen
Kändes i bröstet ungefär som när man tittade på "Lilla huset på prärien" och det var så där sorgligt ett tag, men att det blev bra till slut och alla var glada och grät lite samtidigt.
"JA, Självklart!" hojtade jag.
På med kläderna och skor innan det kommer något annat på agendan. byxor, mössa, buff och vantar..
Vi började jogga lite runt kvarterets cykelvägar. Fortsatte ut mot Sturefors och runt mot nybygget som ligger bakom speceriaffären. Mörkret berörde oss inte nämnvärt, ej heller de vildsvin som synts i trakten. Så skönt att kunna umgås med sina barn på en idrottslig bas när de själva pockar på uppmärksamhet om just det.
Vi sprang och småpratade lite om ditten och datten. Lagom fart för att kunna småsnacka lite. Den här gången var inte tempot avgörande, utan närvaron vilket kändes väldigt skönt....För är det inte en av de viktigaste delarna i livet..att umgås?
..och vilken tur att vi hann ut innan affären stängde för vi fick nämligen med oss en påse bullar hem..sånt skall man inte förringa heller! (hann inte fotografera dom innan de tog slut)
Marcus och Simon (som tillhör juniorerna i Team Fillinge Ultra)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar