Som utnämnd till en av världens sämsta föräldrar (lagt 6 nätter på sportlovet).. Så stack jag och sonen iväg till Mantorp för att kolla deras skatehall. Han har bara varit i Linköpings hangar (skatehall) tidigare.
Han hade bestämt träff där med ett par killar som han hade träffat i hangaren. Kul.
Vi åkte dit till de öppnade och de stod tålmodigt och väntade på honom. Tog väl ca tio sekunder innan han drog och körde massor med tricks, jumps, flygrabs, headspins..tja..typ...fett najs i all fall.. med dom så jag tänkte att jag drar till skogs med apostlahästarna istället.
Korsning
Hade inte riktigt klart för vilken sträcka som jag tänkte ta, men jag ville springa ganska långt ( + 10 km). Löpningen påbörjades ut mot landet, där jag hade för mig att jag i alla fall hade cyklat någon gång. 10 växlad, med bockstyre. Coolast. Då och då så kände jag faktiskt igen mig. Vissa hus eller vyer där man kommer ihåg att man har varit, eller i alla fall har en sinnebild ifrån.
fd Östra Tollstad Skola, numera Hembygdsgård
Plötsligt dök det upp ett kyrktorn i horisonten (nåja, bakom skogstopparna). Tänkte för mig själv att det måste ju vara Östra Tollstad Kyrka..kan ju inte finnas någon ute i dom krokarna annars..om de inte har byggt någon sista åren. Jag lufsade bortåt i alla fall och visst var det så. Precis bredvid den skola där jag gått 2:an och 3:an. Vi gick då i något slags pionjärtestgrupp där man skulle se om man kunde klumpa ihop 1:or, 2:or och 3:or i samma klass och på sätt effektivisera. Resultatet var väl...nja..vi fick nog en rätt så bra "vi - känsla". Men kunskapsmässigt vet jag inte om det var någon signifikant stapel på.
Östra Tollstad skola, numera hebygdsgård, och jag till vänster.
Löpningen gick vidare mot "Dalen". En höjd där nästan alla ungar i generationen fick "lära" sig att åka skidor. Eller i alla fall försöka stå på dom i 70 graders lutning. Skaplig utmaning. Inte jättemånga skidtalanger som kommer från Mantorp. Vidare från Dalen ner mot Mantorps utkant där jag blev påkommen att palla äpplen (minnena bara samlar sig). Otäckt att bli påkommen. Min kompanjon drog som en avlöning, medan jag fick en påse att bära hem äpplena i. Gissa om jag både skämdes och kände mig skamsen..Pallade inte mer där i alla fall..hahahah.
Mot Dalen
Nu bar det istället iväg bort mot där jag växte upp. Vi flyttade in till Mantorp när jag skulle börja skolan. Valet föll på en svinstor gård, stort hus med två flyglar. Måste ha varit rätt kämpigt med att hålla både lokaler och tomt i trim. Jag har bara roliga minnen därifrån i alla fall. Mycket lekyta och bra fotbollsplaner runtomkring vilket är rätt viktigt i den åldern.
Vidare över bron som separerar "ubbarp" som området kallas och övriga Mantorp. Länge var det en lite sägen att det var Europas längsta raksträcka på tågrälsen som gick under bron. Wow. Jag fortsatte springa trots den vidunderliga raksträckans vyer, mot den gamla kiosken (som numera är bostadshus) där vi spelade flipper för första gången. Även det var stort då. Fötterna fortsatte över gatan och ner mot elljus-spåret. Det som en gång var så långt och verkligen jättejättejobbigt, gick nu förvånansvärt geschwint. Lite moddighet och blask stoppar inte ett lokomotiv. Passerade mellanstadieskolan på väg till hallen där jag varit i lite mer modern tid. I Klämmestorpshallen har det tillbringats lite timmar. Väldigt bra hall, som är välskött. Att det inte blev så många bilder här berodde mestadels på tröttheten som började sätta in.
Sprang förbi denna gång och över till det lilla spåret där vi brukade köra intervaller efter tränarens pipa. kom ut på andra sidan och sprang mellan husen bortåt veta området. Hade planerat att springa över "stora vägen" förbi flyttgubbarnas hus och runt till skatehallen. Men de hade rivit upp den fina alle´n. Troligen för att folk inte skall köra den vägen utan istället använda sig av den väg de byggt under järnvägen ca en km bort. För att komma under där så hade jag behövt att springa just på "stora vägen", vilket innebar fri fart och bilar omkring höfterna. Valde istället att springa upp mot vattentornet och bort mot järnvägsperrongen för att ta mig under där. Bra val visade det sig. Precis lagom längd och miljö.
Roligt att se Mantorp igen och man blir ideligen påmind över hur mycket minnen man har från olika delar av livet. Det där huset..det där hysset..han som bodde där..osv...roligt. När jag väl kom tillbaka så fick jag träffa en gammal kompis också, som tagit över manteln på fritidsgården och jobbar där. Det visade sig även att många av de som jobbar där nu är samma personal som jobbade när vi spelade rundpingis. Sonen öste beröm över skatehallen och tyckte den var väldigt bra. Den är inte så stor , vilket även innebär att det inte finns så många "dö-ytor"..fick jag veta ..vilket var väldigt bra..tydligen. Om ni har vägarna förbi så kan jag rekommendera skatehallen i Mantorp i alla fall.
Fascinerande över minnen och hur smidigt det är att ta sig runt med löpningen. Kul upplevelse.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar