Om en vecka...

Japp, om en vecka smäller det igen. Träskloppet Tjurruset går av stapeln och visst kommer vi vara där i år igen..det har blivit en liten tradition för oss att delta i Tjurruset. Roligt och annorlunda. Tider är irrelevant då det inte riktigt går att jämföra loppen mellan de olika åren eftersom man byter plats vilket är roligt för upplevelsen.

Bilderna är från olika år och upplagor.

Starka grabbs 2009!

Träsk och geggamojja är fantastiskt att springa omkring i. Utmanande och uppfriskande jämfört med asfaltslöpningen som kan bli ganska enhanda stundom. Det här loppet, 2009 var det första vi gjorde tillsammans. Fantastiskt roligt och som så mycket som vi gör så stod upplevelsen i centrum. Tjurruset är inte som alla andra lopp. Tjurruset står för upplevelse, back to the roots och jävlaranamma. Att springa omkring omgivningar där du verkligen får anstränga dig och grosa på bland stockar, bäverdammar, crossbanor, skidbackar, sjöar och helt ordinära träsk är härligt på riktigt!

WWWRRROOOOMMMM!!!!

Första året vi körde Tjurruset var 2009..kommer ihåg att det började med en sandbacke och fortsatte med vågor av sand första kilometern. I slutet av den delen blev jag omsprungen av en kille i ko-dräkt och lågskor...Kan ha varit så att min "försäsong" då inte var upplagd eller genomförd helt professionellt...Vi kan säga att det fanns utvecklingsmöjligheter, och finns såklart fortfarande.

                        Den sandbacken är inte helt rolig att leka med och sög rätt bra i benen..

Dock så gjorde mitt pannben och framförallt min oinsikt att jag ställde upp och hängde med då båda ultras, Andreas och Fredrik frågade och hetsade om min närvaro. Det var de två, Lisa och jag som kämpade oss igenom Tjurruset den gången. Sedan har vi byggt på närvaron av flera medlemmar och flertalet barn har även de varit och sprungit i geggan. Roligt att även de kan känna delaktighet och få känna tävlingsnerven, även om det ibland var after-race påsens innehåll som var en del i höjdpunkterna..

så.jäkla.nöjd! Mottot var att överleva. Klarade det! Hade sprungit 2,5 km (utan att stanna!) som längst innan loppet..

Matchvikt omkring 115:ish 

Helt opåverkad Lisa (och helt oskitig också) efter loppet 

Några roliga saker som jag spontant kommer ihåg (med lite oklara datum) är:

- kille som kom omspringandes och bärandes med ett däck som attiralj

Shrek

- Bra stämning har det faktiskt alltid varit, har man fastnat så har man fått hjälp av medlöpare direkt. Sånt gör rätt mycket för upplevelsen. 

Andreas joggar sig igenom..

- Fick ngt slags chips något av åren, som var tjocka som "pansarkex" (för er som gjort lumpen). Fantastiskt goda...undrar var de tog vägen? har inte sett dom i butik..

Fredrik öser på

Grabbarna

- Bäverdammen. Rent livsfarligt så klart. Bävrar äter ju allt + att man inte såg ett skit genom all sörja

Alvar ger järnet på uppförslöpet

Simon fick lite extrakrafter med hejaropen

- Under en löpning under en el-gata i skogen så blev det stockning och stillastående kö. Då hörde jag en späd röst (troligen från funktionär) "till vänster kan man bomba"..vad tror ni jag gjorde då..? SÅKLART!! Tror inte de sista dropparna från den bomben landat än.. blev lite imponerad själv. Dock så visade det sig att när jag väl hade bombat så bottnade jag inte. Fick simma ett par tag till kanten, förlorade min fina mössa och såg absolut ingenting för all sörja. Geggamojja-dike-avfall kan svida lite i ögonen..och smakar inget vidare heller. 

Fullt fokus för Theo

- Första året med trailskor. Vilken skillnad! från att ha halkat och farit omkring som en snorgärs på varmt plåttak till att bara tugga på utan något mankemang! 

Glatt barn 1: Tilda

Glatt barn 2: Simon

Barnen hade gjort en finfin skylt med Fillinge Ultra på! Snacka om engagemang

- De senare åren så har målfållan och även buljongtältet stått kvar när jag kommit i mål..sånt är alltid roligt. Första året så ..tja...det var inte så många som stod kvar och hejade om vi säger så..

- Ostakake-pre-race-fikan är alltid en höjdpunkt. Något av åren så fick jag i mig 750:grammare..hälften för att orka springa och hälften av godhet..av ostkakan alltså..

- Ostkaka kan man nog säga vara Team Fillinge Ultras nationalrätt..

springbacken sedd uppifrån. Glada friska miner innan loppet...dock sedvanligt spänd förväntan om vad som väntar..

- Nackdelen med sådana här lopp är att det har byggts ett par flaskhalsar vid mer än ett tillfälle. Det är både tråkigt och segt att behöva stå och vänta med vatten upp till midjan och kyla ner sig när man vill springa.



I alla fall så gillar vi träsk och terränglöpningen, så det här är en av höjdpunkterna på året.