Har efter Ultravasan lite problem med höger knä. Det gör liksom lite ont hela tiden och mer ont på utsidan när jag börjar springa men känns bättre när man blivit varm.
Hur eller hur så finns alltid Bysjöloppet inplanerat i min kalender varje höst (ja eller sedan tre höstar iaf) ett klassiskt lopp i Åtvidaberg som i år gick för 32:a gången i ordningen. Banan erbjuder varierande kupering och miljö med asfalt, grus, skogsvägar och lite obanat och går att springa som 18km, 11km alternativt 5km. Fillinge Ultra fegar ju inte när det gäller distanser och för att få valuta för pengarna väljer man ju givetvis det längsta alternativet om så är möjligt.
Lyckades övertala lillebror att följa med hem till födelseorten för att springa. Han accepterade till sist men nöjde sig med 11km, att springa i mer en 60 minuter är idioti och långtråkigt enligt Johan så jag fick nöja mig där.
13:00 small idag världens enda fungerande solkanon vilket också signalerade starten för 18km. Jag hade letat mig framåt i startledet och stod i andra ledet av 61 startande. Vi öppnade ganska hårt och redan efter några hundra meter var vi en klunga på ca 20 löpare som visade att vi ville trycka på. Första km passerades på 3:58 och allt kändes bra, det började droppa av några löpare och den yttersta toppen började dra ifrån. Där i mitten var jag och ytterligare 4 löpare som hade hittat ett ganska behagligt tempo runt 4 min/km. Vi hjälptes åt att dra och pushade varandra när det gick tyngre. 5 kilometer passerades på 19:37 vilket var nytt personbästa. Efter ytterligare några kilometer var vi bara tre i min grupp, vi närmade oss den andra vätskekontrollen och jag såg verkligen fram emot att få fukta strupen och fylla på med lite saft. Men ack så fel jag hade, de två andra löparna bara drog förbi, jag fick hugga en mugg i farten, spillde ut det mesta men lyckades i alla fall få i mig någon klunk tillsammans med en salttablett och en påse nöt crème. Lyckades väl hålla skapligt tempo under tillförseln men hade ändå tappat en liten lucka som jag fick slita ganska hårt för att ta igen, fick dock ett stort leende på läpparna när jag så en stor backe närma sig, herrarna framför började nästan gå i backen och nu var jag ikapp och vi passerade milen på dryga 40 minuter. Nu var banan mer kuperad och vissa partier var helt obanade där man kunde önskat sig mer terränggående skor. Sista 5 kilometrarna blev dock lite flackare och mer asfalt där Salming Distance kändes mer rätt och vi kunde öka tempot något in mot Edbergafältet och målgången. Lyckades tyvärr inte ta mig om mina två medlöpare utan fick istället gratulera dem till väl genomförda lopp efter mållinjen. Jag hade tagit ut mig fullständigt och kände mig sådär jävligt skönt slut som man gör alldeles för sällan. Tiden skrevs till 01:14:58 vilket jag är riktigt nöjd med och var en förbättring med över 10 minuter mot 2013 års lopp.
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar