Det värsta med dom korta ofrivilliga och oönskade avbrotten i den oändliga träningscykeln är inte att träningstillfällen går förlorade. Det går att leva med. Kanske kan det bjuda tillfälle till att rikta uppmärksamheten mot andra livsviktiga aktiviteter: som att betala räkningar, spika upp lister eller skura grillgaller. Nä det värsta med träningsuppehåll för min del är att under dessa är motivationen som störst och viljan att fullständigt ta ut sig i en överjävligt lång backe gnager hål i löparhjärtat. Jag vill men kan inte. Tragiskt men sant! Som salt i såren kryper husets alla träningstidningar fram och och viker lystet ut sig på borden lite här och där. Gör man misstaget att bläddra lite förstrött däckar man snart i självömkan. Lika bra det.
Omkring mina fyra förkylningsdagar har jag hunnit med att:
1. Läsa de två nya numren av husets löpartidningar - den fräscha och hårdare nischade "Spring" och den glättiga och lite samma-innehåll-varje-gång "Runner's World". Båda lästes pärm till pärm. Som sig bör.
 |
| Två löpartidningar redo att motivera. |
2. Fortsätta en mejlväxling med Ulf Friberg för att höra mig för om möjligheten att få hjälp med ett individuellt anpassat träningsprogram utifrån specifika tidsmål på olika distanser.
3. Planera lite för när den löpanalys på SalmingRunningstore jag fått i present skulle kunna ske.
4. Beställa simorienterade prylar - typ hjälpmedel som hindrar mig från att anamma samma flytläge som ett sjunkande Titanic i bassängen.
5. Tvätta och sortera löpskor.
6. Bestämma mig för att regelbundet köra två kvalitetspass i veckan.
Jag tror det är dags att bli frisk nu. Jag orkar inte med denna påtvingade avhållsamhet. Känns det bara lite bättre i morgon så ska jag ta mig tusan ut en runda!
//Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar