Fredagsmys

När man inte skrivit ett inlägg på, jag vet inte hur länge, och så känns det plötsligt att idag, idag ska jag skriva. Vad framkallade det? Kanske de två lediga dagarna som gjort att jag betat av annat som har legat "före". Skrapa trädgårdsmöblerna, lyssna på poddcastar, röja bakom boden, rensa under vinbärsbuskarna, lägga undan vintervantarna ( ja, jag vet att det är juni nu), se färdigt "Big little lies", dricka rabarbergrogg på altanen. Intressant vad som hamnar "före" något annat, vem bestämmer det?

Göteborgsvarvet blev det inget skrivet om (trots att det var underbart kul och brorsan och jag sprang med lätta steg) inte om blodomloppet (trots att det var soligt, vackert och uppsluppet) eller Andreas och Marcus inspirations-prat i Sturefors bygdegård (där de med självdistans och humor  berättade om träning och den gemenskap som träning kan föda och den lust till träning som kan födas ur känslan av gemenskap). Inte heller det blev det skrivet om för det låg efter andra grejer, som låg före.

I dag, däremot, ska jag skriva att Andreas och jag simmat i Ärlångens svala vatten i försiktig kvällssol medan avslutningsrusiga tonåringar samlas vid badplatsens grill och eldar allt som går att elda. Jag ska skriva att idag är första gången jag har känt att jag har haft tillräckligt med syre när jag simmar. Antingen har jag ökat min lungkapacitet avsevärt eller, kan det vara så, att min teknik har förbättrats? Vet inte vilket som är bäst. Den annars så ofta närvarande känslan av att behöva avbryta simningen, andas lite extra, spana efter mörka skuggor som glider fram under en, navigera och starta om systemet uteblev, så gott som. Bara bubblorna efter mina egna armtag skärrade mig lite stundtals, men syret räckte till det också.

Nu fortsatt fredag och allra först kommer kaffe och bakelse i soffan... det har jag bestämt.
/ Malin