Redan för ett år sedan frågade en granne om vi inte kunde springa Stockholm Marathon ihop 2017, visst sa jag. Han hade ett 25-årigt pb som skulle slås detta år nu när han fyller 50, tiden vi skulle slå var 3:24:40.
Vi körde lagom långa pass tillsammans hela sommaren, en runda på 16km runt Ekängen drog vi minst en gång i veckan, vilket varvades med egen träning. Ett tu tre skulle grannen flytta och de gemensamma passen blev färre, så blev även kontinuiteten i min väns träning och ska jag vara ärlig kom han dåligt rustad inför maran.
Själv gick träningen bra, jag fick både volym och fart, saknade dock några fler pass runt 30km för att vara riktigt förberedd.
Första veckan i juni kom och grannen undrade om vi skulle sänka våra ambitioner men jag röt ifrån och sa att i alla fall jag hade tränat för att slå hans tid, målet hade blivit under 3:20.. Vi bestämde att vi skulle starta ihop och sen fick han hänga på så länge det gick.
Vi kom upp till Stockholm vid 9:30, slängde i oss lite medhavd pasta och knallade ner till Östermalms IP där expot är, gick snabbt och smidigt att hämta ut nummerlapp. Upp till bilen igen för att byta om och sen lite nervösjogga ner till starten igen.
Expo
Nummerlapp - check!
Petade ner lite hålltider för att inte förvirras under färden
Starten gick! och vi masade oss fram, trång och jävligt som det ska vara när 18000 människor ska springa på samma ställe!
Svårt att hålla fart och jag tittade panikartat på klockan som visade 5:05! Hur ska det här gå? För trångt att springa om och för stora risker med att springa på sidorna, var bara att acceptera och försöka hålla så god fart det gick! 5-6km pågick detta kaos sen lättade det något och man kunde hålla sin egna fart utan att springa på någon, tittade på klockan och hade 5:00 i medelfart. Ökade lite försiktigt och grannen hängde på, kämpade ner tempot till 4:43 i avrage totalt över 42,195kilometer.
Snackade lite med grannen som tyckte det gick bra, passerade både 10 och 15km utan ansträngning, drack lite, åt någon gel och någon "dutt" När jag vände mig om runt 16km var grannen borta, vände mig om ett par gånger men tänkte att orkar han kommer han i fatt, jag måste hålla mig till min plan.
Passerade stadion för andra gången och svängde sedan ut mot gärdet, passerade 21,1km och fick lite saltgurka, började bli hungrig, nådde 26km och skymtade bananer.. mums!
Kilometrarna tickade på och så också benen, känslan var fortsatt bra. In mot stan igen och passerade 30km skylten, go känsla och tanken slog mig att nu börjar det på riktigt. Klippte andra och sista gelen och betade mig igenom söder där Raznu "skyltmannen" stod och skrek. Bra pepp och höjde mig nog något. Passerade Västerbron för andra gången och då även en annan Salming löpare, Marcus Aronsson. Morsade lite och drog honom upp för bron, snäll som jag är. Han har numera döpt bron till "Wästerbron"
Fantastiskt mycket folk ute och hejade så sista biten blev lätt, gjorde min snabbaste mil mellan 31-41 kilometer, vilket är gött! Go känsla ända in i mål även om man givetvis var sliten i kroppen, passerade säkert 500 pers sista milen. In på stadion och pressade ur det sista, 3:24:20. Sjukt nöjd med bra känsla och hopp om än bättre tider.
(enda sura var att klockan och Stockholms skyltar inte riktigt synkade så min klocka pep innan skylten kom. Sjukt störande när man lägger upp hela sitt lopp efter klockan. Passerade 42,195km på klockan 3:19:37 men då hade jag en hel kilometer kvar! Surt men sant, och jag misstänker att Stockholms marathonbana är kontrollmätt!)
Fredrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar