Brugden i Roxen

Jag gillar utmaningar. Ibland tänker jag fullkomligt ologiskt och ogenomtänkt bara - hur svårt kan det vara? det tar ju bara lite längre tid..Precis som när jag första gången tackade ja till swimrun-lopp utan att kunna simma

I går onsdag så kom vi alltså till den dagen då utmaningen "äntligen" skulle förverkligas - att simma tvärs över Roxen. Det var initialt ganska många som var intresserade av att hänga med, men väl på startplats så var vi fyra. Jag, Andreas, Kristina som tagit upp sin simmarkarriär igen samt Göran erfaren och meriterad triathlet. 

En av de olika anledningarna till att vi inte gjort detta förut är ju på grund av säkerheten. Till detta tillfälle så hade Kristina pratat med en kille som kunde hjälpa oss. Stort tack för det Fredrik! Om man ska ge sig på utmaningar av det här slaget så kommer säkerheten främst. 

Vi samlades på Tvärskogsudde. Känt vindsurfartillhåll av en orsak = vågor och vind. Det är ju egentligen hela Roxen känd för också..

Vädret var typen svensk sommar och ganska osexig..

Tvärskogsudde med blicken mot Berg i horisonten

Så här beskrivs Roxen på Wikipedia:

Roxen är en sjö i Linköpings och Norrköpings kommuner i Östergötland och ingår i Motala ströms huvudavrinningsområde. Sjön är 8 meter djup, har en yta på 94,9 kvadratkilometer och befinner sig 33 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Motala Ström. Vid provfiske har en stor mängd fiskarter fångats, bland annat abborre, björkna, braxen och gärs.[6]

Att Roxen är en typisk näringsrik slättsjö återspeglas av det mycket rika fågellivet. Djupet är inte mer än 8 meter och medeldjupet cirka 4,7 meter.[7] Sjöns grundhet leder till att vågorna på Roxen blir extremt krabba (korta och höga) och svårforcerade, vilket många rutinerade havsseglare fått erfara vid blåsigt väder. På grund av de flacka omgivningarna är dessutom detta blåsiga väder en relativt vanlig företeelse. 

Sjön har i väster en bredd på cirka 6 kilometer och möter där Motala ström, Svartån samt Stångån med Kinda kanal, i den sydligaste viken norr om Linköping. Roxen avsmalnar mot öster till en långsträckt vik, från vars östligaste ände, vid Norsholm, Motala ström fortsätter norrut mot sjön Glan.

Att simma i öppet vatten är en helt annan sak än att simma i bassäng. En beskrivning som jag fick höra att har du simmat 2000 i bassäng så är det jämförbart med 200 meter i öppet vatten. Vet inte om det stämmer, men kan i alla fall vara tänkvärt innan man ska ge sig ut. Man har många saker att ha kontroll på. Mikael Rose´n , Sveriges svar på Neptunus har gjort en liten instruktionsfilm på ämnet.

Det är även skillnad på sjö och sjö. Som beskrivningen över Roxen säger så kan vågorna bli rätt utmanande vilket de var igår. Ärlången däremot brukar vara lugn och fin. Mig veterligen så behövde vi inte ta hänsyn till några båtar vilket säkert berodde på att sunt folk inte ger sig ut på sjön när det är grova vågor. Väldigt skönt med att ha följebåt med som dels kunde kolla båtar men även oss om något skulle hända.

Vi körde över med bil till Bergs slussar, gick ner och klädde om. Lite som den där härliga känslan som innan ett lopp..lite" Nu jävlar"! Påklädning, energi i särskild påse i båten osv..Vädret var lite ruggigt, men ca 18 i vattnet.

 Andreas tar på sig den uppblåsbara påsen/ballongen som gör att man syns lite bättre på sjön. Borde vara obligatoriskt vid öppet vatten. 

 Fredrik, Kristinas kompis och inte ultra-Fredrik, sitter och väntar på oss i båten..

 Det är ju inte kallt, men lite ruggigt och trälit öm en säger..Vattnet var omkring 18 grader. 

I med grejerna i båten, avvakta en båt som skulle in till slussen och sedan iväg.Simmar kanske 10 meter och håller på att vända. MENVAISJÄLVAHELVETESFÖRBANNADESJÖGRÄSSKIT!! Sjögräs som är som en tät skog och går ända upp till precis under vattenytan. Hatart!

Jag simmar gråtandes, hulkandes och fylld med skräck över att Brugden, sjöhäxor och 8-meters slingertentakler skall dra ner mig till vattentrollen..det blir polo-sim i 200 meter som ser ut lite som när Obelix ror sin eka..till mörkret i sjön omsluter kommer och allt byts ut till gråt-skratt och lugn..

Brugden i Roxen

Efter det så var det faktiskt lugnt med alla sjöodjur som önskar livet ur oss. Det var skönt.

Vi hade som plan att simma tillsammans och hålla koll på varandra vilket vi gjorde. Första km gick bra, vågorna hade inte märkts av utan det var en ganska behaglig resa. Man märkte ganska snart att Göran och Kristina är betydligt starkare simmare än mig och Andreas. Snabbt stopp vid ca 1000 för att kolla att allt är ok och sedan vidare.

Efter ca 2 km så kommer vågorna mer och mer. Sideways så att säga. Orienteringen är ingen fara för mig i alla fall. Simmade som man kan se på kartan egentligen helt rakt trots vågorna. Men de slet mycket på Andreas. Vid Ö-simmet som han och jag gjorde sist så slog han distans rekord, i lugn och spegelblank sjö..och nu nästan dubbelt upp i grov sjö..sånt sliter. Efter ca 3482 meter så är han väldigt sliten och vi diskuterar om han skall ta sig upp i båten. Nä, jag fortsätter ett litet tag till säger han..ok, ner med huvudet i vattnet och kör en u-sväng direkt...och är på väg tillbaka till Berg....men vaihelvete?!



Nä, upp i båten med honom och han fick avsluta med äran i behåll och inte på botten av grunda Roxen. När man är på sjön får man tänka efter före så att säga. Dagens smartaste beslut.

Från Berg till Tvärskogsudde..

Vi andra tuggade på, de andra före och jag gled mer och mer efter. Märktes tydligt att de är mycket bättre simmare än mig. Riktningen gick bra, men kraften sinade som lön från lönekuvert. Jag hade tagit över den orangea bollen för att synas. Smart. Men ibland när vissa vågor kom så for den tyvärr upp över och trasslade in armarna och takten tappades. Det gjorde den även av vissa vågor som sköljde över. Jag försökte att hålla ett skapligt jämnt tempo och tugga på.

Horisonten kom inte närmre alls kändes det som..när man är mitt ute på vattnet så är upplevlesen att man bara står still. När vi hade passerat omkring 4 och vi via olika kartor hade sett att det är "nog" dryga 5 km så fanns det lite hopp om att det inte var så långt kvar i alla fall. Tog lite energi i form av Snickers som jag fick ett kraftigt begär för. Borde ätit något oftare och framförallt mer.


Vi kämpade på och de andra höll koll på mig, väntade in mig och jag slet som ett djur för att komma framåt. De sista två km var inte snygga. Inte alls faktiskt. Skönt att kunna skylla på grov sjö istället för orkeslöshet och bristfällande teknik. En av fördelarna med att simma i öppet vatten..Visst, vågorna tog mer kraft på slutet och de blev lite värre, faktiskt.

vid kollen på klockorna på stranden visade de på 6800 meter och dryga två timmar..Distansrekord för mig i öppet vatten på ett svep. Roligt!

Väldigt skönt att kunna ställa sig upp, sliten och trött men väldigt glad inombords! Tack till er alla som hängde med och körde den här tokiga ide´n! Kristina, Göran, Fredrik och Andreas!

Obligatoriskt post-race-selfie

//Marcus