Team Fillinge Ultra : Trail och mustasch

2016 års tävlingspremiär gick av stapeln under lördagen. Ett skapligt lokalt lopp som utlovade skog och mark som underlag. Fredrik hade nosat rätt på det här loppet förra året och uppskattade det då. I år fick han med sig tre till (jag, Andreas och Malin).

TOM - Trail och mustasch är ett hyllningslopp för en god vän till arrangörerna. Så här skriver de om loppet:

Trail och Mustasch arrangerar vi till minne av vår bortgångne vän Tom Bjernerud. Tom dog i en lavinolycka i Hemsedal 3 januari 2013. 10 april 2016 skulle Tom ha fyllt 36 år. 

Tom älskade mustascher! Mustascher i alla former! Gärna lösmustascher. Man kan göra lösmustasch av lakrits, mossa eller varför inte dill? Vi i Bergslöparna älskar löpning i skog och på berg, löpning i kombination med naturupplevelse är något som får oss att må bra och löpning har varit en stor del i sorgearbetet efter Tom för alla oss i Bergslöparna. 

Så för oss och för Tom, TOM – Trail och Mustasch.

Kolla gärna Bergslöparnas hemsida: www.bergsloparna.se

Vädret var lite bistert på morgonkvisten, men alltmer dagen grydde så sprack molnen upp och solen värmde oss. Dock svalt i luften vilket var väldigt skönt. Andreas och Malin kom och hämtade mig för att vi tillsammans skulle bege oss vidare mot Ekängen och Fredrik. Omlastning och vidare mot Motalas skogar.

Pirriga, förväntansfulla och glada inför tävlingen

Ostkake-psykosen

Vi hittade rätt omgående då vi hade en bra kartläsare. In i en religiös boning som även föll #testschwester i smaken.. eller egentligen inte. Inte alls som man förväntade sig. Torftig och lite sliskig smak. Inget att rekommendera..

1 azalea av 5 möjliga.

I alla fall så hämtade vi ut nummerlapparna och fick lite information om loppet. Bra hjälpredor som ordnade att man fick rätt kuvert.

Mamma (tror jag): "är du snäll och tar fram nummer 45?"

Dotter (tror jag): ok, (börjar räkna framåt)...ett, två, tre..FÖRTIFÄM!!

Bra hjälpredor

Lapp och info

TOM 2016

Lite vindpinade så åkte vi bort till starten på 28 kilometarn. Andreas och Fredrik skulle springa den varianten och Malin och jag körde 12. Skulle gärna gett mig på den längre men avsaknaden av mil i benen gjorde mig försiktig. I alla fall så skulle långdistansgänget starta en timme tidigare än vi kortisar.

Påklädning, lite småätande, sista eliminationen och lite uppvärmning. Otroligt skönt väder med sol och friskhet i luften gjorde stämningen inför starten lite magisk.

Utrustning och allmän kontroll. Malin något besvärad..

Racegenomgång

Peppade och taggade löpare

Glada grabbar

Starten har precis gått. Killen i blått, Johan Carlsson ledde alltså loppet från start till mål. Hade tiden 2.05.53 på nästan tre mil terränglöpning..

När väl grabbarna hade stuckit iväg så gick jag och Malin bort till våran startplats som var på samma ställe där målet var. Smidigt. Då var det lite småkyligt för solen hade inte riktigt kommit fram till den gläntan. Vi var ca 30 som skulle springa den kortare varianten. Genomgång, lite uppvärmning och så var det igång.

12 kilometersloppet var omgivet av en otroligt fin miljö. 28 gänget kom in på samma slinga i slutet av sitt lopp. Att få springa på stigar med vyer, stigar, bitvis gegga...så skönt. Första delen sprang i tystnad konstigt nog..det släppte lite efter halva loppet då det blev lite garv. Vid ett tillfälle så sprang vi neråt i något träskliknande underlag och jag garvade..bakom mig så kom en kommentar:

löparkille: Du vet vad man säger när det går nedför va?

Jag: eh, tja..va?

Löparkille: Då går det uppför snart...

hahahah..japp, det hade han rätt i för alldeles strax efter detta då kom det backe på backe. Tunga ben fyllda med mjölksyra fick slita då löpmängden varit lite sparsam på grund av skada. Krävande men både bra för kropp och själ.

Efter ett litet tag så hamnade jag i något slags vakuum där jag inte såg någon vare sig framför eller bakom. Märklig känsla det där..men plötsligt så kommer en kille lite snabbare än bra för mitt psyke och svischar förbi. Tänkte att va faan..det är väl ingen som har sån kraft sparat i "vårat" gäng så här dags i loppet?! Nej, mycket riktigt det var vinnaren som hastade förbi..då hade jag ca 4 km kvar till mål. Ångesten slog mig som en ladugårdsdörr..tänk om Andreas och Fredrik kommer skrikandes strax! Så sista kilometrarna genomfördes dels med trötthet men även inslag av varvningsångesträdsla. Det är tydligen en ganska bra motivationsfaktor.

Jag kom i mål, klädde om till lite torrt och precis då kommer Malin inrusande som tredje bästa tjej! HURRA!!

Malin knep tredje platsen!

Regler är till för att följas. Mustasch måste bäras när man kommer i mål.

Vi satt och pustade lite när vi ser Andreas komma frustandes in i mål. Förbannad och besviken över att ha sprungit fel i slutet. På grund av trötthet hade han missat en av markeringarna och således även tappat fyra placeringar.

"lite" besviken

Efter svordomar, tröstkramar, kanske någon liten tår eller om det bara var mycket svett så vände vi oss mot målet igen och där kommer Fredrik älgandes. Trött och tagen efter loppet, men fylld av härlig trail-aura.

Orkade i alla fall göra målgest

Bra utseende efter målgång

Skön känsla..

Lite småsnack och sedan prisutdelning. Tyvärr så visste vi inte att Malin kommit in trea så vi gick efter prisutdelningen på långa varianten.

Jag tror att jag gillar hela grejen med sånt här att småprata lite om, hur, varför, meter hit eller dit, skor, känslor tja.."omklädningsrumssnacket" om ni förstår..minst lika viktig del det.

Stort tack till Bergslöparna för ett väldigt fint arrangemang! Härligt lopp där ni har fått till sträckorna på ett krävande, men skönt sätt. Familjärt och bra stämning på alla sätt och vis! Bra med små nummerlappar som inte täcker hela kroppen och man kan göra upp tält med. Borde fler ta efter. Föredömligt uppmarkerad bana! (även om Andreas sprang fel men det var ju inte erat fel..)