Morgonträningens bonus

Det är något visst med att köra morgonträning. Även om det kan krävas lite planering så känns det (i alla fall efteråt..) liksom sprakande i kroppen. Man är på gång och pigg i hela lekamen och knoppen likaså. Man är liksom "steget före" alla andra vilket för mig kan kännas som en ynnest då det sker tämligen sällan. Bra pannbensträning om man vill utmana sig och pressa sitt psyke lite.

Frank

I vardagslivet med mediumstora* barn så har jag märkt att det har blivit en lucka där träningen kan passa in i vardagslivet utan att för den delen påverka det övriga flödet för mycket. Ett sätt är som idag: gymmet innan jobbet. Packa i ordning väskan kvällen innan, dubbelkolla den tre gånger så att alla attiraljer är med, upp strax innan 05, attack-äta gröten, transport till jobbet och ner i källaren till gymmet. När man har tänkt ut logistiken och fått in lite rutiner med de saker som ska tas med så är det ju hur lätt som helst.

Gymmet för sig själv = maxlyft

Även transportcykling/löpning är ju perfekt när man kommit till den här delen av livet. Det är också minimal påverkan på alla andra (förutsatt att man inte springer fel utav helvete och det tar 3 timmar hem istället för ca 40 minuter och man ser ut som en påse blöta muffins vid hemkomst). Har ibland lyckats med konststycket att klämma in ett par kilometers simning innan jobbet. Galet bra, sladdrig och skön i kroppen hela dagen.  

Även om det kan bli tidigt med morgonträningen så är det ju så värt det..och det kan ju bli ett eftermiddagspass också, vilket bara det är kanoners!






* Mediumstora barn = tonåringar som kan och ofta vill klara sig själva samt sover mer än tillräckligt på dagtid då vi andra ungdomar är vakna.



/Marcus