Knyckte åt oss biljetter på matchdagen. Åkte ut tidigt och var orolig över att inte få plats nu när man hade bestämt sig för att köra.
Nöjd Andreas efter att ha kirrat en plats
Nummer 93 som hängde på sniskan under loppet och självklart rycktes på upploppet
De duktiga lite längre bort..
..och de glada motionärsentusiasterna med lite längre löpning
- Men din cykel är ju rätt bra..?
Vi tittade samtidigt till där två killar höll på att lasta av racercyklar för (höftar lite prismässigt för att ni ska få en bild) 600 000:-
Både jag och som skrattar högt åt min cykel och hans uttalande..samt mina "vinstchanser.."
Höger varv runt bojarna. 300:ish meter. Ca 22 grader i vattnet
Försökte se lite proffsig ut och lade upp grejerna som grabbsen och tjejerna lite längre bort..
I alla fall gick vi bortåt startfållan. Värmen brassade på en av årets varmaste dagar. Härligt! Många duktiga hade lagt sig långt fram i växlingsområdet, medan jag tänkte mer på att hålla mig ur vägen för dom och tog en mer blygsam positionering. Andreas anslöt strax efter med sina grejer. Den här pre-race känslan är ju lite som kvällen innan julafton när man var barn. Man är småtaggad, lite pirrig och nervös, lite tunnelseende på grund av ganska avsmalnat fokus. Så göttig känsla! Den verkar inte avta ett smack..
Inför start
Gick ner och sparkade lite förstrött i vattnet för att bli av med lite pirr, pratade med lite kompisar på vägen, drack lite till, ordnade till skor, strumpor och sånt. Växlingen skulle ju bli det som tog längs tid. Lite info en kvart innan start sedan på mot starten.
Jag hade med min våtdräkt från förra årets swimrun med avklippta ben och armar utifall. Inte på grund av värmen men för flytet och enbart kunna skovla utav helvete för att kanske kunna få någon minut upp före Andreas. Många av de riktiga triathleterna körde ju fullt ställ, antagligen för den egna träningens skull och alla moment. Vattnet är ju ljuvligt just nu annars så våtdräkten är ju knappast nödvändig för det.
Både jag och Andreas tog en plats lite i bakvattnet så att säga..dels inte vara ivägen, men även undvika trängseln med allt vad det innebär. BBLÄÄRRPP (startskottet). I vattnet och försöka hålla lite koll på kombatanter och riktning. Fick en skaplig lucka omkring mig och vevade på. ingen tränsel utan lite folk omkring bara. Drog ifrån ett par stycken och hängde på de som stack lite snabbare ut från fållorna. ingen mjölksyra, ingen andningsproblematik utan skovlandet som en gammal hjulångare fortskred med bra fart. Första bojen, andra bojen..tittar upp och ser de som leder strax innan samt hela badplatsen som står som ett hav med publik och hejar. Jättekul och sporrande!
ett styck träsktroll
Pigg och alert trots idogt vevande
Kommer upp på stranden rätt pigg och glad på omkring 10-12 plats beroende på lite vem man frågar..riktigt kul! Lite synd bara att simningen inte egentligen spelar någon roll då den tid man ligger i vattnet är så liten i jämförelse med ex cykling. Snabbt bort till växlingen. Då min våtdräkt är avklippt så tog inte den någon tid att få av sig, däremot så tog det ju en jäkla tid att få på sig linne och skor. Ovana såklart, ändå väldigt frustrerande när man simmat skitbra och ser Andreas komma som ett skållat troll nästan samtidigt som mig till växlingen. Fan! snabbt på hjälm, springa springa med cykeln och trampa trampa utav helvete nu. Knyckte med mig två clifbar-gel som jag tryckte upp under mina jammers (simbyxorna) på utsida lår och de satt fast bra.
Hade en flaska sportdryck monterad på hojen. Tryckte i en gel på den första halvan av cyklingen, samtidigt som Andreas fullkomligen svischade förbi som ett jehu! jäklars vad en "riktig" cykel gör..ah, bara att trampa på och gneta. Cyklingen fortskred rätt ok och hade tydligen en maxhastighet på omkring 50. I nedförsbackarna försökte jag krypa ihop (nåja) som jag har sett att de gör på tv och rullade faktiskt förbi ett flertal andra. Vid några tillfällen nedför så började cykeln att vobla lite vilket inte var helt oroande. Skrotar man där så blir det ju svårt att fullfölja..
Reflexer och skärmar kvar ifall mörker och väta skulle uppträda...och ja, det är min cykel..även om den ser oroväckande liten ut.. #aerodynamicnurse
Andreas snabb och stark in till andra växlingen
Här kommer Uberschwester med lånad hatt men glad i hågen
Drog den sista gelen strax innan växlingen till löpningen och skickade cykeln bort till min plats, och började springa. Körde i mina Salming race som (visade sig) var lite för löst åtknutna. Hade väl missat i all hets att dra åt dom ordentligt vid cykelväxlingen. Äh, bara köra. Stolpade iväg med faktiskt ganska lätta steg beroende på jämförande faktor. Värmen slog emot när vi kom ut på grusväg. Smack! som en gammal uppfostrande handflata. Nynnade på Märvels "the hills have eyes" för den har jag märkt har ett bra tempo för löpningen + att man blir glad av den.
Skön löpsträcka där fördelningen blev 50 / 50 grus asfalt ungefär. Blev lite oroad av värmen som gjorde luften glödhet. Som tur var så kom det lite vätska vid halva sträckan ungefär. Sedan fortsatte löpningen vidare mot slottet och alle´n som gav hopp om ett mål. Sprang faktiskt om flertalet som hade det ännu jobbigare med värmen än mig och sånt ger ju lite mer kraft till benen.
Körde sista kilometrarna nynnandes och med ett taktfast tempo. Väl med målet i sikte så ryktes lappen och defilering in i mål. Glad, nöjd och lite stolt.
Plats 30 för andreas på totalen och endast topp 3 damer innan. Plats 48 för mig med 110 startande.
Vilket steg på slutspurten!
Bättre hållning än tidigare lopp i alla fall..o lappen i näven
Vatten och racesnack
Medaljen..
Ultra och Uber
Små synapsblixtrar:
* Växlingarna är ju ett rent haveri när man inte är synkad med grejer och motorik. Såg (nog) ut som Bambi på is när jag samtidigt försökte få på mig strumporna på blöta fötter, ta på tävlingslinnet och knyta skorna.
* Tyvärr så ger det ju inte så mycket att vara skaplig i vattnet då cyklingen tar så pass mycket mer tid.
* Fantastiskt roligt med flertalet sport-former i samma grej. Man hinner ju inte ( på de här distanserna) tröttna mentalt på att hålla på. kan passa mitt "oroliga" mentala tillstånd.
* Roligt med så mycket hejarop. alla klapp och tjofadderittan gör ju att man orkar ta ut steget lite mer.
* Skaplig cykel spelar roll.
* Den här distansen (mini-triathlon) passar mig perfekt och visst, jag sneglar lite uppåt, men då måste man ju verkligen ha en riktig cykel och kört en jävla massa mil. Sånt slipper man ju på de kortare grejerna vilket är en vinst. Klart blodad tand..
* Kanon arrangemang i Sturefors. Stort tack!
/Marcus och Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar