Amfibiemannen 2015 - The Racereport from the team fillinge ultra

Anmäld sedan biljetterna släpptes och kanske lite övertaggad så var det inte helt utan nervositet som resan startade på torsdagen. Vi (jag, Fredrik och Johann) åkte upp mot Norrtälje där vi skulle övernatta på ett vandrarhem natten innan. Vi har gjort det de sista två åren och det är rätt skönt att slippa de 25 milen extra strax innan start. Stannade till i Norrtälje och handlade mat för kommande dygnet. Till våran grupp så skulle det ansluta fyra stycken grabbar från Undervattensrygbylaget i Linköping. En av våra kollegor som spelar i laget skadade sig tyvärr, men de hade hittat ersättare och anslöt på kvällen. Trevligt och roligt att vara ett litet gäng. Johann åkte sedan och hämtade Georg (son) och sedan skulle det även ansluta en dotter och en bror till Johann under morgondagen.

 Härlig kväll före race

 Den här grusvägen gick ner till en camping där samma kille som hade varit i vandrarhemmet jobbade, men med en annan keps på huvudet.

Under morgonen så blev det grötfrukost och inga konstigheter. Tyvärr så hade Johanns dotter och bror missat bussen på morgonen så han hade fått sätta sig och köra 10 extra mil. Men när alla var på plats så verkade det inte vara någon fara med honom.

Ut till bryggan och den chartrade båten. Peppade, vältränade och ögnande kombatanter försökte se avslappnade och coola ut. Fullt med upplevelsesökande människor. 10 minuters båtresa och: Klonk - på plats på Idö och värdshuset. Upp till incheckningen för att hämta västar och påse, visa upp våtdräkten, visselpipa och grejerna som är obligatoriska. Rätt skönt att de är noga med att poängtera säkerheten. Sånt är viktigt.

Gick runt och sa hej till några, klippte lite våtdräkt och åt lite till. Den här biten strax innan lopp, när man går in i bubblan är väldigt svårbeskriven till någon som inte varit där, men för andra som varit i liknande tillstånd...lite som julafton som barn..kvällen innan..

Vägen upp från båten till Värdshuset

Årets väst

Attiraljer och nutritionsöversikt

Målområdet

Målområdet

Race-info och genomgång. 

Ca en 20 minuter innan starten så klädde vi på oss och gick bortåt startfållan som ligger en liten bit bort från målområdet. Ett clifbar gels i sidofickorna åkte med. Jag körde ju med "ny" partner i år, Fredrik. Föregående två åren så har ju Johann och jag kört. Taktiken var fullt spett från start. Försöka att pressa hela tiden. Det hänger ju mer på min löpning än Fredriks sim om det skulle hålla. Men att ligga på och inte luta sig tillbaka..sånt här funkar ju alltid bäst i teorin, men det kändes bra att ha diskuterat lite innan hur vi skulle köra. Det kändes som att förberedelserna hade varit bra, kroppen kändes ok, mentalt med..typ. 

Lånad bild från Amfibiemannens Facebook.

Fokuserade och laddade så ställde vi oss i målområdet. Vi hade tänkt försöka att komma med i första hälften av startfältet för att inte komma så långt bak från början, och de första km är väldigt svårt att springa om någon. Första löpningen gick bra, Fredrik drog direkt och jag försökte att hänga på. Den gick utan problem och vi var strax i vattnet, klädde på oss löpande med simmössan, paddlarna beredda osv.. i spat. Skönt svalt men ingen direkt kyla. Bra. Började veva och tog riktning mot andra sidan. Inga egentliga större problem på den här sträckan även om axlarna och ryggen påpekade att de var lite trötta oroväckande tidigt på loppet. Vilken tur att vattnet och vinden var snälla mot oss. Upp på sten och vidare in i buskagen. Benen lite stela initialt men mjuknade snabbt som tur var.

Stiglöpningen påbörjades där vi hamnade bakom ett gäng som vi sedan sprang om ett efter ett. Benen kändes pigga och trötthet eller mjölksyra hotade aldrig (för tillfället) som den kan göra när jag får springa i Fredriks tempo. ca 3300 meters löpning på Idö med mellanvadning över till Krokholmen. Roligt när de boende hejar och ropar, sånt hjälper trötta ben. Även munspelet var plus i kanten. 

Sedan kommer sekvensen med mycket vattenpassager. Nästan 1300 meter sim där det som nu hade blivit lite kallare i vattnet..eller i alla fall kändes det som det. Men framförallt så hade det blivit lite stökigare med tilltagande blåst. Vågor och sånt berör mig inte så mycket men kylan började påverka mig. Men framförallt så kändes det att jag sprungit på bra tempo (för mig) för när jag hoppade i vattnet och skulle på att börja veva så knöt det sig direkt i baksida axel och latsen. Mjölksyra och stinnhet så gudförbannat. Vad i helvete är det här tänkte jag?! Jag klarade av simmet men fick inte alls den vila som jag brukar få när jag och Fredrik kör. Dels har han blivit mycket bättre på simmet, men då jag samtidigt sänker min nivå så blir det lite..kämpigt..I alla fall..vi höll jämnt tempo med varandra och malde på hela tiden. Sista simmet så blev vi lite översimmade och jag tappade en paddel, men hittade den direkt som tur var. 

Upp på stranden och långlöp för den här tävlingen. 5500 meter upp och ungefär samma på nervägen. Det innefattar en del skogslöpning på den här sträckan som var geggigt och upptrampat på vägen upp och rent Tjurruset gegga på vägen hem. Härligt! Uppvägen körde vi på och jag hängde med bra även om Fredrik säkert hade orkat dubbel hastighet. Strax innan, eller tja, en rätt bra bit innan vätskedepån för oss så började elitgängen komma kutandes. sånt jävla ös! Sjukt inspirerande och imponerande. Vi har inte riktigt samma löpsteg..än..

In i vätskedepån, två muggar i näven med sportdryck och sprang vidare. "Fortsätt tugga på" tänkte jag. Tror det var här som jag slutade prata med Fredrik..Grusväg som aldrig tog slut och in i batteriet på Arholma ( www.batteriarholma.se ) , upp och igenom det..sedan sim runt Riddarviksskär. I den här simningen så blev vi översimmade av ett gäng med snöre emellan sig som korsade över oss..inte helt optimalt att köra tvärs över med släp. Men tämligen utan övriga fadäser så fortsatte vi upp på stranden och började springa. Försökte hela tiden mata på med lite högre frekvens. Gick skapligt den här delen, men efter vätskedepån på hemvägen så började benen att jävlas lite. Tunga som hjärtsviktsfyllda elefantisis volanger hängandes saktare och fullt med mjölksyra..och då: Geggamojjalöp på stig! Wohoo!..inte riktigt samma ös som på uppvägen men försökte verkligen att fortsätta mosa..hade jag varit själv hade jag troligtvis lagt mig i ett dyhål och självdött. However..

Väl ute ur skogen så kommer de tighta simmomenten igen och vågorna som hade tilltagit lite..eller kändes som det i alla fall. Baksidan på axlarna strejkade direkt. Fortsatte i det som närmast kan kallas hundsim..vevade och försökte sträcka ut för att bli av med lite mjölksyra. Funkade skapligt. Dock så kändes det som att vi driftade bitvis, fan det är ju mitt ansvar! fokus! FOKUS!! Vågorna gjorde det lite svårare att se övriga tävlanden och hur vi låg till i simmet. 

Lånad bild från Amfibiemannens Facebook

Efter de tre täta simningarna så blev det lite uppvärmande löpning istället. Stela ben och fingrar. Näst sista löpningen blev bra i alla fall..jag kunde springa någorlunda som tidigare och försökte höja frekvensen på stegen igen. och plötsligt kom långsimmet som en kasse med gårdagens träningskläder i nyllet - BLÄFF. 1100 meter om du simmar rakt. BLAMP! AJ FAAN! Fredrik körde ena benet in i det största berg jag sett..kanske för att kolla känseln i de stumma benen. Snabb koll - Bra, inget brutet, bara smärta. Nu kör vi! Nu är det ju inte riktigt samma ställe som man gick ner som man ska upp på vilket förbryllar lite när man ska sikta och kommer på det mitt ute på sjön. Det gjorde säkert också att vi simmade lite snett på grund av mitt kassa sikte, men vi fick mer sim för pengen så att säga. Svårt att känna att man verkligen kommer framåt när det är vågor, kyla och rätt långt. Men till slut så kom strandkanten till slut.. eller stenbrottskanten då det ser ut som klyvda stenbumlingar. Yrslig som bara den så jag höll på att slå ikull ett par gånger men klarade mig hjälpligt upp för vattenbrynet för egen maskin.

Upp och på löpningen igen. Sista 2500 metrarna..ingen före och ingen efter..va fasen..har vi sprungit fel? är alla skitlångt före eller ?? Trots hjärnspöken så körde vi på i alla fall ..så fort det gick med låg på energi och fortfarande lite småkall..Värdshusets baksida tornar upp sig och värmen i bröstet likaså. Runt och upp för målrakan. In i mål på 4:45. 

Vi är i alla fall riktigt nöjda, glada och lite trötta..men jäkligt kul dygn med alla inblandande! 

Johann och Carl som också slog personligt rekord på tävlingen

Anna och Georg som mörkade formen "lite"

Lite smått: 

* På tre lopp så har jag förbättrat min tid med en timme. Det är rätt bra. 

* Min våtdräkt, Camaro är kanondräkt för löpningen på alla sätt och har inget mer jag önskar där, men på mig vid simningarna så är den mindre bra. Otät och släpper in vatten tyvärr. Känns allt som oftast som att man simmar med två blå Ikea-kassar bakom sig. Fredrik hade sin Seal som han triv mycket bra med, men fickorna för energin ligger lite fel. Där har Camaro:n en riktigt bra fördel med utanpåliggande fickor som är lättåtkomliga. 

* Körde med mina Merrell All Out Peak som är riktigt bra. Visst, lite köttiga som jag har nämnt tidigare men i dagens terräng och omväxlande gegga, grusväg, stig så var de skitbra. Traktordäcksmosande rakt fram oavsett underlag. Fredrik körde med Inov8:s 190 och körde på som bara den i dom. 

* Kul att tävla med alla hejarop från lokala förmågor, funktionärer och alla andra. Sporten välkomnar alla vilket är bra. 

//Marcus och Fredrik